Människans utveckling

Människans utveckling

I århundrade har vi människor funderat på hur vi blev till den vi är nu. Forskare gräver fortfarande efter kvarlevande fossil. Hittills har man hittat många fossiler från olika arter, och många bevis på att aporna är människans förfäder. De apor som räknas med i människoapor gruppen är de apor utan svans, Schimpanser, orangutanger, gorillor och gibbon.

Schimpansen är den som är mest lik människan, 98 % av vårt DNA är likadant, det är bara 2 % som skiljer oss åt.

Människan härstammar inte från aporna eller något annat nutida apdjur, de nutida apdjuren har utvecklats av en gemensam stamform.

För drygt 9 miljoner år sedan blev det en stor spricka i Östafrika. Det som hände då och det som ledde till att aporna utvecklades på två olika sätt vara att de från början isolerades från varandra. Man kan kalla det för geografisk isolering. På den vänstra sidan utvecklades aporna t ex schimpanserna till människoapor. På den östra sidan fick aporna anpassa sig efter nytt klimat och nya omgivningar, dessa apor utvecklades till sydapor.

På den vänstra sidan blev de tvungna att gå mer för att hitta föda och vatten, och för att kunna bära med sig mat och barn så började dessa apor resa sig upp och gå på två ben. Det blev lättare för dem att använda händerna till att bära saker när de gick.

För miljoner år sedan promenerade några individer av H. Erectus över fält med vulkanisk aska i Tanzania, Askan stelnade och blev berg, och i dessa berglager har fotspåren lagt sig. Därmed kunde forskarna förklara att H. Erectus kunde gå precis som vi.

1974 hittade man det första fossilet som ett bevis på att människan började gå upprätt. Den hittade man i nordöstra Etiopien,. Det var en människoapa som hade mycket utvecklade ben och höftben. Detta fynd döpte man till "Lucy" efter låten "Lucy in the sky with Diamonds". Hon vägde 30kg och var upp till 150cm lång. Lucy tillhörde en av de tidiga arterna som gick på två ben, det var Australopithecus Afarensis. Hon levde för cirka 3 miljoner år sedan. Efter Lucys art kom en art som hette Australopithecus Africanus. A.africanus var mer utvecklad än A.afarensis, men kroppsbyggnaden var mycket enklare.

Den första arten i Homo släkten var H. Habilis, den händiga människan som levde för ca 2 miljoner år sedan. Man anser att människosläktet har sitt ursprung i Östafrika, för att flera fynd har gjorts där. H. Habilis var liten till växten, ca 130cm.

H. Erectus, den "upprättgående" människan levde för ca 1,7 miljoner år sedan. H. Erectus skelett är mycket likt den nutida människans. De var den första människoarten som vandrade ut ur Afrika till Europa och Asien. Avlagringar som är ca 500 000 år gamla är ett tecken på att H. Erectus var den människoapa som använde sig utav elden.

H. Neanderthalensis dog ut för ca 30 000 år sedan. De utvecklades på ett annat sidospår från H. Erectus, medan H. Sapiens utvecklades på ett effektivare sätt.

H. Sapiens, "den vetande människan". Det är den Homo släkt som vi levande människor tillhör. Alla vi människor har sitt ursprung från Afrika. Därifrån vandrade vi ut över hela världen. Den fullt utvecklade människan kallas ofta för Homo Sapiens, Sapien dvs. människan som vet att hon vet. Kan också kallas för Cro Magnon människan.

Homo Erectus

Namnet Homo Erectus betyder den upprättgående människan. Den mest framgångsrika arten som tog hänsyn till livet på jorden. Homo Erectus utvecklades i Afrika och utvandrade till Asien och Europa. Dess kropp såg precis ut som nutida människans, utöver skallen som fortfarande var aplik. H. Erectus tros ha utvecklats direkt ur H. Habilis. De liknade oss betydligt mer än de andra förfäderna. De hade långa ben, korta armar, stor skalle och nästan lika stor hjärna som vi. De hade höga fotvalv, korta tår och raka stortår. Men de fossila benen ger begränsad information om hur de rörde sig. Därför är forskarna oense om den saken.

De tillverkade effektiva vapen som användes vid jakt. Man har hittat spjut och flintyxor, vars spetsar härdats i eld. Det betyder alltså att H. Erectus var den första människoarten som upptäckte elden, och kunde använda elden. Mot slutet av perioden blev verktygen mer välgjorda med jämnare former.

Elden användes vid matlagning. De grillade köttet så det blev lättuggat, lättare att smälta, och enklare för de äldre medlemmarna att tugga det. Elden var också viktig för att hålla värmen, och en annan fördel var att de andra djuren var rädda för elden, så med andra ord hade de trygghet med elden.

Kött var nog den största fördelen för våra förfäder, de fanns mycket i köttet som de behövde för att hjärnan skulle förbättras. Fettet och proteinet i köttet utvecklade hjärnan. I och med att de hade stora hjärnor och krävde mycket energi så var det bra med kött.

De började som asätare, då de åt djurben/benmärg. När de började jaga själv åt de råkött, och efter att de lärt sig elden började de steka köttet, och då gick det lättare att smälta maten.

H. Erectus påminner mycket om H. Sapiens, dock var kindtänderna större, och dessutom var käken kraftigare hos H. Erectus.

H. Erectus försvann helt för ca 50 000år sedan.

Homo Sapiens (Cro Magnon)

Homo Sapiens, den vetande människan. Vår art H. Sapiens Sapiens dök upp för ca 40 000 år sedan och spred sig snabbt över hela Europa, Asien och Afrika.

H. Sapiens sapien kallar man för Cro magnon människan eftersom det var det första fossilet man hittade av denna art. De var mycket seniga och långa, de hade platt ansikte och tydliga hakor. Denna människoart var de första att "bygga" hyddor, de gjorde hem inuti grottor, och dekorerade väggarna med scener från sin vardag.

Cromagnon människan var otroligt skickliga hantverkare och tillverkade effektiva vapen, som t ex Spjut, flintkniv, nål gjord av ben, pilspets, flintverktyg (för att göra hål i läder).

De hade olika religioner där de dyrkade krafter som hade med naturens växklingar att göra.

Cromagnon gravar innehåller ofta en mängd saker, en jägare fick med sig alla sina vapen och jakttroféer, en hövding smyckades med pärlor gjorda av snäckskal, dvs. ett tidigt tecken på att det fanns rika och respekterade individer. Ett bevis på att de trodde på ett liv efter döden.

Det är troligen denna art som utvecklat förmåga till språklig kommunikation.

Homo Sapiens, vår egen art, har funnits i cirka 250 tusen år, det var ungefär då de var fullständigt färdig utvecklade.

Ordet Homo Sapiens kommer från latinets homo som betyder människa, och sapiens som betyder intelligent.

Reflektioner

Människan har både utvecklats utseendemässigt och intellektuellt. En levande varelse slutar aldrig att utvecklas.

Fortfarande så letar man efter fossil från kvarlevande skelett från förfäder, djur eller bevis. År 2010 hittade man ytterligare ett bevis på att ännu en art funnits på jorden, så sent som för omkring 40 000 år sedan. Det är ju forskarna man har sitt förtroende för, det är forskarna vi litar på. Vi kan bara tro en massa om livet för miljoner år sedan, men vi är inte 100 % säkra. Varken om DNA tekniken visar att våra förfäder är Homo arten så vet man inte exakt hur vi utvecklats från dem. Vi vet att köttet fick hjärnan att växa och bli intelligentare. De tränade hjärnan genom att försöka lära sig saker och utvecklas.  Det är inte vi som avgör hur mycket vi ska utvecklas, utan det är slumpen.

De ärftliga egenskaperna finns i generna. I dessa uppstår då och då slumpvisa förändringar, så kallade mutationer, som oftast är mycket små. 

Vi människor är för "moderna" ibland, det är inte alls många som jagar längre, vi använder mycket tekniska saker, många använder bilar istället för att gå. Våra kroppar är inte konstruerade för att vi t.ex. ska sitta och låta en dator beställa hem mat åt oss, utan den är byggd för att vi ska gå och hämta mat. Vår kropp är anpassad för att vi ska använda våra armar och ben, och inte använda maskiner som gör allt åt en.

Förr i tiden fanns det inga botemedel för att bota sjukdomar, men nu finns det.

Förr i tiden blev all fett man hade till muskler för att man fick anstränga sig så mycket, men inte längre.

Förr i tiden kunde man inte göra något åt saken om man var blind, men nu kan man.

Som jag nämnde tidigare i stycket så isolerades aporna från varandra efter den stora sprickan i Östafrika för drygt 9 miljoner år sedan, det är pga. den geografiska isoleringen som aporna utvecklats på två olika sätt. Hade isoleringen inte skett så tror jag nog att antingen hade det bara funnits apor nu, eller människoapor. Men pga. isoleringen och dåliga omgivningarna så blev det "sämre ställt" för de s.k. människoaporna. De blev tvungna att gå mer för att ...