Romeo och Julia

Romeo och Julia

Handlar Romeo och Julia verkligen om kärlek?

- Anna Isacson

Mu2

SvB

Romeo och Julia är en av Shakespeares mest kända tragedier. Man tänker genast på ung intensiv kärlek. Det är ingen vanlig kärlekshistoria där de träffas och stegvis börjar gilla varandra. De möts och de blir genast förälskade i varandra. De delar kärleksord till varandra och bestämmer sig genast för att gifta sig. Men handlar Romeo och Julia verkligen om deras unga intensiva kärlek till varandra eller handlar det om  någonting annat? Shakespeare ger inga slutsatser och därför kan vi ställa dessa intressanta frågor!

Romeo är en ung osäker man med många tankar, förhoppningar, viljor och drömmar och när han förälskar sig i Julia är det henne han tänker på jämt. Det enda som skulle kunna stoppa deras kärlek skulle kunna vara släktfejderna. Men det hindrade inte dem för att gifta sig. Men de var tvungna att göra det utan att föräldrarna skulle veta. För hur skulle de reagera om de fick veta att deras enda dotter ville gifta sig med Montagues enda son? Julias enda önskan var att Romeo inte skulle vara en Montague för då skulle Julias föräldrar mottagit Romeo som sin äkta man. Man kan även se Romeo och Julia som offer för det samhälle de befinner sig i och den realitet de är tvungna möta. Deras död försonar familjerna. Alltså deras död var nödvändig för freden mellan familjerna. Shakespeare kanske försökte förmedla att fred var det viktigaste och utan fred skedde bara elände. Men fred var inte enkelt och många blodiga strider utfördes och slutligen Romeos och Julias liv var tvungna att offras för att båda familjerna skulle inse att de hade skapat ett galenskap.

Jag tror Romeo och Julia handlar om de två familjerna, Montague och Capulet. Det finns ingen fred i Verona och de två familjerna är skälet för alla oroligheter. Romeos och Julias öden är dömda till döden när de gifter sig, för en Montague och en Capulet kan inte älska varandra fritt om det råder bråk och fientligheter. De är ganska omedvetna om det, men man märker att Julia tvekar lite från början när hon förbannar Romeos namn och önskar att han var en Capulet, men det kunde inte stoppa henne. Men tänk hur enkelt det skulle vara för Julia om Romeo var en Capulet. Hennes föräldrar skulle godtagit Romeo, och båda skulle vara lyckliga. Men hon trotsar fejderna och är trogen till sitt hjärta och gifter sig med Romeo. Romeo vet inte vad hon gett sig in på, hans desperata kärlek har gjort honom blind för verkligheten.

I prologen (s.11) står det:
"Två starka släkter fläckar med sin splittring

Det ljuva Verona där vi spelar.

En gammal fejd slår upp i ny förbittring

Som stadens endräkt åter sönderdelar"

Här ser man direkt att släktfejderna påverkar hela samhället. På något sätt måste det stoppas och tyvärr måste man offra två värdefulla liv hos de båda familjerna. De sista dialogerna ur boken (s.131) prisar Capulet Romeo och Montague Julia. Fursten förklarar till familjerna vad deras hat har lett till och det är ingenting de kan göra åt än att sluta hata och börja älska, det skulle göra Romeo och Julias död till nytta.

"Alla har vi straffats" nämner fursten (s.131) han menar alltså att inte bara Romeo och Julia fick ta sitt straff utan familjerna med deras sorg, som i andra hand drog familjerna samman.

Fursten sa även lite innan i samma dialog som den föregående citatet (s.131)

En mycket viktig man i pjäsen är Tybalt, han är den som är mest fientlig mot alla Montague. Han ser dem som parasiter, han förbannar dem. Ett exempel var när han såg Romeo på festen. Han uttrycker i början av scen 16 (s.36-37):

"Han gör ju narr av vår familjefest!

Å, vid min ätt, mitt hus, mitt namn, allt mitt,

Nu har jag rätt att  döda honom fritt"

Tybalt blir förbannad när han ser Romeo på festen och vill döda honom. Men Capulet stoppar honom. Capulet vill inte att han ska förstöra festen genom att starta ytterliggare ett bråk. För Tybalt hade nämligen varit med om ett slagsmål i början av pjäsen när nästan hela stan var med. Men Tybalt fortsätter argumentera med Capulet och försöker övertyga honom att hämnas på Romeo för hans intrång hos deras fest. Men Capulet blir bara mer och mer arg på Tybalts attityd och försvarar Romeo och nämner också att han fått bra omdöme bland Verona folket. Capulet får Tybalt att tiga men Tybalt släpper inte sin inre ilska men rör inte Romeo på festen. Istället skickar Tybalt ett brev med en utmaning till Romeo, men eftersom Romeo precis gift sig med Julia känner han att utmana Tybalt skulle vara en mycket hemsk gärning. Romeo känner att han blivit släkt med Capulet och vill vara trogen till Julia och hela Capulet familjen. Men Tybalt ger inte upp, när han möter Romeo i mitten av scen 35 (s.70) blir Tybalt frustrerad när Romeo vägrar utmana honom. Mercutio ger sig in istället och blir träffad, det är då Romeo känner sig hämndlysten. Han känner att hans mjukhet har drabbat hans vän Mercutio. Han blir ursinnig när Tybalt inte bryr sig om sin mjukhet mot honom och hans vilja till fred. Romeo träffar sedan Tybalt och de fäktas och Tybalt faller (s.73).

Detta kan symbolisera Guds sista chans att fred. Men de misslyckas och två liv var tvungna att offras. Men det tar inte slut, fru Capulet blir rasande när hon ser Tybalt död och fred mellan familjerna är nästan omöjlig att tänka sig. Som jag sa innan, om det inte finns fred sker bara oroligheter. Så Romeo och Julia är av ödet bestämda att dö för freden mellan familjerna.

"Gud såg till deras kärlek för att döda allt det som var er glädje.

Och jag själv som blundade så länge för er fejd

Har mist två fränder"

Man märker starkt i slutet av scen 64 (s.131) att pjäsen är skriven mellan medeltiden och renässansen, för här är Gud i centrum när det gäller giftermål och på ett sätt är det Gud som bestämmer allesammans öden. Prästen spelar stor roll också för han försöker hjälpa Romeo och Julia men lyckas tyvärr inte. Gud försöker få fred mellan familjerna genom ett försök att få Romeo och Julia gifta men deras giftermål lyckades inte få dem tillsammans för de var tvungna att göra det i hemlighet, det var inte för ens de dog tillsammans familjerna insåg hur onödigt deras hat är! Man kan alltså inte säga att Romeo och Julia är en äkta renässanspjäs för det är inte helt riktigt.

Men man känner av renässansen genom karaktärerna i pjäsen. Typiskt medeltids karaktärer är riddare, krigare eller något liknande. Men Romeo och Julia har inga riktiga riddarfigurer, det är klart de fäktas men det är mest två individer som fäktas och inte riktigt från en riddares perspektiv. Här fokuserar man på individens problem och hur människan påverkar allt som händer men pjäsen är styrd av medeltidens kyrka. Den kanske mest vackraste scenen i litteraturens historia är "balkongscenen" i scen 24 (s.48-50) då Romeo och Julia inte vill skiljas åt, de delar kärleksord med varandra och önskar de inte behöver skiljas, de bestämmer sedan att gifta sig. De väljer själva att gifta sig från kärlek och inte genom föräldrarna, som var mycket vanligt under den tiden.

Jag tycker det är viktigt att hitta sin egen tolkning till Romeo och Julia och tänka i sina egna banor. Pjäsen innehåller mycket och jag tror  inte den kan handla om enbart en sak! Det jag tolka var att familjen var viktigast och freden. Romeo och Julia spelar en mycket stor roll i pjäsen men resten av familjerna är minst lika viktiga! Romeo och Julia är ödet bestämda att dö eftersom familjerna inte inser att hat och fientlighet inte löser några problem, tvärtom det skapar mer hat och sorg och Romeos och Julias unga kärlekshistoria fick offras för att få ett stopp på det hela. Kyrkan spelar en stor roll i pjäsen, prästen försöker hjälpa kärleksparet men misslyckas tyvärr. Trots att det är en tragedi tycker jag att den slutar väldigt fint från min synpunkt. Romeo och Julia dog, men dock inte förgäves. Capulet och Montague prisar deras barn och de förenas och skapar tillslut fred.

Jag vill slutligen citera sista akten för jag tycker det är ett så fint slut. Det är när familjerna är samlade vid Romeos och Julias grav och ser dem ligga bredvid varandra döda. Det &aum...