Individuell utveckling av professionell kompetens (socialt arbete med fokus på arbetsrehabilitering)

8348 visningar
uppladdat: 2010-12-17
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Syfte

Syftet med denna rapport är att redogöra för hur jag ser på professionell kompetens utifrån kurslitteratur, egen vald litteratur, samt mina personliga erfarenheter som jag har samlat på mig under praktiktiden. Dessutom ska rapporten belysa min egna professionella utveckling, vilka utvecklingsbehov jag hade och hur jag ville tillgodose dessa kriterier. Detta kopplas till exempel på enskilda situationer som präglade min utveckling under praktikperioden.

Bearbetning

Professionell kompetens anser jag vara ett vitt begrepp som kan vara svårt att definiera. Ändå anses utvecklingen av professionalitet vara nödvändigt för att framtida socionomer ska kunna utföra ett så effektivt jobb som möjligt i det sociala arbetet med brukaren. Vilka krav måste då uppfyllas och vilka delmål måste uppnås för att kunna styra sin individuella utveckling mot ett så professionellt arbetssätt som möjligt? Killén tar upp ett tre kriterier som hon beskriver som hon beskriver som delmål i socionomstudentens handledning (Killén, 2008:35):
- (1) Utveckla förmågan att iaktta, reflektera och förstå psykosociala, socioekonomiska, socialmedicinska och kulturella förhållanden, problem, resurser och mellanmänskliga relationer och processer.
- (2) Utveckla relationskompetens, professionsetiska attityder, inlevelse och förebyggande och problemlösande färdigheter.
- (3) Utveckling av yrkesidentitet.

Angående första punkten anser jag att en stor del av kriteriet förmedlas via den pågående teoretiska delen av utbildningen. För mig har det under min praktikperiod varit av hjälpfull betydelse att ha en större insikt i det övergripande samspelet som människor kan befinna sig i samhället, som exempelvis den svenska välfärdens struktur och funktion, klienters beroendeställning i det statliga bidragssystemet, hur arbetslöshet kan påverka människornas psykiska hälsotillstånd, men även hur å andra sidan dålig fysisk eller psykisk hälsa kan ha en inverkan på deras arbetslöshet. Jag hade användning av kunskapen om hur klienter kan känna sig stämplade och nedvärderade av att komma i kontakt med myndighetspersoner. Denna förförståelse hjälpte mig att utveckla en strategi för att kunna bemöta dem på bästa respektfulla sätt.

I samtal med diverse klienter märkte jag nämligen att många kände sig mindre värda, fattiga, odugliga, sjuka och bräckliga, och allmänt tyckte sig befinna i en sådan utsatt position där de välkomnade all hjälp de kunde få. Vid dessa tillfällen hade jag redan i förväg en uppfattning om hur det svenska välfärdssystemet fungerade, kände till dess regler enligt lagen samt hade en liten föraning om hur komplicerat det måste vara för många människor att leva i en sådan beroendesituation. I samtal med dem kunde jag då förklara för dem hur bidragssystemet är reglerat enligt lagen, samtidigt som jag försökte hålla mig respektfull och ödmjuk mot dem för att inte få dem att känna sig stigmatiserade av mig (Johansson, 2006:165, Gren, 1996:138-141).

Vid enskilda tillfällen mötte jag även klienter med annan etnisk bakgrund än Sverige, som bland annat Syrien eller Iran. Dessa personer tog då ofta upp deras egna åsikter om sin etnicitet och bakgrund, och ställde det i relation till Sveriges kultur och samhällssystem. En klient kunde exempelvis vid upprepade tillfällen nämna att han är syrian och att vi som ”är svenskar” inte förstår hans kultur och de åsikter som råder i hans familjekretsar kring ämnen som arbete och arbetslöshet. Min handledare förstod då aldrig i vilket sammanhang det skulle påverka hans möjligheter för att få arbete. Jag däremot förstod att hans egentliga syfte var att förmedla för oss hur svårt det kan vara för invandrare eller personer med annan etnisk bakgrund att få en anställning på den svenska arbetsmarknaden. Denna observation var lättare för mig att göra då jag redan under min teoretiska del av utbildning hade fått information om den globala samhällspolitiska utvecklingen, samt för att jag hade fått läsa litteratur kring hur personer som kommer till Sverige kan bli bemötta och hur den svenska asylpolitiken ser ut ur deras synvinkel.

Att kunna observera klienten och hans situation i ett större sammanhang anser jag alltså vara en del av professionalitet. Under det framtida arbetslivet kan denna förmåga till observation utvidgas i takt med de erfarenheter och den kunskapen jag samlar på mig. Dock spelar min fortsatta förberedande utbildning en stor roll för att kunna utveckla denna förmåga, vilket slutligen bidrar till att jag kommer att lära mig hur det sociala arbetet kan utövas mer professionellt.

Andra punkten tror jag fokuserar till stor del på att tillägna sig kunskapen att bemöta klienten med större självsäkerhet, att utveckla en förmåga till empati och inlevelseförmåga, och att veta hur jag kan använda mig av mina sociala och pedagogiska resurser för att kunna hjälpa klienten på bästa sätt. Detta anser jag vara en permanent process som huvudsakligen utvecklas under det praktiska utförandet av yrket. Förmågan att etablera kontakt med klienter på så vis att de känner sig uppmärksammade och respekterade tyckte jag baserade mycket på den erfarenheten jag tillägnade mig från samtal till samtal och klient till klient. Det var möjligt att inleda mötet med varje klient på ett relativt neutralt och formellt sätt genom att introducera mig själv för klienten och berätta om samtalets mål. Dock varierade den resterande formen av samtalet mycket beroende på vad för typ av klient jag fick arbeta med, hur hans inställning mot mig var, och hur samtalets syfte såg ut. Vid denna punkt i samtalet hade jag nytta av mina sociala och samtalsmetodiska kompetenser för att kunna styra konversationen åt mitt planerade håll. Samtidigt försökte jag undvika att verka för auktoritär och maktintagande mot honom eller henne (Killén, 2008:45-46). Den huvudsakliga samtalsmetoden som baserar på MI- motiverande samtal tillägnade jag mig genom att observera mina handledare i samtal, samt att läsa litteratur om MI. Denna metod går ut på att motivera klienten i riktning mot förändring genom att betona klientens rätt till självbestämmande och upplysa om de positiva effekterna som en förändring kan medföra (Holm Ivarsson, Ortiz & Wirbing, 2009:8-9). Dessutom har jag under min praktik märkt att det nästan är omöjligt att förstå varför en viss människa har varit arbetslös i flera år utan att vara insatt i hennes bakgrund och dagliga livssituation. Därför har det vid enskilda tillfällen visat sig att en färdighet till empati och inlevelseförmåga var nödvändigt för mig. Genom att lyssna på klienten kunde jag sätta mig in i hans position. På så vis kunde jag delvis förstå honom bättre och delvis skapa en närmare relation till honom (Killén, 2008:44-45, Holm, 2001:32-33).

Trots dessa kompetenser har jag ibland fått konfrontera motstånd, skepsis, uppror och påhopp utifrån klienternas sida. Vissa brukare verkade känna sig kränkta och uppförde sig direkt motvilliga till samarbete genom att välja att inte svara på vissa frågor, aktivt ljuga för mig eller genom att kräva att få prata med mer professionell personal. Andra försvarade sig i sin osäkerhet med att direkt gå till verbal attack och kritiserade mitt sätt att ställa frågor eller ifrågasatte min kompetens i att vara till någon hjälp för dem. Därför tror jag att en del av det professionella bemötandet av klienter handlar om att kunna hantera sådana konflikter på ett sätt som inte förstärker klientens försvar, utan som försvagar hans behov till att försvara sig mot mig. Detta kan uppnås genom att förstå hans anledning till att behöva gå i försvar, och kunna bemöta honom så respektfullt och tillmötesgående som möjligt för att få klienten att känna sig tryggare i sin position som den hjälpuppsökande (Killén, 2008: 46-48. Ruyter, 2007:153).

Att kunna skapa en trygg relation till klienten, att bemöta honom respektfullt, empatiskt och icke-fördömande, samt att kunna använda mina personliga kompetenser för att hantera konfliktfyllda och komplicerade situationer är enligt mig en annan del av professionell kompetens (Blennberger, 2006:246-247). Det skulle kunna sägas att ju mer nöjda klienterna är med den hjälpen de får av mig, desto mer utför jag mitt arbete på en högre professionell nivå. Den delen av min egen utveckling har jag mest tillägnad mig genom den erfarenhet jag har samlat under min praktik, men kommer alltid behöver utvecklas permanent för att uppnå professionalitet.

Med punkten yrkesidentitet syftar Killén på att ”ha en känsla av att tillhöra yrkesgruppen”. Lingås beskriver det på följande sätt: ”Yrkesidentitet handlar om inlevelse i en roll och funktion. Professionalitet handlar om att behärska rollen och funktion” (Killén, 2008:50-51). Det inbegriper även att ha förmågan att kunna bedöma sina egna kompetenser och att ha en kritisk hållning till professionen och yrkesgruppen, samt att vara öppen för en konstruktiv utveckling av professionen. När jag började på min VFU-plats fick jag möjligheten att ta del av hur praktikplatsen startades som ett nytt projekt. Jag fick uppleva hur det så småningom utvecklades till en samverkande organisation med kompetent personal som satte egna mål och kriterier för sin utövning av professionen. Själv kände jag mig i början som en utomstående person som inte i någon form kunde relatera till praktikplatsen och arbetskollegorna. Detta förändrades dock med tiden då jag successivt integrerades i samarbetet. I samband med att arbetsuppgifter lades på mig, och mina arbetskollegor förlitade sig på mig och min kompetens i att utföra mitt arbete tillfredsställande, kunde jag förtjäna den respekten och acceptansen jag sökte. I takt med den insikten jag fick i projektets mål och arbetes utförande kände jag hur jag bit för bit blev en del av arbetslaget. Detta övergick till nivån där jag själv kom med förslag som kunde bidra till en möjlig utveckling av projektet. Slutligen blev jag så insatt i arbetet att jag konsulterades av mina handledare och kollegor om mina egna funderingar kring hur man kunde lösa ett problem eller hantera en viss situation. Den totala insikten i praktikplatsens uppbyggnad, projektets stadiga utveckling och professionens utförande samt dess möjligheter och begränsningar försatte mig i den trygga rollen av att vara en viktig del av en stor helhet som jobbade för ett gemensamt syfte. Detta förstår jag som yrkesidentitet. Därför tror jag att professionell kompetens innebär att genom att behärska både punkt ett och punkt två kunna uppnå en nivå i sin utveckling där jobbet känns tryggt och givande för mig som den yrkesutövande.

Med hänsyn till hur jag ser på min egen professionella utveckling jämfört med uppfattningen om mig själv som jag skrev i delkurs 1 tycker jag att jag har klivit stora steg. För ett år sedan ansåg jag att mina svagheter låg i brist på empati, ingen erfarenhet i samtalsmetodik och i det sociala bemötandet, tvivel i mina egna kompetenser och individuella resurser, svårigheter med samarbete och grupparbete, samt en bristande sympati för alla klientgrupper. Mitt mål med praktiken var att jobba med dessa punkter och förbättra dem. När jag värderar mig själv idag har jag fortfarande svårt att visa empati och kunna leva mig in i diverse personers situationer. Detta tror jag dock att jag kommer att lära mig genom den framtida kontakten med flera olika klienter. Praktiken gav mig mycket erfarenhet för hur jag ska genomföra mina samtal och bemöta klienter med värde och respekt. Detta är dock en kompetens som alltid kan förnyas och förbättras med fortlöpande yrkesutövning. Dessutom har jag även fått mer förtroende i mina individuella kunskaper och resurser och har börjat lära mig att använda mig av dem i syfte att hjälpa och tillmötesgå klienter. Detta genom att exempelvis kunna analysera det som en klient berättar eller hur han beter sig, för att sedan med hjälp av MI-metoden ge en reflektion av mina observationer för honom. På så vis känner klienten sig iakttagen och tagen på allvar. Samtidigt kan jag styra samtalet mot att få honom att fundera över sina egna ord och tankar, vilket på lång sikt förhoppningsvis leder till en förändring av hans beteende eller tankemönster. Varje lyckat samtal stärkte då successivt mitt förtroende i mig själv. Då min VFU-plats baserade på ett samarbete mellan...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Referenser Litteratur Blennberger, Erik. Etik i socialt arbete i: Meeuwisse, Anna. Sunesson, Sune. Swärd, Hans. (2006) Socialt arbete – en grundbok. Stockholm: Natur och Kultur Gren, Jenny (1996) Etik i socialt arbete. Stockholm: Liber Utbildning Holm Ivarsson, Barbro. Ortiz, Liria. Wirbing, Peter (2009) MI- Motiverande samtal. Stockholm: Gothia Förlag Holm, Ulla (2001) Empati – att förstå andra människors känslor. Stockholm: Natur och Kultur Johansson, Thomas. Mötets ansikten – när professionella möter klienter i: Meeuwisse, Anna. Sunesson, Sune. Swärd, Hans. (2006) Socialt arbete – en grundbok. Stockholm: Natur och Kultur Killén, Kari (2008) Professionell utveckling och handledning – ett yrkesövergripande perspektiv. Lund: Studentlitteratur. Ruyter, Knut W. Dygdernas oumbärlighet – en utmaning för professionsutbildningarna i: Christoffersen, Svein Aage. (2007) Professionsetik. Oslo: Gleerups

Kommentera arbetet: Individuell utveckling av professionell kompetens (socialt arbete med fokus på arbetsrehabilitering)

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2010-12-17]   Individuell utveckling av professionell kompetens (socialt arbete med fokus på arbetsrehabilitering)
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=58826 [2024-03-02]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×