Gladiatorspelen från Romarriket

BAKGRUND:

Forskare och arkeologer påstår att gladiatorspelen tros ha sitt ursprung från Etruskernas begravningsceremonier för viktiga människor. De gick ut på att duellera mot varandra för att följa en helig och religiös tradition. Det sägs att de som förlorade duellen skulle joina den som hade avlidit. En del lät sig faktiskt besegras eftersom det ansågs som en "ärofylld död". Men dessa gladiatorspel spriddes inte till Rom förrän år 264 före Kristus, på en begravning precis som Etruskernas heliga religionceremoni. Till slut såg det mer ut som ett nöje även om det fortfarande ansågs som helig ritual som bara bevittnades av begravningsgäster. Men med tiden blev det mer och mer av en nöjesattraktion tills det tillslut blev en nöjesattraktion på riktigt. Alla gladiatorer var självklart slavar.

POLITIK:

Senare kom politikerna på att de kunde tjäna på detta "nöje". Olika kandidater använde gladiatorspelen som ett sätt att vinna röster. Politikerna utnyttjade detta så mycket att det år 63 före Kristus inskrevs en lag som sa att politiker som sponsrade dessa spel två år innan ett val blev diskvalificerade. Även stora kungar som Ceasar och Pompeius använde dessa gladiatorspel som lockbeten åt folk som skulle ställa sig på deras sida. Ibland umgicks politikerna med frigivna slavar som överlevt ett spel för att vinna respekt och anhängare. När Augustus blev härskare över Romarriket blev gladiatorspelen officiella som teater och cirkus. Mellan åren 72-80 efter Kristus byggdes Colosseum som var den största arenorna av alla och som också hade fritt inträde för åskådare vilket var ett av kejsarens många sätt att vinna och behålla sin popularitet.

SPELEN I SIG:

När spelen ännu var en ung nöjesattraktion hade spelarna trubbiga och slöa vapen vilket gjorde att spelen spelades under en väldigt lång tid. Men när i stort sett allt blev politiskt ville åskådarna vara med om lite mer strid så slavarna fick större och starkare vapen vilket gjorde fajterna brutalare. Innan helvetet bröt ut hölls alltid en parad på planen där gladiatorerna var klädda i guldfärgade och purpurröda mantlar. När paraden närmade sig kejsaren sträckte alla gladiatorer upp högra handen som ett tecken på dyrkan och sa: "Ave imperator, moriturite salutant." som är latin och betyder: "Var hälsad kejsare, de till döden vigda hälsar dig."

Sedan delades gladiatorerna upp i grupper. Starka och svaga så att de hamnade i samma grupp. Efter grupperingen blev de täckta i grön och blå färg. När de blivit målade slogs de mot varandra starka mot starka, svaga mot svaga eller starka mot svaga. Kejsaren Nero tyckte att det var roligt att dela upp grupper som svarta mot svarta, dvärgar mot kvinnor m.m.

Efter kejsarens besked sattes gladiatorspelen igång till en galet spelande orkester. Åskådarna brukade satsa pengar på gladiatorerna medan de tittade på roade och fyllda med adrenalin och hopp om att den de satsat på kommer att vinna. Ungefär som i hästtävlingar fast med orkester och annat spel. Färgerna som gladiatorerna blev insmorda i representerade deras lag och åskådarnas vadslagningars färger. Om någon slav inte ville slåss blev han bestraffad genom att hängas upp på piskrampen och bli piskad. Åskådarna brukade ofta skrika ord som "Där fick han" och "Rätt åt honom". Men alla var inte så galna. En del skrek saker som "Det räcker" och "Han har fått nog nu".

När gladiatorerna föll till marken av hårda slag eller hugg kom "betjänterna" rusande mot honom/henne och slog denne med en hammare i huvudet för att försäkra sig om att han/hon verkligen var död. Sedan släpades kroppen ut ur planen och blodspåren skymdes. Efter det började rond två.

Om någon av gladiatorerna inte kunde fortsätta slåss p.g.a utmattning eller andra skador som inte utgjorde någon säker död lade sig gladiatorn ner p&ari...