Krogen av Emile Zola

Emile Zola - Krogen, Bokförlaget Natur och Kultur.

Kort sammanfattning av boken:

Detta verk är en skildring av det tuffa livet i de fattigare delarna av Paris under sent 1800-tal. Den beskriver arbetarnas kamp mot fattigdom, smuts alkoholproblem och i stort sett alla nyanser av misär man kan tänka sig.

 I boken får vi lära känna Gervaise, en tvätterska som flyttat från landet till Paris tillsammans med sin man, Lantier, och deras två barn. Redan från början i boken kantas hennes liv av problem och förhållandet med hennes man håller inte särskilt länge. Väl på egna ben tar hon tag i sina problem och hittar en ny make, Coupeau, som till en början verkar vara en man att lita på. De arbetar och tjänar pengar. Men olycksaliga tillfälligheter, alkohol och lättja drar ständigt ner Gervaise tillbaka i smutsen. Till på köpet brottas hon med intrigerande grannar, sin förbjudna kärlek till en annan man och att se till sina barns bästa. Frosserier, lättja och alkoholsim stjälper slutligen familjen över kanten till tragedi.

Min egen analys av boken:

Till att börja med måste jag säga att jag blev positivt överraskad av den här boken. Jag har haft många förutfattade meningar gällande böcker av det här slaget men de känns nu som bortblåsta. När jag berättade för mina vänner och bekanta vad jag skulle läsa har alla bara suckat och tyckt synd om mig men efter att jag läst boken kan jag inte riktigt förstå varför då jag själv ganska snabbt rycktes med i historien och levde mig in i berättelsen. Jag kan förstå att man tycker boken är lite tungläst då Emile Zola bitvis blir extremt detaljerad i sina beskrivningar, i vissa fall är detta motiverat medan det i andra fall känns överflödigt. För att få bättre flyt i läsningen kan man dock skumma igenom dessa mer utdragna stycken i boken.

I sann naturalistisk anda skyr Zola i denna bok inga som helst medel för att förmedla känslan av misären och smutsen från de fattigare delarna i 1800-talets Paris. Han lyckas dessutom väldigt bra. När man läser boken kan man riktigt känna smutsen krypa fram ur hörnen och man kan till och med ana en unken lukt av svett och avslaget vin. Detaljrikedomen i boken är enorm, i vissa fall rent av uttröttande men den fyller sin funktion och förhöjer känslan av misären som omger människorna i boken. Även om boken kan verka objektiv och sant naturalistisk så lyser ändå vissa av Zolas egna moraliska värderingar igenom, till exempel så går det illa för de karaktärer i boken som ägnar sig åt dödssynderna. Gervaises slutliga nedgång i fördärvet börjar med högmod då hon driver ett eget tvätteri och är mycket framgångsrik, sedan följer frosseri och lättja tätt inpå och det hela slutar i en livstragedi. En man som det går bra för trots fallenhet för andras fruar och frosserier i god mat är Lantier, Gervaises första man. Att han klarar sig bättre än andra beror antagligen på att Zola genom denna karaktär presenterar politiska idéer som även han själv står för.

Zola har troligtvis haft som syfte med denna bok att informera, kritisera och väcka debatt. Dock har han lyckats smyga in allt detta i en högst underhållande historia som inte ger sig ut för att vara något annat än just en historia. Även om boken är ett samhällskritiskt verk om de som lever i misär så innehåller den smått humoristiska inslag. Speciellt Zolas detaljerade beskrivningar av människors frosseri av mat och dryck lämnar en med ett leende på läpparna. Ett exempel ur boken är när Pyret, en bekant till Gervaise och hennes nya man, under bröllopsmiddagen närmast äter krogägaren ur huset. ”Bordssällskapet som bara väntat på detta vred sig åter av skratt. Den, han lämnade då ingenting kvar åt källarmästarn… En sådan baddare i alla fall, det där förbannade Pyret… Hade han inte en gång satt i sig tolv hårdkokta ägg och druckit ur tolv glas vin, medan klockan slog tolv på dagen… Sådana bravader var man inte med om alla dar… Och fröken Remanjou såg rörd på medan Pyret tuggade, och herr Madinier, som sökte efter ett ord för att ge uttryck åt sin nästan vördnadsfulla häpnad, förklarade att en sådan färdighet hörde till sällsyntheterna”<!--[if !supportFootnotes]-->[i]<!--[endif]-->. Ett annat bra exempel är beskrivningen av den storslagna middagen som sätter spiken i kistan till Gervaises undergång. Denna middag är ett frosseri som saknar motstycke. ”Fruntimren höllo på att spricka, de fördömda matvraken… Med gapande mun och med hakan nersmord av flott sågo de ut som skinkor i synen, så röda att man kunde tro att det var skinkorna på rikt folk, som höllo på att spricka av välmåga”<!--[if !supportFootnotes]-->[ii]<!--[endif]-->. Men boken är knappast fylld av endast humoristiska inslag utan snarare tvärtom, jag vet inte hur Zolas uppväxt var men ska man döma efter hans förmåga att så detaljerat kunna beskriva våldsscenerna i boken så har han nog varit med om ett och annat. Speciellt tänker jag då på de bitar som handlar om en man som först misshandlar sin fru till döds och sedan går lös på den äldsta dott...