Vad är Religion?

Religion

Vad är Religion?

Svår fråga med säkert lika många svar som det finns människor i världen. Men jag har tänkt att i denna uppsats beskriva vad religion är för mig.
Religion kan delas upp i olika kategorier:
Världsreligioner Hinduism, buddhism, judendom, kristendom och islam brukar kallas de fem världsreligionerna och utgör en rimlig utgångspunkt om man vill skapa sig någon sorts ordning bland religioner. Med världsreligioner menas främst religioner som har funnits väldigt länge, åtminstone 1500 år, och som idag, var och en för sig, består av fler utövare än någon annan religion som här inte betecknas som en "världsreligion".
  Kännetecknande för världsreligionerna är också att de varit de dominerande religionerna i olika kulturer.

Nya religioner. 

Nya religioner har dels tillkommit under 1800- eller 1900-talet, dels innefattar de så vitt skilda centrala föreställningar att det inte vore korrekt att koppla dem till en viss urkund. Här finns bl.a. religioner som man skulle kunna kalla för vetenskapstolkande, eftersom de t.ex. använder sig av vetenskapliga begrepp för att uttrycka sin trosuppfattning. Många vetenskapliga begrepp ges i dessa grupper en särskild innebörd som inte framgår tydligt för utomstående.
Religioner med vetenskap som grund till sin tro är enligt min mening ingen "tro- religion",
  Då jag anser att tro är något som ska vara så starkt att man inte behöver eller känner längtan om att ha eller skaffa bevis för det.
Övriga religioner utgörs av Religioner som inte passar in i de tidigare kategorierna. Dessa religioner är ofta mycket gamla eller så är de nystartade med en helt egen syn på tron.

Dessa religioner benämns ofta som ockulta, som både svårbegriplig och kanske till och med hemlig. Där församlingen äger en för vanliga människor dold, hemlig, eller svårtillgänglig kunskap. Denna dolda kunskap kan oftast inte utan vidare förstås av medlemmar, än mindre förmedlas till utomstående. För att få ta del av denna kunskap krävs ofta medlemskap under lång tid. Stegvis introduceras en medlem i de sanningar som utgör gruppens huvudtankar. Graden av hemlig kunskap varierar från grupp till grupp, vilket gör att utomstående i varierande grad kan få ta del av huvudtankarna inom olika grupper. Dessa församlingar enligt min mening även kallade sekter. Så som Livets Ord, Frimurarordern, Mormoner, New Age, Jehovas Vittne och Scientologerna med många flera. 

En fråga som jag ofta ställt mig är varför människor tror på gud. Och jag ställer mig nog denna fråga eftersom jag själv inte vet vad jag ska svara när jag får frågan om jag tror på Gud. Samtidigt som jag tycker det är väldigt fascinerande att en hel värld kan styras så fullständigt av något som inte existerar mer än i människors huvuden, så är det också en tanke som skrämmer mig. Det visar ju att människan egentligen inte har så stor egen vilja, eller kanske mer bestämt att hon i stor grad påverkas av tankar, idéer och fantasier som hon kommer i kontakt med. Är vi människor i så stort behov av att "fly" in i något helt okontrollerbart.
 
  Det finns många saker inom religion som jag tycker är helt fel, och som strider helt mot människans natur. Ett exempel på sådant är många av de olika sekter som dyker upp runt om i världen, som ibland har en helt sjuk syn på livet och på det som de kallar "tro". Inte blir mina tankar om dessa sekter bättre när man hör talas om offer, riter, masshysteri och kollektivt självmord. Hur kan en människa tro så starkt på en sak att man är villig att ta sitt liv? För mig är detta något ofattbart. Kanske är det för att jag anser mig själv som en människa med sunda åsikter, eller kanske är det för att jag själv påverkas av den religion som jag växt upp med. Jag hoppas i alla fall att mina åsikter kommer från det faktum att jag har en egen vilja, och att jag själv bestämmer vad jag tycker är rätt och fel.
Givetvis har alla rätt till sin tro och religion, men när går det överstyr? Och när har människor i omgivningen rätt att lägga sig i? Är det när man fostrar barn in i en religion? De har ju en fri vilja men blir den viljan inlärd från vår miljö? Är det när man måste betala för att tro på sin religion, (Ex Pingstkyrkan, där medlemmarna betalar en viss procent från sin lön), Är det när man får ett destruktivt levnadssätt, och i så fall vad är destruktivt? Här tror jag tyvärr att Religion går lite för mycket hand i hand med Makt. Det hemska är när denna makt används på folk som befinner sig i kris, på barn, eller människor som på annat sätt befinner sig i sådan situation att de kan utnyttjas bakom skynket av Gud. Därför anser jag att religion bör vara något personligt. Istället för att söka fler som vill tro på samma som mig, så använder jag min tro för eget bruk, jag accepterar andras tro.
Min gud sitter mer i tanken, det är något som finns där och som ibland styr mitt sätt att tänka och handla. Det var mer en Gud i sin rätta benämning när jag var liten, men allteftersom jag blivit äldre så har denna "Gud" mer och mer försvunnit, kanske för att jag har kommit på att den gud som styr mig egentligen är mitt samvete och min personlighet. Jag har utvecklat egna åsikter om vad som är rätt eller fel, och därför har min Gud på något sätt bleknat bort. Ändå vet jag att mycket i samhället styrs av just den tro vi har, och därför handlar jag många gånger indirekt efter religionens regler.
  Detta att många sätter sin tro till Gud kan man bättre förstå om man tittar ur ett mer historiskt perspektiv. Man levde ju ofta som bönder förr i tiden och var då mer beroende av bra skördar som man trodde att Gud kunde ge dem. Och under vikingatiden då vi hade asagudarna som gudar så offrade man stora mängder rikedomar för att gudarna skulle bli nöjda och ge folket goda skördar. På den tiden hade man inte en aning om avstånden i världsrymden, att jorden var rund eller att allt är uppbyggt av atomer, så den enklaste förklaringen till världens många under var helt enkelt att det måste vara skapat av något som låg bortom människans förståelse. Man skapade helt enkelt något mirakulöst, eftersom man själv inte kunde hitta några förklaringar. Det man skapade blev något gudomligt, det blev Gud.

Det går att se på religion på så många sätt, och det finns lika många uppfattningar som det finns människor på jorden. Vad ska man tro på? Vill man tillhöra en religion? Vad är egentligen en religion? Frågorna är många, och det finns egentligen inga riktiga svar. Grundtanken är ju att alla själva ska få bestämma över sitt eget liv och sin egen tro, men beroende på var man föds, växer upp, vilka människor och religioner man kommer i kontakt med, så skapas automatiskt de flesta uppfattningar vi får om omvärlden, och därmed om vilken tro man ska ha. Men även en så ingrodd och ofta inskränkt tanke som den vilken gud eller religion man tror på, kan ändras. Människan har den förmågan att hon kan ändra uppfattning.
  Min klara uppfattning är i alla fall att människan skapat religion för att skaffa sig en stötepelare. Tron på sin egenförmåga har på något sätt försvagats, då behöver man något att hålla fast vid. Är detta så dumt då? Oftast inte, men när religionen helt eller till stora delar får ersätta tron på vår individuella förmåga att tänka och göra gott, då anser jag att det blivit destruktivt. Är någon religion bättre än de andra? Även om jag tror att dom flesta människor inte väljer sin religion så finns det ju många som gör det och då kan man ju fråga sig varför; finns det något i den ena religionen som inte existerar och varför är den ena mer tilltalande än den andra? Om man ser till Buddhismen så säger den att alla varelser har en möjlighet att bli upplysta och kunna ta del av kunskapen om lidandet, och det är hela denna upplysning som buddhismen kretsar runt. Eftersom allt levande kan bli upplyst så är det därför en buddhists plikt att skydda allt levande, och det är detta krav som buddhismen ställer på sina anhängare. Man behöver alltså inte be regelbundet för att uppnå det yttersta inom religionen. Kristendomen ställer heller inga krav på sina anhängare att de ska be. Desto större skillnad är det då jämfört med den islamska religionen som kräver av sina anhängare att man till fullo underkastar sig dom regler som finns i det islamska samhället och till fullo följer koranen och dess lagar. Islam är faktiskt ett arabiskt ord som betyder dyrkan och överlämnande.
  Vad är det för skillnad mellan de olika religionernas gudar? När jag letade efter några typiska drag att jämföra med så kom jag fram till att en sådan jämförelse är ganska oviktig, eftersom gudarna egentligen enbart är förespråkare för sina olika religioner. Gudarna står ju för själva religionen, och därför kan man nästan dra ett likhetstecken mellan gudar och religion.
Vilken religion som är skadlig för människan eller ej, eller vilken religion som är bra, gör inte att avgöra, så länge vi inte talar om sekter, vilka dock är skadliga för människan.
  Så tror jag att så länge trons individuella styrka är större än tron på att underkasta sig någon, så är det relativt riskfritt att leva inom sin religion.
Vad är min högst privata uppfattning om de största religionerna?
Min första uppfattning om buddhismen var väldigt positiv, det verkade som om man bara inriktade sig på att själv må bra och få andra att må bra. När jag nu under arbetets gång fått djupare kunskap om "buddhismens rätta väg" så är det några saker som jag har svårt att acceptera och som jag inte alls håller med om.

Kanske är det för att min egen religion egentligen är alltför djupt rotat för att jag ska kunna vara helt öppen för andra idéer. Kanske inte just religionen, men den kultur vi har här i landet och som jag vuxit upp och ihop med.
Det som egentligen är svårast för mig att acceptera när det kommer till religion är att dessa har direktiv och inriktningar som begränsar människan att ha ett öppet sinne mot alla som inte delar deras egen uppfattning.
Varför jag ändå gillar buddhisternas syn på livet, beror nog framförallt på att dom saknar den "gudsdyrkan" som återfinns i de flesta andra religioner; den tro på en högre makt som styr över deras liv. Jag vill inte ha den känslan att någon styr över mig, någon som bestämmer mitt liv dag för dag.
Människan har alltid sökt sig till gemenskap, till den styrka det innebär att vara många. Att tillhöra en religion ger just en sådan gemenskap, man tror på samma sak och lever efter samma regler. Gud som är mittpunkten i många religioner fungerar därför som en enda stor Fader för alla troende. Varför är det så viktigt att min tro delas av flera då? Blir den mer sann så? Blir den mer rätt då? Blir jag stakare då? Eller söker jag egentligen bara bekräftelse för att mina fantasier kring region och tro ska vara accepterade, därför att jag egentligen är rädd för att gå min egen väg?
Så hur ska jag sammanfatta mig och min uppfattning kring frågan; Vad är religion?
Beroende på vart man föds, hur man växer upp och vilka människor och kulturer man möter, så skapas automatiskt de förutsättningar man kommer att få i livet. Man uppfostras att leva efter de regler och normer som familjen och samhället har. På det sättet så föds man oftast in i en religion, man kommer helt enkelt att tro på samma saker som omgivningen.
Människor som växt upp i familjer utan troende då? Skapar dessa aldrig en tro inom någon religion då? Jo, via sin fantasi, alla funderar väl ibland på vad som händer efter döden? Självklart tycker många folk att en sådan fråga är jobbig, just därför att det inte finns något konkret svar eller riktig sanning. Vad gör folk då? Accepterar faktum, tror något med sin egen fantasi eller genom andras fantasier eller upplevelser? Såna frågor som vad händer efter döden, finns runt om kring oss i allt, de kallas livsf...