Attackflygplan USA - Ryssland

Inledning

Kapplöpningen mellan Sovjets Su-25 och Amerikas A-10 började med att USA startade AX programmet (Attack Experimental) i juni år 1966. (Under Vietnamkriget)

Det Amerikanska flygvapnet (USAF) använde tidigare det enmotoriga propeller flygplanet

Douglas A-1 Skyraider. Även marinkårens A-6A Intruder användes. A-1 Skyraider användes också som helikopter eskort vid räddningsoperationer. A-6A kunde bara bära bomber och några få typer av robotar och lasten den kunde bära var mycket begränsad. Till skillnad från A-7 Corsair II så hade den ingen kanon. Detta begränsade A-6 duglighet att försvara sig från fiendens jaktflyg och gjorde den mycket sårbar. USAF var i behov av ett nytt attackflygplan som var litet och kunde bära en större last än A-6'an. Det fick inte heller kosta mer än fem miljoner dollar per styck. Prisgränsen höjdes sedan till nio miljoner dollar. 21 flygplans tillverkare tävlade nu om att få göra den första

AX prototypen.

I Sovjetunionen hade det länge pratats om att bygga ett nytt attackflygplan som skulle ersätta det fem år gamla Mig 23 "Flogger". När Ministeriet för flygindustrin fick höra om Amerikas

AX program så bestämde de sig för att utveckla ett helt nytt attackflyg. De utfärdade en tävling till fyra flygplans tillverkare: Mikoyan Design bureau (Mig), Yakolev Design bureau,

Ilyushin Design bureau och Sukhoi Design bureau.

Douglas A-1 Skyraider                                Grumman A-6A Intruder  

Vought A-7 Corsair II                                             Mig 23"Flogger"

Fakta

A-10 Thunderbolt II

A-10 flög för första gången den 10 maj 1972 och är ett mycket effektivt attackflygplan som är byggt främst för att förstöra bepansrade militärfordon som t.ex. stridsvagnar. Planet är byggt runt sin frontmonterade 30mm gatlingkanon

som är mycket kraftfull och effektiv mot mål på marken. Planets motorer är av typ 

General Electric TF34-GE-100 turbofläktmotorer. A-10 största nackdel är den låga farten.

Toppfarten är ungefär 675 km/h och dess överstegringshastighet är ungefär 220km/h. Det gör att den blir lättare att skjuta ner från marken, det gör det också lättare för fiendeflyg att skjuta ner A-10 med AAM robotar. Tack vare den stora vingytan så är A-10 manöverduglighet överlägsen om man jämför med dess ryska motsvarighet Su-25. För att minska planets IR signatur så har man tagit bort efterbrännaren från motorn, man har även placerat motorerna så att avgaserna passera över planets horisontella stabilisator för att minska IR signaturen ännu mer. Detta gör det svårare för värme- sökande missiler att låsa sig på planets IR signatur.

A-10 har deltagit i bl.a Vietnamkriget, Operation Desert Storm och Operation Iraqi Freedom men planet visade sig inte vara effektivt förrän Operation Desert Storm. Där sökte den igenom öknen efter mål som stridsvagnar och fiendetrupper. Men det hände ofta att A-10 besköt Amerikanska trupper av misstag. Detta åtgärdades sedan genom att A-10 bara fick attackera på begäran av trupper på marken. Cockpiten är beskyddad av 480kg titan pansar. Det gör att piloten är skyddad från 23mm kulor och även 57mm kulor. A-10 ska vara kvar i tjänst till 2028 för att sedan bli ersatt av F-35B Lightning II.

Beväpning

A-10 har en frontmonterad 30mm gatlingkanon med sju pipor. Den kan avfyra upp till 4200 skott i minuten. Projektilerna är tillverkade av utarmat uran som är gjorda för att penetrera stridsvagns- pansar.

När planet befinner sig i en 30 graders dykning så är räckvidden för kanonen ungefär 1220 meter.

A-10 kan också utrustas med flera stycken AGM-65 Maverick missiler mot mål på marken.

Man kan även montera Mk82 rockeye-bomber under vingarna (istället för AGM-65). Planet bestyckas också med två AAM robotar som standard för att planet ska kunna försvara sig mot fiende flyg och helikoptrar. Den kan även avfyra 7st Hydra 70mm raketer.

Sukhoi SU-25 "Frogfoot"

Su-25 är ett ensitsigt, tvåmotorigt flygplan som tillverkades för att hjälpa mark trupper.

Den första prototypen flög 22 februari 1975 och efter några års testande så började det serieproduceras år 1978. Cockpiten är åldrad och saknar en HUD, alla visare och mätare är analoga. Men det finns ett enkelt vapensikte placerat över huvudpanelen. Även med vapensiktet var

det svårt för piloten att träffa målen med samma precision som den Amerikanska A-10, som hade en extra dator för att förutse vart skotten skulle träffa och sedan justera siktet efter den informationen.

Pilotens möjligheter att se omkring sig är starkt begränsade på grund av den stora pansarplåten av titan som omringar cockpit. Man har även placerat speglar i kabinen så att piloten även ska kunna se den döda vinkeln.

De första versionerna av Su-25 var utrustade med två st R95SH turbojet motorer utan efterbrännare.

De senaste versionerna av Su-25 (Su-25T och Su-25TM) är utrustade med den förbättrade R-195 motorn. Men precis som A-10 så är Su-25 långsam jämfört med Su-34 som ska ersätta Su-25 inom en snar framtid. Toppfarten för Su-25 är ungefär 950km/h vilket är betydligt snabbare än A-10.

Beväpning

Su-25 är utrustad med en GSh-6-N-30 30mm kanon. Precis som A-10:ans gatling kanon så är denna mycket effektiv mot bepansrade stridsfordon som stridsvagnar. Su-25 kan även utrustas med laser-

guidade bomber. Men eftersom att cockpiten saknar en HUD så blev det mycket svårt för piloten att

släppa bomber. Därför utvecklades en ny taktik som bestod av att ett plan skulle släppa bomben medan det andra planet flög på ett säkert avstånd och markerade målen. Planet är utrustad med den kraftiga DISS-7 Doppler radarn som gör det möjligt att låsa luftvärnsmissiler på fienden från långa avstånd.

Under vingarna finns plats för bl.a. HYDRA 70mm O-guidade raketer och även de mer kraftfulla HYDRA 150mm raketer. Man kan även montera många olika bomber från både Ryssland och USA.

För beskjutning av markmål kan man montera 6st KH-25ML eller Kh-29L missiler.

SU-25 i strid

Afghanistan (1979-1989)

Den 19 juli år 1981 skickades Shturmovaya's luftskvadron till den sovjetiska flygbasen Shindand i västra Afghanistan. Där skulle Su-25 släppa bomber över grottorna där mujahedin ofta gömde sig.

Sammanlagt under det Sovjet-Afghanska kriget så hade ungefär 50 Su-25 avfyrat 139 guidade missiler mot mujahedin's baser och träningsläger. När kriget slutade (1989) så hade totalt 21 st Su-25 blivit nedskjutna.

Kriget mellan Irak och Iran (1980-1988)

1987 beställdes ungefär 30st Su-25 av det Irakiska flygvapnet. Där gav den hjälp till Irakiska vid större operationer. Den enda lyckade attacken mot en irakisk Su-25 från Iran var när ett Irakiskt plan blev träffat av en HAWK luftvärnsmissil. Men piloten lyckades skjuta ut sig med katapultstolen. Efter kriget så gav Saddam Hussein alla Su-25 piloter landets mest betydelsefulla medalj.                                  

Operation Desert Storm   

När Amerikanska jaktflyg av typ F-15 "Eagle" flög in över gränsen så lyfte 7 Irakiska  

Su-25 och flydde över gränsen till Iran. USA:as flygvapen var så starkt att de flesta Su-25 inte hann lyfta innan de blev saboterade av amerikanska jaktflyg. För att ge tid till Su-25 så skickades 2st MiG-21 för att försöka slå ut de Amerikanska jaktflygen. Men tack vare F-15 enorma teknologiska fördel och piloternas skicklighet så lyckade de Amerikanska jaktflygen skjuta ner de Irakiska MiG-21. Det var det enda motstånd som USA mötte i luften under Operation Desert Storm.             

 En Su-25 parkerad på en Sovjetisk flygbas i Afghanistan

Sammanfattning

Både Su-25 och A-10 har mycket bra prestanda med tanke på att de är äldre än de flesta stridsflygplanen i tjänst. Även om A-10 är snäppet bättre så kommer båda planen kommer att vara i tjänst till minst 2015. USAF räknar med att A-10 kommer vara i tjänst till och med 2028. Då kommer den att bli ersatt av F-35B Lightning II. RUAF har tänkt att man ska byta ut Su-25 mot Su-34 år 2015.

Sukhoi SU-34

SU-25 och A-10 hamnade aldrig i strid mot varandra och i de konflikter där USA har attackerat med A-10:or (operation desert storm) så har ofta SU-25:orna flytt eller blivit beskjutna innan de har hunnit lyfta. Båda planen är mycket effektiva mot stridsvagnar och andra tungt bepansrade fordon eller byggnader. Idag är de flesta fordon försvarslösa mot dessa flygplan förutom luftvärnsfordon som har missiler eller kanoner att skydda sig med. Attackflygplan har använts och används fortfarande i många moderna konflikter.

Så länge de är skyddade av jaktflygplan så är de mycket svåra att stoppa.

Egna tankar

Jag tycker att båda planen presterar riktigt bra med tanke på hur många år de har varit i tjänst. Men skulle de hamna i en luftstrid mot fiendens jaktflyg så skulle de självklart förlora eftersom att de inte är gjorda för...