Kallocain

Kallocain

Av Karin Boye

dystopi´, litterär skildring av ett inhumant, oftast totalitärt framtida samhälle. Exempel är Aldous Huxleys Du sköna nya värld (1932), Karin Boyes Kallocain (1940) och George Orwells 1984 (1949).

Kallocain skrevs i början av andra världskriget och utkom första gången år 1940. Den är en framtidsvision av en totalitär dystopi där individualismen ej existerar och staten är den högsta makten. Det är där som Leo Kall introducerar sitt Kallocain, en sanningsdrog som får folk att blotta deras djupaste tankar och drömmar. Leo Kall är hänsynslöst lojal mot staten, och när han uppfinner Kallocainet är det endast med avsikten att kunna tjäna staten.

"-  Hädanefter kan ingen brottsling neka till sanningen. Inte ens våra innersta tankar är våra egna längre, som vi länge trott, med orätt.

- Med orätt?

- Ja visst, med orätt. Ur tankar och känslor föds ord och handlingar. Hur skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? Tillgör inte hela medsoldaten Staten? Vem skulle då hans tankar och känslor tillhöra, om inte Staten, de också?"

Det är inte mycket som är kvar av Leo Kall i början av boken, vad som gör honom till en individ utplånades för länge sedan effektivt av staten.  Tillsammans med sin kontrollchef Edo Rissen börjar han testa Kallocainet på försökspersoner, och chockas över de statsfientliga[1] tankar personerna väller ur sig under inflytande av Kallocainet. Men samtidigt är det någonting inom Leo själv som vaknar till liv, en del av sig själv han vägrar acceptera.

Så börjar Leo och Rissens "inre" och yttre resa, handlingen i boken är obefintlig och det är tydligt att det är det psykologiska Boye har fokuserat på.

Leos "utveckling" från en hjärndöd cell till en individ är präglad av två saker, hans allt oftare komna statsfientliga tankar följda av försök till att övertyga sig själv att han aldrig tänkte dem, och som resultat av hans försök till att trycka ner sina egna tankar använder han Rissen som syndabock. Man märker tidigt att Rissen redan är "statsfientlig" och han påverkas starkt av de olika Kallocain-påverkade testpersonerna. Rissen spelar en stor roll i Leos kamp mot sitt "totalitära jag" genom att sätta nya idéer och tankar i Leros huvud. Rissen känner nog av hans kamp mot sig själv långt föra Leo själv märker det. Samtidigt som Leo blir ovetande "hjälpt" av Rissen ökar hans övertygelse om att Linda, hans fru, och Rissen har ett förhållande. Att lägga skulden på Rissen är dock bara hur Leo försöker hantera vad som händer med honom. Leo blir egentligen aldrig "befriad" från staten, men han når ett slags klimax i och med drogandet av hans fru (med Kallocain) och mordet på Rissen. Detta kanske är en av anledningarna till att jag aldrig förstod mig på Leo, han är på något sätt aldrig riktigt en person, och detta är antagligen precis vad Boye vill med honom. Jag hade gärna sätt mer från Leo, och då när han inte är under statens kontroll, med sin otroliga förmåga att hålla fyra sidor långa diskussioner i huvudet skulle han skapa den mest genomtänkta och logiska huvudpersonen i en bok. Någonsin.

Kallocain är inte spännande. Den är mer en faktabok än en roman. Det var först mot slutet började jag undra vad som skulle hända med Leo och Kallocainet, istället satt jag under större delen av boken och tänkte på vad Boye menade eller ville visa med den. Och kanske är det just det som hon vill, att vi ska tänka över vart vi är på väg, om detta är den framtid vi vill ha. Och det är därför Kallocain är föråldrad. Bokens starkaste punkt var tankarna den väckte, rädslan och viljan att sträva efter en bättre framtid. Jag tror att Kallocain påverkade människor när den kom ut, den var en spegling av mångas rädsla, framförallt Karin Boyes.

Min personliga åsikt är delad, jag började skriva med intentionen att framställa det negativa i boken bara för att upptäcka det positiva. Många böcker kan läsas på flera nivåer, och Kallocain är en av dem som kommer ge dig mest tillbaka om du verkligen anstränger dig. Jag står fortfarande fast vid att den inte är en bra bok, men det är bara det första och kanske andra lagret, det är när du börjar analysera som du ser hur noggrant den är skapad. Det mesta känns igenomtänkt och på de punkter där jag inte ser sambandet känner jag på mig att det snarare är mina bristande kunskaper som lägger ribban.

Så läs Kallocain, men vet vad det är för bok du ger dig in i. Det är en framtidsskildring från dåtiden, om hur världen hade kunnat se ut idag, och den är intressant. Men var beredd på att om du vill få...