Cellen/Respiration

1 röster
15304 visningar
uppladdat: 2011-06-01
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Cellen/Respiration

Celltyper

Celltyper är väldigt olika till utseendet. Storleken på dessa celler är väldigt små, en medelstor cell är endast någon hundradels millimeter. Den största är gulan i strutsens ägg.

Den enda cellen som de encelliga organismerna består utav ska vara tåliga och kunna klara av många olika uppgifter. Dem rör sig och skaffar näring från omgivningen men också skyddar sig mot gifter och dem kan föröka sig också.

Hos flercelliga djur och växter så varierar cellernes uppgift. Om vi tar människan som exempel så har vi ungefär 200 olika celltyper och alla dessa grupper av celler specialiserar sig på många olika uppgifter. Det kan vara nervceller som gör så att olika kroppsdelar kan kommunicera, muskelceller som gör så att vi rör på oss och röda blodkroppar som transporterar syre.

Vi har också såkallade vävnader i vår kropp, dessa är celler som liknar varandra och som har samma uppgift. Det kan vara nervävnad som består av nervceller och muskelvävnader som innehåller muskelceller.  Hjärtat har t.ex nervvävnad och muskelvävnad.

Växt och Djurceller.

Fastän cellerna liknar varandra till utseendet kan de vara väldigt olika. Många delar som finns i en cell fungerar i princip på samma sätt hos alla celler. Detta kan vara cellkärnan, ribosomerna och de andra organellerna *Istället för organ*.

Fast man hittar skillnader då man jämför växternas celler med djurens celler. Djuren har ett tunt cellmembran men växtcellerna har en tjock cellvägg av cellulosa. En vätskefulld vakuol är en stor del av växtcellens inre. Växternas celler, växtcellerna kan också innehålla kloroplaster något som vi djuren, har alltid saknat.

Ämnesutbytet cellen har med sin omgivning.

Genom cellmembranet pågår det en ständig transport av ämnen. Att en cell uprätthåller sin balans mellan vatten, lösta salter och kolföreningar är väldigt viktigt, ämnestraansporten genom membranet kan vara passiv eller aktiv.

Passiva transporten.

Diffusion genom ett cellmembran är speciellare än den vanliga diffusionen då till exempel kaliumpermanganat fördelar sig i vatten. Membranets diffusion är speciellt för att membranet är bara genomsläppligt för vissa små molekyler. Membranet är alltså halvgenomsläppligt med andra ord semipermeabelt. T.ex så är vattenmolekyler så små att de kan passera medans sockermolekyler är för stora.

Det finns också något som kallas diffundering, detta är då till exempel vattenkoncentrationen är störst utanför cellen och socker koncentrationen är högst I cellen. Detta gör så att vattenmolekylerna diffunderar in I cellen så att koncentrationesskilnaderna ska utjämnas. Sockermolekylen vill ju då av samma anledning spridas ut ur cellen men detta stoppas av membranet. Just på grund av detta strömmar det in mer molekyler än det går ut så detta gör så att cellen sväller och I vissa fall spricker.

Kort sagt så kan man säga att cellen drar till sig vatten från omgivningen genom sin högre sockerkoncentration. Denna sortens diffusion genom semipermeabelt membran kallas osmos. Tack vare denne såkallade osmos kan växtceller suga upp vattnet från omgiviningen. Cellväggen är ju tjockare så det gör så att den inte spricker på grund av vätsketrycket.

Aktiv transport.

Detta innebär att en cell använder energu för att flytta ämnen genom sitt cellmembran. Detta gör så att ämnen även flyttas från en låg koncentraion till en högre.

Denna aktiva transport drivs med hjälp av speciella proteiner. Dessa fungerar som pumpar. Cellens ämnesomsättning ger energi till pumparna. Den aktiva transporten kostar alltså energirik näring.

Pumpar har olika uppgifter, vissa transporterar kaliumjoner I cellen då natrium pumpas ut. Andra pumpar transporterat annat. Detta gör så att cellen väljer det den vill ha.

Det finns celler som också på sätt och viss äter bakterier osv. Cellen sträcket ut cellarmar som omringar bakterierna och innesluter dem I en blåsa. Bakterierna sönderdelas av enzymerna så att näringsinnehållet kan utnyttjas, dessa celler är vita blodkroppar.

Celldelning

Celler förökar sig genom att dela på sig. En vuxen cell kan dela sig så att det blir två helt nya. Till exempel så kan bakterier dela sig max var 20nde minut. Celler måste alltid finnas för att kunna ersätta de många hudceller som dör hos människan och nöts bort inom en vecka. Detta gäller hela kroppen förutom nervcellerna. Celler som vilar sig rån celldelningar kan få order att dela på sig då man till exempel har skadat sig och den skadan måste reperares, då förökar cellerna sig och slutar tills de får kontakt med varandra och börjar trängas.

Cellen har ett ämnesombyte med blodet som hämtar näring från tarmen och syre.

Om denna celldelning inte bromsar och de mekanismer som bromsar denna celldelning inte stoppas kan tumörer förekomma. Det finns godartade och elakartade tumörer. Det är den senare som kallas cancer, maligna.

Cancern sprider sig då en tumör skapas och skapar dottertumörer. Man vet inte exakt vad som är orsaken till cancer, man vet att det tar en lång tid för sjukdomen att utvecklas och att ge sig till känna. Man vet dock att miljön och levnadsvanor kan förvärra och framkalla cancer snabbare. Man vet att vissa ämnen är cancerfrakallande som asbest, radon, bensen och vinylklorid.

Hur kan man behandla cancer?

Det är normalt idag att cancerpatienter botas helt och hållet, man avlägsnar cancertumören och man dödar de med strålbehandling.

Man använder också medicin som cytostatika som är cellgift. Detta gör så att cellerna inte kan dela sig och man kombinerar detta för det strålbehandling. Den har dock biverkningar som gör så att friska celler med hög delningsavktivitet drabbas, t.ex hår.

Andningen Cirkulation

Syret väg genom kroppen

Det börjar I vanliga fall vid näsa, där kommer inandningsluften in och rensas av flimmerhår. Luften värms upp av alla dom ytliga blodkärlen som finns i näsans slemhinna. I näshålan finns det två rum som delas av nässkiljeväggen. Gommn är tak i munhålan men även golv i näshålan. I hålets över del sitter våra luktsinnesceller och bak finns näsöppningar där luften går ner till svalget. Där finns det två delar, nässvalget, som är över delen och så finns det munsvalget som är nedre delen. Den är transportväg för både mat och luft. Halsmandlarna - tonsillerna finns också här i svalget. Tonsillerna finns för att skydda kroppen mot olika ämnen som smittar som vi kan andas in. Från svalget fortsätter syret ner genom luftstrupen. Där sitter struphuvudet som består av broskstycken och muskler. Den reglerar vår sväljningsmekansim. För att maten vi äter inte ska hamna i luftvägarna då vi sväljer så finns det ett struplock längs upp på struphuvudet som snabbt som blixter stänger den luckan/luftstrupen då vi sväljer. Där finns också våra stämband som reglerar talet. Då vi pratar strömmar luften förbi stämbanden som spänns vilket gör så att det då uppstår ljudvibrationer.

Sen fortsätter syret ner i 10-12 cm långa luftstrupen. Denna består av en mängd hästskoliknande broskringar och mellan dessa finns glatt muskulatur och bindevävnad. Körtlar och flimmerhår producerar i insidan slem. När man får sjukdom som drabbar luftvägarna är slemhinnan tjockare och mer slem bildas. Flimmerhårens uppgift är att ta bort, få bort slemmet. Dom transporterar slemmet upp till svalget. Om man är rökare fungerar inte dessa som de ska.

Vid femte bröstkotan delar sig lufstrupen i höger och vänster huvudbronk, luftrör. En som går till höger lunga och en som går till vänster lunga. Här förgrenar dom sig och blir finare gångar som så småningom slutar i alveolerna, lungblåsorna. I lungorna finns det ca 700 miljoner alveoler och omkring dessa finns ett nätverk av mycket små, tunna blodkärl, kapillärer. Här kan syret gå förbi igenom alveolernas tunna väggar ut i kapillärerna. I kroppen har vi två lungor som sitter på var sin sida i brösthålan. Runt lungorna finns lungsäcken som i själva verket består av två hinnor. Ena omsluter lungan och den andra bekläder insidan av bröstkorgen. Lungan hålls utspänd p.g.a. att lufttrycket i lungsäcken är lägre än i den omgivande luften. Om man får en skada på lungsäcken kan lungan falla ihop om tryckskillnaden försvinner. För att lungorna ska glida lätt mot lungsäcken när man andas in och ut finns det lite vätska i lungsäcken. Om man t.ex. får en infektion så kan den vätskan öka och man kan få svårt att andas för att vätskan trycker mot lungan. Detta kallas vatten i lungsäcken.
Nu ska syret vidare från lungan och ut i blodet. I dom röda blodcellerna finns ett ämne som heter hemoglobin (Hb). Det är detta ämne som binder syret till den röda blodcellen som transporterar det vidare ut i kroppen. När dom röda blodcellerna flyter förbi alveolerna i kapillärerna plockar dom med sig syret. Det fortsätter ut i venerna. Venernas väggar är tunna och trycket är lågt.

Här finn venklaffarna som för blodet åt det rätta hållet. Det finns flera saker som måste fungera utan problem för att det syrerika blodet ska nå hjärtat, bla venklaffarna ska fungera, muskelsammandragningar som trycker ihop venerna så att blodet pressas uppåt, andningsrörelserna - när diafragma högs och sänks sug blodet till hjärtat. Förutom dom fyra venerna som kommer från lungorna med syrerikt blod till hjärtat så transporterar venerna bara syrfattigt blod till lungorna. När blodet når hjärtat anländer det först till vänstra förmaket. Hjärtats uppgift är att pumpa denna syrerika blod ut i kroppen. Om inte organerna får syre uppstår det akutssyrebrist i kroppens celler. Mest känslig är hjärnan så blir man medvetslös efter 10 sekunder. Hjärtat ligger i brösthålans nedre del. Den ligger i en hjärtsäck som har en inre hinna, epikardiet och en yttre hinna perikardiet. Det finns lite vätska där så att friktionen minskar och att hjärtat har lättare att röra sig. På grund av att den också är en muskel behöver den också blod för att fungera. Den får den från kansartärerna och det är propp i dessa som framkallar hjärtinfarkt.

Vi kan dela hjärtat i två delar, vänster och höger. Den högra delen har vi en höger förmak och höger kammare. Här tas syrefattigt blod emot i förmaken och flyttas till kammaren för att sedan pumpas vidare till lungorna. I den andra sidan tas syrerikt blod emot FRÅN lungorna i vänstra förmaken. Dessa båda sidor slår parallellt. Mellan förmaken och kamrarna finns segelklaffar. Då blodet kommer till hjärtat kommer det först in i förmaken, sen passerar den segelklaffen och åker in i kammaren. Då är segeklaffarna öppna. Då tillräckligt med blod har åkt in i kammaren stiger trycket och det gör så att segelklaffarna slår igen för att blodet inte ska rinna tillbaka till förmaken. När trycket blir tillräckligt hög öppnas fickklaffarna och blodet rusar ut i kroppen via aorta eller tillbaka till lungorna via lungartärerna.

Man delar i vanliga fall hjärtats arbete i två perioder, diastole och systole, viloperioden och arbetsperioden. Då bloder rinner ner  i kammaren via förmaket är kammaren avslappnad och vilar och är i den diastolesiska perioden..

När kammaren är full av blod och drar ihop sig för att pressa ut allt är den i den systoliska perioden. Detta termer använder vi också då vi mäter blodtrycket. Vi mäter blodtrycket genom att mäta vilken kraft hjärtat pumpar ut blodet i stora kretsloppet ut i kroppen. Det högre värdet, systoliska, är när hjärtat dra ihop sig och pumpar ut blodet och det lägre diastoliska är då kammrarna fylls med blod. Då är trycket lägre i aorta. Pulsen som vi känner på halsen eller på handleden är hjärtats slag. Den varierar från person till person, en vuxen person i vila är normalpulsen ca 70 slag per minut. En bra tränar person har lägre puls än en som inte har tränat något. Vid varje slag som hjärtat slår pumpar det ut omkring 70 ml. Blod och varje minut blir det omkring 5 liter. Arbetar man hårt eller tränar så behöver kroppen mer syrerikt blod, då slår hjärtat kvickare och pulsen höjs. Hos en person med t.ex. högt blodtryck har hjärtmuskelns vägg blivit tjockare. Detta betyder att hjärtat pumpar ut mindre blod vid varje släg och på grund av det måste slå fler slag per minut, alltså en högre puls. Hos en tränad person är det tvärtom. Mer blod vi varje slag betyder färre slag per minut, alltså lägre puls. Då det syrerika blodet lämnar hjärtat går den ut i kroppen och det stora kretsloppet. Blodet med blodkärlen är ett transportsystem för vatten, syre, enzymer, näringsämnen och hormoner till cellerna. Då den ger syre till cellerna så tar den också restprodukter "skräp" t.ex koldioxid. Blodet hjälper njurarna att sköta regleringen av vätske-, salt- och syrabalansen i kroppen. Det hjälper även till att hålla en jämn kroppstemratur genom att transportera överskottsvärme till huden. Hos en vuxen människa finns ca 4 - 6 liter blod. Hälften består av plasma som är en äggviterik vattenlösning och andra hälften består av röda och vita blodceller och blodplättar. Varje liten beståndsdel i blodet h...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Cellen/Respiration

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2011-06-01]   Cellen/Respiration
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=59023 [2022-08-12]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×