Sluge rävens förbannelse

För länge sedan, då människan ännu inte fanns, bodde det i ett magiskt land en lögnaktig räv och en massa andra djur.

Denna räv, vars namn var Sluge Räven, ljög alltid för sina vänner och de andra djuren i landet när han var liten.

När räven vuxit upp hade han inte längre några vänner kvar, för ingen tyckte om en lögnare.

Sedan hade han en och en annan gång även rövat bort en av Ståtlige Tuppens hönor för att han var hungrig och det hade inte förbättrat rävens rykte.

En dag när Sluge Räven var ute och gick en mycket ensam promenad, såg han att Stora Björnen hade klättrat upp i ett brummelibjörn-bär träd och höll på och äta upp alla bären.

Brummelibjörn-bär var de godaste, sötaste bären som djuren visste om.

De var även mycket viktiga för de små barnen, eftersom saften stärkte deras skelett.

En annan sak som var så speciell med brummelibjörn-bären var att de inte växte nere på marken bland buskarna som de andra bären i brummelibjörn-bär skogen, utan högt upp i luften bland brummelibjörn-bär träden.

Det fanns lagar kring brummelibjörn-bären, man fick inte äta mer än en specifik mängd av dem, eftersom brummelibjörn-bär träden i bara blommade var hundrade år. Men när de väl blommade, tog det bara några ögonblick innan själva bären visade sig.

Det Stora Björnen gjorde nu, det skulle få Kloka Ugglan att tappa glasögonen. Inget djur hade vågat trotsa de uråldriga lagarna innan!

Sluge Räven fick en idé.

Först smög han sakta bort från björnen, han ville ju inte att hon skulle höra honom, men sedan när han kommit en bit fram på vägen började han löpa så snabbt han kunde. Under tiden som han sprang tänkte han för sig själv om hur mycket folket skulle hylla honom för hans goda gärning och om hur han skulle bli deras hjälte.

När han kom fram till djurens samlingsplats och berättade vad som han nyss sett var det ingen som trodde på honom.

"Du ljuger din lömska räv!" Sade Snabba Hästen.

"Ja, du vill bara få oss att springa dit så du kan ta våra små kycklingar!" Utbrast alla hönorna.

"Du kommer inte få oss att lämna våra barn!" Sade alla mödrarna.

"Men jag talar sanning, mina vänner! Stora Björnen äter upp våra brummelibjörn-bär!"

"Vi är ej dina vänner!" Sade alla djuren samtidigt.

"Borde vi inte kunna gå om han följer med oss?" Pep en liten ankunge plötsligt.

"Jo, den lilla ungen har rätt!" Sade Snabba Hästen.

"Då kan han inte ta våra små kycklingar!" Utbrast alla hönorna.

"Seså, då ger vi oss iväg!" Sade alla djuren samtidigt.

När de kom fram satt Stora Björnen under trädet och slickade på sina ramar som blivit helt lila på grund av bären.

Det var när de tittade upp på trädet som räven blev förvånad. Trädet var inte utan bär, tvärtom, det fanns mer bär att äta nu än det varit innan.

"Trädet är ju fullt av bär!" Ropade alla djuren.

"Din lögnare!" Var det något djur som ropade.

Djuren blev ursinniga på Sluge Räven och de bannlyste honom från att vistas i landet för alltid.

Räven sprang iväg fö...