Butiksmordet

Butiksmordet.

Vädret hade blivigt mycket bättre stormen hade dragigt över, det blåste inte och det såg ut att bli en stjärnklar natt när Julian Swale var på väg hem hon funderar alvarligt på att sätta sig på ett café men när hon väll kom dit var det stängt och på dörren hängde en skyllt där dom i en underfattande mening klagade på transportens förmåga att leverera varorna, det stod ungefär såhär pågrund av ovädret som just dragigt förbi hade transporten inte kunnat komma fram och dom tyvärr hade blivigt tvungna att hålla stängt tills dom har fåt sina varor. Men det berörde henne inte värst mycket hon hade inte kunnat sitta särskilt länge ändå innan hon hade blivigt tvungen att gå hem.

Men när Julian kom till butiken nästa dag mötte hon en syn hon sent skulle glömma, där mitt bland alla hennes älskade blommor låg en man inte värst gammal inte äldre än 30 och runt honom ligger krukor, jord, blommor och allt möjligt i en ända röra i en stor cirkel. Hon stod som förlamad i flera minuter tills hon slet sig ur transen, och när hon gick närmre och såg blodet ryggade hon tillbaka till vägen och skrek allt vad hennes lungor förmådde. Hon vaknade av att det stod en ung man bredvid henne han såg underligt nervös ut och hur hon än försökte kunde hon inte komma ihåg honom, tills allt slog över henne. Det var hennes unga lärling som stod bredvid henne full av frågor och väldigt ont om svar. - Vad har hänt här? fick han oroligt fram. Hon förklarade att hon hade kommigt till affären och hittat den döde mannen med en otrolig röra i en jämn cirkel runt sig. Och sen hade hon sätt blodet och svimmat. Hon kom bara på en lösning. Fort sa hon till sin lärling hämta telefonen jag måste ringa min bror! - Men jag har redan ringt polisen dom kommer hit vilken sekund som helst, ältade han. - Hämta telefonen bara, skrek hon till honom.

Det är hos Swale! svarade en röst som hon inte kunde placera.

Vem är du? Hade hon ringt fel nä det är väll inte möjligt jo hon var lite yr.

Det här Edvard Hooper jag är en vän och kompanion till james så lugna ner dig och berätta vad som har hänt.

Koppla mig till James, sa hon snabbt.

Jag ska se om jag kan hitta honom frun. Fick hon till svar.

Det är James! Svarade hennes bror efter vad som det kändes för henne lång stund.

James du måste komma till min butik nu det är svårt att förklara men när jag öppnade affären såg jag en man mitt på golvet död.

Jag tar nästa tåg till stan är polisen inkopplad än.

Ja min lärlig ringde upp dom när han hittade mig avsvimmad i butiken.

Bra vi kan komma att behöva deras samarbete i det här fallet.

Hejdå Julian!

Och innan hon han yttra ett ord till hade han lagt på luren, förmodligen springande till bussen. Hon visste hur han blev när han fick ett fall ville inte missa minsta ledtråd. Själv hade hon aldrig delat hanns intresse (hon tålde inte blod).

Det skulle inte lång tid innan James och den för Julian okände Edvard kom till fram till stan. Julian skulle möta dom på tågstationen efter hon hade lämnat sin utsaga till polisen det tog inte så lång tid innan dom kom på att hon inte kunde berätta så mycket för dom. Så nu stod hon och väntade på tåget fortfarande skakad av vad hon hade funnit. Så äntligen kom tåget och hennes bror och Edvard steg av. - Det här är Edvard och så blir hon presenterad för en lång ganska stillig man. - Så nu ska du berätta allt du kan för mig på vägen till din blomsterbutik, men först Julian hur mår du? - Hej Edvard och jo jag är fortfarande skakad det är inte varje dag som det här sker, men nu ska du få höra vad jag vet.

Väll framme vid butiken verkade James äntligen klar med sin utfrågning han hade som vanligt velat veta varje enskild detalj hon hade kunnat ge honom. Och nu stod han och diskuterade teorier med polisen och vad dom hade fåt fram för bevis, det verkade bli problem i börjad då polisen inte villa della med sig av sina bevis till en "oerfaren" privat detektiv men efter några samtal och försäkringar från polisen ute på landet blir dom mer villiga nästan ivriga att dela med sig av bevisen. Det verkade vara väldig lite som dom hade kommigt fram till. Men det dom visste var att han eller hans mördare skulle ha haft tillgång en nyckel då inget var visade bevis på inbrott, vilket gör Julian förvirrad då hon inte känner igen mannen. Dom vet inte heller hur allt har hamnat i en cirkel runt honom särskilt då han ska ha blivigt mördad med ett skott på långt håll.

Senare på kvällen när dom sitter och diskuterar fallet och den ena teorin efter den andra kommer fram vissa troliga till och med bra och andra omöjliga och ibland otroliga. Den bästa teorin hittills är att mordoffret eller mördaren kopierade en nyckel så att dom kunde råna butiken på dom dyrbaraste föremålen men att mördaren inte helt litar på mordoffret och avlossar ett skott mot honom vilket ledder till en omedelbar död. Men det förklarar inte att allt är sönderslaget på ett så systematiskt vis eller att kroppen lämnades kvar som bevis. En annan lite mindre trolig teori är att det är ett offer av något slag vilket förklarar att det är sönderslaget på ett sådant underligt vis men det förklarar inte att dom gjorde sig ett sådant besvär med att komma in utan ett spår. Men mitt i en liknande teori får James en konstig känsla av att nackhåren reser sig på honom och Edvard och Julian som båda sitter snett Imot honom får båda ett skräckslaget utryck i ansiktena och stel av skrek vänder han sig om och bakom honom står en stor svart ilsket gläfsande hund. Och just som det ser ut som den ska attackera kommer Reina Louisetta inrusande och skriker NEJ, och konstigt nog lyssnar hunden på henne och vänder sig om mot henne. - Nej nej nej fy stygg vovve, säger Reina till den skräckinjagande besten som med nöd och näppe kan kallas hund. - Va är det din hund undrar Edvard fortfarande med ett bultande hjärta jag trodde att du bara skulle skaffa en trevlig fin liten vovve. - Ja men det gjorde jag ju ser du inte hur fin den är, jag åkte hit för att hämta den och så hör jag att du också har kommigt hitt så jag tänkte komma förbi och se om jag kan hjälpa till. - Bra håll den bara borta från mig bara jag är inte så förtjust i hundar får hon snabbt till svar. - Ta det nu lugnt Edvard vi ska inte vara oartiga mot våra gäster, rättar James honom och vänder sig mot Reina - vi sitter och diskuterar ett fräscht brott slå dig ner så ska vi förklara vad som har hänt. Och när hon har fått höra hela historien sitter hon tyst och funderar en stund. - Men kan det inte vara så att ni har blivig grundlurade. - Va! Utbrister alla på ett och samma tillfälle. - Ja men tänk såhär att mordet inte alls begicks i Julians blomsteraffär utan att han blev placerad där och att allt slogs sönder i en cirkel bara för att vilseleda polisen. - Men herre gud utbrister Julian som inte har hört vad Reina har sagt utan har suttit i sina egna tankar nu vet jag ju vem den mördade är det är ju inte konstigt att jag inte kände igen honom det är ju bankdirektören man brukar inte se honom så ofta då han för det mesta sitter på sitt kontor och håller på med massa papper. - Bra då har vi både motiv, tillfälle och en möjlig mördare hör man från James och alla tittar förundrat på honom. - Hur menar du nu James undrar Julian nyfiket vem var det som mördade honom och hur? - Lugna ni ska snart få veta det är bar en sak jag ska kolla upp först så jag vet säkert.

Jag vill tacka alla som kunde dyka upp på så kort varsel även den drabbades närmsta, jag har redan informerat polisen om min mistankar som jag tror kommer att bli bekräftade här ikväll. Först vill jag påpeka att bankdirektören blev mördad i min systers butik och ja han kände också mördaren. Dom flesta här vet att det är många här som är skyldiga bankföreståndaren stora summor pengar men inte genom banken nej utan privat. Det är också känt att han inte var den tålmodigaste mannen när det gällde att driva in dom summorna och en av dom som var skyldig honom stora summor är min syster Julians praktikant. Men det är inte han som har mördat bankdirektören nej det är Julian eller hon som vill kalla sig Julian som är den skyldiga jag kom på det...