Tidsåldrar

4 röster
12486 visningar
uppladdat: 2009-11-12
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Flodkulturerna 3000-500 f.Kr.

Flodkulturerna var de första stora civilisationerna som uppstod i världen.

Man kan säga att det uppstod en jordbruksrevolution under denna tid som innebar stora förändringar i människans livsvillkor. Den startade först i Mellanöstern i den så kallade fruktbara halvmånen, kring floderna Eufrat och Tigris.

Folket brukade i början jorden vid bergssluttningar med god växtlighet och gott om nederbörd.

Under denna tid bildades centralmakter som kunde styra över folket. T.ex. byggdes många bevattningssystem som gjorde det möjligt att odla på slätter som annars var för torra. Flodernas årliga översvämningar kunde samlas upp i dammar, för att sedan under de torrare perioderna styras via kanaler till slätterna.

Under denna tid uppstod det även ganska många olika yrken eftersom jordbruket utvecklades till att inte alla behövde arbeta med att framställa födan. Vissa människor kunde arbeta med annat, som gjorde att samhällena utvecklades.

Man kan säga att det var fyra stora områden växte fram under denna tid, i Egypten, Mesopotamien, Indus och Huang-ho.

Mesopotamien

På grekiska betyder Mesopotamien landet mellan floderna. Denna flodkultur uppstod vid floderna Tigris och Eufrat, där Irak ligger idag. Redan på 6000-talet f.Kr. i Mesopotamiens norra del, kring staden Samarra, hade konstbevattning påbörjats. Omkring 5900 f.Kr. kom de första permanenta bosättarna till flodslätternas södra del. Men eftersom det var svårt att odla här uppstod istället ett behov av handel, vilket i sin tur kunde leda utvecklingen av en rik stadskultur även här.

Egypten

Här kom högkulturen att uppstå kring floden Nilen. Det bildades mindre riken, stadsstater efter Nilen. Runt omkring dessa civilisationer låg det åkrar som fungerade som försörjningsytor för de som bodde i dessa städer. Men allt eftersom tiden gick slogs dessa stadsstater ihop och slutligen blev det ett enda stort rike med en härskare.

Indus

Från omkring 2300 f.Kr  finns det tecken på att det fanns en väl utvecklad civilisation i Indusdalen. Tre stora och betydelsefulla städer fanns, Lothal, Harappa och Mohenjo-daro. I dessa bodde omkring 40 000 människor. Man kan anta att dessa hade en stark centralmakt, eftersom städerna hade en väl organiserad stadsplanering, med bland annat dränering och vissa standardmått på tegelstenar.

Man odlade vete och ris på stora slätter med bevattningsanläggningar. Men även tecken på bomullsodling finns från denna tid. Handeln på floder och vägar var väl utvecklad.

Omkring 1750 f.Kr. försvann denna kultur när arierna erövrade området.

Huang-ho

Huang-ho kallas även för den gula floden och det var i detta område som den sk Shang-dynastin uppstod 1750 f.Kr.

De allra flesta var bönder och odlade vete, ris och hirs. Men det fanns även en sorts adel, stormannaklass av krigare.

Shang-dynastins kungar styrde ett stort nordkinesiskt från 1750 f.Kr. till 1122 f.Kr. 

Den dynasti som kom efteråt var Zhou, 1040 f.kr-256 f.kr. Under denna tid utvecklades ett feodalt system där kunde började dela in riket i olika delar. Varje del styrdes av en Vasall som drev in skatter från bönderna

Skrivkonsten var redan under Shang-dynastins tid väl utvecklad, man hade redan då 12 månader i kalendern med 30 dagar i vardera. Det var en väl utvecklad civilisation.

Antiken 500 f.Kr. - 500 e.Kr.

Antiken var en epok som varade i ungefär 1000 år. Under antiken var det grekernas och romarnas storhetstid. Det fanns flera dominerande kulturer som t.ex. det grekiska, perserriket, Alexander den stores rike och romarriket.

Under antiken formades det klassiska västerländska kulturarvet. Många betraktar antikens Grekland som den västerländska civilisationens vagga. Särskilt filosofi, konst, politik, astronomi och matematik kom att utvecklas mycket under denna tid. Mycket av det vi idag tar för givet är från denna tid. Grekerna utvecklade många av de idéer om människan och samhället som vi fortfarande har kvar än idag Det gäller också rättsväsendet som romarna utvecklade. Men man kan se väldigt stora skillnader ibland annat synen på människors värde och arbete. Under senantiken formades även kristendomen.

Grekland bestod av flera stadsstater som var självstyrande. Men trots detta fanns det ändå en viss gemenskap mellan stadsstaterna. Man hade samma religion, man pratade samma språk, man samlades till de olympiska spelen och kunde även samarbeta vid angrepp från andra länder.

Omkring 500 f.Kr. var det två stadsstater som dominerade i Grekland, Sparta och Aten.

De antika grekerna lyckades stå emot perserriket erövringsförsök. Men när romarriket erövrade dem påverkades romarna mycket av den grekiska kulturen, och mycket av den spreds sedan vidare genom Europa.

Aten

I denna stadsstat kan man se ett styrelsesätt som liknar dagens västerländska samhällstyre.

En viss sorts demokrati växte fram här. Men inte alla hade rösträtt vid viktiga frågor, endast fria män som var över 20 år hade det.

Styrelsesättet var uppbyggt av rådet, som bestod av 500 framlottade medlemmar som lade fram lagförslag. Detta råd motsvarar i viss mån den uppgift vår regering har idag. Ämbeten tillsattes också genom lottning.

Folkförsamlingen bestod av alla stadens män som fyllt 20 år. Dessa beslutade om frågorna som rådet lagt fram. Folkförsamlingen kan man nästan se som vår tids riksdag.

Det fanns även ämbetsmän som tillsattes genom lottning.

Folkdomstolen bestod av 6000 män som var uppdelade i mindre grupper.

Sparta

Sparta styrdes - till skillnad från Aten på ett auktoritärt sätt och var en av det antika Greklands mest strikta och militärt uppbyggda stadsstater

Livet och människosynen i Sparta skiljde sig också mycket från Aten. Man höll sina slavar, heloterna, på sina jordegendomar. Ofta använde man dessa för att träna på inför krig.

Pojkarna fick lämna hemmet vid tidig ålder, redan när de var sju år bara. De tränades för att bli härdade soldater. De fick lära sig att uthärda strapatser, hantera hunger, fysiska plågor och köld. Men även flickorna fick en viss fysisk uppfostran. På ett sätt kan man dra vissa liknelser till dagens samhällssystem här, när föräldrarna uppfostrade barnet de första åren, och sedan vid sju års ålder blev utbildade av staten.

Jämställdheten var i vissa anseenden högre i Sparta än i andra grekiska statsstater. Det var inte en synd med fria förbindelser för kvinnorna, eftersom det kunde resultera i att fler krigare kunde födas.

Styrelseskicket skiljde sig mycket från det i Aten. Här fanns det de gamlas råd. De bestod av  män som utsåg de två kungarna. Den ena kungen skulle leda trupperna ute i krig, och den andre kungen skulle styra kvar i under tiden. Folkförsamlingen bestämde om lagförslagen skulle gå igenom. Eforerna kontrollerade kungarna.

Mest framträdande bland de spartanska levnadsreglerna var att man inte fick äga något alls förutom det allra nödvändigaste. Det är därifrån ordet spartanskt kommer.

När man pratar om antiken är det oftast Romarriket och grekerna man tänker på. Men man får inte glömma bort att även Kina, Indien och Mellanamerika hade väl utvecklade kulturer också.

Feodalismen 500-1000 e.Kr. (-1500 e.Kr. i norden)

Feodalismen är den period i Europa som brukar kallas för medeltiden. Det skiljer sig ganska mycket i olika regioner för under vilken tid den här epoken hade sin tid. I Europas utkanter, speciellt norden började den senare, och höll på flera hundra år senare. I Sveriges historia brukar man räkna åren 1050-1520 som medeltiden.

Man kan dela in medeltiden i tre större perioder.

Tidig medeltid

Denna period från år 500-1000 präglades av stark decentralisering och låg tillväxt.

Högmedeltiden

Under denna period, ungefär fram till år 1350 började ekonomin bli starkare, befolkningen ökade och den politiska makten blev mer centraliserad.

Senmedeltiden

Vid denna tid kom digerdöden vilket gjorde att befolkningsmängden minskade drastiskt, tillväxten stannade av till följd av bland annat färre levde och kunde betala skatt. En tredjedel av Europas befolkning dog pga. digerdöden. Det blev även en hel del politisk turbulens under denna tid.

Anledningen till feodalismens uppkomst var att kungarnas makt i de europeiska länderna inte var lika stark som den var under antiken. De kunde inte bestämma i de mer avlägsna delarna, de kunde inte ta in skatt i form av pengar. De fick ta in skatt i form av det som jordbruket kunde ge. Men ofta var det svårt att frakta dessa skatter långa sträckor.

Detta gjorde att feodalismen kom till. Kungen delade ut makten mellan ett stort antal adelsmän eller stormän, s.k. vasaller. De fick ett eget område som de lätt kunde kontrollera från sina borgar. I gentjänst mot detta skulle de kunna ställa upp med stridsherrar om krig bröt ut.

Men dessa kunde även dela ut makten över vissa områden, vidare till andra rika stormän, som i sin tur blev dessa adelsmäns vasaller. Det fanns även något som kallades för rusttjänst under denna tid. Det betydde att man blev befriad från att betala skatt om man kunde ställa upp i krigstid med krigsherre och häst.

Under denna tid växte det fram en stor klasskillnad i samhället. De fyra stånden kom till, där adeln och prästerskapet var mäktigast och rikast. Borgarna och bönderna hade inte så mycket att säga till om. Man kan säga att det blev ett slags pyramidsystem med kungen längst upp, under sig fanns prästerna och adeln, och längst ner borgare och bönder.

De flesta bönderna var dessutom livegna. Godsägaren ägde oftast all mark, där bönderna betalade en viss del av skörden till godsägaren för att få bruka jorden.

Från början gick inte områden som kungen delat ut inte i arv. Men efter omkring år 1000-1100 hade denna ordning ändrats till att områdena gick i arv.

Det första stora riket under denna tid blev Frankerriket, som blev Västroms efterträdare på 800-talet. Man hade ganska tidigt blivit kristna, men höll på att falla tillbaka i hedniska vanor. Karl den store ärvde under denna tid av sin far ett mäktigt rike, Frankerriket. Han besegrade sachsare som var ett germanskt folk och bayrare som var tyskt folk. Han besegrade och erövrade även norra Italien och nordöstra Spanien. Allt detta gjorde att riket blev större och större, med mer makt. Detta imperium styrdes med hjälp av grevar och biskopar som kunde kontrollera mindre lokalsamhällen.

Det uppfanns en hel del saker under medeltiden här i Europa som kom att påverka utvecklingen i världen.

Många av uppfinningarna kom ofta från öster, som krutet, pappret och kompassen. Men de vidareutvecklades här i Europa. När dessa sedan kom att användas i större utsträckning, hade det stor påverkan på länders utveckling lite senare, under renässansen.

Men allra störst betydelse har nog boktryckarkonsten, som uppfanns av Johan Gutenberg år 1140. Det är nog ingen uppfinning som betytt så mycket för spridningen av kunskap och allmänhetens utbildning

Renässansen

Ordet renässans kommer av franskans renaissance som betyder pånyttfödelse.

Mycket av det från antiken kom tillbaka under denna epok som varade från början av 1400-talet till slutet av 1500-talet.

Man brukar dela in renässansen i tre epoker, ungrenässans under åren 1420-500, högrenässansen under åren 1500-1530 och senrenässansen under åren 1530-1580.

Den uppstod i Italien på 1300-talet, och spred sig under 1500-talet till de övriga länderna i Europa.

De styrande började att ifrågasattas och nyfikenheten väcktes bland folket.

Filosoferna och konstnärerna försökte under renässansen att förklara det man inte förstod och lära sig mycket nytt. Man ville återuppliva antikens ideal.

I Västeuropa blev kyrkans makt mindre och statsmakten fick mer styre. Man tog ut mer skatt och detta gjorde att arméerna blev bättre, vilket i sin tur gynnade statsmakten som kunde växa sig ännu starkare.

Även något som kallas för reformationen ägde rum under denna tid. Detta började med att Martin Luther reagerade på den katolska kyrkans styre och hur de bekostade byggandet av S:t Peterskyrkan i Rom med att sälja s.k. avlatsbrev. Han reagerade starkt mott detta och fick med sig stora folkmassor som protesterade mot den katolska kyrkan. Men det var inte bara folket som ensamma besegrade kyrkan. De fick även hjälp av tyska furstar som fann protestantismen mer givande för dem än det katolska styret. Europa delades in i två religiösa riktningar, protestanter och katoliker. I de riken som blev protestantiska blev kungarna kyrkans överhuvud. Även Sverige hörde till de landområden som blev protestantiska. Detta var en stor orsak till att Sveriges stormaktstid bildande lite senare. Egentligen vann inte det vanliga folket så mycket på denna reform, det blev egentligen bara någon annan som styrde över dem med järnhand.

Under 1400-talet började krutet att användas allt mer av européerna. Detta i samband med att kompassen blev allt vanligare, gjorde att suget ökade efter att upptäcka och utforska nya platser till sjöss. Störst och först med detta var länderna längst atlantkusten, med andra ord Spanien, Portugal m.fl. Man startade koloniseringen av bland annat Afrika och Amerika. Inom kort blev dessa länder längs atlantkusten världens nya ekonomiska och politiska centrum eftersom handeln via havet ökade markant.

I slutet av denna epok gick Spanien och Portugal tillbaka som stormakter. Istället blev Holland och England några av de större stormakterna i Europa.

Tidigare hade man haft en geocentrisk världsbild, att allt kretsade runt jorden. Men 1543 lade en man vid namn Nicolaus Copernicus fram en teori att allt istället kretsade runt solen, en heliocentrisk världsbild. Men det var inte förrän på 1600-talet som en annan man vid namn Galileo Galilei, kunde bevisa att den heliocentriska världsbilden var bättre än den geocentriska. Egentligen hade flera stora tänkare redan från början av 900-talet f.Kr. haft dessa teorier, men det var egentligen inte förrän nu som det blev allmänt vedertaget ett det var på detta vis.

Efter att ha sökt efter mycket så finner jag att en del fenomen redan på 1200-talet och räknas som tidig renässans, men samtidigt finns det fenomen från 1600-talet som räknas som sen medeltid. Medeltiden ses ofta som en mörk epok utan upptäckter, och renässansen som en ljus och bra epok. När man ska beskriva saker som hände under samma tid så blir de saker som räknas till sen medeltid synonymt med dåligt, och tvärtom med det som räknas till tidig renässans.

Man kan ta Dante Alighieri som levde under mellan åren 1265-1321. Hans verk räknas till tidig renässans, medan häxbränningarna kring 1600-talet ändå räknas som sen medeltid.

En typisk man som man kan ta som exempel för renässansen var Leonardo da Vinci som var allt ifrån konstnär, uppfinnare och vetenskapsman.

Sammanfattningsvis kan man säga att samhället började redan på den här tiden anta den form det har idag. Kyrkan och dess styrande järnhand fick sig en rejäl törn.

Många stora upptäcktsresor gjordes och även det påverkar vår värld än idag.

En del större händelser i Sverige under denna tid var att Stockholms blodbad ägde rum mellan den 7 november och 9 november år 1520. Detta efter att Kristian II, även kallad Kristian tyrann, blev krönt till kung av Sverige

Att Gustav Vasa kom till makten år 1523 var en viss vändpunkt för Sverige. Det var den 6:e juni han blev krönt, och det är därför vi idag firar Sveriges nationaldag det datumet.

1600-talet

Under denna tidsepok så är Sveriges stormaktstid den mest intressanta enligt mig. Därför har jag valt att skriva mest om detta.

Sverige hade sin ställning som stormakt i Europa mellan åren 1611 och 1721.

Sverige erövrade under den här tiden en mängd länder i norra Europa.

Början till dessa erövringar var i grund och botten kontrollen över Östersjön och dess länder runt omkring detta hav.

Mycket transporterades via skepp på Östersjön. Sverige exporterade järn och tjära, främst via Stockholm. Ryssland exporterade mycket hampa och lin via hamnstäderna Riga, Reval och Narva. Polen exporterade mycket spannmål via staden Danzig.

Om man kunde ta kontrollen över dessa landområden kunde man ta ut tullavgifter, som kunde finansiera ytterlige dyra krig. Om man dessutom producerade själv slapp man importera. Detta tjänade man också på, och hade man dessutom fler länder kring Östersjön som kunde producera och exportera varor tjänade man ännu mer på det.

Man betalade tullavgifter i hamnarna, och man seglade alltid med risken att bli attackerad. Men genom att ta kontrollen över Östersjön och länderna runt omkring gjorde att dessutom slapp risken att bli attackerad. Dessa länder kunde dessutom fungera som sköldar mot angrepp från andra länder. Man kunde slåss där, istället för i närheten av själva Sverige.

Stormaktstiden delas in i två tider, yngre Vasatiden 1611-1654 och Karolinska tiden 1654-1718.

Den som grundlade Sveriges stormaktsställning var Karl IX:s son och efterträdare Gustav II Adolf (1611-1632). Gustav Vasa hade genom flera beslut gjort Sveriges kungamakt väldigt rik. Bland annat genom att besluta att kungen skulle vara kyrkans övermakt, att en del av kyrkans inkomster skulle gå till kungen. Även en del av adelns tillgångar skulle gå till kungen. Detta gjorde att Sverige under denna tid hade möjlighet att bygga upp ett starkt militärt försvar.

Redan 1611 när Gustav II Adolf tillträdde som kung var Sverige redan i krig med Danmark, Polen och Ryssland. 1617 slöts det äntligen fred med Ryssland. Sverige tog då makten över Ingermanland och Kexholms län.

1628 blev Sverige indraget i det 30-åriga kriget när de sände hjälp till den tyska staden Stralsund.

I slaget vid Lützen stupade Gustav II Adolf. Drottning Kristina regerade Sverige fram till 1654. Under några år förde Sverige ett krig mot Danmark. Fred slöts och Sverige tog tillbaka Halland, Jämtland, Härjedalen, Ösel samt Gotland. År 1654 abdikerade Kristina och hennes efterträdare som regent blev Karl X Gustav.

Sverige förde under ett par år krig mot Polen fram till år 1660, men inga nya gränsdragningar gjordes. Men mitt under detta krig började man även att kriga mot Danmark, där man nådde större framgångar. Man återtog Halland igen, men även Skåne, Blekinge, Bornholm, Bohuslän. Men ganska kort därefter fördes ett nytt krig mot danskarna, där danskarna vann tillbaka Bornholm och Trondheims län. Men mitt under detta krig avled Karl X Gustav. Hans son, Karl XI var då bara fem år gammal, och fram till 1672 styrdes Sverige av en förmyndarregering. 1674 drogs Sverige in i ett krig tillsammans med Frankrike, som Sverige var allierad med. Sverige hjälpte till och anföll då Brandenburg. Men detta krig ledde inte någon vart, och Sverige angreps igen av Danmark. Men alla krigen Sverige förde krävde stora resurser, och trots bidrag från Frankrike räckte inte detta. Man sålde gods och rätten att ta upp skatt från skattejorden. Eftersom kyrkan ägde mycket mark så sålde man detta till adeln, som nu fick makt över nästan två tredjedelar av Sveriges jordräntor och skatter. År 1680 bestämde riksdagen kungligt envälde. Att Adeln ägde för mycket mark ledde till reduktion. Kronan tog tillbaka de jordinnehav som adeln tidigare hade fått. Reduktionen ledde också till något som kallas för indelningsverket, och detta innebar att istället för att bönderna skulle vara underställda adeln så varje soldat fick ett eget torp med jord att bruka, om mannen i huset kunde rycka in i krig om så behövdes. På så sätt fick kungen med sig folket på ett nytt sätt.

År 1697 dog Karl XI och samma år brann Stockholms slott ner. Ny konung i Sverige blir Karl XII. Tre år senare, år 1700 inleddes det nordiska kriget som varade fram till år 1721. Sachsen, Danmark och Ryssland anföll Sverige. I början var det framgångsrikt för Sverige, men allt eftersom råkade de ut för svåra nederlag. Speciellt slaget vid Poltava var ganska avgörande, då Sverige började bli tillbakapressade. 1718 dödades Karl XII i Norge, och det är ännu idag oklart om det var norska soldater eller lönnmördare inom den svenska armén som dödade honom. Efter detta skeende var kriget definitivt över. Allt slutade med att Sverige fick lämna tillbaka mycket av alla sina tidigare erövrade områden. Endast Bohuslän, Halland, Skåne, Blekinge, delar av Pommern och Finland behölls.

Jag skrev tidigare att Sverige blev indraget i 30-åriga kriget. Detta är också värt att tas upp som en viktig händelse under 1600-talet.

Detta krig har sitt ursprung i att reformationen som Martin Luther lyckades med medförde både religiösa och politiska stridigheter. Katolska områden försökte förhindra reformationen, och detta ledde till krig mellan katolska och protestantiska länder. Men det var inte bara en fråga om religion, en hel del politik låg också bakom det hela.

Tyskland bestod av hundratals små stater, och alla ledde under den katolske Kejsaren i Wien. Men från mitten av 1500-talet hade protestantismen spridit sig till flera stater, de tyckte att Martin Luthers lära var bättre än den katolska. Detta ogillades starkt av påven, som försökte samla de katolska staterna att åter införa den katolska läran i de omvända staterna. Men även de protestantiska staterna samlade sig och en stor europeisk konflikt var ett faktum.

I Böhmen år 1618 gjorde protestanterna uppror mot Kejsaren Ferdinand II.

Många andra länder blev indragna i detta krig, bland annat Holland, Spanien, Danmark, Frankrike och Sverige.

Det var i detta krig, i slaget vid Lützen 1632 som Gustav II Adolf stupade.

Lite intressant i detta krig var att Frankrike, som var katolskt, allierade sig med det protestantiska Sverige. Men detta var p.g.a. att Frankrike var orolig för att Kejsaren skulle få för stor makt om Tyskland segrade.

1700-talet

Rent allmänt brukar 1700-talet kallas för upplysningen.

En framstående författare under denna epok var fransmannen Denis Diderot. Han ledde utgivningen av den stora franska encyklopedi som gavs ut i Paris 1751-1777.

I detta kan man läsa denna text som sammanfattar en del av de idéströmningar som fanns under upplysningen.

"Att samla allt det vetande som finns kringspritt över jordens yta; att förklara dess allmänna plan för vår tids människor och att föra detta vetande vidare till våra efterkommande, så att inte de gångna seklernas strävan skall bli meningslös för framtiden; så att våra efterkommande genom att bli mer upplysta, därmed också må bli lyckligare och dygderikare; och så att vi själva må ha gjort oss förtjänta om människosläktet innan vi dör."

På ett sätt var upplysningen och renässansen ganska lika. Man utförde många vetenskapliga experiment, både naturvetenskapliga och tekniska. Man ville förklara sammanhang och ville förmedla kunskap baserad på experiment och erfarenheter. Men man försökte även med många av dessa experiment avslöja kyrkans makt och påståenden. En skillnad mot renässansen var att upplysningens författare ofta hävdade att deras berättelser var sanningsbaserade.

Under renässansen var det med några få undantag endast de högre samhällsklasserna som var läskunniga. Detta ändrades under upplysningen till att även de lägre samhällsklasserna blev läskunniga. Upplysningens filosofer och författare fick en större publik, och kunde rikta sina verk till dessa. På så sätt kunde många fler få upp ögonen för mycket. Upplysningens filosofer ville påverka, de förde en kamp för tolerans, mot fördomar som var riktad mot de auktoriteter som åberopade traditionens makt. Naturlighet var ett nyckelord då något som var naturligt ansågs vara fritt från traditionernas falska band

Under upplysningens tid hade författarna i England en större litterär frihet än i Frankrike.

Där hade de styrande och kyrkan ett järngrepp över alla. Ofta resulterade det i att många av författarna blev fängslade eller fick leva sina liv på flykt undan kyrkan och de styrande.

Under 1700-talet uppstod tre stora revolutioner, den franska, den amerikanska och den industriella revolutionen.

Amerikanska revolutionen

Det var egentligen denna revolution som skapade vår tids supermakt, USA.

Allt började med att det under 1600- och 1700-talet hade bildats 13 olika engelska kolonier efter Amerikas nordöstra kust. Varje koloni hade sin egen guvernör, som hade utsetts av Englands kung. Runt 1750 bröt det ut krig mellan Frankrike och England om makten över kolonierna i Nordamerika. Fransmännen allierade sig med indianerna, men ändå så vann England kriget om makten.

Men den engelska regeringen införde kort därefter nya lagar och tullavgifter. Detta ogillades starkt av kolonisterna. Alla kolonierna gick samman och började utrusta egna trupper.

I april 1775 utbröt krig mellan England och kolonisterna. Drygt ett år senare, den 4e juli förklarade sig alla kolonierna fria från England. De självständiga kolonierna fick nu namnet United States of America. Denna dag är numera USA:s nationaldag. Kriget mot engelskmännen fortsatte och 1778 fick de förstärkning av franska soldater som ville ha revansch från det förra kriget. Även Spanien anslöt sig till USA. Till slut fick England kapitulera, och år 1783 förklarades USA som självständig stat.

Franska revolutionen

Några bakomliggande orsaker till att revolutionen startade vid just den här tidpunkten var:

  • Frankrikes statsmakt hade gjort av med mycket pengar på den amerikanska revolutionen. Man hade även lånat ut mycket pengar till grannländer, utan att tjäna något på det,
  • Kungen, Ludvig XVI ansågs inte som stark nog.
  • Adeln och prästerna hade många privilegier jämfört med bönderna och borgarna. Man betalade ingen skatt, de hade egna domstolar som kunde döma folk hur som helst. Många författare skrev kritiska verk mot kungen, adeln och kyrkan. Många fick upp ögonen för detta. En av de mest kända författarna var Voltaire lyckades skildra sitt hat mot den katolska kyrkan och dess företrädares maktmissbruk.
  • Spridningen av hur utgången av den amerikanska revolutionen gjorde att folk insåg att det kunde löna sig att kämpa. Detta gjorde att den amerikanska revolutionen på sätt och vis krossade styret som hade hjälpt dem
  • Allt kom att börja med stormningen av fängelset Bastiljen, i Paris. Året var 1789 och det hade länge gått rykten om att kungen, Ludvig XVI, planerade en stadskupp, men det gick även rykten om att politiska fångar satt fängslade där, och att det vimlade av soldater där som väntade på att få anfalla försvarslösa parisare. Detta gjorde stämningen i Paris mycket orolig. Men i Bastiljen satt det i själva verket bara några få fångar, och endast 80 soldater fanns där. Vid utlovade förhandlingar med folket så beordrade befälhavaren eld mot folket. Men trots detta stormades fängelset, och befälhavaren halshöggs. Detta var startskottet för den franska revolutionen, folket insåg att det gick att störta kungens makt.

    Detta skulle komma att kosta kungen all makt, frihet och även livet. I oktober samma år stormades hans slott av parisare. I januari år 1793 på Paris gator, så föll bladet i giljotinen och ner på backen ramlade huvudet från Ludvig XVI.

    Frihet, jämlikhet, broderskap var revolutionärernas slagord när de skulle få fram sina krav om nya lagar som skulle gälla alla.

    Efter revolutionen hade folket fortfarande ganska liten makt, men man hade ändå en del att säga till om, man fick lägre skatter, det tillkom nya lagar om jämlikhet och man fick även välja religion.

    För Sverige kom 1700-talet att delas upp i två delar, frihetstiden och den Gustavianska tiden.

    Anledningen till att frihetstiden kom att kallas för detta var att det kungliga enväldet upphävdes genom lag år 1719. Det var alltså en sorts frihet från det kungliga enväldet.

    År 1719 antogs en ny regeringsform som innebar att kungen fick betydligt mindre makt över Sverige. Den största makten tillföll rådet, som hade 16 medlemmar, medan kungen endast hade två rösten. Ett par år senare antas en ny riksdagsordning.

    Riksdagen kom under denna tid att domineras av två partier, mössorna och hattarna. Mössorna kan beskrivas som fredsvänner medan hattarna ansågs som revanschsugna och ville åter igen föra krig mot Ryssland

    1741-1743 genomför Sverige ett krig mot Ryssarna igen. Men ryssarna lyckas ockupera hela Finland under ett tag. Men genom förhandlingar lyckas Sverige få tillbaka nästan hela Finland igen, genom att acceptera Adolf Fredrik som tronföljare.

    Hattarna var egentligen understödda av Frankrike, och mössorna stöddes av England och Ryssland. Under denna epok växlade makten mellan hattarna och mössorna. Detta gjorde att Man kan säga att Sveriges politik stöddes av andra nationer, och fick egentligen en ganska stor svaghet. Man förde en politik som egentligen var ganska osjälvständig.

    Frihetstiden höll i fram till år 1772, då Gustav III besteg tronen och genomförde en oblodig statskupp som gav kungen större makt igen.

    Under den gustavianska tiden, ansluter sig Gustav IV Adolf till franska Napoleons fiender 1804. Detta är starten på en ny rad med krig.

    Kriget går illa och till slut ställs även Danmark och Ryssland mot Sverige igen. Detta slutar med att Sverige lämnar tillbaka Finland till Ryssland. Den Gustavianska tiden avslutades år 1809. I samma veva avsattes Gustav IV Adolf och det kungliga enväldet ersattes istället med en konstitutionell författning, 1809 års regeringsform.

    Sverige får några år senare även lämna ifrån sig Vorpommern. Ett kort krig mellan Sverige och Norge inleds 1814, men detta slutar med att det bildas en union mellan de båda länderna.

    Efter detta har Sverige inte varit i krig. Inte ens under andra världskriget när i stort sett alla andra länder i Europa var i krig ställde sig Sverige som neutralt.

    1800-talet

    I slutet av 1700-talet tog den industriella revolutionen fart. Ironbridge, vid gränsen mellan England och Wales är den plats som man brukar tala om som den industriella revolutionens vagga. Många uppfinningar bidrog till att industrialiseringen startade. Bland annat vävmaskinen och ångmaskinen hade stor betydelse.

    Ångmaskinen drevs av stenkol, och brytningen av detta ökade. När först vägtransporterna blev tillförlitliga, järnvägen byggdes och även ångloken uppfanns gjordes det möjligt att frakta varor längre sträckor.

    I och med att även jordbruket också industrialiserades, och många små tegar slogs ihop till större, så blev många bönder arbetslösa. De var då tvungna att söka sig till industrierna.

    Men eftersom många flyttade in till städerna fanns det stor arbetskraft att tillgå. Detta gynnade företagen som kunde betala ut väldigt låga löner till de anställda. 

    Under och efter denna tid förorenades städerna något oerhört. Detta berodde på allt kol som eldades. Storbritannien kom då att kallas för bland annat The Black County, det svarta landet.

    I Sverige kom det att dröja till omkring 1850-talet, alltså nästan 100 år efter att den startat i Storbritannien. I Europa hade man förbrukat mycket av sin skog och järnmalm vid tillverkningen av järn. Endast Ryssland och Sverige hade stora tillgångar kvar. Nu kom Sverige att hamna i en stark ställning. Man exporterade mycket av detta till andra länder. Det är mycket tack vare detta som Sverige har kunnat bygga upp det välfärdssamhälle vi lever i idag faktiskt. Men det finns även en annan stor orsak till detta, och det är skogen som råvara och exportvara. Sågverk startades lite överallt, och en del större bolag skapades.

    Egentligen visste inte bönderna att industrialiseringen hade kommit igång. Ägarna av de stora sågverksbolagen köpte stora skogar för struntsummor från bönder som inte hade någon större användning av skogarna. Bönderna värderade den odlade marken högre. Sundsvall kom under denna tid att bli den mest betydande sågverks- och exporthamnen i Sverige.

    I slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet kom även en andra industriell revolution, inom elektroteknik och förbränningsmotorer.

    Man kan nog säga att den industriella revolutionen var lika omvälvande för världens människor, som det en gång var när vi gick över från ett jägar- och samlarsamhälle till jordbrukssamhället.

    Under denna epok så utbröt även det amerikanska inbördeskriget mellan sydstaterna och nordstaterna. Allt började då Abraham Lincoln från Republikanska partiet blev USA:s president 1861. Detta gillades inte av sydstaterna som bildade Amerikas konfedererade stater. I början var krigets huvudorsak att de ville göra sig fri från resten av landet, men allt eftersom kom det även att handla om slaveriet. I syd var ekonomin mycket beroende av slavarnas arbetskraft, medan nordstaterna hade kommit längre i industrialiseringen och ville förbjuda slavhandeln. Nordstaterna vann år 1865 kriget och slavhandeln förbjöds.

    Men under detta århundrade började nationalismen växa fram. Förlusten av Finland 1809 kom att betraktas som en nationell katastrof. Man började självrannsaka sig själva. Man trodde att man hade levt för lättsinnigt, att man blivit påverkad och för mycket beroende av andra länder. Man trodde att detta hade gjort Sverige svagt igen. Man ville åter ta fram det som var svenskt igen. Berättelser skapades om kungarnas från 1500-talet till 1700-talet. De blev som nationalromtantiska skapelser med stora bragder. Men även befrielsekriget gjorde att en våg av nationalromantik blossade upp och gick som en våg över Europa. Man ville vara stolt över att tillhöra sitt land. I takt med att fler människor även flyttade in till städerna så skapades en även viss hembygdsnationalism. Man kan ta t.ex. Carl Larssons målningar med röda hus med vita knutar, kor som är ute på grönbete och vita kyrkor. Tyvärr så växte det senare fram en mörkare sorts nationalism i vissa länder, speciellt Tyskland. Detta kan vi se i andra världskriget.

    Ätten Bernadotte

    Eftersom Karl XIII var barnlös, var det tänkt att den danske prinsen Karl August skulle efterträda honom. Men när den danske prinsen oväntat dog år 1810 var man tvungen att hitta en ny tronföljare. Men man fruktade en gustaviansk restauration om man skulle välja prins Gustav, som var son till den tidigare kungen Gustav IV Adolf. Istället föreslog statsrådet Georg Adlersparre att Karl XIII:s bror, hertig Fredrik Kristian av Augustenborg, skulle bli tronföljare.

    Man sände två kurirer till Frankrike, för att av Napoleon få ett godkännande av detta.

    En av dessa kurirer var friherre Carl Otto Mörner. Men han hade en annan uppfattning om vem som borde bli Sveriges regent. Endast en fransk marskalk kunde lyfta Sverige ur det djupa läge man hamnat i. I kontakt med en vän i Paris, lovordades marskalken Jean Baptiste Bernadotte.

    Bernadotte var till en början ganska reserverad till förslaget, men tackade till slut ja då han förstod att Napoleon inte skulle ha något emot hans val.

    När detta förslag nådde Sverige blev det protester från flera håll, men det vann röster allt eftersom. Efter diverse händelser gav Karl XIII, trots tvekan, sitt samtycke till att Jean Baptiste Bernadotte skulle koras till kronpris.

    Han blev sedermera känd som Karl XIV Johan. År 1812 tog han över regentskapet i praktiken, efter att kungen blivit allt äldre och tröttare. När han senare år 1818 kröntes till kung, kom en ny ätt att ta över den svenska kungatronen i Sverige, ätten Bernadotte.

    1800-talet är århundradet då de vita "upptäckarna" kartlägger Afrikas för européer okända inre. Vissa områden erövras, vissa köps. Mest framåt är britterna och fransmännen som har stora koloniala ambitioner i Afrika. Mycket pga. råvarutillgångar och möjligheter att odla.

    Men det råder stora konflikter mellan alla de länder som är inblandade. 

    Vid ett möte i Berlin delade dessa nationer upp Afrika mellan sig. Man utgick då från de kustområden de redan behärskade och drog med hjälp av linjal gränser. Det blev likt ett rutnät som kom att genomkorsa hela kontinenten. Man tog inte hänsyn till de förhållanden som rådde och som i stor utsträckning är kvar än i dag.

    Denna gränsdragning kom att bädda för många av de konflikter dagens Afrika lider av eftersom den föste ihop traditionella fiendefolk att försöka samsas inom samma riken samtidigt som den tvingade andra folk att bo i skilda riken.

    Efter andra världskrigets slut har nationalismen tillsammans med marxismen verkat i flera koloniala befrielserörelser som störtat apartheidregimen.  I de olika nationerna  utropade sig vissa som makthavare, som med nationalistiska militanta arméer kontrollerade länderna. Än idag finns detta kvar i vissa afrikanska länder.

    1900-talet

    Under 1900-talet anser jag tre händelser som viktiga, de två världskrigen och IT-revolutionen.

    Andra världskriget var egentligen det allra största kriget som hade ägt rum då. Det pågick mellan 1914-1918. Bakgrunden till detta var nationalismen som växte fram kraftigt. Efter Napoleonkrigen bildades många mindre stater med gemensamma kulturer, som allt eftersom slog sig samman. Större länder riskerade att brytas isär p.g.a. att olika folkgrupper också strävade efter bli självständiga. Både Tyskland och Italien råkade ut för detta. Frankrike var revanschsugna efter ett tidigare krig mot Tyskland. Tyskland låg också i konflikt med England när det gälle kolonialfrågor. I öst var Ryssland, Ungern och Österrike i konflikt om hur Östeuropa och Balkan skulle delas. De flesta länderna började rusta upp sina försvar.

    Det som utlöste kriget var när Österrikes kronprins och hustru blev skjutna den 28 juni 1914.

    Omkring 20 miljoner människor dog under detta krig.

    Tyskland ansågs som ansvarig för första världskriget. Fredsvillkoren som bestämdes var alldeles för hårda ansåg Tyskland. En viss bitterhet skapades bland folket. Man fick lämna ifrån sig alla sina kolonier, krigsmakten skulle begränsas och man dömdes att betala ett gigantiskt krigsskadestånd. Inom nationella högerkanten och inom militären kom den sk dolkstötslegenden. Med den menades att man hade förlorat kriget p.g.a. att man blivit svikna av ledarna i landet. Ledaren för Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, Adolf Hitler, var någon som speciellt framförde detta. Men stödet var i början ganska lågt. Det var inte förrän vid den stora ekonomiska depressionen 1930 som det började hända saker. Krisen ledde till massarbetslöshet, ett stort politikerförakt skapades och tron på en demokrati var nästan lika med noll. Men många såg då Hitler och hans parti som en räddande ängel. En man med ett parti som kunde få landet och dess ekonomi på fötter igen. Genom väldigt god övertalningsteknik lyckades han till slut få med sig det tyska folket. När han tillträdde som rikskansler förbjöd han snabbt alla andra partier. Endast hans eget parti fick finnas, och han utnämnde sig själv som regeringschef och statschef. På så vis skapades en diktatur i Tyskland.

    När Tyskland sedan började planera en utökning av det tyska riket trappades allt upp ytterligare. När Polen 1939 sedan attackerades av Tyskland så förklarade Frankrike och Storbritannien krig. Till skillnad från första världskriget, där i princip nästan alla länder förklarade krig under en vecka, så förklarade allt fler länder in i detta krig under en längre period. Det var inte förrän 1941 som Japan började att attackera USA. Tyskland och Italien förklarade då strax därpå krig mot USA. Japan förde samtidigt krig mot USA, Kina och de europeiska kolonialmakterna. Allt började flätas ihop till ett enda stort världskrig. Inte förrän 1945, då Tyskland stod som den största förloraren, var freden ett faktum. Det som skiljde detta krig från tidigare i världshistorien var att förr hade antalet stupade soldater varit större än antalet civila döda. Av kriget 60 miljoner dödsoffer var 19 miljoner av dessa stupade soldater.

    Den mörka nationalismen växte sig större under detta krig. Hitlers tanke om att endast den vita ariska rasen skulle existera ledde till otroliga hemskheter. Gigantiska koncentrationsläger, där alla som inte hörde till hans tänkta rasstandard, dödades.

    Om man ska dra några slutsatser av detta så har egentligen den nationalism som växte fram under 1800-talet en viss skuld till att det kunde gå så illa 100 år senare. Det finns även en positiv bild av nationalism. Man kan ta den svenska hembygdsnationalismen som något fint och vackert. Men växer det till något större leder det inte helt oväntat till något mörkt och främlingsfientlighet. Som exempel, dagens politik som Sverigedemokraterna för, är mer än bara hembygdsnationalism. Det har utvecklats till något mörkare. Man kan se vissa likheter i detta och nationalismen som utvecklades i Tyskland. Visst ska man få vara stolt över sitt land och traditioner, men nationalism är farligt om det utvecklas för långt.

    Första världskriget blev det första moderna kriget där de krigförande parterna ägnade sig åt total krigföring. Med detta innebar dels en total mobilisering av alla delar av de krigförande länderna, och som också innebar att kriget fördes på alla nivåer; ekonomiskt, militärt samt psykologiskt med hjälp av propaganda.

    Kriget blev ett sort skyttegravskrig, med stora massanfall och förluster som följd. Egentligen var det ett krig med ganska låsta fronter.

    Den vanligaste dödsorsaken under första världskriget var sjukdomar, eftersom detta krig kom att utvecklas till att bli ett skyttegravskrig. Eftersom de sanitära förhållandena i skyttegravarna var dåliga. Vanliga sjukdomar var tyfus, dysenteri, och kolera. Många soldater led av parasiter och plågor som skyttegravsfot. En annan dödsorsak var att man utsatte sig för kalla vinda och låga temperaturer ute i fält som ledde till antingen förfrysningar eller död.

    Men 1918 hade båda sidor hittar bättre lösningar. Tyskarna använde sig till stor del av sin innästlingstaktik (små, självständiga infanterigrupper) och de allierade med stridsvagnar och flyg. Artilleritaktiken hade också förbättrats på båda sidor.

    Under andra världskriget hade flygvapnet utvecklats avsevärt. Stora bombningar kunde ödelägga hela städer. Tyskland hade en krigföring som kom att kallas Blitzkrieg, efter deras anfall mot Polen.

    Blixtkrigstaktiken innebar att man bröt sig igen...

    ...läs fortsättningen genom att logga in dig.

    Medlemskap krävs

    För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
    Kontot skapar du endast via facebook.

    Källor för arbetet

    Saknas

    Kommentera arbetet: Tidsåldrar

     
    Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
    Det verkar som att du glömde skriva något ×
    Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
    Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

    Kommentarer på arbetet

    Inga kommentarer än :(

    Källhänvisning

    Inactive member [2009-11-12]   Tidsåldrar
    Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=58377 [2024-03-29]

    Rapportera det här arbetet

    Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
    Vad är problemet?



    Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
    Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
    Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
    Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
    Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
    Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×