Kameran – Från ett mörkt rum till digitalkameran

Kameran

- Från ett mörkt rum till digitalkameran

Människan har alltid försökt att avbilda verkligheten. Man målade grottbilder, högg i berg och prydde gravkammare. Men omkring 1500 år f kr upptäckte kineserna att om man släpper in ljus i ett mörkt rum genom ett litet, litet hål, så projiceras en suddig bild (dock uppochnervänd) av världen utanför på väggen mitt emot. Grundprincipen är fortfarande densamma, att fånga en bild med hjälp av ljus och en lins. Detta kallas i dag att fotografera, med hjälp av en kamera.

Kamerans utveckling genom tiderna:

Detta rum, där man släppte in ljus i ett litet hål, kom senare att kallas "Camera Obscura", som på latin betyder "Mörklagt rum". I mitten av 1500-talet användes Camera Obscura flitigt av målare och konstnärer. I slutet av 1500-talet utvecklades tekniken, och blev väldigt vanlig som ritinstrument när man skulle använda det till porträttering. Vid den här tiden hade man satt i en lins i öppningen på Camera Obscura, för att få en klarare bild.  När man sedan kom på att kemikalier som utsätts för ljus mörknar i ljuset, så blev det möjligt att bevara de projicerade bilderna. 1650 kom man på att man kunde få en bärbar Camera Obscura med två lådor, ett rör, två linser och ett titthål.

1800-talet

Fransmannen Joseph Nicéphore Niépce tog det första fotografiet år 1826. Det tog åtta timmar för honom att exponera bilden, och den blev väldigt oskarp. Motivet var utsikten genom hans fönster.  

Vid denna tidpunkt kontaktades Niépce av Louis Daguerre, en skådespelare och uppfinnare. Niépce ville göra uppfinningen mer praktisk, och slog sig då ihop med Louis Daguerre. Ända fram till 1833 arbetade de tillsammans, för att få en bättre fototeknik. Detta år dog Nicéphore Niépce, och Louis fick fortsätta på egen hand. 1838 kom Louis fram till en mer ljuskänslig plåt, som var mycket mer ljuskänslig än den som Niépce hade använt. Hans fotografiteknik kom senare att kallas dagerrotypi, och innebar att olika kemiska lösningar användes vid framkallningen av fotografier.

William Henry Fox Talbot, en engelsk uppfinnare på fotografins område, gjorde år 1835 ett papper ljuskänsligt i klorsilverlösning. Då fick han ett negativt resultat, alltså att vitt blir svart, och svart blir vitt. 1839 fick han reda på Louis Daguerres upptäckt, med den ljuskänsliga plåten. Något år därefter kom han med sin uppfinning, som gjorde att negativ kunde kopieras. Han använde papper i stället för glasplåtar. De var därmed mycket mer användbara än Louis tunga plåtar. Han kallade sin uppfinning för kalotypin.

Kameran moderniserades

Kameran utvecklads i takt med att fotograferna krävde mer rörlighet och precision. Kameran gjordes allt mindre och lättare och försågs med bättre linser och kompletterades dessutom med en fotoblixt.

Det finns många uppfinnare inom fotografins område, men en av de viktigaste är nog den amerikanska affärsmannen George Eastman. Han såg till att kameran blev tillgänglig för alla, att den blev enklare, mindre och billigare. Det var han som grundade Kodak, ett namn som han hade klurat på en lång tid. Han ville ha ett namn som kunde användas i alla länder, och påminna om kamerans ljud, "klidick"! År 1888 uppfann George lådkameran. Den lanserades under en slogan: "Du trycker på knappen, vi gör resten." När alla 48 bilder var tagna lämnade man in hela kameran hos fotohandlaren. Filmen framkallades och en ny film sattes i. Tidigare hade bara ett fåtal kunnat fotografera, nu kunde alla vara med.

1900-talet

År 1900 gjorde Kodak en ny kamera, med separat, utbytbar film, som blev en stor succé.

År 1930 så fyllde Kodak 50 år. George Eastman firade detta genom att dela ut över en halv miljon kameror till barn i Nordamerika.

År 1904 offentliggjorde bröderna Lumiére, August och Louis, den första färgfotometoden, som de kallade autochrommetoden. Den fanns i handeln 3 år senare, och dominerade marknaden 1930.

På 1920-talet utvecklades tyska kompaktkameror snabbt. Den första och bästa kameran var Ermanox.

År 1936 uppfann Harold Edgerton elektronblixten, men det tog väldigt lång tid för den att komma ut i handeln, eftersom man inte kom överens om format, pris och vikt. Nu finns det däremot inte så många kameror som inte har någon inbyggd blixt.

1941 började det svenska företaget Hasselblad tillverka kameror efter en beställning från Svenska Försvaret på en flygspaningskamera. Den första "civila" kameran tillverkades år 1948 av Victor Hasselblad. Det blev den första enögda spegelreflexkameran i mellanformat. Idag är Hasselblad ett väldigt exklusivt märke, som mest används av proffsfotografer, och de kostar flera tusentals kronor. En hel del modefotografer använder dessa kameror i dag.

En specialanpassad version av kameran blev Sveriges första satellit, när astronauten Michael Collins tog med sig en Hasselbladkamera till rymden år 1966. Där tappade han den under sin rymdpromenad.

År 1948 kom den första polaroidkameran ut på marknaden. Det var Edward Land som kom på denna uppfinning, när hans dotter tyckte att det tog för lång tid att framkalla ett fotografi. Polaroidkameran var direktframkallande, och blev en stor succé. Den drog in stora summor pengar, innan digitalkameran gjorde den överflödig.

1975 uppfann Steven J. Sasson den första digitalkameran. Den vägde 3.6 kg, var lika stor som en brödrost och den producerade en 0.01 megapixelbild som tog 23 sekunder att spela in på ett kassettband.

1990 kom den första kommersiellt tillgängliga

digitalkameran, en Kodak DCS 100.

Analoga kameran

Den analoga och digitala kameran funkar ungefär likadant. Ljuset strömmar in igenom objektivet, studsar på en spegel upp till en prisma, där ljuset fortsätter till sökaren, så att vi ser bilden. När man sedan trycker på avtryckaren, så fälls spegeln upp, och släpper fram ljuset till en film (och i den digitala kameran finns en sensor i stället). Den tid som spegeln är uppfälld, motsvarar slutartiden.

Bländaren i ett kameraobjektiv består av några tunna metallskivor som sitter ihop, som en krans. Diametern i bländaren kan ändras, och detta påverkar därmed ljusinsläppet. När man ändrar bländare, så ändrar man också skärpedjupet om man behåller samma slutartid.

Blixt kan man använda vid dåliga ljusförhållanden. Från 1800-talets slut använde man blixtpulver, alltså pulveriserat aluminium eller magnesium och oxidationsmedel, som ljuskälla. Nu finns blixten oftast inbyggd i kamerorna, men det som är negativt med blixt riktad mot människor, är att de kan få röda ögon på bilderna. Detta beror på att ljuset reflekteras mot de röda blodkärlen i ögat. Det är alltså ibland bättre att ha en extern blixt, som man kan sätta bredvid motivet/personen, då det också blir ett mjukare ljus, än en inbyggd blixt.

Framkallning är alltså den kemiska process som man använder för att framställa bilder. T.ex. kan man göra negativ film till vanliga foton på fotopapper, och alla stegen finns här nere.

2000-talet

Ja, här börjar vårt nuvarande sekel. Mycket har hänt de senaste 200-300 åren, och mycket kommer att hända i framtiden. Digitalkameror, digitala systemkameror, webbkameran, mobilkameran och filmkameran, alla är de här för att stanna och utvecklas.

Digital fotografering

De flesta äger i dag en digitalkamera. Det kostar ingenting att använda den, eftersom man kan framkalla bilderna helt själv. Inställningar går att göra, som t.ex. i fall man vill ha blixt eller inte, om man vill zooma, om man vill ta närbild eller landskapsbild. Möjligheterna är nästan oändliga, och här får vi nu lära oss lite om olika digitala kameror.

En digital kompaktkamera kan ta stillbilder, och ofta även filma och spela in ljud. Digitalkameror har många fördelar jämfört med analoga kameror. T.ex. kan man titta på sina bilder direkt på skärmen (dvs. om digitalkameran har en skärm). Man kan även radera dåliga bilder direkt på kameran, lägga in sina bilder på datorn, och där kan man ändra dem hur mycket man vill. Dessa digitalkameror utvecklas fortfarande idag.

Den största skillnaden mellan digital fotografering och filmbaserad fotografering, alltså att man använder en analog kamera som man måste skicka in en film för att framkalla bilderna, är att det är så lätt att manipulera digitala bilder på datorn. Analoga bilder involverar film, optik och fotopapper, så det är inte alls lika lätt att manipulera. Därför har domstolen bestämt att de inte ska använda digitala foton som bevis, eftersom man kan manipulera bilderna väldigt enkelt.

Den digitala systemkameran och kompaktkameran är väldigt lika varandra i uppbyggnaden. I alla fall är tekniken likadan. Den största skillnaden mellan de båda kamerorna är att man kan byta objektiv på en systemkamera. Man kan även göra fler inställningar på en systemkamera.

Objektivet i dag består inte av en lins, utan av flera. Det som skiljer objektiv ifrån varandra är brännvidden. Objektiv med en kort brännvidd, kallas vidvinkelobjektiv, de mest extrema kallas Fisheyeobjektiv. Dessa objektiv ger en stor bildvinkel, alltså att man ser en stor del av motivet som man fotograferar. Det är som när man tittar igenom ett titthål på dörren, så ser man mycket av "världen utanför". Det finns också zoomobjektiv, när man vill kunna zooma, och makroobjektiv, för extrema närbilder.

Webbkameran

Den nätverksanslutna webbkameran är en digitalkamera som kan användas via Internet. De sänder ut bilder till Internet, där man kan sitta och bevaka olika platser. Det finns också webbkameror som används vid kommunikation, alltså en datoransluten webbkamera. T.ex. när man sitter och "chattar" på Internet (kommunicerar online via MSN, Skype eller andra kommunikationsprogram), så är det bara att koppla i sin webbkamera, och man kan ha videosamtal, där man både hör och ser varandra.

Mobilkameran

Ungefär hälften av alla mobiler i världen i dag är kameramobiler. Mobilerna kan dela med sig av sina bilder, direkt när de är tagna, med hjälp av t.ex. Bluetooth, där bilderna skickas trådlöst mellan mobiltelefoner, eller så kan man skicka bilderna med hjälp av MMS.  2003 såldes fler kameramobiler än vanliga digitalkameror. Man bär ju inte lika ofta runt på en kamera som en mobil. Mobilen har man nästan alltid till hands, när det händer något som man vill föreviga.

Filmkameran

Filmkameran har utvecklats otroligt mycket under årens lopp. Kameran producerar många bilder i snabb följd efter varandra, och när man sedan ser det, så ser det ut som om allt rör sig. När man har väldigt många bilder per sekund, så kommer ögonen och hjärnan att bortse från de korta pauserna mellan bilderna, och istället skapa en illusion av ett flöde genom bilderna. Antal bilder per sekund som en filmkamera tar är vanligtvis 12 eller 24.

Framtidens kamera

Kanske får vi bilder som kan ta 3D-bilder? Eller som har gigapixel-upplösning? Eller som man kan sätta i som en lins i ögat, och ta kort varje gång man blinkar? Okej, det där sista kanske var lite väl överdrivet, men det är inte omöjligt. Så snabbt som tekniken har gått, så kan det mycket väl hända inom 50 år. Här är två kameror som kanske kan komma att tillverkas i framtiden, och de är helt otroliga:

Läppstiftskameran:

I framtiden kan vi få en kamera med inbyggd projektor, så man kan visa upp sin bild direkt på en vägg. Om man vill zooma, så är det bara att vrida den supertunna skärmen framåt eller bakåt. När man ska koppla in kameran in i datorn, så sköts det med hjälp av bluetooth-teknik, inga sladdar eller minneskort behövs, utan bilderna lagras på en hårddisk.

Men det som verkligen gör denna kamera speciell, är att den är liten som ett läppstift. Design- och utvecklingsbyrån Curventa fick i uppdrag att göra en kamera till kvinnor som var "liten, enkel att använda och passar i handväskan". Den blev inte fyrkantig och klumpig, utan formad som ett läppstift.

Kameraögat

Forskarna vid University of Illinois har tillverkat ett "öga" av en matris ljuskänsliga kiselsensorer. Forskarna göt en tunn gummihinna till ett halvklots form. Sedan sträcktes den ut så att den blev helt platt. Ovanpå fäste de små, små fotodetektorer av kisel tillsammans med band av polymer och metall. När hinnan sedan släpptes fri, så återtog den sin förra form. På så vis skapade de en "näthinna". Efter det la de till en lins och satte samman den töjbara tekniken med ett kretskort. På sikt kanske denna kan användas för att skapa konstgjorde ögon åt synskadade. 

Kamerans påverkan på människan och miljö

En slags kamera som har påverkat människan, mest till det positiva, är de som finns i satelliter. De är kameror som tar kort från rymden ner på marken. Satelliten står i direktförbindelse med jorden och man kan se bilderna direkt. Satelliter kan visa vädret och klimatet från hela världen, och kan på så sätt förvarna när det är på väg någon storm eller liknande. Huvuddelen av den information som meteorologer använder för väderrapporter kommer från satelliter. Avancerade satellitinstrument kan också mäta ozonlagret, polarisarnas förändring och förändringar i jordens atmosfär m.m. Det är mestadels dessa observationer som gör så att vi idag vet att vi måste bli mer miljövänliga.

Det negativa med satelliter är att när man skjuter upp en satellit, så släpps väldigt mycket avgaser ut. Väl ute i rymden släpper de nästan inte ut några avgaser alls.

Rymden som är runt jorden börjar nu också bli lite "trång" eftersom det skjuts upp nya satelliter hela tiden.

Även flygbilder är till nytta när vi ska framställa t.ex. kartor. Det negativa med flygbilder är såklart utsläppen från flygplanen.

Tidslinje

Sammanfattning

Vi har så länge människan funnits velat dokumentera det som händer, både verkligheten och drömmar. Man använde sig då av bl.a. hällristningar och grottmålningar. Men vid 1500 år f.kr. hände något. Kineserna upptäckte Camera Obscura, och sedan dess har det utvecklats. Lådkameran, polaroidkameran, den analoga kameran, digitalkameran. Alla har något gemensamt. Camera Obscura. Det var denna teknik som startade allting, att kunna bevara ett ögonblick på ett litet papper, och kunna ta fram det när som helst och minnas tillbaka.

Källor: