Irakkriget

USA och Irak

Inledning

Som enda kvarvarande supermakt efter det kalla kriget står USA ensamt kvar med världens största krigsmakt, ekonomi och med ett enormt inflytande på den internationella arenan. USA:s agerande har genom tiderna väckt många känslor runt om i världen. Det finns snart inte ett hörn kvar på detta jordklot där USA:s utrikespolitik inte diskuteras. På senare år har stark kritik riktats mot USA-imperialismen som tagit sig uttryck i form av flera krig i "preventivt syfte". USA:s agerande som världspolis på den internationella arenan har framkallat många negativa reaktioner; man kan fråga sig om inte USA är den huvudsakliga orsaken till internationell terrorism. Efter den allvarliga kränkningen av den amerikanska självbilden den 11 september, växte ett stort behov av hämnd. Men att slå tillbaka mot en ansiktslös fiende har visat sig vara mycket svårt. I sådana situationer är det praktiskt att fortsätta "slå på den som redan ligger ner" vilket Irakkriget är ett tydligt exempel på.[1] Det scenario som de senaste decenniet utspelat sig i Irak är ett mycket bra exempel på USA:s hegemoni. Men räcker verkligen de officiella anledningarna - misstankar om stöd till terrorister och massförstörelsevapen - för att förklara USA:s agerande? Vad har USA egentligen med Irak att göra? Hur ser den historiska bakgrunden ut? Kan den hjälpa oss att förstå konflikten på ett djupare plan än att USA i sin ädelhet och godhet "befriar" Irak?

Metod och material

Efter att ha satt mig in i konflikten förvånas jag mer och mer över den lilla uppmärksamhet den fått i historieböcker, och media fram tills uppladdningen för kriget 2003. Irak-Iran kriget, Kuwaitkriget och de omfattande sanktioner som varit en katastrof för Irak nämns inte i skolans historieböcker, läroboken i internationella relationer eller "vanlig" media i stort. Detta trots att den sammanlagda dödssiffran ligger på minst en miljon människor.[2]  Det är konstigt med tanke på att betydligt mindre konflikter tas upp. Orsaken till detta kan vara att USA ända fram till senare tid har försökt tysta ner hela affären.[3] Inte ens idag är de villiga att lägga alla kort på borden. Rättegångarna mot Saddam skulle "klaras av" så snabbt som möjligt för att inte vissa obehagligheter om USA:s agerande skulle läcka ut[4].

För att få fram mer heltäckande uppgifter har jag bland annat varit tvungen att använda mig av inte fullt så objektiv information från vänsterkanten. Den politiska vänstern är väldigt ivriga på att gräva fram allt fiffel, bluff och båg som sker bland makthavarna och ta reda på vilka dolda motiv som kan tänkas finnas. Jag bedömer därför att fakta som presenteras av vänstermedia är ganska trovärdig, dessutom avslöjas alltid falska påståenden förr eller senare. Dock är informationen politiskt vinklad vilket jag försökt ta hänsyn till.[5]

Kort bakgrund: USA

Imperialismens tidsålder inleddes under senare delen av 1800 - talet då västmakterna började utvidga sitt territorium och skaffa sig kolonier runt om i världen. USA (som då var en relativt nybildad stat) utfärdade en varning till de europeiska kolonialmakterna att inte ge sig på den amerikanska kontinenten (Monroedoktrinen). De egna erfarenheterna av att vara en koloni gjorde att USA till en början var ganska ovillig att ge sig in i kolonikarusellen. Det enda större ingrepp man gjorde var på Filippinerna och på Cuba, då för att få tillgång till de cubanska sockerodlingarna. USA lärde sig snabbt att man kunde ha stort inflytande över länder utan att för den skull behöva kolonisera dem. Denna erfarenhet har USA utnyttjat flitigt det senaste århundradet.[6]

Under 1900 talet har USA varit inblandad i en mängd aktioner runt om i världen. De har både framstått som befriare, försvarare av rättvisa och demokrati och som profithungrande skurkar. USA har alltid haft andra bakomliggande motiv till sina aktioner än enbart fred och rättvisa vilket visat sig tydligt i de senare konflikterna.

Det är inte förrän nu på senare tid som USA:s egentliga syften verkligen ifrågasatts och bilden av demokratiska befriare snarare ersatts med en bild av en korrupt översittarregim. Efter Irakkriget  har George W Bush uppfört ett stort minnesmonument över andra världskriget där det står något i stil med "USA kom inte för att erövra utan för att befria"[7]. Det för tankarna snabbt till Irakkriget.

USA:s intressen i mellanöstern började med oljeindustrins utveckling. I takt med att efterfrågan på olja ökade och den inhemska produktionens del av oljemarknaden minskade blev USA mer och mer blev beroende av mellanöstern. Den så kallade Carterdoktrinen slog 1980 fast att "alla nödvändiga medel inklusive militär makt skulle användas för att säkra oljeflödet från persiska viken till USA"[8]

Efter den 11 september har USA påbörjat ett nytt krig mot terrorismen där hela västvärlden förväntas ställa upp. Det största problemet är vem som egentligen är fienden. Bush utsåg "ondskans axelmakter" där bland annat Irak, Iran och Nordkorea ingår. Kritiker menar att Nordkorea endast togs med för att det inte skulle framstå som ett "kriget mot islam". [9]

Kort bakgrund Irak

Iraks historia präglas av kampen mellan sunni- och shiamuslimer. Sunnimuslimerna (som är i minoritet) har alltid haft den ledande rollen i samhället. Så var det redan under det osmanska styret.[10] shiamuslimerna hade ingenting att säga till om trots att de var i stor majoritet. När britterna sedan tog över efter första världskriget tog de i stort över de gamla strukturerna och lät sunnimuslimerna fortsätta vara "överklass".[11]

Men britterna hade problem. Då Irak varit ockuperat under mycket lång tid var motståndet välorganiserat och starkt. Nationalistiska grupper som krävde landets självständighet försökte sig på flera uppror. Det hela resulterade i att britterna drog sig tillbaka något och tillsatte en kung. Irak blev självständigt 1932 men britterna hade fortfarande mycket att säga till om.[12]

Den nya nationen var mycket splittrad då alla olika etniska och religiösa grupper ville ha så mycket inflytande som möjligt. De irakiska kommunisterna och socialisterna växte sig mycket starka och 1958 genomförde de en statskupp under ledning av general Qasim; hela kungahuset mördades.[13]

Därefter följde en period av oroligheter med nya kuppförsök där bland annat CIA bidrar med namnlistor på över 700 kommunister som avrättas. [14]

Den korrumperade militärregimen störtas 1968 och baathpartiet med stöd från USA tog makten. Men bara två veckor efter kuppen bröt de med USA och närmade sig Sovjet istället. Baathpartiet drev en ganska välfungerande nationalistisk vänsterpolitik, förstatligade företag samt byggde sjukhus och skolor. Folket fick vara med om en kraftig välståndsökning, obligatorisk skolgång infördes och sjukvården blev gratis. Allmänhetens inställning blev då mycket mera positiv vilket bidrog till att baathpartiets grepp om makten hårdnade. Reformerna kunna genomföras främst på grund av ökade oljeinkomster. Irak var nämligen den första av Gulf-staterna som lyckades nationalisera oljeindustrin. 1972 nationaliserades Iraq Petroleum Company. Samma öde drabbade alla utländskt ägda oljebolag. Detta väckte USA:s vrede och Irak togs för första gången upp på listan över länder som stödjer terrorism.[15]

Saddam Hussein hade under en längre tid varit vicepresident. 1978 började han förbereda sig för ett personligt maktövertagande och rensade ut alla tänkbara oliktänkare. Saddam använde sig av många fula metoder för att ta reda på vilka som var trogna och inte. På mycket suspekta grunder genomförde han en liten kupp och lät avrätta alla kommunister och baathmedlemmar som kunde tänkas utgöra ett hot mot honom personligen.[16]

USA:s samarbete med Irak

USA:s inflytande i mellanöstern fortsatte att minska. Det började med en revolution i Iran 1979 då den gamla USA-vänliga regimen störtades; landet togs över av fundamentalistiska muslimer. Den oroliga stämningen spred sig och USA höll på att tappa greppet helt om mellanöstern. Den USA vänliga regimen i Saudiarabien satt ganska löst och de goda relationerna till Iran hade upplösts. [17]

I Irak var man orolig för att den shiamuslimska revolutionen skulle sprida sig till den egna befolkningen så man började fundera på ett "preventivt" krig mot Iran i förebyggande syfte. USA såg detta som en möjlighet att få revansch så man uppmuntrade Irak att anfalla och bistod med vapen. USA:s officiella politik var dock hela tiden neutral. Det hindrade inte USA från att på alla andra möjliga sätt stödja Irak med "vanliga helikoptrar" (som enkelt kunde användas i stridssyfte) och liknande material. Vapensmugglingen var omfattande och USA uppmanade alla grannländer att ge krediter och bistå Irak. [18]

Kriget gick inte lika snabbt och smärtfritt som man hoppats på då Iran gjorde kraftigt motstånd. Resultatet blev stora förluster på båda sidor utan någon direkt segrare. Men Irak hade hela tiden ett litet övertag, vilket man till stor del kan tacka USA för. Stödet till Irak blev allt mer omfattande och de diplomatiska förbindelserna återupptogs helt. Irak ströks från listan över länder som stödjer terrorism. Kriget avslutades 1988 och de stridande partnerna som vid det här laget var väldigt krigströtta accepterade en FN resolution om fred.

Efter kriget sattes en snabb återuppbyggnadsprocess igång och det mesta av infrastrukturen återställdes på bara några månader. Irak hade stora utlandsskulder på många miljarder dollar som skulle betalas tillbaka. Bland annat hade man skulder till granlandet Kuwait som Irak anföll 1990. Skälen till detta "bankrån" var flera. Bland annat hade landet Kuwait skapats av britterna för att Irak inte skulle få tillträde till hela persiska viken. Saddam anklagade även Kuwait för att borra efter olja på gränsen till irakiskt territorium.[19]

Irak faller i onåd igen

USA:s agerande efter kriget mot Iran var väldigt dubbelt och tvetydigt. USA hade inga tydliga intressen av att stödja Irak längre eftersom Irankonflikten var avslutad. Saddam Hussein var inte villig att enbart agera USA:s knähund så han började återgå till en tydligare mer nationalistisk politik. En anledning till att Saddam vågade invadera Kuwait var att USA:s gett sitt godkännande när Saddam vid flera tillfällen diskuterat saken. Om USA hade sagt ifrån att de inte tänkte tolerera en invasion så skulle Saddam antagligen ha backat.[20]

Efter invasionen reagerade USA och FN omedelbart. USA vände helt om; Saddam blev nu det största hotet i modern tid, propagandamaskineriet gick på högvarv och ekonomiska sanktioner infördes. Saddam förvånades mycket över USA:s starka reaktion, det var något han inte räknat med.[21]

Det stod snart klart att USA planerade att anfalla, så redan i augusti 1990 försökte Irak inleda förhandlingar. Irak var villigt att dra tillbaka sina trupper om FN tog bort de nyligen införda sanktionerna. USA var emellertid inte intresserad av fredliga lösningar utan inledde 1991 kriget mot Irak.[22]

Den 17 januari 1991 flög planen in och bombade ihärdigt i 43 dagar. Mycket snart sade Irak att man accepterade samtliga FN resolutioner. Trots det fortsatte man bomba i en hel månad.[23] Sammanlagt fälldes 88 000 ton sprängmedel i 250 000 bomber. 93 % saknade guidningssystem och många bomber missade sina mål. Den 12 februari konstaterade man att praktiskt allt militärt var förstört. Den 24 februari rullade marktrupperna in; ockupationen skedde utan något större motstånd. Sammanlagt dödade irakierna drygt 100 amerikanska soldater. Ungefär 40 amerikaner föll offer för den egna sidans eldgivning. Totalt sett var dödsfrekvensen högre för män mellan 20-30 hemma i USA än bland soldaterna. Sammanlagt dödades ca 100 000 irakiska soldater i kriget och det utan att en enda amerikansk pansarvagn förstördes. Dessutom skadades ca 300 000 man. Totalt beräknas 250 000 dött som direkt följd av kriget [24]

Sanktionerna

Efter kriget krävde FN att Irak skulle oskadliggöra alla massförstörelsevapen samt produktionsanläggningar och material. Omvärldens sanktioner skulle inte upphävas förrän det skett. Irak gick med på det, men då FN:s inspektörer kom undanhöll man information. FN:s inspektörer lyckades avslöja flera hemliga anläggningar. Man arbetade noggrant och grundligt. När man blev utkörda 1989 på grund av spioneri var i princip alla massförstörelsevapen och alla anläggningar förstörda.[25]

Men sanktionerna fortsatte i alla fall på grund av stor misstänksamhet mot Saddam. Det fick katastrofala följder för civilbefolkningen. USA hade bombat sönder infrastrukturerna totalt, folk led brist på mat och mediciner. Elnätet och nästan alla kraftverk var sönderbombade. Förstörelsen var mycket omfattande och Irak förbjöds importera nödvändiga produkter för att bygga upp sig igen. Anupama Rao Singh, Unicefs högste representant i Irak ger ett bra perspektiv på utvecklingen i en intervju 2000:

Den förändring som skett på tio år är utan motstycke, enligt min erfarenhet. År 1989 var läskunnigheten 95 procent; och 93 procent av befolkningen hade fri tillgång till modern hälsovård. Föräldrar bötfälldes om de inte skickade sina barn till skolan. Fenomenet med gatubarn eller barn som tigger var helt okänt. Irak hade nått en nivå där de indikatorer vi använder för att mäta det generella välmåendet hos människor, inklusive barn, var bland de bästa i världen.

Nu är det bland de 20 procent sämsta. På tio år har barnadödligheten gått från att vara en av världens lägsta till att vara bland de högsta.[26]

Världshälsoorganisationen beräknade 1995 att 560 000 irakiska barn dött som följd av sanktionerna. För att inte Irak skulle gå under totalt infördes "olja mot matprogrammet" 1996 som pågick fram till 2003. Syftet var att minska folket lidande och samtidigt begränsa Saddams möjligheter till upprustning.[27]

FN:s högsta representant i Irak, Denis Halliday, avgick i protest och hans efterträdare likaså. Halliday gick så långt att han kallade sanktionerna för folkmord.[28]

Kriget 2003

Efter den 11 september ökade pressen på Saddam-regimen. USA misstänkte att de kunde vara inblandade då de har synnerligen starka skäl att vara arga på USA efter de senaste årens händelser. Oppositionen i exil försåg USA med osanna överdrivna uppgifter om Iraks massförstörelsevapen och kontakt med terrorister för att motivera ett nytt krig. Saddam såg det hotfulla i situationen och började försöka samla folket bakom sig genom att anordna en "folkomröstning", frisläppa politiska fångar och gå med på FN:s krav om att få slutföra vapeninspektionerna.

Men USA var återigen inte intresserade av förhandlingar. Medan övriga länder ville ge inspektörerna mer tid, drev USA och Storbritannien på för ett krig. De gav Saddam ett ultimatum. Om han och hans närmaste inte avlägsnade sig från Irak senast den 19 mars skulle krig bryta ut. Saddam var beredd att offra en hel del för att undvika krig, men knappast sin egen position. Resultatet blev ett amerikansk-brittiskt anfall den 20 mars 2003 som inte hade FN:s godkännande. Man inledde som man gjort i tidigare krig med att bomba i någon vecka varefter man tryggt kunde gå in i Irak utan något allvarligare motstånd. Flera av Saddams trupper retirerade för att senare starta gerillakrig mot den nya regimen. Bagdad, som man trodde skulle vara svårast att ta, gav upp förvånansvärt snabbt. [29]

Man klarade sig relativt bra utan stora förluster. Den 1 maj förklarade president Bush kriget avslutat. Men för den skull rådde inte fred. USA var inte alls förberedda på att leda Irak. Laglöshet och plundringståg bredde ut sig och situationen började mer likna ett inbördeskrig. Det var först nu de både USA och Irak började känna av större förluster. Många blev mer och mer kritiskt inställda till USA och många tyckte det skulle ha varit bättre att ha kvar Saddam.[30]

I juli 2003 tillsattes en tillfälligregering, 25 av USA godkända politiker. Allmänna val till ett övergångsparlament hölls den 30 januari 2005. Valdeltagandet var ganska högt[31] vilket ingöt förhoppningar om en stabilare framtid. Men så blev inte fallet. Splittringen i landet är stor och många har funderat på att göra en federation av 3 fristående delar.[32] Förslaget har dock kritiserats hårt av både grannländerna och USA.

2006 infördes (på grund av starka påtryckningar från USA) en ny irakisk oljelag som ska underlätta för utländska företag. Nu återstår det bara att kunna garantera säkerheten i landet innan investerarna vågar komma. Men motståndet är starkt och en utbredd uppfattning är att oljelagen bara kommer att bidra till ännu mer splittring i landet.

Konflikten ur ett liberalistiskt perspektiv

Liberalismens förklaringsmodell lämpar sig i det här fallet mest som täckmantel för att legitimera USA:s handlande. Det liberala perspektivet är det som formellt antagits av Bush-administrationen och är det officiellt "politiskt korrekta" sättet att tänka. Irak är en diktatur med en fruktansvärd diktator som använt massförstörelsevapen och terroriserat sin egen befolkning. Saddam är ett stort hot mot sitt folk och sin omvärld. Han har haft stora anläggningar för att tillverka kemiska vapen, biologiska vapen och kärnvapen.

Saddam har aldrig varit intresserad av att samarbeta mer en på sina egna villkor vilket gjort det svårt för Irak att hamna i en stabil situation. Folkets vilja kan aldrig representeras av en liten maktelit som gör som de vill. Folk i Irak har ju precis samma intressen som alla andra runt om i världen: trygghet, mat, skola, sjukvård och välstånd. Men Saddams terrorregim gör som den vill oberoende av folket vilket har lett till flera konflikter genom historien.

Baathpartiet nationaliserade oljeindustrin, tog över utländska företag och uppförde tullmurar mot omvärlden. Det ledde till en allt större isolering. Frihandel skulle ha behövts för att ordentligt "integrera" Irak i resten av världen. Närvaro av utländska företag och ett omfattande ekonomiskt samarbete med andra länder skulle ha stabiliserat läget och omöjliggjort några större konflikter. USA har gång på gång försökt investera i Irak och sluta avtal. Men det faktum att Irak är en diktatur har försvårat väldigt mycket.

USA har hela tiden försökt verka för stabilitet, rättvisa och demokrati i mellanöstern. President Jimmy Carters uttalande måste tolkas i sitt sammanhang. Han var en flitig fredsmäklare i mellanöstern och har gjort sig känd för sitt aktiva engagemang i dessa frågor. Hans uttalande (se sida 2) måste ses som ett uttryck för demokrati och säkerhet i världen. Några enskilda galna diktatorer och gerillagrupper kan inte ha rätt att helt plötslig förstöra den fria marknaden. Som sann försvarare av rättvisa och demokrati kommer USA självklart att gå in militärt för att säkra marknaden, vilket gynnar båda partnerna. En bra värld bygger på ömsesidigt samarbete där alla är beroende av alla. Om någon ondskefull aktör skär av alla förbindelser mellan två partner är det självklart att man måste avlägsna aktören militärt. Det är vad Carter menar med "att säkra oljeflödet från persiska viken".

När Irak invaderade Kuwait som är medlem i FN så var det en självklarhet för övriga FN länder att omedelbart säga ifrån. Irak skulle inte kunna "skuldsanera" sig själv på det viset. FN inledde omedelbart ekonomiska sanktioner mot Irak och krävde att Irak skulle ut. Då Irak vägrade tvingades FN att agera militärt som sista utväg. Irak hade brutit mot internationella konventioner och ockuperat ett annat FN-land. USA var självklart först ut och befriade Kuwait. I fredsfördraget gick Irak med på att avveckla alla massförstörelsevapen. Men diktatorn Saddam var inte att lita på. Inspektörerna fick aldrig slutföra sitt arbete och FN-sanktionerna fortsatte. Att ekonomiskt isolera ett land är mycket effektivt. Omvärlden ställer ett omutbart villkor för att handla med landet. Då måste landet till slut gå med på villkoret. Handel är förutsättningen för fred och stabilitet. Att sätta upp vissa villkor för att få vara med är ett bra sätt att lösa problemen och ett naturligt agerande mellan att lösa konflikter mellan olika aktörer på den internationella arenan.

Liberalismen skulle betona Saddams krigsförbrytelser, att han inte följer folkrätten och internationella konventioner som orsak till det mesta dåliga som skett. USA har huvudsakligen agerat fredsmäklare i mellanöstern och stärkt sina relationer och handelsförbindelser mellan de olika länderna.

Orsakerna till kriget 2003 är ganska enkla. Irak har under en lång tid vägrat samarbeta med FN:s vapeninspektörer och satt förmodligen på massförstörelsevapen. Han utgjorde ett potentiellt hot mot världsfreden och samarbetade antagligen med terrorister. Bush introducerade mot slutet av 2002 sin doktrin om "preemptive strikes" (föregripande anfall) för att legitimera krig i förebyggande syfte.[33] USA startade därför ett preventivt krig mot Irak för allas vår säkerhet.

Att avsätta Saddam och införa demokrati var också ett syfte, om en inte det huvudsakliga. Idag är det den enda orsaken enligt ett liberalistiskt perspektiv till att man stannar kvar. Man ska lösa problemen och se till att landet lugnar sig och blir någorlunda säkert, då kan man så småningom börja dra sig tillbaka. 

Konflikten ur ett realistiskt perspektiv

Ett realistiskt perspektiv betonar att USA är en stormakt med starka intressen. Ur ett realistiskt perspektiv finns inget behov av att stå för rättvisa, politisk korrekthet och humanitet. Allting kan tolkas i termer av USA som imperialistisk stormakt med olika intressen runt om i världen som tillfredställs oberoende av vad andra tycker. FN är bara ett spel för gallerierna.

Man kan säga att 3 saker huvudsakligen låg till grund för USA:s agerande i mellanöstern.

1.Se till att upprätthålla goda förbindelser och inflytande över de oljerika nationerna.

2.Att begränsa Sovjets inflytande.

3. Att säkra existensen av Israel.

Det sistnämnda intresset har ingen större betydelse för USA:s härjningar i Irak förutom att Saddam vid några tillfällen funderade på att ta Israel vilket gav skäl till att agera.[34]

Allting började med oljan. USA kunde inte producera tillräckligt med olja själv. Därför började man intressera sig för mellanöstern. Man skaffade sig goda förbindelser med kungar, diktatorer och andra banditer. Vita huset hade till exempel inga problem med att stödja Saddam Hussein efter att han använt massförstörelsevapen mot sin egen befolkning och tusentals kurder i Halabja. Inga problem ses heller med diktaturen i Saudiarabien där pressen är censurerad, oppositionen slängs i fängelse, tjuvar torteras och avrättas eller får händerna avhuggna och kvinnor får inte köra bil.[35] Man stödde den grupp som för tillfället garanterade mest stabilitet i regionen och säkrade oljeflödet till Amerika utan minsta hänsyn till de mänskliga rättigheterna.

USA:s agerande i mellanöstern kan förstås på följande sätt. Man vände kappan efter vinden och stödde den grupp/regim som för tillfället bäst gynnade USA:s intressen. När man tappade greppet om Iran var det helt naturligt att stödja Saddams krig. När Saddam fortsatte upprustningen för att bli en regional stormakt och invaderade Kuwait så sa man ifrån och gav Irak en rejäl bombsalva.

En annan viktig faktor som påverkade USA:s agerande var Sovjet. Det pågick en ständig kamp om vem som hade mest inflytande. När sovjetunionen kollapsade 1989 fick USA en lätt känsla av att "äga" hela regionen, vilket senare utryckts väldigt omsorgsfullt av den amerikanska brigadgeneralen William Looney:

Om de slår på sina radaranläggningar kommer vi att spränga deras satans luftvärnsmissiler i luften. De vet att vi äger deras luftrum... Vi dikterar deras sätt att leva och prata. Och det är det som är det fina med Amerika just nu. Det är bra, särskilt när det finns en massa olja därute vi behöver[36]

Så, efter Iraks anfall av västvärldens lilla bensinmack Kuwait bombade USA mycket och länge och väl för att kuva Saddam ordentligt och visa vem som bestämde. Man uppmuntrade dessutom folket att göra uppror. USA skulle ha kunnat gå in och tagit Saddam, men gjorde det inte. Istället  gav man den irakiska krigsmakten full handlingsfrihet att slå ner alla uppror.[37] Det berodde på att man inte visste vad som skulle hända om man avlägsnade diktaturen. Bättre att ha kvar en skrämd, försvagad, nu förhoppningsvis samarbetsvillig diktator än att shiamuslimerna gjorde uppror och sökte sig mot Iran.

Därefter fortsatte man att hålla Saddam i schack genom omfattande ekonomiska sanktioner. Man ville fortsätta att bryta ner Saddams inflytande i regionen och började snoka rätt på alla massförstörelsevapen med FN:s hjälp. Man använde sina inspektörer till att spionera på Irak och den irakiska militären. Det upptäckte Saddam så vapeninspektörerna kastades ut och sanktionerna fortsatte.[38]

När folket höll på att svälta ihjäl inleddes "Oil for food" programmet av "humanitära skäl" och västvärlden bytte mat och förnödenheter mot olja. Men Iraks oljeexport var mycket begränsad och USA fick inte ta någon stor del av den.

Det rådde ett dödläge flera år, tills USA beslutade sig för att en gång för alla ta Irak helt och hållet. Man drev igenom en ny FN-resolution om att Irak måste redovisa alla fakta om eventuella massförstörelsevapen på 30 dagar. Annars skulle de drabbas av "allvarliga konsekvenser".[39]

FN skickade återigen in vapeninspektörer. Irak samarbetade ganska bra men man behövde mera tid för att bli klar. Detta gillade inte USA. Om vapeninspektörerna fick fortsätta utan att hitta något så kunde det hindra USA:s planerade krig.

Övriga FN medlemmar var negativa till ett krig och många protester. Stora demonstrationer ägde rum runt om i världen, men USA hade bestämt sig. Trots det ställde flera länder upp på kriget i sista stunden. Man resonerade som så att om det ändå skulle bli krig var det lika bra att vara med och få dela på godbitarna.[40] Följaktligen genomförde man kriget utan FN:s godkännande. När Irak sedan var ockuperat fick man FN att godkänna ockupationen i Efterhand. Ett typiskt exempel på några som flitigt använder det realistiska perspektivet är den politiska vänstern:

Kofi Annan. Vad har han att komma med? Inget annat än vädjanden om att hålla ihop - för annars tappar FN sin trovärdighet. Vad ska man hålla ihop om? Det enda som kan hålla ihop FN:s säkerhetsråd är att de svagaste staterna sluter upp bakom den starkaste, USA, eftersom den tänker göra precis som den vill oavsett vad de andra säger. FN-lokalerna är inget annat än en förhandlingsplats för rivaliserande imperialistiska stormakter. Fred har FN aldrig kunnat garantera.[41]

Kampen mellan öst och väst var också en bidragande orsak till USA:s inblandning i mellanöstern. 1979 invaderade sovjet Afghanistan vilket USA inte kunde acceptera. I ett tal till kongressen sa Carter att "varje försök från någon utomstående att få kontroll över persiska viken kommer att betraktas som ett angrepp mot USA:s vitala intressen"[42]. USA:s motreaktion var bland annat att stödja olika motståndsgrupper med omfattande vapenleveranser och stöd till talibanerna. USA hade goda kontakter med familjen Bin Ladin och trodde att en stabil talibanregim kunde säkra olje- och gasflödet från området.[43]

USA:s agerande i Irak just nu kan ses som en naturlig fortsättning på oljejakten. Istället för att göra Irak till en koloni försöker man inrätta en USA-vänlig regering vilket man har god erfarenhet av genom historien. Men den här gången har man inte lyckats riktigt så bra som man hoppats på.

Trots de illegala ingreppen i Iraks konstitution och lagar, som dessutom i praktiken backats upp av FN, IMF, Världsbanken och WTO, har USA inte fått tillstånd de fungerande >>fria marknader, frihandel och privat ägande<< man beställde...

Just nu försöker man driva igenom en ny oljelag som handlar om att underlätta för utländska företag. Man vill inrätta ett federalt "Oil and gas council" där representanter från utländska företag sitter med. Lagen förordar långtidskontrakt med privata företag på upp till 35 år. Men för att planerna ska kunna förverkligas helt krävs ett stabilare tillstånd i Irak.

Konflikten ur ett konstruktivistiskt perspektiv

Efter andra världskriget slut och Sovjetunionens kollaps 1989, stod västmakterna och kapitalismen som segrare på den internationella arenan. Av de två supermakterna fanns nu bara USA kvar som under Reagans "stjärnornas krig" under 1980-talet hade byggt upp en gigantisk krigsmakt. Helt plötsligt stod man där, med en jättelik arme utstationerad i olika delar av världen och en gigantisk vapenindustri som led av det fruktansvärda "fredshotet". Det fanns inte längre något hot från öst och trycket på att avrusta och dra in pengar från militären var väldigt stort. USA behövde fylla tomrummet med något och skapa nya uppgifter åt sig själv för att på så sätt berättiga armens existens. Man ville även upprätthålla bilden av USA som enda kvarvarande stormakt och avlägsna alla andra eventuella konkurrerande hot. Irak målades då upp som det nya stora hotet, ersättare för kommunisterna.[44]

Ur det konstruktivistiska perspektivet har inga stater några naturliga intressen. Alla intressen är på ett eller annat sätt konstruerade. USA:s agerande kan till stora delar förklaras med vilka normer och värderingar som rådde då. Viktigt att tänka på är att normerna och värderingar är något som kan skapas. I uppladdningen inför Gulfkriget var den amerikanska propagandamaskinen på högtryck och Saddam målades upp som den "nye Hitler". Det visades på nyheterna hur den irakiska armen ryckte ut kuwaitiska spädbarn ur kuvöser och lät dem dö på golvet. Det pratades om våldtagna kvinnor och män som fått tungorna avskurna. Senare avslöjades att alltihopa bara var en PR-kupp. De gråtande kvinnorna på TV hade aldrig satt en fot i Kuwait.[45] Men då var redan kriget avklarat. Allt detta bidrog till att upprätta en bild av "vi" och "dom" och få den amerikanska identiteten att enas mot en gemensam fiende.

Efter att på detta sett legitimerat krigsmaktens framtida existens slog man till med full kraft och drev ut Irak från Kuwait. Man ville upprätthålla sin supermaktsidentitet och göra en styrkedemonstration inför de forna allierade. De fick ju inte komma på tanken att konkurrera med USA:s stormaktsidentitet. Man var även sugen på att testa sina vapen, så man experimenterade med klusterbomber, napalm och brandbomber vilket fick förödande konsekvenser.

Behovet av olja kan på många sätt härledas till den typiskt amerikanska livsstilen. Vräkiga stora bilar som drar mycket bensin och ingen tanke på miljön. Det amerikanska livsstilsidealet krävde mycket olja vilket gjorde att den politiskt korrekta värderingen var positiv till inblandning i mellanöstern. Jimmy Carter skrev till exempel senare i sina memoarer att många amerikaner "djupt ogillade att några ökenstater kunde göra som ville med världens största nation".

USA:s "vända kappan efter vinden" politik kan förklaras med det faktum att det inte finns några naturliga intressen. USA upplevde sig i ena stunden ha intresse av att samarbeta med i rak, och i andra stunden inte. Den tvetydiga hållning man hade mot Irak före invasionen av Kuwait visar tydligt att USA inte riktigt visste vad man skulle göra. Eftersom USA på intet sätt vill framstå som osäker eller velande bestämde man sig helt plötsligt för en helomvändning om och bli mycket negativ till Saddam och kritisera honom för folkmord och andra saker man tidigare blundat för.

Bush den äldres motstridiga uttalanden innan kriget illustrerar situationen väldigt bra. "Våra jobb, vårt sätt att leva, vår egen frihet och friheten hos vänligt sinnade länder runt om i världen kommer att bli lidande om kontrollen av världens stora oljereserver faller i händerna på just den mannen, Saddam Hussein." Med andra ord, den amerikanska identiteten och livsstilen kommer att ta stryk om vi inte anfaller Irak. Samme man sa senare "vissa förstår aldrig, fajten handlar inte om olja fajten handlar om öppen aggression"[46] Nej, USA hade onekligen svårt att bestämma sig för vad de egentligen hade för syfte med det de höll på med.

Samma sak gäller inför kriget 2003. USA hade egentligen inga tillräckligt tydliga intressen. Oljeintressen är en delförklaring med det räcker inte på långa vägar för att motivera ett krig. Den huvudsakliga anledningen till anfallet 2003 var att den amerikanska självbilden efter 9/11 var kränkt. Man kände starkt behov av att slå tillbaka mot vad som helst. Man började med Afghanistan vilket blev ett stort misslyckande då man aldrig hittade Bin Ladin. Nästa stora fiende blev Irak. Precis som 10 år tidigare bräkte massmedia på med propaganda för att stärka "vi" mot "dom" känslan. De officiella argumenten om massförstörelsevapen, terrorsim osv. upprepades gång på gång som ett mantra. När FN:s vapeninspektörer inte verkade hitta någonting och misstankarna mot Saddam blev mer och mer osäkra så reagerade USA extra starkt. Att dra sig tillbaka skulle innebära en stor prestigeförlust. Man ville visa sig handlingskraftiga och upprätthålla bilden av USA som frihetens försvarare. George W Bush hade en stor press på sig från många nykonservativa i regeringen som investerat mycket prestige i talet om Saddams ondska.

Ovanpå alltihop låg det amerikanska folkets missnöje med ökade klassklyftorna och årets stora budgetunderskott som resulterat i nedskärningar i offentliga sektorn. Inrikespolitiken var ett stort misslyckande. Det var då helt naturligt att försöka vända blickarna mot ett annat håll, att ena folket mot en gemensam fiende. Detta lyckades bra och Bush drev igenom kriget.

De etniska konflikterna mellan olika folkgrupper, främst sunni- och shiamuslimer fyller också en viktig funktion för att förstå händelseutvecklingen i själva Irak. USA brukar dock bunta ihop dem som "dom där farliga muslimerna". Inre konflikter och sådana avancerade saker övervägdes aldrig i Vita huset, det har ingen större relevans för att förstå sig på USA:s agerande.

Analys

Att som uppgiften kräver välja ut ett av perspektiven som bäst förklarar konflikten känns mycket svårt då de alla kompletterar varandra. Det finns även betydande brister inom alla 3 perspektiven och viktiga punkter som utelämnas. Det perspektiv som sämst förklarar konflikten är liberalismen. De liberala tankegångarna är i det här fallet ren utopi. Tänk om det ändå vore så bra att de stämde in på verkligheten. Tänk ett USA med enbart ädla motiv som kämpar för rättvisa och fred. Javisst skulle det vara bra, men det förblir en dröm. Skulle verkligen USA gå in i Irak enbart för att befria folket från Saddam? Det är den enda politiskt korrekta anledningen till ockupationen som finns kvar idag, att införa demokrati.

Att Saddam skulle stödja terrorism har bevisats felaktigt för länge sedan. Saddams regim var sekulariserad och kraftigt emot organisationer som al-Qaida. Saddam har under 30 år pratat om att krossa den muslimska fundamentalismen. När man insett att hela iden om Saddams samröre med al-Qaida var befängd hade man bara massförstörelsevapnen kvar att hänga upp sig på. Som alla experter redan visste var risken att dessa vapen skulle påträffas näst in till obefintlig. Man har förtvivlat sökt efter dessa vapen utan att hitta någonting. Nu återstår bara demokratin i Irak som enda syfte med kriget. Sen när skulle USA hänge sig åt en sådan ädel form av altruism?

Den liberalistiska förklaringsmodellen är och förblir i detta fall enbart ett önsketänkande. Det är en form av efterrationalisering. En täckmantel man använder sig av för att dölja de verkliga intentionerna (som för den delen heller inte är särskilt glasklara). USA har gång på gång visat att samarbete med diktaturer inte är något problem, samma sak med brott mot mänskliga rättigheter och internationella konventioner. Så länge FN inte klart och tydligt säger ifrån gör man som man vill. Den enda punkt där liberalismen har en poäng är att alla människor i grunden har ett gemensamt intresse och att om alla olika aktörer samarbetar över gränserna så knyts starka band, regionen blir säkrare och alla får det bättre. Men detta var ingenting som eftersträvades av USA. Ekonomiska sanktioner stängde ute Irak från världsmarknaden under lång tid. Detta kan närmast liknas vid belägring, ett mycket hemskt sätt att svälta ut ett land. Man stoppar nästan all varutillförsel och väntar på kapitulation. Det resulterar i att folket svälter ihjäl medan regimen festar på sina reserver. Riktigt så illa var det inte i Irak, men de ekonomiska sanktionerna beräknas ha tagit livet av minst en miljon människor.[47] USA har snarare arbetat efter principen "söndra och härska" än "samarbeta och bli glad".

Kan då realismen te sig som ett bättre förklaringsalternativ om man vill förstå de verkliga orsakerna? Ja, det är något mer realistiskt att tänka sig oljan som motiv. Men att oljan skulle vara det enda motivet verkar ganska verklighetsfrämmande. Varför inte ockupera hela mellanöstern? Det finns fullt med olja där! Varför överhuvudtaget införa fria val i Irak? Det skulle vara mycket effektivare att tillsätta en ny USA-vänlig diktator. Demokrati kommer att skapa stora problem. Shiamuslimerna som är i majoritet kommer att skaffa sig goda relationer till det USA-fientliga Iran. Irak vill precis som alla andra folk inte vara ockuperat. USA:s försök att kontrollera oljan har inte gått särskilt bra då den oroliga stämningen i landet lett till att företagen inte vågar komma dit. Den privata säkerhetsindustrin har däremot växt tillsammans med ökad korruption och skandaler. Det amerikanska folkets skattepengar sprids för vinden.[48]

Nej, oljan kan omöjligen vara det enda motivet. Men det är en delförklaring. Konstruktivismen verkar vara det bredaste perspektivet där man kan stoppa in det mesta. Oljan är ett motiv som konstruktivismen erkänner och ger en förklaring till, den amerikanska livsstilen.

De liberala idealen är något USA strävar mot och skulle vilja vara. Den amerikanska självbilden är förklarar hur liberala värderingar och motiv kommit att tillämpas som officiell motivation till anfallet. Man får då in både den gnutta liberalism som finns med i spelet, samt realismens huvudpunkt, USA:s intressen av olja.

Dessutom så bidrar det konstruktivistiska perspektivet med flera egna förklaringar som inte ryms inom realismen eller liberalismen. Den terroristskräck som spred sig efter 11 september har fått omfattande konsekvenser i USA. Säkerhetskontroller överallt, mer poliser, långa förhör av flygresenärer och vapen under huvudkudden. Denna rädsla, och detta övergripande hot mot folket bidrog till att öka gemenskapskänslan inom nationen.

När man är rädd vill man hålla någon i handen, och när man blir tillräckligt många, ta kål på det otäcka! Realismen kan omöjligen se en "känsla" hos folket som orsak till krig. Konflikter bryter ut på grund av intressekonflikter i olika frågor. Liberalismen ställer sig minst lika främmande inför tanken, krig startas ju aldrig av demokratier. Att en demokrati skulle avreagera sig på ett främmande land går inte in i den liberala världsbilden.

Avslutning

Hur ser utvecklingen ut idag? Vad kommer att ske härnäst? Ja det kan vi aldrig veta, men sett ur ett konstruktivistiskt perspektiv kommer det antagligen gå åt h-e för USA. Den irakiska identiteten kommer att stärkas av att det finns en gemensam fiende, en ockupationsmakt, att slåss mot. "Vi och dom"-känslorna mellan arabvärlden och USA kommer att öka och USA kommer att få stora problem med inflytandet över de irakiska oljetillgångarna. Arbetet att återuppbygga landet går trögt.

"Idag förekommer inte mycket återuppbyggnad. Det råder massarbetslöshet. Vardagslivet är eländigt och ockupationen och dess marionetter kan inte tillhandahålla grundläggande livsförnödenheter".[49] Situationen är ohållbar och USA försöker lösa det genom att skicka in ännu fler soldater. Kriget är ett ekonomiskt fiasko, ockupationen kostar 3,9 miljarder amerikanska dollar i månaden.[50] Genom att stärka den militära närvaron i Irak kommer man bara ge mer näring till terrorism och motstånd. Hårt sätts mot hårt. Det har aldrig fungerat förut och kommer förmodligen inte fungera nu heller.

Jag kan i dagsläget se 3 utvecklingsvägar för Irak. Antingen hårdnar USA:s grepp, man lyckas få kontroll över situationen, utländska företag flyttar in och Irak blir en liten koloni till USA. Det är föga troligt, men USA hoppas på det. Den andra möjliga utvecklingen är att det bryter ut inbördeskrig, allting blir kaos och USA drar sig ur med en stor prestigeförlust. De inre stridigheterna leder till ett delande av landet: ett fristående Kurdistan, ett område för sunnimuslimer och ett för shiamuslimer. Det tredje alternativet är nog det mest önskvärda. När USA kommer med fler soldater och man fortsätter att försöka få militär kontroll över landet så kommer folket i Irak ena sig, terrorn mellan shia- och sunnimuslimer kommer successivt att upphöra och de gemensamma krafterna kommer att inriktas på USA. Omvärlden kommer att protestera och kräva att USA upphäver ockupationen. Till slut kommer USA att tvingas tillbaka och Irak kommer med stöd av andra internationella organisationer få tillstånd en fungerande demokrati. Men när fienden USA väl avlägsnats är chansen mycket stor att en ny konflikt om makten sätter fart. Detta är dock endast spekulationer och nu tänker jag låta framtiden få sista ordet.

Bibliografi

Publikationer:

Ali, Tariq, 2005. Bush i Babylon. Stockholm: Ordfront förlag

Bjereld, Ulf, Ann-Marie Ekengren & Christina Lilja, 2002. Internationella relationer: Perspektiv på konflikt och samarbete i världspolitiken. Malmö: Liber AB

Karlsson, Lasse, 2007. "Krigets svarta orsak". Ordfront magasin April/Maj 4-5, 21-29.

Liedman, Sven-Eric, 2005. Från Platon till kriget mot terrorismen. Falun: Albert Bonniers Förlag.

Knorring, Mikael von, 2003. Operation ökenolja: Historien bakom USA:s krig i Irak. Linköping: Bokförlaget Nixon

Nyström, Hans & Örjan Nyström, 2001. Perspektiv på historien A. Malmö: Gleerups Utbildning AB

Pierre, Erik, 2005. Irak: 25 hemligheter. Malmö: Sekel bokförlag

Pitt, William Rivers & Scott Ritter, 2003. Krig mot Irak: Vad Bush och Vita huset inte vill att du ska få veta. Stockholm: Leopard förlag

Syse, Henrik, 2004. Rättfärdigt krig: Om militärmakt, etik och ideal. Stockholm: Natur och Kultur.

Internet:

Alfredsson, Kerstin, 2003. "De verkliga orsakerna till ett krig i Irak". http://www.socialisten.nu/inter/asi/Irak_62.shtml. Sidan besökt 2007-04-27.

Andersson, Erik, 2005. "Ockupationsvalet i Irak - Proletären ger fakta som övriga media förtiger". http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=89&Itemid=47. Sidan besökt 2007-04-27.

Hagman, Ulf, 2006. "En lång, svår väg mot ett nytt Irak". http://www.sakerhetspolitik.se/templates/Level2Page.aspx?id=155. Sidan besökt 2007-04-27.

Kumm, Björn, 2007. "11 se...