Lord of War

Tusentals guldfärgade hylsor rullar på mörka band. De granskas, omhändertas och fraktas till en stridszon i ett fattigt land i Afrika, där en av dem laddas i ett vapen, avfyras och blåser huvudet av ett barn. Lord of War har börjat.

Det är inte lätt att hålla reda på alla konflikter och krig som har blossat upp på vår jord de senaste tjugofem åren. Inte blev världen säkrare när kalla kriget tog slut 1991. I stället spreds vapen okontrollerat från den forna Sovjetstaten och internationella vapenhandlare tjänade grova pengar på att hitta nya marknader för vapnen, främst i afrikanska länder. Lord of war är en stark skildring av det verklighetsbaserade internationella spelet kring den illegala vapenhandeln.

Vi får följa den ukrainska immigrantsonen Yuri Orlovs väg från fattigkvarteren i Little Odessa till toppen som världens mäktigaste och rikaste vapenhandlare. Han börjar som självlärd småhandlare och lyckas förmå sin yngre bror Vitaly att bli kompanjon när han utvidgar sin affärsverksamhet till andra länder.

Framförallt köper Juri vapen från de tidigare Sovjetstaterna och säljer dem dyrt till terroristgrupper och regeringar i krigshärjade områden. Jobbet blir tufft då Yuri jagas av agenter över hela världen, som försöker sätta stop för hans "omoraliska" affärsuppgörelser. De inser snart att det är i praktiskt taget omöjligt då han skyddas av alltför stora maktintressen.

Lord of War har i grunden ett intressant ämne givetvis, vapenhandeln är fascinerande på många olika sätt. Vem ligger bakom handeln? Varför efterlevs inte vapenembargon? Vilka är dessa cyniska människor som profiterar på krigen i fattiga länder?

Denna thriller kring vapenhandel mellan främst fattiga forna öststater och ännu fattigare länder i Afrika ger även en grundläggande historisk förklaring och översikt till den intensiva handeln. När diktatur efter diktatur med anledning av det ekonomiska förfallet också politiskt föll ihop öppnades dörrarna till vapenförråden och dessa formligen strömmade ut.

Den illegala vapenhandeln som skildras i filmen är även en grundläggande orsak till konfliktdiamanterna i flera afrikanska länder. Blodsdiamanter är rådiamanter som används av rebellrörelser i syfte att finansiera konflikter. Det sker främst i vissa konfliktdrabbade afrikanska länder som Sierra Leone, Liberia, Kongo och Angola där den olagliga handeln med rådiamanter har varit den främsta inkomstkällan för olika rebellrörelser att bedriva blodiga inbördeskrig.

Under vapenhot letar tillfångatagna civila efter diamanter som sedan smugglas till Liberia där de byts mot vapen. Sedan vidare från Liberia till västvärlden.                                                   

Ett exempel på ett smärtsamt resultat av diamantkonflikten är det långa inbördes kriget i Sieraa Leone. Diamanterna fick ett tragiskt öknamn - blodsdiamanterna. Genom försäljning av dem kunde kriget fortsätta från år till år. Förutom mer vapen, legoknektar och allierade användes diamantpengar också till att köpa droger åt soldaterna. Kriget upphörde i januari 2002, men det krävs ännu lång tid innan såren har läkt. Under kriget som varade från 1991 till början av 2002 förstördes ett enormt antal hem, skolor, kliniker och offentliga byggnader. Hälften av människorna i Sierra Leone måste fly från sina hem antingen utomlands (500 000) eller inom landet (2 miljoner).

Endast folkmordet i Rwanda har betraktats som mer destruktivt för civilbefolkningen än inbördeskriget i Sierra Leone. Civila dödades, våldtogs och lemlästades medvetet och systematiskt. Många rebellsoldater hade tvingats att gå med i kriget. Även barn kidnappades och skolades till krigare.

Om det inte vore för den illegala vapenhandeln skulle inte civila i många afrikanska länder tvingas leta efter diamanter för att sedan byta ut dem mot vapen, det skulle inte finnas vapen att byta ut mot. Även kriget i Sierra Leone kunde ha förhindrats, då det inte skulle ha funnits en bidragande faktor för ett fortsatt krig, krigsmaterial.

Det som kan tyckas utmärka filmen är berättarrösten åt händelserna som förevisas, vilket lämnar lite rum för betraktarens egna tankar och tolkningar. Men som också kan få den att ibland bli livlös då åskådaren aldrig få chans att gissa sig till vissa händelser. Det enda betraktaren lämnas att avgöra på egen hand är om den kalla och ganska trista karaktären Jurij är god eller ond, vilket kan tyckas vara väldigt klart- nästan lika klart som korvspad. Kunde man inte låta bilderna och karaktärerna berätta mer? Är verkligen film det bästa mediet för den här berättelsen om man använder så här mycket voice-over? För det mesta kan Lord of War påminna om upplevelsen att f&...