Analys av American History X

Analys av American History X

Den första gången jag såg American History X var på juldagen för några år sedan, svt visade filmer dagen i ända och jag och min bror var tacksamma gentemot det; juldagen är så himla tråkig annars. Jag minns hur jag satt uppkrupen i soffan och inte rörde mig under hela filmen, den var så oförutsägbar och spännande att jag inte ville riskera att missa något ifall jag rörde på mig. Då Danny skjutits, markerat slutet på filmen, och eftertexterna börjat rulla kände jag mig alldeles tom, men full, på samma gång. Tom på respekt och viljan av att vara en del av mänskligheten, full av någonting nytt: politik och vetandet av att det faktiskt finns nynazister på riktigt. Sedan dess har jag sett filmen många gånger, men inte riktigt med samma trettonåringsögon som efter filmen gråter över hur hemsk världen är, utan med politiskt insatta och vana ögon som bland annat lägger märke till filmens underbara detaljer.

Filmen börjar i svartvitt (då den är uppdelad i färg/svartvitt vet jag att svartvitt representerar tillbakablickar och dåtid, medan färg representerar nutid) med lugna vågor i kvällssolen på en strand. Jag får känslan av att allt en gång var stilla och bekvämt, att allt börjar gott och utan några speciella förutsättningar. Plötsligt går det från lugnande vågor till våld, sex och brutalitet. En väldigt bra början på en film, då den drar till sig uppmärksamhet och spänning, och dessutom slutar scenen rätt tvärt med ett skottdrama och Derek på väg att slå till någon. Jag tänker: varför hade han ett hakkors på bröstet? Vad var han egentligen på väg att göra den svarte mannen? Vad hade den svarte mannen egentligen gjort honom?

Ju längre in i filmen jag kommer desto mer inser jag hur sårbarhet och lättpåverkan är nyckelord för Derek och Dannys hat. Derek blev välkomnad till att vara en del av en grupp, känna sig betydelsefull och ha makt och lät sig därför påverkas av Camerons ideologi. Danny ville vara som storebror som dessutom satt i fängelse, nazisterna var de enda som fanns där för honom då han valde att gå samma väg som sin bror. Hans mor och syster var nämligen väldigt tydligt emot hans och Dereks nationalsocialistiskt politiska dumheter. Jag inser också rätt snabbt att ingen av bröderna tror på det de praktiserar egentligen, men att de inte vet om det eller inte vet hur de ska hitta något annat att praktisera. Här får de ju ändå vara en del av en grupp, bestämma och dessutom vara arga på speciella personer för deras faders död. De båda verkar dock se upp till Sweeny, vilket totalt motsäger deras ideologi, och Dereks enda och bästa vän på fängelset är ju en svart man vid namn Lamont. Jag tror att de är för stolta för att motsäga sig själva och erkänna det fram tills det att Derek blir våldtagen av "en av de sina", då går det upp för honom att nazismen varken betyder något för honom eller någon av de andra som praktiserar ideologin. De är osäkra och vet inte att det faktiskt finns annat att tro på. Filmen visar också hur lätt det är för hatet att komma i överhand. Dereks hat får honom att döda två personer, såra sin familj, bli kriminell och det beror bara på osäkerhet. När det kommer till glädje och lycka är det mycket svårare för honom, han måste hamna i fängelse och bli våldtagen för att inse att hatet inte gynnar någon. Bara för att han insett det betyder det heller inte att han inte längre hatar. Hat är en slug bov som lurar bakom varje litet missförstånd, förvirrande, bagatell, svårigheter i allmänhet osv. Det visar bland annat scenen då Derek slagit Cameron och Stacey, som just förklarat sin kärlek till honom, vill se honom död. Hatet är så lättillgängligt och stoltserande.

Något jag gillar väldigt mycket med filmen är alla olika sätt den är filmad på. Ibland kommer scener i slow motion som gör att man får tid till att insupa alla känslor. En av de scenerna är då all nazipropaganda och nazistflaggan plockas ner från väggarna i Dannys rum. Då känns det som att de raderar nazismen ur deras liv mer och mer för varje plansch de plockar ner, och vid den sista bekräftar de att de aldrig mer ska falla så hårt för hatet. En annan scen i slow motion som jag höll andan under var den där det varvas mellan att Derek står i duschen och vattnet sakta träffar hans kropp och filmsnuttar från när de var små och sprang runt på en strand, tills han vrider av vattnet, kliver ur duschkabinen, tittar sig i spegeln och verkar besviken på sig själv, verkar ångra allt från det att hakkorset på hans bröst tatuerades in till dess att han nyss "duschade av sig" nazismen. Den scenen visar hur alla föds oskyldiga, men att samhället, och framförallt våra närstående, påverkar oss till antingen något gott eller något ont. Och att det går att ändra på sig.

American history X har haft hemskt mycket inflytande på mig och för varje gång jag sett den har mina åsikter ändrats och uppdaterats. Det finns mycket att lära av filmen, och jag tror att varenda en med åldern inne för att klara av de brutala våldsscenerna och kunna sätta...