Beskattning av finansiella instrument i inkomstslaget kapital i relation till fria kapitalrörelser
uppladdat: 2011-06-28
Inactive member
Beskattning av finansiella instrument i inkomstslaget kapital i relation till fria kapitalrörelser
Författare: Kirill Medvedev
Handledare: Professor Mattias Dahlberg
Innehållsförteckning
1 Inledning .................................................................................................................2
1.1 Bakgrund ..........................................................................................................3
1.2 Syfte och avgränsning......................................................................................3
1.3 Metod ................................................................................................................3
1.4 Terminologi ......................................................................................................4
1.5 Disposition ........................................................................................................5
2 Intern skatterätt.....................................................................................................6
2.1 1990 års reformering av kapitalvinstbeskattningen .....................................6
2.2 Avdragsrätten för kapitalförluster på finansiella instrument.....................7
2.2.1 Delägarrätter ...........................................................................................7
2.2.2 Fordringsrätter utställda i svenska kronor (svenska fordringsrätter) .....8
2.2.3 Fordringsrätter utställda i utländsk valuta (utländska fordringsrätter)..8
2.2.4 Råvaruinstrument .....................................................................................9
2.3 Finansiella derivatinstrument.......................................................................10
2.3.1 Bakgrund ................................................................................................10
2.3.2 Terminer och optioner............................................................................11
2.3.3 CFD-kontrakt .........................................................................................12
2.4 Slutsatser.........................................................................................................14
3 EU-rätt ..................................................................................................................15
3.1 Den interna skatterättens förhållande till de grundläggande friheterna .15
3.2 Hinder för den fria rörligheten.....................................................................16
3.2.1 Det generella diskrimineringsförbudet ..................................................16
3.2.2 Ursprungsstat och värdstat ....................................................................16
3.2.3 Direkt och indirekt diskriminering.........................................................16
3.2.4 Jämförelsetestet......................................................................................17
3.2.5 Icke-diskriminerande restriktioner.........................................................18
3.3 Rättfärdigandeprövning................................................................................19
3.3.1 Rule of reason-doktrinen........................................................................19
3.3.2 Skattesystemets inre sammanhang .........................................................19
3.3.3 Skatteflykt ...............................................................................................20
3.3.4 Effektiv skattekontroll.............................................................................21
1
3.4 Fri rörlighet för kapital.................................................................................21
3.4.1 Inledning.................................................................................................21
3.4.2 Kapitalrörelser .......................................................................................23
3.4.3 Undantagsbestämmelsen i art. 65 EUF .................................................23
3.4.4 De fria kapitalrörelsernas förhållande till tredje land ..........................24
3.5 Aktuell praxis från EU-domstolen ...............................................................27
3.5.1 Mål C-52/79 Debauve. ...........................................................................27
3.5.2 Mål C-293/06 Deutsche Shell................................................................28
4 RÅ 2009 ref. 33 (Kursförlustdomen)..................................................................32
4.1 Omständigheterna i målet................................................................................32
4.2 Högsta förvaltningsdomstolens bedömning.....................................................32
4.3 Kommentar till RÅ 2009 ref. 33.......................................................................34
5 Skatteverkets ställningstaganden med anledning av RÅ 2009 ref. 33 ............37
5.1 Avdrag i kapital för förlust på skuld i utländsk valuta som härrör från ett land
utanför EU .............................................................................................................37
5.2 Avdrag för förlust på marknadsnoterade fordringsrätter i utländsk valuta....37
5.3 Kommentar till Skatteverkets ställningstaganden............................................38
6 Avslutande diskussion .........................................................................................41
Käll- och litteraturförteckning ................................................................................44
2
1. Inledning
1.1 Bakgrund
I efterskalven av 80-talets "aktieboom" växte en flora av nya finansiella instrument fram.
Derivatinstrument så som optioner och terminer gav investeraren en möjlighet att säkra sina
tillgångar och skulder mot kraftiga värdeförändringar. Innovationslustan hos
finansingenjörerna tycks dock inte ha svalnat i det nya millenniet utan en mängd finansiella
instrument fortsätter att introduceras på kapitalmarknaden.1 En av dessa finansiella
nymodigheter är så kallade CFD-kontrakt (contract for difference). CFD-kontrakten ger
riskvilliga investerare möjligheten att göra kortsiktiga hävstångsvinster2 på värdeförändringar
i exempelvis aktier, ränta, valuta och råvaror utan att fysiskt äga tillgångarna.
Den som redovisar förluster till följd av derivataffärer ställs vid deklarationen inför
komplicerade och svåröverskådliga avdragsregler. Avdragsreglerna har sin grund i 1990 års
skattereform där avdragsrätten för kapitalförluster på derivatinstrument gjordes avhängigt av
den underliggande tillgångens klassificering. Om den underliggande tillgången klassificeras
som en marknadsnoterad delägar- eller fordringsrätt utställd i svenska kronor kan förluster
kvittas fullt ut mot vinster.3 I det fallet den underliggande tillgången är utställd i utländsk
valuta klassificeras den skatterättsligt som en utländsk fordringsrätt och får endast dras av till
70 procent av kapitalförlusten.4 Fordringsrätter i utländsk valuta är således föremål för en
mindre förmånligt avdragsrätt än svenska fordrings- och delägarrätter. Denna särbehandling
motiveras med att finansiella instrument utställda i utländsk valuta anses vara särkilt
riskfyllda. Valutakursens fluktuationer anses under korta tidsperioder kunna resultera i stora
värdeförändringar. Genom införandet av avdragsbegränsningen ville lagstiftaren därför
motverka skatteplanering via skapande av skattekrediter med hjälp av finansiella instrument
med hög värdeförändring.5
Europeiska Unionens (härefter EU) medlemsstater är inom ramen för EUF-fördraget
förpliktade att främja fri konkurrens på den inre marknaden genom att bland annat undanröja
hinder för kapitalets fria rörlighet. I RÅ 2009 ref. 33 (härefter kursförlustdomen) fann Högsta
förvaltningsdomstolen avdragsbegränsningsbestämmelsen för förluster på lån i utländsk
valuta i 54 kap. 6 § IL vara oförenlig med den fria rörligheten av kapital i art. 63 EUF.
1 Francke, Företagsfinansiering - utmaningar i tid och rum, s. 133.
2 Med hävstångsvinster avses här vinster som uppstår på grund av den lägre kapitalbindningen vid en placering i ett
derivatinstrument jämfört med en direkt investering i den underliggande tillgången.
3 48 kap. 20 § IL.
4 48 kap. 4 § st. 2 IL, 48 kap. 24 § IL.
5 Prop. 1989/90:110 s. 391.
3
Den omständigheten att det utlånade kapitalet var i utländsk valuta utgjorde enligt domstolens
mening ett tillräckligt gränsöverskridande moment för att aktualisera en tillämpning av de
grundläggande friheterna. Mot bakgrund av denna dom förefaller det som att EU-rätten inte
accepterar inkomstskattelagens negativa särbehandling av skulder och tillgångar i utländsk
valuta. Även om kursförlustdomen rörde skulder i EU-valuta torde samma resonemang ur
likformighetssynpunkt vara tillämpligt på valutaanknutna finansiella instrument i den mån
dessa klassificeras som utländska fordringsrätter. Detta antagande bekräftas också delvis av
Skatteverkets två ställningstaganden som kom i kölvattnet av kursförlustdomen. I sina
ställningstaganden bedömer myndigheten att även avdragsbegränsningar på
marknadsnoterade fordringsrätter utställda i all utländsk valuta är fördragsstridande. Förluster
på dessa skall enligt Skatteverket hädanefter vara fullt avdragsgilla i inkomstslaget kapital.
1.2 Syfte och avgränsning
Huvudsyftet med denna uppsats är att analysera RÅ 2009 ref. 33 (kursförlustdomen) och
undersöka vilka konsekvenser målet innebär för svensk kapitalvinstbeskattning. I det aktuella
målet tillämpade Högsta förvaltningsdomstolen EU-rätten direkt i nationell domstol. Min
analys av kursförlustdomen kommer därför att ske mot bakgrund av EU-rättslig primär- och
sekundärrätt samt subsidiära rättskällor i form av rättspraxis från EU-domstolen. Uppsatsen
kommer framförallt att fokusera på domens tillämplighet och eventuella konsekvenser för
beskattningen av marknadsnoterade valutaderivat. Redogörelsen för derivatinstrumenten
kommer att begränsas till optioner, terminer och CFD-kontrakt. Dessa är så kallade
hävstångsinstrument med hög finansiell risk och kan därmed resultera i omfattande
kapitalförluster för investeraren. Inom ramen för denna uppsats kommer därför en
avgränsning att ske till konsekvenser för avdragsrätten i inkomstslaget kapital hänförliga till
optioner, terminer och CFD-kontrakt.
1.3 Metod
För att uppfylla uppsatsens syfte kommer jag att använda mig av en rättsdogmatisk metod
med utgångspunkt i nationell och EU-rättslig lagtext, propositioner till inkomstskattelagen,
praxis från Högsta förvaltningsdomstolen samt skatterättslig doktrin. Då uppsatsens syfte
anknyter till den svenska lagstiftningens förenlighet med EU-rätten kommer ett urval av
aktuell praxis från EU-domstolen att behandlas.
4
1.4 Terminologi
Finansiellt instrument: Någon skatterättslig definition på termen finansiellt instrument finns
inte. Begreppet är ersatt i inkomstskattelagen av generella termer som värdepapper och
tillgångar samt de mer specifika termerna delägarrätt, fordringsrätt etc. Inom ramen för denna
uppsats kommer jag däremot att använda termen finansiellt instrument som ett samlingsnamn
på värdehandlingar och andra rättigheter eller förpliktelser som är avsedda för handel på den
finansiella marknaden.6 Inom ramarna för detta arbete kommer jag att enbart ingående
behandla derivatinstrumenten marknadsnoterade optioner, terminer och CFD-kontrakt.
Marknadsnotering: Termen marknadsnoterad förekommer i en mängd bestämmelser i
inkomstskattelagen och är bland annat av stor vikt för avdragsrätten för kapitalförluster på
fordrings- och delägarrätter. Enligt 48 kap. 5 § IL är ett finansiellt instrument marknadsnoterat
om det är upptaget till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför
EES. NASDAQ OMX Nordic utgör exempelvis en sådan reglerad marknad som avses i
bestämmelsen.7 Även instrument som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad men
är föremål för en kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig
omsättning omfattas av marknadsnoteringsbegreppet. Rekvisiten kontinuerlighet och allmän
tillgänglighet innebär i praktiken krav på att noteringen marknadsmässigt omsätts minst en
gång var tionde dag, köp- och säljkursen uppdateras varaktigt och att kursinformationen är
tillgänglig för Skatteverket och den skattskyldige under sex år efter noteringsåret.8 Handel
med finansiella instrument på så kallade handelsplattformer (MTF)9 såsom Aktietorget och
Nordic MTF anses därmed också uppfylla kravet på marknadsnotering.10
Högsta förvaltningsdomstolen. Sveriges högsta allmänna förvaltningsdomstol bytte den 1
januari 2011 namn från Regeringsrätten till Högsta förvaltningsdomstolen. Inom ramen för
denna uppsats kommer den nya benämningen att användas även beträffande mål avgjorda av
den instansens före 1 januari 2011.
Förvaltningsrätten: Sedan den 15 februari 2010 är benämningen på den lägsta instansen bland
svenska förvaltningsdomstolar ändrad från Länsrätt till Förvaltningsrätt. Inom ramen för
denna uppsats kommer den nya benämningen att användas även beträffande mål avgjorda av
instansens före 15 februari 2010.
6 Prop. 1989/90:110 s. 722.
7 Skatteverkets promemoria 2009-02-16, dnr: 131 215828-09/113, Begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen, s. 30.
8 Prop. 1989/90:110, del 1, s 430-431.
9 Multilateral Trading Facility enligt 1 kap. 5 § 20 VpML.
10 Skatteverkets promemoria 2009-02-16, dnr: 131 215828-09/113, Begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen, s. 30.
5
1.5 Disposition
Kapitel 2: Kapitlet inleds med en presentation av grundprinciperna inom svensk
kapitalvinstbeskattningen och motiven bakom avdragsbegränsningen för förluster i
inkomstslaget kapital. Vidare presenteras derivatinstrumenten och deras skatterättsliga
klassificering.
Kapitel 3: Kapitlet inleds med en redogörelse för de grundläggande friheterna stadgade i
EUF-fördraget och deras förhållande till den interna skatterätten. Den grundläggande frihet
som är relevant inom ramarna för denna uppsats är den fria rörligheten för kapital och
behandlas därför grundligt i detta kapitel. I kapitlet analyserar jag även EU-domstolens
avgöranden i mål C-52/79 Debauve och mål C-293/06 Deutsche Shell. Syftet med
redogörelsen är att ge läsaren en bättre förståelse och tydligare bakgrund till Högsta
förvaltningsdomstolens argumentation i kursförlustdomen.
Kapitel 4: I detta kapitel genomförs en grundlig redogörelse för omständigheterna i
kursförlustdomen. Kapitlet avslutas med en analys av Högsta förvaltningsdomstolens
argumentation och ställningstagande i målet.
Kapitel 5: Skatteverket har i två ställningstaganden (så kallade styrsignaler) offentliggjorda
den 22 april 2009 uppmärksammat och tagit ställning i en rad viktiga frågor som uppstod till
följd av kursförlustdomen. Dessa ställningstaganden refereras och analyseras i detta kapitel.
Kapitel 6: I detta avslutande kapitel lägger jag fram egna synpunkter och drar slutsatser kring
kursförlustdomens konsekvenser för den svenska kapitalvinstbeskattningen av
derivatinstrument.
6
2. Intern skatterätt
2.1 1990 års reformering av kapitalvinstbeskattningen
Målsättningen med 1990 års skattereform var att skapa en enhetlig och likformig
beskattning.11 En likformig beskattning skulle främja att personer med samma
beskattningsbara inkomst skulle träffas av lika hög skatt oberoende av hur inkomsten
genererades.12 Ur likformighetssynpunkt skulle avkastning på samtliga tillgångar som ökade
fysiska personers skatteförmåga beskattas i ett enda inkomstslag, kapital.13 Överskott i
inkomstslaget skulle beskattas med en enhetlig och proportionell skattesats som med hänsyn
till inflationskompensation bestämdes till 30 procent.14 En värdeminskning på en tillgång
minskar en skattskyldigs skatteförmåga och bör ur likformighetssynpunkt vara avdragsgill på
samma sätt som en värdeökning är skattepliktig. I 42 kap. 1 § IL föreskrivs därför som
huvudregel att förluster i inkomstslaget kapital är avdragsgilla. Investeringar i tillgångar kan
ge upphov till endera löpande avkastning i form av exempelvis ränta och aktieutdelningar
eller kapitalvinster vid avyttring.15 Löpande avkastning är i regel förutsebar och beskattas
därför enligt 41 kap. 8 § IL vid tidpunkten då den skattskyldige har möjlighet att disponera
över avkastningen (kontantprincipen). Värdestegringar på tillgångar är däremot tämligen
oförutsebara och tas enligt 44 kap. 26 § IL upp för beskattning först när tillgången avyttras
(realisationsprincipen).16 Avyttringstidpunkten är även avgörande för rätten till
kapitalförlustavdrag. Med avyttring avses enligt huvudregeln i 44 kap. 3 § IL främst onerösa
transaktioner som försäljning och byte av tillgångar. I samband med skattereformen 1990
utvidgades avyttringsbegreppet till att även omfatta en rad situationer där värdepapper
definitivt förlorar sitt värde. Ett finansiellt instrument anses exempelvis enligt 44 kap. 8 § IL
avyttrat när företaget som emitterat instrumentet försätts i konkurs.17
Kapitalförlusten beräknas enligt 44 kap. 2 § IL som skillnaden mellan ersättningen för
den avyttrade tillgången minskad med utgifter för avyttringen och omkostnadsbeloppet.18
Kapitalförluster kan enligt 44 kap. 26 § st. 2 IL dras av det beskattningsår den anses som
definitiv. En definitiv förlust föreligger i regel då en verklig avyttring har skett och vederlaget
11 Tivéus, Skatt på kapital, s. 17.
12 Prop. 1989/90:110, del 1, s. 388.
13 SOU 1989:33 del I, s. 63-64, SOU 1989:33 del II, s 14.
14 Lodin, Inkomstskatt, s. 152, 41 kap. 12 § IL, 65 kap. 7 § IL.
15 Lodin, Inkomstskatt, s. 147.
16 Prop. 1989/90:110, del 1, s. 396-399.
17 Av Skatteverkets ställningstagande 2004-12-02; dnr 130 657566-04/111 framgår att utländska emittenters konkurser ska
likställas med svenska emittenters konkurser. Därmed inträder avyttringstidpunkten för finansiella instrument i samband med
att företaget försätts i konkurs oberoende om emittenten är ett svenskt eller utländskt företag.
18 Med omkostnadsbeloppet avses enligt 44 kap 14 § IL anskaffningsutgifter ökade med förbättringsutgifter.
7
är till sitt fullo känt. Realisationsprincipens tillämpning vid beskattning av kapitalvinster
öppnade enligt lagstiftaren upp för skatteplanering med hjälp av så kallade skattekrediter. En
skattskyldig kan genom att tidigarelägga en realisation av en förlusttillgång och senarelägga
en avyttring av en tillgång vars värde har stigit utnyttja avdragsrätten för kapitalförlusten.
Eftersom ränteutgifter är fullt avdragsgilla kan en skattskyldig genom att låna till en
investering och dra av räntekostnaderna erhålla ett räntefritt lån från staten. För att förhindra
icke önskvärt utnyttjande av skattekrediter för skatteplanering begränsades värdet på avdragen
genom en generell avdragsbegränsning på 70 procent. Efter ett antal års skatteplanering
ansågs denna schablonmässiga begränsning resultera i ett neutralt skatteutfall för den
skattskyldige. Av ovannämnda skäl reducerades även rätten till skattereduktion för underskott
i inkomstslaget kapital. Om förlusterna i inkomstslaget kapital överstiger vinsterna medges
den skattskyldige en skattereduktion enligt 65 kap. 9 § IL på 30 procent av underskottet som
inte överstiger 100 000 kr och 21 procent på den överstigande delen.19 Av bostadspolitiska
skäl valde lagstiftaren att inte låta avdragsbegränsningen omfatta ränteutgifter vilket skapade
en klyfta i avdragsrätten mellan räntekostnader och kapitalförluster.20 Även marknadsnoterade
finansiella instrument erhöll en förmånligare avdragsrätt genom införande av kvittningsregeln
för delägarrätter och fullständig avdragsrätt för marknadsnoterade fordringsrätter i svensk
valuta. Bakgrunden till denna särbehandling var framförallt den höga graden av kontrollbarhet
som finns avseende priset och tidpunkten för avyttringen på marknadsnoterade instrument.21
2.2 Avdragsrätten för kapitalförluster på finansiella instrument
Kapitalförluster härrörande från finansiella instrument behandlas skattemässigt olika beroende
på hur instrumentet klassificeras i skattelagstiftningen. De finansiella instrumenten kan delas
in i fyra olika klasser som behandlas närmare i de följande avsnitten.22
2.2.1 Delägarrätter
Denna grupp av finansiella instrument kännetecknas av att deras avkastning är knuten till
vinstens eller utdelningens storlek för ett bolag eller är utformade så att värdeförändringen
liknar en aktie.23 Av likformighetsskäl så klassificeras enligt 48 kap. 2 § IL också fordringar
och derivatinstrument med aktier eller aktieindex som underliggande tillgång som
19 Lodin, Inkomstskatt, s.150,Tivéus, Skatt på kapital, s. 17, prop. 1990/91:54 s. 204.
20 Prop. 1989/90:110, del 1, s. 402-404.
21 A.prop. s 428 och 460 f.
22 Hilling, SvSkT 2008:10 s. 702.
23 Prop. 1989/90:110, del 1, s.431.
8
delägarrätter.24 De aktiebaserade instrumenten ansågs av lagstiftaren kunna resultera i stora
värdeförändringar under kort tid och därmed utnyttjas i skatteplaneringssyfte.25
Avdragsrätten för kapitalförluster på delägarrätter mot kapitalvinster på andra
tillgångar är enligt 48 kap. 20 a § IL därmed begränsad till 70 procent. För att förhindra en allt
för oproportionell beskattning av en aktieförsäljning infördes den så kallade kvittningsregeln i
48 kap. 20 § IL. Bestämmelsen medger en fullständig kvittning av förluster på delägarrätter
mot vinster på delägarätter. Om däremot inte hela förlusten kan kvittas så skall den resterade
förlusten dras av till 70 procent mot övriga kapitalförluster enligt 48 kap. 24 § IL.
Kvittningsrätten begränsades ursprungligen, på grund av kontrollsvårigheter beträffande
aktiehandeln, till att enbart avse marknadsnoterade delägarrätter men omfattar numera även
onoterade delägarrätter. Utvidgningen motiverades med den särskilda betydelsen
delägarrätterna har för små och medelstora onoterade företags riskkapitalanskaffning.26
2.2.2 Fordringsrätter utställda i svenska kronor (svenska fordringsrätter)
Fordringar utställda i svenska kronor samt andra finansiella instrument vars avkastning är
beroende av ränta eller ränteindex faller enligt 48 kap. 3 § IL under kategorin fordringsrätter.
Vid tolkning av fordringsbegreppet skall tolkaren utgå från begreppets allmänna betydelse,
det vill säga en rätt för en person att av annan erhålla en viss prestation inom en viss given
tidpunkt.27 Som den typiska fordringsrätten lyfts i förarbetena det räntebärande skuldebrevet
fram. Skuldebrev och liknande räntebärande instrument anses ha förhållandevis låg
avkastning och förluster på sådana instrument behandlas därmed som ränteutgifter. Samtliga
kapitalförluster på marknadsnoterade fordringsrätter i svenska kronor med undantag för
premieobligationer är enligt 48 kap. 23 § IL fullt avdragsgilla i inkomstslaget kapital.28
Kapitalförluster på premieobligationer samt övriga fordringsrätter som inte är
marknadsnoterade omfattas däremot av den generella avdragsbegränsningen i 48 kap. 24 § IL.
2.2.3 Fordringsrätter utställda i utländsk valuta (utländska fordringsrätter)
I 48 kap. 4 § IL föreskrivs en särskild skattemässig behandling av fordringsrätter utställda i
utländsk valuta. Till skillnad från de svenska marknadsnoterade fordringsrätterna är
avdragsrätten för denna grupp av fordringsrätter enligt 48 kap. 24 § IL begränsad till 70
procent utan någon möjlighet till kvittning inom tillgångsslaget. Kombinationen av
24 Hilling, SvSkT 2008:10 s. 712, RÅ 1994 ref. 26 och RÅ 2002 not. 51.
25 Prop. 1989/90:110, del 1, s. 430.
26 A.prop. s. 429, prop. 1996/97:45, s. 45 ff.
27 Hilling, SvSkT 2008:10 s. 704.
28 Prop. 1989/90:110, del 1, s. 460.
9
ränteavkastning och valutakursförändringar hos fordringar i utländsk valuta gjorde
instrumenten i lagstiftarens ögon särskilt lämpliga för skatteplanering. Valutakursen anpassar
sig till relativt förutsebara faktorer som exempelvis centralbankernas räntepolitik vilket i sin
tur ger den skattskyldige med investeringar i utländska fordringsrätter en viss möjlighet att
påverka beskattningstidpunkten. Finansiella instrument utställda i utländsk valuta inordnades
därför i en särskild kategori, utländska fordringsrätter.29 Genom att begränsa avdragsrätten för
förluster på utländska fordringsrätter inskränktes den skattskyldiges möjligheter att använda
kombinationen av ränte- och valutarörelser i syfte att åstadkomma skattekrediter. Införande av
en motsvarighet till kvittningsregeln för utländska fordringsrätter ansågs av lagstiftaren vara
opåkallad då fordringsrätter till skillnad från delägarrätter saknar nämnvärd betydelse för
företagens kapitalanskaffning.30 Av likformighetsskäl klassificeras även huvudparten av
valutaanknutna finansiella instrument som inte utgör delägarrätter31 som utländska
fordringsrätter.32 Detta innebär även att konvertibler och andra instrument som har egenskaper
av såväl fordringsrätter som delägarrätter (hybridinstrument) utställda i utländsk valuta
klassificeras som fordringsrätter även om motsvarande instrument i svensk valuta tillhör
kategorin delägarrätter.33 Den negativa särbehandlingen av fordringar utställda i utländsk
valuta i förhållande till motsvarande svenska instrument uppmärksammades av en rad
remissinstanser under lagstiftningsprocessen. Remissinstanserna fann sannolikheten för
skatteplanering genom valutaaffärer vara mycket liten på grund av osäkerheten hos
valutakursrörelser.34
2.2.4 Råvaruinstrument
Beskattning av finansiella instrument vilkas avkastning är avhängig av värdeförändringen på
råvaror (ädel- och basmetaller, spannmål, olja etc.) regleras i 52 kap. IL. Under denna
kategori inordnas framförallt råvaruterminer, råvaruoptioner, råvarucertifikat samt lagerbevis
för råvaror.35 Avdragsrätten för dessa finansiella instrument är enligt 52 kap. 5 § IL begränsad
till 70 procent utan möjlighet till kvittning mot kapitalvinster.
Mot bakgrund av RÅ 2004 not. 97 torde även marknadsnoterade terminer och optioner
med el som primärinstrument falla under denna kategori. Anledningen till en viss reservation i
29 Prop. 1990/91:54 s. 212-213.
30 A.prop. s. 210-212.
31 Av RÅ 1999 ref. 69 framgår däremot att obligationer utställda i utländsk valuta (valutaobligationer) skall behandlas som
svenska fordringsrätter.
32 Prop. 1990/91:54 s. 210.
33 A.prop. s. 212-213.
34 Se Riksbankens och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala Universitet remissyttrande, Prop. 1990/91:54 s. 205-206.
35 Tivéus, Skatt på kapital, s. 174, enligt RÅ 2008 ref. skall råvaruobligationer behandlas som svenska fordringsrätter.
10
klassificeringen från min sida är att såväl Skatterättsnämnden som Högsta
förvaltningsdomstolen endast slog fast att marknadsnoterade elderivat inte utgör delägarrätter.
Något ställningstagande för hur sådana instrument faktisk skall klassificeras står inte att finna
i domskälen.
2.3 Finansiella derivatinstrument
2.3.1 Bakgrund
Under mitten av 80-talet introducerades i Sverige handeln med derivatinstrument som ett
komplement till de traditionella aktie- och kreditmarknaderna.36 Derivatinstrumenten kan
beskrivas som en form av indirekt ägande genom en tillgång vars värde är en funktion av en
annan underliggande tillgång (härefter primärinstrument).37 Primärinstrumenten kan utgöras
av en mängd olika finansiella instrument såsom aktier och obligationer, index men även andra
tillgångsslag så som valuta och råvaror. Värdet på derivatet är rörligt under kontraktstiden och
är främst beroende av primärinstrumentets nuvärde men även andra faktorer som exempelvis
derivatets löptid och marknadsräntan. Ett derivatinstrument förutsätter, till skillnad från en
aktieinvestering, inte någon initial investering vid tidpunkten av kontraktets ingående utan
övergår beroende på värdeförändringen på primärinstrumentet till att vara en fordran eller
skuld när kontraktet fullföljs.38 Eftersom derivathandel i praktiken innebär en vadslagning
om värdeförändringen på ett primärinstrument kan investeraren, beroende på
derivatinstrumentets utformning, erhålla en positiv avkastning vid såväl stigande som
nedgående värdeförändring på primärinstrumentet. Inom näringsverksamhet används
derivatinstrument därför ofta för riskhantering och säkring av tillgångar, skulder eller
betalningsströmmar inom verksamheten.39 Genom att ta en motsatt position i ett
derivatinstrument kan en värdeförändring i primärinstrumentet kompenseras av en motsatt
värdeförändring i derivatinstrumentet. Avsaknaden av en initial kapitalinsats hos
derivatinstrument ger upphov till en så kallad hävstångseffekt som ger en möjlighet att
generera högre avkastning än en direktinvestering i primärinstrumentet. Hävstångseffekten
gör derivatinstrument därmed särskilt lämpliga för spekulationer.
36 De Ridder, Finansiell ekonomi - Om företaget och finansmarknaden, s. 159.
37 Lodin, Inkomstskatt, s. 178.
38 Hilling, SvSkT 2008:10 s. 713.
39 Avseende den skattemässiga behandlingen av terminskontrakt inom näringsverksamhet för enskilda näringsidkare se
Högsta förvaltningsdomstolens dom 2010-11-23, mål nr 3718-2010 och SRN:s förhandsavgörande 2010-05-18 dnr 94/09/D.
Högsta förvaltningsdomstolen slog fast att derivatinstrument som används som riskhanteringsinstrument inom enskild firma
skall beskattas i inkomstslaget kapital och inte som kapitaltillgångar i inkomstslaget näringsverksamhet.
11
2.3.2 Terminer och optioner
Den skatterättsliga definitionen av derivat återfinns i 44 kap. 11-12 §§ IL genom de
finansiella instrumenten termin och option. En termin är ett bilateralt avtal lämpat för allmän
omsättning om en framtida betalning vars belopp bestäms av värdet på ett primärinstrument.
Till skillnad från ett vanligt avtal om betalning eller leverans av en tillgång vid ett senare
tillfälle avtalar parterna vid en terminsaffär om att själva köpet eller försäljningen skall ske
vid en fastställd framtida tidpunkt. Villkoren i ett terminskontrakt måste vara utformade på ett
sätt på som gör avtalet lämpat för en allmän omsättning.40 Ett terminskontrakt kan exempelvis
gälla försäljning eller köp av en viss valuta på en avtalad tid i framtiden till en förutbestämd
valutakurs. Ett motsvarande avtal avseende rätten att erhålla en betalning är en option.
Optionerna ger innehavaren en rätt men ej skyldighet att sälja (säljoption) eller köpa
(köpoption) till ett på förväg bestämt pris vid en förutbestämd tidpunkt. Optionsinnehavaren
har därmed en möjlighet att garantera ett visst pris på primärinstrumentet, i gengäld erhåller
optionsutställaren en premie som bestäms på grundval av lösenkursen.41 Till skillnad från en
option förpliktar ett terminskontrakt båda parterna till ett utgivande av prestationer. Den
parten som enligt kontraktet tillskrivs rätten till betalning innehar en tillgång medan
motparten har en förpliktelse att erlägga en betalning alternativt leverera den underliggande
tillgången. Terminskontrakt kan delas in i två slag; futures och forwards. Futures är
standardiserade kontrakt med en förpliktelse om att köpa eller sälja en standardiserad
kvantitet av ett primärinstrument på en fastställd tidpunkt och pris. Resultatavräkningen av
vinster och förluster sker kontinuerligt och priset på kontrakten sätts genom utbud och
efterfrågan på NASDAQ OMX DM eller en annan auktoriserad derivatmarknadsplats.42
Primärinstrumentet levereras således inte utan kontraktet avräknas mot avtalspriset och
terminskursen. Terminskursen bestäms i regel genom primärinstrumentets á-vistapris43 på
avräkningsdagen med tillägg för handelsvinst och administrativa kostnader.44
Forwardkontrakt kan vara såväl standardiserade som icke-standardiserade och kan handlas
både via en marknadsplats och OTC.45
Genom skattereformen 1990 infördes en neutral beskattning av terminer och optioner i
svensk rätt. Köp- och säljoptioner är enligt gällande rätt i princip föremål för samma
40 Tivéus, Skatt på kapital, s. 146.
41 Larsson, Företagets finanser, s. 426 - 427.
42 Tivéus, Skatt på kapital, s. 146 - 147, Larsson, Företagets finanser, s. 425 - 426.
43 Med "á-vistapris" avses här tillgångens aktuella pris på marknaden.
44 Terminspriset på tillgången är således alltid högre än á-vistapriset, Hilling, SvSkT 2008:10 s. 715.
45 Tivéus, Skatt på kapital, s. 146, Prop. 1990/91:142 s. 88, med OTC (over-the-counter) avses här en derivathandel utanför
de auktoriserade marknadsplatserna.
12
skattemässiga behandling. Optionen anses vara avyttrad i samband med att den går till
förfall46, går till lösen eller då optionsinnehavaren ingår ett nytt motsvarande kontrakt genom
kvittning.47 Även terminer beskattas på samma sätt oberoende av vem som äger
primärinstrumentet och om terminskontraktet avlutas genom levereras eller ej.48 Enligt 44
kap. 30 § IL skall kapitalvinster från terminshandel tas upp som intäkt i samband med att
slutresultatet blir känt genom att kontraktet fullföljs eller upphör. Båda parternas
skattskyldighet inträder således vid avyttringstidpunkten vilken enligt Skatteverket inträder på
likviddagen. För futures inträder beskattningstidpunkten vid kontraktets avslut genom
stängning.49 Avdragsrätten för kapitalförluster på options- och terminskontrakt är avhängigt
av primärinstrumentets karaktär. För optioner och terminer vars primärinstrument utgörs av
aktier eller aktieindex tillämpas reglerna i 48 kap. 20-20 a § IL som för övriga delägarrätter.
Om primärinstrumentet bär karaktären av en svensk fordringsrätt behandlas optionen eller
terminen enligt 48 kap. 23 § IL som en svensk fordringsrätt. Valutaoptioner och
valutaterminer klassificeras likaledes enligt 48 kap. 4 § st. 2 IL som utländska fordringsrätter.
Begreppet marknadsnoterad i 48 kap. 5 § IL skall också tillämpas på terminer och optioner.50
2.3.3 CFD-kontrakt
Ett CFD-kontrakt51 (Contracts for Difference) är ett syntetiskt kontrakt i vilket
mellanskillnaden mellan inköpspris och försäljningspris på ett primärinstrument regleras.
Kontraktet gäller enbart mellanskillnaden och någon faktisk rätt till primärinstrumentet erhålls
således inte. När kontraktet avslutas betalar förmedlaren av kontraktet ut marginalen på värdet
av primärinstrumentet till investeraren. CFD-kontrakt introducerades i början av 1990 i
London som ett finansiellt instrument riktat mot framförallt institutionella ägare. Instrumentet
var utvecklat i syfte att ge kraftig hävstångseffekts samt undvika den stämpelskatt som utgick
på aktietransaktioner på Londonbörsen. Under 2000-talet har instrumentet fått ett globalt
genomslag och attraherat en bred skara av privata sparare.52 En av de marknadsledande
aktörerna inom CFD-handel i norden rapporterade under mars 2011 omkring 136 000 avslut
till ett värde av 42 miljoner kronor.53
46 En option förfaller då den inte utnyttjas senast på löptidens slutdag.
47 44 kap. 4 § IL, 44 kap. 32 § IL, 44 kap. 19 § IL, Tivéus, Skatt på kapital, s. 144 - 145.
48 Tivéus, Skatt på kapital, s. 147.
49 Med "stängning" avses här en kontant slutreglering av kontraktet utan leverans av primärinstrumentet, KPMG,
Skattehandboken 2010, s. 411, Skatteverkets ställningstagande från 2005-04-11, dnr: 130 192631-05/111.
50 Skatteverkets promemoria 2009-02-16, dnr: 131 215828-09/113, Begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen, s. 12
51 Även kallat marginalkontrakt och hävstångscertifikat.
52 Brown, Dark & Davis, Exchange Traded Contracts for Difference, s 3.
53 Affärsvärlden, Nya rekord för CFD-handeln hos CMC Markets i mars.
13
Primärinstrumenten utgörs i regel av aktier, aktieindex, råvaror, valutapar, valutaindex och
räntebärande obligationer.54 Värdet på CFD-kontraktet utvecklas i paritet med
primärinstrumentets marknadsvärde och är i detta hänseende likt terminsavtalet. I regel
tillhandahåller förmedlaren av kontraktet ett handelssystem som hämtar relevant information
om primärinstrumentet från marknadsplatser och återspeglar dess värdeförändring i realtid.55
Löptiden på CFD-kontrakt saknar i regel slutdatum men i en situation då primärinstrumentet
upphör att existera avlutas också kontraktet. Om en utdelning på en underliggande aktie sker
kan denna transaktion återspeglas i kontraktet men utan att rösträtt erhålls. Investeraren ställer
i regel en initial säkerhet (marginalsäkerhet) som beror på primärinstrumentets storlek och
dess värdeförändring. Marginalsäkerheten är dock endast en bråkdel av primärinstrumentets
faktiska värde.56 CFD-kontrakt är hävstångsinstrument och innebär därför en hög finansiell
risk.57 Hävstångseffekten kan förklaras med följande exempel. Ett primärinstrument har ett
värde av 100 kr. Förmedlaren av hävstångsinstrumentet avkräver en marginalsäkerhet på 10
procent av primärinstrumentets värde, 10 kr. Investeraren kan därför ta 10 positioner i ett
hävstångsinstrument till priset av en position i primärinstrumentet vilket i sin tur kan innebära
en 10 gånger större avkastning. En värdestegring på primärinstrumentet på 1 kr ger således en
avkastning på 10 kr och det omvända gäller vid nedgångar i värde. Beroende på
marginalsäkerhetens storlek (hävstångsfaktorn) kan hävstångseffekten i ett CFD-kontrakt
generera vinster och förluster upp till 200 gånger större än den underliggande tillgången.58
Som kompensation för dels förmedlarens eventuella finansieringskostnader samt för den
finansiella tjänsten erlägger investeraren en avgift (courtage) dagligen under kontraktets
löptid. Storleken på kompensationen beräknas i regel på värdet på primärinstrumentet
multiplicerat med en kalkylränta.59 På CFD-kontrakt som handlas i råvaror och index utgår i
regel ingen finansieringskostnad. I ett ställningstagande från 29 april 200860 redogör
Skatteverket för sin syn på CFD-kontrakt. Enligt myndigheten är CFD-kontrakt ett
terminsliknande instrument då värdeförändringen följer primärinstrumentets värde och kan
slutligen anta formen av en fordran eller skuld för parterna beroende på om värdeförändringen
är positiv eller negativ. Handelsystemet för CFD-kontrakt är uppbyggt på liknande sätt som
handeln med terminskontrakt på NASDAQ OMX DM och andra auktoriserade
marknadsplatser. Kontrakten uppfyller enligt Skatteverkets mening rekvisiten för
54 Tiveus, Skatt på kapital, s. 110-111.
55 Skatteverkets ställningstagande, 2008-04-29, Hur ska "Contracts For Difference" behandlas?, Dnr: 131 588434-07/111.
56 Tiveus, Skatt på kapital, s. 146-147.
57 Hilling, SN 2009 s. 108 -109.
58 A.a. s. 103.
59 A.a. s. 109.
60 Skatteverkets ställningstagande, 2008-04-29, Hur ska "Contracts For Difference" behandlas?, Dnr: 131 588434-07/111.
14
marknadsnotering uppställda i 48 kap. § 2 IL under villkoren att omsättningen sker med
tillräcklig frekvens och att kursinformationen är tillgänglig för myndigheten i sex år efter
noteringsåret. Rekvisiten torde vara uppfyllda av de ledande värdepappersinstituten som
tillhandahåller handelssystemen för CFD-kontrakt i Sverige.61 Positiv avkastning på
kontraktet utgör således enligt 41 kap. 2 § IL kapitalvinst medan negativ avkastning
kapitalförlust. Med hänvisning till RÅ 2001 not. 16062 bedömer Skatteverket att även
eventuell ersättning för utdelning och räntekomponenterna i kontraktet skall inkluderas i
beräkningen av kapitalvinsten. Precis som terminer så kan alltså CFD-kontraktet, beroende på
primärinstrumentets karaktär, klassificeras som antingen delägarrätt, svensk fordringsrätt,
utländsk fordringsrätt eller annan tillgång. Kontraktens standardiserade utformning och
påfallande likheter med terminskontrakt medför att samma skatteregler som tillämpas på
terminer även skall tillämpas på CFD-kontrakt. Den omständigheten att kontraktens löptid
och pris kan skifta påverkar enligt Skatteverket inte denna bedömning.
2.4 Slutsatser
Derivatinstrumenten option, termin och CFD-kontrakt beskattas efter samma regler och
principer som deras underliggande primärinstrument. Kapitalvinst på derivat beskattas till 100
procent i inkomstslaget kapital oberoende av derivatinstrumentets användningsområde medan
avdragsrätten varierar beroende på primärinstrumentets klassificering i inkomstskattelagen.
Samtliga klasser av primärinstrument, förutom fordringsrätter utställda i svensk valuta, är
föremål för den generella avdragsbegränsningen på 70 procent av kapitalförlusten. Motiven
bakom införandet av denna schablonmässiga avdragsbegränsning var lagstiftarens farhåga att
dessa finansiella instrument skulle användas för att skapa skattekrediter. För att lindra
skatteffekten vid aktieavyttring erhöll kapitalförluster på delägarrätter en särskild
kvittningsrätt mot kapitalvinster som härrör från andra delägarrätter. Likformigheten inom
beskattningen av kapitalvinster från finansiella instrument har således frångåts genom att
förluster på svenska fordringsrätter är föremål för en fullständig avdragsrätt i inkomstslaget
kapital och förluster på delägarrätter är kvittningsbara mot vinster på delägarrätter.
Undantagen grundar sig på samhällsekonomiska avvägningar som bostads- och
näringslivspolitik samt den höga graden av kontrollbarhet av handeln med marknadsnoterade
aktier.
61 Marknadsledarna CMC Markets och IG Markets lämnar kontrolluppgifter och uppgifter om nettobelopp på alla sina CFDkontrakt
till Skatteverket.
62 RÅ 2001 not. 160 rörde räntekomponenten i ett så kallat aktieswapavtal. Högsta förvaltningsdomstolen fann att hela avtalet
skulle betraktas som ett "allt i ett" odelbart finansiellt instrument, d.v.s. utan särskild avdragsrätt för räntan.
15
3. EU-rätt
3.1 Den interna skatterättens förhållande till de grundläggande friheterna
En av grundmålsättningarna med EU är skapandet av en effektiv och öppen inre marknad.
Den inre marknaden är ett område utan inre gränser präglat av fri rörlighet.63 Den fria
rörligheten inom EU skall säkerställas genom en tillämpning av de grundläggande friheterna
fastslagna i EUF-fördraget. De fyra grundläggande friheterna är den fria rörligheten för
personer i art. 45 EUF, tjänster i art. 56 EUF, varor i art. 34-36 EUF och kapital i art. 63 EUF.
Som den femte grundläggande friheten nämns ofta etableringsfriheten. Etableringsfriheten i
art. 49 EUF ger tillsammans med art. 54 EUF bolag med säte i en medlemsstat rätten att bilda
och driva bolag på lika villkor som bolag i etableringsstaten.64 Några enhetlighetsgörande
och harmoniserande åtgärder på skatteområdet saknas däremot inom gemenskapen.
Medlemsstaterna har därför behållit sin kompetens att lagstifta på området för indirekt och
direkt beskattning. En allt för bristande synkronisering mellan de 27 medlemsstaternas
skattelagstiftningar kan få en negativ inverkan på gränsöverskridande handel inom EU vilket i
sin tur kan innebära konkurrensnackdelar i förhållande till andra marknader med mer
harmoniserade skattesystem.65 För att medlemsstaternas skattelagstiftningar inte ska försvåra
genomförandet av gemenskapens vision om en effektiv och öppen inre marknad har EUdomstolen
i praxis understrukit betydelsen av att medlemsstaterna iakttar gemenskapsrätten
vid utövandet av sin lagstiftningskompetens.66 I och med mål Avoir fiscal67 står det klart att
medlemsstaternas lagstiftning på skatteområdet måste vara förenlig med de i EUF-fördraget
föreskrivna grundläggande friheterna.68 Ur ett skatterättsligt perspektiv utgör grundfriheterna
ett krav på en skattemässig likabehandling av inhemska och gränsöverskridande situationer
inom EU.69 Kärnbestämmelserna för de grundläggande friheterna har en så kallad direkt
effekt i medlemsstaterna och kan därmed åberopas av fysisk eller juridisk person hos
nationella myndigheter och domstolar.70 Om EU-rätten är tillräckligt klar kan den även
tillämpas direkt i nationell domstol, vilket också sker i allt större utsträckning.71
Grundförutsättningen för att friheterna skall kunna tillämpas är dock att en ekonomisk
gränsöverskridande situation är för handen. Rent interna situationer samt rent hypotetiska
63 Art. 3 EUF samt art. 26 EUF.
64 C-55/94, Gebhard p. 37.
65 Terra & Wattel, European Tax Law, s 239 - 240.
66 Se t.ex. C-265/04 Margareta Bouanich p. 28, C-35/98 Verkooijen p. 32, C-319/02 Manninen p.19.
67 C- 270/83, Kommissionen mot Frankrike ("avoir fiscal"), 1986, ECR 273.
68 Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 65.
69 A.a. s. 96.
70 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 220, Lodin, Inkomstskatt, s. 562.
71 Lodin, Inkomstskatt, s. 562.
16
möjligheter att utöva fri rörlighet omfattas därför inte av friheterna.72 Den fria rörligheten kan
ge upphov till situationer där inhemska medborgare behandlas mindre förmånligt än
medborgare från andra medlemsstater eller inhemska medborgare som utnyttjar den fria
rörligheten. Sådana situationer benämns i doktrinen som omvänd diskriminering.73 Sett mot
bakgrund av målet Werner74 torde omvänd diskriminering inte kunna strida mot EUFfördraget.
3.2 Hinder för den fria rörligheten
3.2.1 Det generella diskrimineringsförbudet
I art. 18 EUF uppställs ett allmänt förbud mot diskriminering på grund av nationalitet inom
EUF-fördragets område. Detta diskrimineringsförbud är subsidiärt i förhållande till
diskriminerande åtgärder som utgör ett hinder för en eller flera grundfriheter.75 I en situation
där domstolen företar en diskrimineringsprövning inom ramen för exempelvis den fria
rörligheten för kapital behöver således ingen ytterligare prövning göras enligt det allmänna
diskrimineringsförbudet.
3.2.2 Ursprungsstat och värdstat
Skatteregler som hindrar fysiska och juridiska personer från att utöva den fria rörligheten kan
uppträda i såväl ursprungsstaten (home state) som värdstaten (host state). Hinder i
ursprungsstaten uppställs mot inhemska subjekt som utnyttjar rätten till fri rörlighet medan
hinder i värdstaten riktas mot utländska subjekt i staten där själva grundfriheten utnyttjas.76
3.2.3 Direkt och indirekt diskriminering
Den allmänt vedertagna definitionen av en diskriminering är att lika situationer behandlas
olika eller att olika situationer behandlas lika.77 Fysiska och juridiska personer kan bli föremål
för två former av diskriminering; direkt och indirekt. En direkt diskriminering föreligger när
diskrimineringen grundar sig på nationalitet. Denna form av diskriminering förekommer i
EU-domstolens skattepraxis främst i förhållande till aktiebolag då den skatterättsliga
hemvisten för dessa juridiska personer i regel överensstämmer med deras EU-rättsliga
72 Se C-52/79 Procureur du Roi mot Marc J.V.C. Debauve, p. 9, C-64/96 och C-65/96 Uecker och Jacquet p. 16 samt C-
299/95 Kremzow p. 16.
73 Terra & Wattel, European Tax Law, s. 47 - 49.
74 C-112/91 Werner mot Finanzamt Aachen-Innenstadt, 1993, ECR I-429, p. 16-17.
75 C-311/97, Royal Bank of Scotland, p. 20, Dahlberg, Internationell beskattning, s.226, Mutén, SvSkT 2002:8 s. 561.
76 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 231, Ståhl,Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 94 och s. 132.
77 Se. t.ex. C-13/63 Italien mot Kommissionen, p. 4, C-279/93 Schumacker, p. 30, C-311/97, Royal Bank of Scotland, p. 26,
C-182/06 Lakebrink, p. 27, Terra/Wattel, European Tax Law, s. 55.
17
medborgarskap.78 När diskriminering inträffar på annan grund än nationalitet men de facto
får samma konsekvens som om nationalitet varit diskrimineringsgrunden föreligger en
indirekt diskriminering. Denna diskrimineringsform aktualiseras inte sällan i förhållande till
fysiska personer då deras skatterättsliga hemvist inte alltid svarar mot deras medborgarskap.79
3.2.4 Jämförelsetestet
Huruvida en diskriminering överhuvudtaget föreligger prövas av EU-domstolen mot
bakgrund av ett så kallat jämförelsetest. I jämförelsetestet företas en hypotetisk jämförelse
mellan det subjekt som är föremål för diskrimineringsprövningen och ett annat objektivt
jämförbart subjekt. Om subjekten anses vara i objektivt jämförbara situationer och en
särbehandling av subjekten kan konstateras föreligger en diskriminering.80 Lang säger sig
finna två ansatser i EU-domstolens skattepraxis vid tillämpningen av jämförelsetestet; rättslig
och faktisk jämförbarhet. Den rättsliga jämförbarheten fastställs utifrån de i målet relevanta
rättsreglerna och tillämpas av domstolen framförallt på juridiska personer.81 Mot bakgrund av
denna ansats har domstolen i en rad avgöranden funnit utländska och inhemska skattesubjekt
vars likartade transaktioner är föremål för beskattning i källstaten befinna sig i jämförbara
situationer. En nationell skattelagstiftning som beskattar utländska och inhemska
skattesubjekt på ett likartat sätt skall därför utsträcka likabehandlingen till att också avse
förmåner, som exempelvis avdrag, hänförliga till beskattningen.82 Den faktiska
jämförbarheten konstateras utifrån det faktiska läget i målet och har enligt Lang i huvudsak
applicerats på fysiska personer.83 I målet Schumacker84 konstaterade EU-domstolen att
obegränsat och begränsat skattskyldiga fysiska personer generellt inte befinner sig i
jämförbara situationer på grund av skillnader i förvärvskälla, skatteförmåga och personliga
förhållanden.85 Detta synsätt skall däremot frångås om den begränsat skattskyldige uppbär
merparten av sin inkomst i värdstaten och därmed rent faktiskt är i en objektivt jämförbar
situation med en obegränsat skattskyldig.86 Kriterierna för fastställandet av objektivt
jämförbara situationer är inte helt givna och domstolens användning av de två ansatserna
beskrivs av Lang som inkonsekvent.87 I situationer då den potentiellt diskriminerande
78 Dahlberg, Internationell beskattning, s.232.
79 A.a. s.232 -233.
80 Ståhl,Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 95.
81 Lang, SvSkT 2010:10 s. 930 ff och s. 944.
82 Se t.ex. C-270/83 Kommissionen mot Frankrike "Avoir fiscal" p. 19, C-170/05 Denkavit p.35, C-379/05 Amurta p. 38.
83 Lang, SvSkT 2010:10 s. 931.
84 C-279/93 Schumacker, REG 1995, I-225.
85 C-279/93 Schumacker, p. 30-34.
86 C-279/93 Schumacker p. 36.
87 Lang, SvSkT 2010:10 s. 954.
18
åtgärden uppträder i ursprungsstaten använder sig domstolen av en jämförelse mellan
domicilierande skattesubjekt som använder sig av den fria rörligheten och ett domicilierande
skattesubjekt som inte gör det. Denna ansats kallar Hilling för den fri rörlighetsbaserade
ansatsen (the free movement-based approach).88 Den fri rörlighetsbaserade ansatsen
förekommer ofta i domstolens praxis avseende så kallad utflyttningsbeskattning. I målet de
Lasteyrie89 jämförde domstolen den skattemässiga situationen en utflyttad skattskyldig befann
sig i med motsvarande situation för en person kvarvarande i ursprungsstaten.
Tidigareläggningen av beskattningstidpunkten på latenta värdeökningar som drabbade den
utflyttade ansågs vara en ekonomisk belastning som kunde avskräcka personer bosatta i
ursprungsstaten från att utnyttja etableringsfriheten.90
3.2.5 Icke-diskriminerande restriktioner
I EU-domstolens skattepraxis finns ett antal avgöranden där domstolen funnit en nationell
åtgärd utgöra ett hinder för den fria rörligheten inom gemenskapen utan att uttryckligen
beteckna hindret som en diskriminering.91 Dessa "övriga" åtgärder, som har en hindrande
inverkan på grundfriheterna utan att vara diskriminerande, klassificeras i doktrinen som ickediskriminerande
restriktioner.92 En nationell skatteregel som träffar såväl inhemska som
utländska subjekt kan således utgöra ett hinder för den fria rörligheten. I praktiken förefaller
gränsdragningen mellan diskrimineringar och icke-diskriminerande restriktioner vara oklar.
Enligt Dahlberg utgör målet Futura Participations93 ett tydligt exempel på en ickediskriminerande
restriktion på området för direkta skatter.94 I målet prövades den
luxemburgska lagstiftningen som krävde av företag med fasta driftställen i landet att föra
bokföring enligt luxemburgsk rätt för att erhålla rätten att rulla fram underskottsavdrag. EUdomstolen
fann detta villkor strida mot etableringsfriheten då utländska bolag med fast
driftställe i Luxemburg drabbades hårdare än sina luxemburgska motsvarigheter i och med att
de utländska bolagen var tvungna att föra bokföring enligt såväl hemstatens som
etableringsstatens lagstiftningar för att erhålla samma skatteförmån.95 Terra & Wattel ser å
andra sidan målet Futura Participations som ett exempel på en indirekt diskriminering där lika
bestämmelser tillämpades på sinsemellan olika situationer.96
88 Hilling, M, Free Movement and Tax Treties in the Internal Market, s. 68.
89 C-9/02 Hughes de Lasteyrie du Saillant mot Minisére de I´Èconomie, des Finances et de I´Industrie, REG 2004.
90 C-9/02 Hughes de Lasteyrie du Saillant mot Minisére de I´Èconomie, des Finances et de I´Industrie, p. 46.
91 Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 95.
92 Dahlberg, Internationell beskattning, s.233, Terra & Wattel, European Tax Law, s. 53.
93 C-250/95 Futura Participations SA och Singer mot Administration des contributions, REG 1997, s. I-2471.
94 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 233.
95 A.a. s. 234.
96 Terra & Wattel, European Tax Law, s. 55-56.
19
Tolkningsskiljaktigheterna kan förklaras med att EU-domstolen i allt större utsträckning
undviker att göra konkreta diskrimineringsprövningar.97 Det råder därför även delade
meningar om huruvida domstolen vid en restriktionsprövning överhuvudtaget gör en
jämförelse mellan objektivt jämförbara situationer på samma sätt som vid en
diskrimineringsprövning. De flesta författare vars texter jag har studerat inom ramen för detta
arbete tycks vara överens om att en sådan jämförelse i alla fall inte företas explicit.98
3.3 Rättfärdigandeprövning
3.3.1 Rule of reason-doktrinen
En nationell åtgärd som står i strid med en grundfrihet kan rättfärdigas med stöd av två slags
rättfärdigandegrunder; uttryckliga undantag i EU-fördraget och undantag formulerade i EUdomstolens
praxis, den så kallade rule of reason-doktrinen.99 Den i Gebhard-målet100
formulerade rule of reason-doktrinen uppställer fyra kriterier som en nationell åtgärd
kumulativt måste uppfylla för att anses vara rättfärdigad. För det första måste lagstiftningen
vara icke-diskriminerande. Åtgärder som utgör direkt diskriminering kan därmed inte
rättfärdigas av doktrinens tillämpning.101 För det andra måste åtgärden framstå som
motiverad med hänsyn till ett tvingande allmänintresse. Inom ramen för denna uppsats
förefaller tre tvingande hänsyn till allmänintresset vara av särskild betydelse för den fortsatta
redogörelsen; intresset att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang, intresset att
förhindra skatteflykt samt intresset av att upprätthålla en effektiv skattekontroll. För det tredje
måste åtgärden vara ägnad att säkerställa förverkligandet av den målsättning som eftersträvas
genom dem. Det fjärde och slutliga kriteriet uppställer ett krav på proportionalitet. Den
nationella åtgärden får således inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå den
uppställda målsättningen .102
3.3.2 Skattesystemets inre sammanhang
Nödvändigheten av att behålla skattesystemets inre sammanhang (koherens) är i och med
målet Bachmann103 en erkänd rättfärdigandegrund som knyter an till den inre logiken i
97 Lang, SvSkt 2010:10 s. 931.
98 Dahlberg, Internationell beskattning, s.227, Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 96, Lang, SvSkt 2010:10 s. 928.
99 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 235.
100 C-55/94 Gebhard p. 37.
101 C-311/97 Royal Bank of Scotland, p. 32.
102 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 237.
103 C-204/90 Hanns-Martin Bachmann mot belgiska staten, ECR I-249.
20
medlemsstaternas skattesystem.104 Målet rörde det belgiska avdragsförbudet för
försäkringspremier på utlandstecknade försäkringar. EU-domstolen fann förbudet vara
rättfärdigat med hänsyn till sambandet mellan avdragsrätten för försäkringspremierna och
beskattningen av det utfallande försäkringsbeloppet som fanns i det belgiska skattesystemet.
Rättfärdigandegrunden har efter Bachman-målet utvecklats och preciserats i ett flertal mål på
området för den direkta beskattningen men inte funnits godtagbar.105 I och med Manninenmålet106
klargjorde EU-domstolen att prövningen av skattesystemets inre sammanhang ska
ske i förhållande till den aktuella skattelagstiftningens ändamål. Domstolen fann dock att det i
finska lagstiftningen eftersträvade ändamålet att undvika ekonomisk dubbelbeskattning kunde
uppnås även genom att utsträcka avräkningsrätten till att avse utländska utdelningar, men bara
till den del utdelningen de facto beskattades i hemlandet.107
3.3.3 Skatteflykt
Intresset att hindra skatteflykt108 är den äldsta rättfärdigandegrunden på området för direkt
beskattning och åberopades redan i samband med målet Avoir fiscal.109 Även om EUdomstolen
principiellt har accepterat skatteflykt som en giltig rättfärdigandegrund har den i ett
flertal mål systematiskt underkänt lagstiftning som på ett mekaniskt sätt försökt komma åt
typiska kringgåendeupplägg.110 Enligt EU-domstolens mening skall en nationell lagstiftning
för att kunna rättfärdigas med hänsyn till intresset att hindra skatteflykt vara utformad
specifikt med syftet att träffa rent konstlade transaktioner vilkas syfte är att kringgå den
nationella lagstiftningen.111 En proportionell, och därmed också legitim, nationell
skatteflyktsregel måste således kunna påvisa ett subjektivt syfte för skatteundandragande vid
varje enskild transaktion.112 Till dags dato har rättfärdigandegrunden enbart funnits tillämplig
i mål där den åberopats tillsammans med intresset att upprätthålla en välavvägd fördelning av
beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.113 Det är oklart om avgörandena kan tolkas som
att domstolen inte uppställer samma stringenta proportionalitetskrav på rent fiktiva upplägg
när skatteflyktsintresset åberopas kumulativt med en eller flera andra rättfärdigandegrunder.
Enligt Ståhl har domstolen i de mål där intresset att hindra skatteflykt har funnits tillämplig i
104 SOU 2005:99 bilaga 2 s. 401.
105 Dahlberg, Internationell beskattning s. 242, C-35/98 Verkooijen, C-319/02 Manninen.
106 C-319/02 Manninen, REG 2004, s. I-1711.
107 C-319/02 Manninen p. 40-48, SOU 2005:99 bilaga 2 s. 403-404.
108 Med uttrycket skatteflykt avses här i huvudsak olika typer av skatteplaneringsupplägg (tax avoidance).
109 C-270/83 Kommissionen mot Frankrike "Avoir fiscal" p. 25-28.
110 Se t.ex. C-264/96 ICI p. 26 och C-436/00 X och Y p. 50, C-35/98 Verkooijen p. 59.
111 C-436/00 X och Y p. 61.
112 Dahlberg, Internationell beskattning s. 240-241, SOU 2005:99 bilaga 2 s.400.
113 C-311/08 SGI, p. 66, C-231/05 Oy AA, C-446/03 Marks & Spencer, p. 51.
21
själva verket till övervägande del beaktat den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten.
Ståhl menar att eftersom skatteflyktsintresset i dessa mål endast haft en sekundär betydelse så
har domstolen inte avsett att förändra sitt synsätt på kravet på rent fiktiva upplägg.114 Oavsett
hur man väljer att tolka avgöranden där flera rättfärdigande har bedömts tillämpliga i
kombination med varandra så är det klart att denna praxislinje vidare inskränker
förutsebarheten kring EU-domstolens rättfärdigandeprövning.
3.3.4 Effektiv skattekontroll
EU-domstolen har i en rad mål tagit i betraktande intresset att upprätthålla en effektiv
skattekontroll som en rättfärdigandegrund.115 Enligt domstolens mening kan vissa
kontrollåtgärder som utgör en restriktion av en grundfrihet vara nödvändiga för att säkerställa
att nationell lagstiftning åtföljs. Ett exempel på en sådan åtgärd är det luxemburgska
bokföringskravet i ovannämnda målet Futura Participation.116 I praktiken har däremot inte
hänsyn till effektiv skattekontroll någon gång funnits tillämplig i förhållande till andra
medlemsstater. Anledningen till detta är existensen av handräckningsdirektivet117 vars syfte
är att trygga informationsutbytet inom EU.118 Informationsutbytet sker genom att behöriga
myndigheter inom gemenskapen på begäran, eller under vissa förutsättningar automatiskt,
förser varandra med nödvändig information när nationella informationskanaler är uttömda.119
Även om informationsutbytet inte alltid fungerar tillfredsställande mellan medlemsstaterna
har direktivet konsekvent lyfts fram av domstolen som ett avgörande argument vid
proportionalitetsprövningen av nationella kontrollåtgärder.120
3.4 Fri rörlighet för kapital
3.4.1 Inledning
I art. 63 EUF förbjuds uttryckligen alla restriktioner för kapitalrörelser inom gemenskapen
och i förhållande till tredje land. Med restriktioner avses enligt EU-domstolens praxis
samtliga åtgärder som hindrar gränsöverskridande överföring av kapital eller gör
114 Ståhl, EG-rätt och skatteflykt, SN 2007, s. 587.
115 Se t.ex. mål C-204/90 Bachmann, C-250/95 Futura participation, C-324/00 Lankhorst-Hohorst och C-254/97 Baxter.
116 C-250/95 Futura participation, p. 31.
117 Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter
på direktbeskattningens område. EGT L 336, 27.12.1977 s. 15.
118 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 246.
119 A.a. s. 311.
120 C-334/02 Kommissionen mot Frankrike, p. 32, Lang SN 2010:10 s. 935-936.
22
gränsöverskridande kapitalöverföring mindre attraktiv.121 Vid en tolkning utifrån
bestämmelsens ordalydelse uppställer art. 63 EUF ett förbud mot såväl diskriminering som
övriga icke-diskriminerande hinder.122 Enligt Ståhl och Persson-Österman skall
bestämmelsen inte tolkas som ett renodlat restriktionsförbud. Bestämmelsen syftar istället,
precis som övriga grundläggande friheter på det skatterättsliga området, till att enbart
förhindra negativ särbehandling av gränsöverskridande kapitalrörelser i jämförelse med
nationella kapitalrörelser.123 Även om majoriteten av EU-domstolens avgöranden på området
rör diskrimineringssituationer så är praxis inte helt entydigt. I målet Sandoz124 prövade
domstolen den österrikiska lagstiftningen som påförde låntagare med hemvist i landet en
stämpelskatt på 0,8 procent av lånebeloppet. Skatteplikt förelåg endast om skriftligt låneavtal
hade upprättats. För lån upptagna utomlands stadgades i lagstiftningen en särreglering som
innebar att bokföring och liknande räkenskapsmaterial som måste upprättas av låntagaren
enligt nationell skatterätt erkändes som ett skriftligt låneavtal. I praktiken påfördes låntagare
med lån i utlandet stämpelskatt oberoende av om ett skriftligt låneavtal upprättats eller ej.125
Domstolen fann uttaget av stämpelskatt på gränsöverskridande låneavtal i sig utgöra en
restriktion för fria kapitalrörelser.126 Generaladvokaten Léger redogjorde för domstolens syn
på restriktionsbegreppet som att varje nationell bestämmelse som verkar tvingande eller
försvårande kan utgöra en restriktion.127 I det aktuella fallet kunde den österrikiska
lagstiftningen försvåra för personer bosatta i landet att ingå gränsöverskridande låneavtal och
därmed dra nytta av den eventuella skattefriheten i andra medlemsstater.128 Denna ordning
strider mot syftet med fria kapitalrörelser som är att erbjuda medborgarna möjligheten att
utnyttja de förmåner avseende investeringar och placeringar av kapital som erbjuds i
medlemsstaterna.129 Enligt undantagsbestämmelserna i art. 65.1 b EUF får medlemsstaterna
vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av den nationella
skattelagstiftningen. Domstolen fann att stämpelskatten var en sådan nödvändig åtgärd men
bara till den grad den utgick på såväl utländska som inhemska låneavtal. Situationer då
skatten enbart påfördes utländska låneavtal kunde däremot inte rättfärdigas med hänsyn till
intresset att förhindra överträdelser av den nationella skattelagstiftningen.130
121 C-319/02, Manninen p. 28, C-222/97, Trummer och Mayer, p. 22.
122 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 266.
123 Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 131.
124 C-439/97 Sandoz REG s. I-7041.
125 C-439/97 Sandoz p. 8-11.
126 C-439/97 Sandoz p. 20.
127 Förslag till avgörande av generaladvokat Léger i mål C-439/97 Sandoz p. 45.
128 C-439/97 Sandoz p. 19.
129 Förslag till avgörande av generaladvokat Léger i mål C-439/97 Sandoz p. 47.
130 C-439/97 Sandoz p. 24 - 27.
23
3.4.2 Kapitalrörelser
Bestämmelsen i art. 63 EUF har sin bakgrund i direktiv 88/361/EEG.131 Direktivet har en
viktig funktion i tillämpningen av bestämmelsen då det bland annat ger riktlinjer för tolkning
av begreppet kapitalrörelse. Som vägledning vid klassificering av kapitalrörelser skall
direktivets nomenklatur tillämpas.132 I nomenklaturens bilaga 1 finns en förteckning
innehållande exempel på transaktioner som typiskt sätt utgör kapitalrörelser.133
Kapitalrörelser uppräknade i nomenklaturen kan sammanfattats i tre investeringsslag; direkta
investeringar, portföljinvesteringar och andra investeringar. Med direkta investeringar avses
exempelvis filialetableringar och företagsförvärv. Portföljinvesteringar omfattar bland annat
transaktioner med aktier och andra värdepapper av andelskaraktär samt upptagande av
finansiella lån och krediter. Som andra investeringar nämns till exempel arvskatt och
skadestånd som utgår i form av kapital.134 I princip kan alla gränsöverskridande penning- och
saktransaktioner inom gemenskapen, som syftar till att föra över och investera kapital i en
medlemsstat, klassificeras som kapitalrörelser.135 Ett gränsöverskridande andelsägande kan i
vissa situationer anses utgöra ett led i en gränsöverskridande etablering som omfattas av
etableringsfriheten. Sådan situation föreligger när andelsinnehavet ger ägaren ett betydande
inflytande över ett bolag i en annan medlemsstat.136 Andelsägandets karaktär är således direkt
avgörande för huruvida en tillämpning av fri rörlighet av kapital kan aktualiseras. En
andelsägare anses utnyttja sin etableringsfrihet när ägandet ger denne ett betydande inflytande
över bolagets beslut och dess verksamhet. Övriga typer av ägande faller under den fria
rörligheten för kapital.137
3.4.3 Undantagsbestämmelsen i art. 65 EUF
EUF-fördraget innehåller undantagsbestämmelser som ger medlemsstaterna möjlighet att
under vissa förutsättningar tillämpa nationell lagstiftning trots att denna är i strid med de
grundläggande friheterna. Då bestämmelserna utgör ett undantag från en grundläggande frihet
skall dessa tolkas restriktivt.138 En restriktion av fria kapitalrörelser i förhållande till en
medlemsstat eller tredje land kan rättfärdigas om den omfattas av undantagsbestämmelserna i
art. 65 EUF.
131 Rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget.
132 Direktiv 88/361/EEG art. 1.1.
133 Generaladvokaten Kokotts yttrande i C-265/04 Margareta Bouanich p. 26.
134 Se direktiv 88/361/EEG nomenklaturen bilaga 1 rubrik I "Direkta investeringar", rubrik III "Aktiviteter med värdepapper
som normalt omsätts på kapitalmarknaden" och rubrik XIII "Andra kapitalrörelser".
135 Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 114.
136 C-436/00 X och Y p. 37, C-251/98 Bars p. 22.
137 C-492/04 Lasertec p. 20, Ståhl, Persson - Österman, EG-skatterätt s. 130-131.
138 Ståhl, Persson - Östermalm, EG-skatterätt, s. 142-160.
24
Av art. 65.1 a EUF framgår att medlemsstaterna i sin skattelagstiftning får tillämpa
bestämmelser som särskiljer mellan skattebetalare med olika bostadsorter eller som har
investerat sitt kapital på olika orter. Den särbehandling som avses i 65.1 a EUF får enligt 65.3
EUF inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av fria
kapitalrörelser. En nationell lagstiftning som gör åtskillnad på skattesubjekt på grundval av
deras hemvist eller investeringsstat får alltså inte leda till en godtycklig diskriminering eller
utgöra en förtäckt begränsning av fria kapitalrörelser. Vid prövningen av huruvida en
"godtycklig diskriminering" eller "förtäckt begränsning av fria kapitalrörelser" föreligger har
EU-domstolen fokuserat på fastställandet av objektivt jämförbara situationer och huruvida
inskränkningen kan rättfärdigas med tvingande hänsyn till allmänintresset.139 Av det ovan
sagda kan slutsatsen dras att en sådan särbehandling som medges enligt 65.1 a EUF endast får
avse situationer som är objektivt olika alternativt kan grundas på tvingande hänsyn till
allmänintresset. Prövningen sker enligt praxis mot bakgrund av ändamålen som eftersträvas
med den nationella lagstiftningen.140 För att en särbehandling i förhållande till utländska
skattesubjekt skall kunna upprätthållas måste den alltså kunna förankras i behandlingen av
motsvarande nationella subjekt.
3.4.4 De fria kapitalrörelsernas förhållande till tredje land
Av ordalydelsen i art. 63 EUF framgår att den fria rörligheten för kapital, till skillnad från de
övriga grundfriheterna, även är tillämplig på gränsöverskridande kapitalrörelser till och från
tredje land.141 En motsvarighet till bestämmelsen förekom redan i direktiv 88/361/EEG men
hade endast en utformning av en viljeförklaring.142 Grundfrihetens tillämpningsområde i
förhållande till tredje land inskränks genom en rad särskilda undantagsbestämmelser i
fördraget. I den så kallade "stand still"-klausulen i art. 64.1 EUF stadgas att restriktioner för
kapitalrörelser i form av "direkta investeringar, inbegripet investeringar i fast egendom,
etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av
värdepapper på kapitalmarknader" anses tillåtna om den nationella regeln restriktionen
grundar sig på var i kraft den 31 december 1993. För bulgarisk, estnisk och ungersk
lagstiftning är det relevanta datumet 31 december 1999. En restriktion i förhållande till tredje
land kan även tillåtas enligt art. 65.4 EUF efter enhälligt beslut av rådet. I nödsituationer där
kapitalrörelser till och från tredje land äventyrar EU:s ekonomiska och monetära funktion får
139 C-540/07 Kommissionen mot Italien p. 49-50, C-319/02 Manninen p. 29.
140 C-279/93 Schumacker och C-80/94 Wielockx.
141 Ståhl, Persson-Österman, EG-skatterätt, s. 130.
142 Direktiv 88/361/EEG art. 7.
25
rådet under vissa omständigheter även vidta skyddsåtgärder gentemot tredje land enligt art. 66
EUF. Syftet bakom utsträckningen av friheten för kapitalrörelser till länder utanför EU är
oklart och det har rått en osäkerhet kring hur fördragsbestämmelser och tidigare praxis på
området för fria kapitalrörelser skulle tolkas i förhållande till tredje land.143 I en rad
avgöranden har EU-domstolen redogjort för sin syn på det bakomliggande syftet med
liberaliseringen av kapitalrörelser mot tredje land och tolkningen av de aktuella
fördragsbestämmelserna i sådana situationer.144 Domstolens första avgörande på området kom
i de förenade målen Sanz de Lera145 Målen rörde en rad situationer där den spanska
lagstiftningen uppställde tillståndskrav för utförsel av pengar ur landet överstigande ett visst
belopp.146 Domstolen konstaterade att art. 63 EUF har direkt effekt med avseende på
kapitalrörelser mellan medlemsstaterna och tredje land och kan därför åberopas av
tredjelandsmedborgare i nationell domstol.147 Tillståndskravet, som i det aktuella fallet
uppställdes i förhållande till medborgare i Turkiet och Schweiz, bedömdes utgöra en
restriktion av fria kapitalrörelser då utövandet av friheten gjordes beroende av den
tillståndsgivande myndighetens skönsmässiga bedömning.148 Undantagsreglerna stadgade i
art. 64.1 EUF kunde inte tillämpas på den aktuella kapitalrörelsen då utförsel av
betalningsmedel inte ansågs omfattas av de i bestämmelsen omnämnda
investeringskategorierna.149 Det finns ingenting i domskälen som tyder på att domstolen
tillämpat den fria rörligheten för kapital i förhållande till tredje land mer restriktivt än vad
ordalydelsen i fördraget anger.150 Avgörandet lämnade många frågor obesvarade avseendet
målets tillämplighet på området för direkt beskattning och väckte samtidigt en oro för de
konsekvenser som ett jämställande av kapitalrörelser inom gemenskapen med kapitalrörelser
mellan tredje länder och medlemsstater skulle medföra.151 EU-domstolen förtydligade sin syn
på tolkningen av fria kapitalrörelser i förhållande till tredje land i målet Skatteverket mot A.152
I målet prövade domstolen de så kallade Lex Asea-bestämmelserna i 42:16-16 a IL.
Bestämmelserna medgav inte skattefrihet för utdelningar från stater utanför gemenskapen, i
det aktuella fallet Schweiz, med vilka Sverige ingått skatteavtal som saknade artikel om
143 Ståhl, SN 2003 s. 588.
144 Se t.ex. C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl., C-446/04 Test Claimants in the FII Group mot
Comissioners of Inland Revenue samt C-101/05 Skatteverket mot A.
145 C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. REG 1995 s. I-4821.
146 C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. p. 6.
147 C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. p. 47.
148 C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. p. 25.
149 C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. p. 33 - 36.
150 Ståhl, SN 2003 s. 589.
151 Dahlberg, Internationell beskattning, s. 276, Ståhl, SN 2003 s. 593.
152 C-101/05 Skatteverket mot A. REG 2007 s. I-11531.
26
informationsutbyte (härefter kontrollvillkoret).153 I förarbetena till bestämmelserna angavs
hänsyn till skattekontroll som huvudmotivet bakom undantaget gentemot tredje land.154 EUdomstolen
fann att kontrollvillkoret i Lex Asea-bestämmelserna gjorde inhemska
investeringar i bolag från tredje land mindre förmånliga vilket utgör en restriktion av
kapitalrörelser.155 Domstolen anförde att syftet bakom liberaliseringen av kapitalrörelser i
förhållande till länder utanför gemenskapen kan vara annat än genomförandet av en inre
marknad. Det kan bland annat röra sig om säkerställandet av tilltron och rörligheten för
gemenskapsvalutan på globala finansmarknader samt bevarandet av globala intressen inom
gemenskapen. Den eventuella skillnaden i det bakomliggande syftet skall dock inte påverka
tolkningen av begreppen restriktioner och kapitalrörelser i förhållande till tredje land.156
Däremot kan det enligt domstolens mening inte bortses från att kapitalrörelserna mellan
medlemsstater och tredje land sker "i ett annat rättsligt sammanhang" än kapitalrörelser inom
gemenskapen och kan därför inte alltid anses jämförbara. Som ett exempel på en rättslig
skillnad av aktuellt slag utgör handräckningsdirektivet157 som säkerställer samarbetet och
informationsutbytet mellan medlemsstaternas skattemyndigheter. En medlemsstat kan därför
under vissa omständigheter åberopa tvingande hänsyn till allmänintresset för att rättfärdiga en
restriktion i förhållande till tredje land som annars under liknande omständigheter inte skulle
vara motiverad i förhållande till andra medlemsstater.158
Avsaknaden av en avtalsförpliktelse om informationsutbyte kan rättfärdiga en
restriktion av kapitalrörelser med hänsyn till intresset av att upprätthålla en effektiv
skattekontroll gentemot tredje land. En förutsättning för att ett sådant kontrollvillkor skall
anses vara ändamålsenligt och proportionellt är att skattemyndigheten i övrigt saknar
befogenhet att kontrollera värdet av den information det utdelande bolaget förebringade som
bevis för att uppfylla villkoren för skattefrihet enligt Lex Asea.159 I det aktuella fallet hade
Skatteverket på grund av en särskild överenskommelse mellan staterna möjlighet inhämta viss
relevant information från Schweiz samt att den skattskyldige själv kunde förebringa bevis för
att villkoren för skattefriheten var uppfyllda.160 Målet avgjordes därför efter den slutliga
prövningen i Högsta förvaltningsdomstolen till förmån för den skattskyldige. Av ovannämnda
praxis drar jag slutsatsen att art. 63 EUF inte skall tolkas mer restriktivt i förhållande till
153 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 6-7.
154 Prop. 2001/01:22 s. 69-70.
155 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 41-43.
156 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 31-32.
157 Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter
på direktbeskattningens område. EGT L 336, 27.12.1977 s.15.
158 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 35-37.
159 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 54-56.
160 RÅ 2008 ref. 44.
27
tredje land än i förhållande till medlemsstater. EU-domstolens tolkning av begreppen
restriktioner och kapitalrörelser tycks således inte vara mindre förmånligt vid
tredjelandskonstellationer. Bevekelsegrunden till detta torde vara att skyddet av
gemenskapens intressen enligt domstolens mening redan har tillgodosetts genom de särskilda
undantagsreglerna i fördraget.161 Domstolen har däremot öppnat upp för en särpräglad
tillämpning av proportionalitetsprövningen gentemot länder utanför EU. I mål Skatteverket
mot A. medgav domstolen Sverige att rättfärdiga en restriktion i förhållande till ett tredje land
med vilket avtalsförpliktelse om informationsutbyte saknas genom åberopande av hänsyn till
effektiv skattekontroll av kapitalrörelser. Denna rättfärdigandegrund är som bekant sällan
framgångsrik i förhållande till medlemsstater på grund av handräckningsdirektivet. En
restriktion av sådan karaktär är enligt domstolen proportionerlig enbart i situationer då
avsaknaden av en avtalsartikel om informationsutbyte de facto medför att en tillräcklig
effektiv skattekontroll inte kan säkerställas.
3.5 Aktuell praxis från EU-domstolen
3.5.1 Mål C-52/79 Procureur du Roi mot Marc J.V.C. Debauve m.fl.
Målet rörde den belgiska lagstiftningen som förbjöd nationella företag med lagligt monopol
på sändningar i Radio och TV att sända reklam. I samband med prövningen av ett brottmål
avseende överträdelsen av förbudet, uppstod frågan huruvida en tillämpning av lagstiftningen
kunde strida mot den fria rörligheten för tjänster. Förbudet omfattade nämligen även reklam i
TV-program med ursprung i andra medlemsstater. Överträdelserna hade utförts av belgiska
kabel-TV-bolag vars sändare möjliggjorde tv-tittare i Belgien mottagning av såväl nationella
som vissa utländska sändningar. I den aktuella situationen befann sig således såväl
tillhandahållarna av tjänsterna som tjänstemottagarna i samma medlemsstat medan själva
tjänsten härrörde från andra medlemsstater.162 Den belgiska domstolen hänsköt en rad
tolkningsfrågor till EU-domstolen avseende den ifrågavarande lagstiftningens förenlighet med
fria rörligheten av tjänster. Avseende tillämpligheten av de grundläggande friheterna
konstaterade EU-domstolen att för att den grundläggande friheten skall aktualiseras skall en
gränsöverskridande situation föreligga, dvs. situationen får inte till alla väsentliga delar vara
begränsad till en enda medlemsstat. Huruvida en sådan situation föreligger skall avgöras av
den nationella domstolen från fall till fall. Eftersom den belgiska domstolen ansåg att den
161 C-101/05 Skatteverket mot A. p. 32.
162 C-52/79 Procureur du Roi mot Marc J.V.C. Debauve, p. 2-5.
28
aktuella situationen omfattades av den fria rörligheten för tjänster anslöt sig domstolen till
detta synsätt och prövade den belgiska lagstiftningen i ljuset av den åberopade fria rörligheten
för tjänster.163
EU-domstolens godkännande av den nationella domstolens tolkning av
gemenskapsrätten i målet talar för att en gränsöverskridande situation under vissa
omständigheter kan föreligga även när samtliga parter befinner sig i samma medlemsstat.
Huruvida tjänstens tillhandahållare och mottagaren befinner sig i samma medlemsstat
förefaller vara irrelevant, så länge själva tjänsten på något annat sätt kan anknytas till annan
medlemsstat. I det aktuella fallet utgjorde omständigheten att sändningarna härrörde från
utlandet ett tillräckligt gränsöverskridande moment för att de grundläggande friheterna skulle
bli tillämpliga. Någon allmän ledning om hur stark kopplingen till andra medlemsstater skall
vara för att en gränsöverskridande situation skall föreligga finns dock inte att finna i EUdomstolens
praxis. Det är således upp till den hänskjutande nationella domstolen att avgöra
frågorna om valet och tillämpligheten av grundfriheterna utifrån de faktiska omständigheterna
som är föremål för prövningen. Denna slutsats har även bekräftats i EU-domstolens praxis på
området för direkta skatter.164 Senare tids skattepraxis tyder dock på att EU-domstolen i allt
större utsträckning gör undantag från denna ordning genom att egenhändigt ta sig an
prövningen av tillämplig grundfrihet.165 En tänkbar förklaring till EU-domstolens inblandning
i frågan om tillämplig grundfrihet kan vara det ökande antalet mål där de grundläggande
friheterna åberopas i förhållande till tredje land. I sådana situationer är fastställandet av
tillämplig grundfrihet av särskild vikt eftersom de fria kapitalrörelserna är den enda
grundfriheten som är tillämplig i förhållande till tredje land.166
3.5.2 Mål C-293/06 Deutsche Shell
Målet Deutsche Shell rörde tysk lagstiftning som saknade avdragsrätt för valutakursförluster i
en situation där ett kapitalbolag hemmahörande i Tyskland överförde insatskapital från sitt
fasta driftställe i Italien.167 I samband med en avyttring av det fasta driftstället uppstod en
valutakursförlust på insatskapital som inte kunde beaktas i Italien vid beskattningen av
försäljningsvinsten eftersom transaktionen redovisades i inhemsk valuta. Inkomsten från det
fasta driftstället kunde inte heller räknas av mot den världsvida vinsten vid beräkning av
163 C-52/79 Procureur du Roi mot Marc J.V.C. Debauve, p. 9.
164 Se. t.ex. C-9/02, de Lasteyrie du Saillant, p.41.
165 Se. t.ex. C-452/04, Fidum Finanz, p. 48 samt C-470/04, N, p.48.
166 Lang, SvSkt 2010:10 s. 937-938.
167 C-293/06 Deutsche Shell GmbH mot Finanzamt für Großunternehmen in Hamburg, REG 2008 s. I-01129, p.7 och 9-13.
29
skatten i Tyskland eftersom verksamheten i filialen var undantagen från beskattning i
Tyskland enligt dubbelbeskattningsavtalet mellan staterna.168 Vid omräkningen av det
återbetalade insatskapitalet från italienska lire till tyska mark led det tyska bolaget en icke
avdragsgill valutakursförlust motsvarande 122 698 502 tyska mark (cirka 62,7 miljoner
euro).169 Bolaget överklagade beslutet om det nekade avdraget till skattedomstolen i
Hamburg. Vid prövningen i skattedomstolen uppstod frågan angående den tyska
lagstiftningens förenlighet med etableringsfriheten. Skattedomstolen förklarade målet vilande
och hänsköt två tolkningsfrågor till EU-domstolen angående den tyska lagstiftningens
förenlighet med etableringsfriheten.170
Det första problemet som domstolen konfronterades med i sin prövning var frånvaron
av lämpliga inhemska jämförelseobjekt. Den tyska regeringen anförde att avsaknaden av
inhemska jämförelseobjekt till utländska fasta driftställen talade för att någon diskriminering
överhuvudtaget inte förelåg gentemot bolaget.171 Kommissionen och generaladvokaten
Sharpston invände med att det avgörande momentet i sammanhanget var att fastställa
huruvida den aktuella lagstiftningen kunde verka avhållande på de som vill utöva sin
etableringsfrihet och inte själva konstaterandet av en diskriminerande behandling.172 EUdomstolen
fann att den tyska skatteregleringen ökade den ekonomiska risken för bolag vid
överföring av insatskapital till enheter i andra medlemsstater när en annan valuta än
ursprungsstatens användes. En sådan ordning försvårar för bolag att etablera fasta driftställen i
andra medlemsstater.173 Genom att inte beakta valutakursförlusten som bolaget led på grund
sin etablering i en annan medlemsstat, samtidigt som förlusten inte beaktades när dess fasta
driftställe beskattades, utgjorde den tyska lagstiftningen ett hinder för etableringsfriheten.174
Den tyska regeringen åberopade att den aktuella tyska lagstiftningen kunde
rättfärdigas dels med hänsyn till intresset av att upprätthålla skattesystemets inre
sammanhang, dels av fördelningen av beskattningsrätten mellan Tyskland och Italien.175 Om
valutakursförlusten skulle beaktats i Tyskland skulle detta leda till en bristning i
skattesystemets inre sammanhang då en eventuell valutavinst vid en jämförbar situation inte
skulle beaktas. Den tyska staten åberopade även dubbelbeskattningsavtalet mellan länderna
där inkomster som härrör från fasta driftställen belägna i staterna undantas från beskattning,
168 Mål C-293/06 Deutsche Shell, p. 11 och p. 3 - 4.
169 Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i Mål C-293/06 Deutsche Shell p. 9.
170 Mål C-293/06 Deutsche Shell, p. 22.
171 Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i Mål C-293/06 Deutsche Shell p. 29-32.
172 Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i Mål C-293/06 Deutsche Shell p. 35-36.
173 Mål C-293/06 Deutsche Shell, p. 30.
174 Mål C-293/06 Deutsche Shell, p. 31.
175 Mål C-293/06 Deutsche Shell, p. 33-34.
30
vilket även var anledningen till att den aktuella valutakursförlusten undantogs.176 Tyskland
åberopade också omständigheten att en risk förelåg för att förlusten skulle beaktas två gånger.
Valutakursförlusten utgjorde en del av resultatet i det fasta driftstället och betraktades inte
som en verklig ekonomisk förlust på grund av den italienska verksamhetens vinst under
taxeringsåret.177
EU-domstolen fann att hindret för etableringsfriheten inte kunde rättfärdigas med
hänsyn till de åberopade rättfärdigandegrunderna. För att intresset av att upprätthålla
skattesystemets inre sammanhang skall kunna utgöra en godtagbar rättfärdigandegrund skall
ett direkt samband mellan den aktuella skattefördelen och kompensationen för denna fördel
genom ett visst skatteuttag kunna visas.178 Något sådant direkt samband förelåg inte i det
aktuella fallet då skattenackdelen som uppstod till följd av att valutakursförlusten inte
kompenserades av någon skattefördel i någon av medlemsstaterna.179
Det faktumet att det fasta driftstället har redovisat vinst saknar betydelse i fråga om
bolaget har rätt att dra av hela valutakursförlusten som orsakas av hemtagningen av
insatskapital i fasta driftstället som driftkostnad.180 Avseende rättfärdigandegrunden
fördelningen av beskattningsrätten konstaterade EU-domstolen att någon skyldighet för en
medlemsstat att anpassa sin skattelagstiftning utifrån en annan medlemsstats skattelagstiftning
inte föreligger.181 Domstolen vidhöll dock att den ifrågavarande valutakursförlusten var bara
synlig i Tyskland och utgör en skattenackdel som endast de tyska skattemyndigheterna kan
beakta. Av detta skäl kan det inte tillåtas att en medlemsstat utesluter att valutakursförluster
beaktas vid fastställandet av beskattningsunderlaget för den huvudsakliga etableringen. 182
Som ett led i en diskrimineringsprövning skall i regel jämförbara situationer
fastställas. Detta har haft som följd att det avgörande och ofta mest omstridda momentet vid
prövningen av om en diskriminering föreligger har varit valet av hypotetiska
jämförelseobjekt.183 Det naturliga jämförelseobjektet för ett tyskt bolag med fast driftställe i
Italien vore ett tyskt bolag med fast driftställe i Tyskland. Ett sådant jämförelseobjekt var
dock inte aktuellt i målet då ett tyskt bolag som bedriver hela sin verksamhet i Tyskland
aldrig skulle tillföra insatskapital i italiensk valuta. Hur EU-domstolen tacklade
jämförelsetestet i det aktuella målet framgår inte tydligt av domskälen. Hilling & Hilling
176 C-293/06 Deutsche Shell, p. 34-35.
177 C-293/06 Deutsche Shell, p. 19 och 49.
178 C-293/06 Deutsche Shell, p. 38.
179 C-293/06 Deutsche Shell, p. 40.
180 C-293/06 Deutsche Shell, p. 52.
181 C-293/06 Deutsche Shell, p. 43.
182 C-293/06 Deutsche Shell, p.44.
183 Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i Mål C-293/06 Deutsche Shell p. 34.
31
anser att EU-domstolen i och med Deutsche Shell-målet har gjort ett avsteg från sin
etablerade skattepraxis genom att helt kringgå jämförelsetestet. Författarna anser att
anledningen till avsteget var att avdragsförbud för kursförluster alltid verkar hindrande i
gränsöverskridande situationer där medlemsstaterna har olika valutor.184 EU-domstolen uttalar
i målet att frånvaron av avdragsrätt för valutakursförluster gör etableringar i länder med annan
valuta än ursprungsstatens mindre ekonomiskt attraktiva, eftersom bolagen utöver de
sedvanliga risker förenliga med etableringar även måste stå valutarisken.185 Lang tolkar detta
uttalade som ett implicit konstaterande att gränsöverskridande etableringar där
valutakursförluster kan uppstå befinner sig i olika situationer än inhemska etableringar där
sådana förluster är uteslutna. En diskriminering skulle kunna undvikas om den bristande
jämförbarheten i den aktuella situationen kompenserades med en skattemässig
olikbehandling. Istället tillämpade den tyska skattedomstolen samma lagstiftning på olika
situationer genom att vägra avdrag för valutakursförlusten.186 Att diskriminering även kan
föreligga när sinsemellan olika situationer behandlas lika har redan på ett tidigt stadium
fastslagits i praxis från EU-domstolen.187 Enligt min mening kan därför tydliga paralleller
dras mellan målet Deutsche Shell och tidigare nämnda mål Futura Participations.
Valutakursförluster verkar, precis som den dubbla bokföringsbördan i målet Futura
Participations, hindrande enbart på bolag vid gränsöverskridande förhållande. När en nationell
lagstiftning inte medger avdragsrätt för den nackdel en etablering i ett land med annan valuta
innebär eller godkänner bokföring enligt annan medlemsstats rätt, tillämpas en likabehandling
av två sinsemellan olika situationer, vilket i sin tur enligt EU-domstolens praxis utgör en
diskriminering. Precis som i målet Futura Participations framförde inte domstolen själv denna
tanke i domskälen utan kringgick jämförelsetestet genom att konstatera att ett hinder för
etableringsfriheten förelåg.
184 Hilling & Hilling, SvSkT 2009:5 s. 574.
185 C-293/06 Deutsche Shell, p. 30.
186 Lang, EC Tax Review 2009 s. 99 och Lang, SvSkt 2010:10 s. 942.
187 Se. t.ex. C-279/93 Schumacker, p. 30, C-311/97, Royal Bank of Scotland, p. 26 och C-182/06 Lakebrink, p. 27.
32
4. RÅ 2009 ref. 33 (Kursförlustdomen)
4.1 Omständigheterna i målet
Den i Sverige obegränsat skattskyldige S.A. tog 1992 ett så kallat valutakorgslån från en
svensk bank utställt i tyska mark och schweiziska franc. Valutakorgslån (foreign currency
basket loan) är ett slags valutalån sammansatt av olika valutor med syftet att sprida
låntagarens kursrisk. Lånebeloppet betalades ut till S.A. i svenska kronor baserat på den vid
den aktuella tidpunkten gällande växelkursen. När Tyskland 2001 övergick från tyska mark
till euro ersattes den tyska lånevalutan mot motsvarande kreditbelopp i euro. När lånet
omsattes samma år hade den svenska kronans försvagning i förhållande till lånevalutorna
under valutakorgslånets löptid resulterat i en valutakursförlust. S.A. yrkade vid
inkomsttaxeringen 2002 avdrag för en valutakursförlust på 841 907 kr. Mot bakgrund av att
omsättningen av den delen av lånet som avsåg den schweiziska valutan inte kunde styrkas
medgav Skatteverket endast delvis avdrag för kursförlusten på 229 393 kr som avsåg tyska
mark och euro. När en skuld tas över av en annan låntagare mot ersättning utgör detta enligt
54 kap. 2 § st. 1 IL en betalning av skulden. Kapitalförluster vid betalning av skulder i
utländsk valuta är enligt 54 kap. 6 § IL avdragsgilla endast till 70 procent, det vill säga 160
575 kr. S.A. överklagade Skattverkets beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm och yrkade
avdrag för hela kursförlusten. Förvaltningsrätten gjorde samma bedömning som Skatteverket i
sak och avslog överklagandet. S.A. överklagade Förvaltningsrättens beslut och yrkade avdrag
för hela kursförlusten avseende tyska mark och euro på 229 393 kr. Kammarrätten avslog
överklagandet med hänvisning till att avdragsbegränsningen i 54 kap. 6 § IL inte utgör någon
diskriminering av skulder i utländsk valuta. Eftersom en motsvarande bestämmelse avseende
förlustavdrags för skulder i svensk valuta inte existerar kunde inte någon särbehandling av
regler i jämförbara situationer anses föreligga i den aktuella situationen.
4.2 Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
S.A. överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen med samma yrkanden som i
Kammarrätten. Som grund för sitt yrkande anförde S.A. att avdragsbestämmelsen i IL utgör
ett hinder för de fria kapitalrörelserna enligt EUF-fördraget då den systematiskt diskriminerar
skulder och fordringar utställda i utländsk valuta i förhållande till motsvarande förpliktelser i
svensk valuta, där räntor är avdragsgilla i sin helhet i inkomstslaget kapital. Den skattskyldige
åberopade också generaladvokatens yttrande i mål C-293/06 Deutsche Shell om att
33
avdragsförbud som avser kursförluster är ett hinder som alltid drabbar gränsöverskridande
situationer och därmed verkar hindrande på den fria rörligheten. I fall Högsta
förvaltningsdomstolen skulle överväga att inte bifalla avdraget yrkade S.A. att ett
förhandsavgörande från EU-domstolen skulle inhämtas i frågan.
Högsta förvaltningsdomstolen valde att inte begära något förhandsavgörande utan
ansåg frågan vara avgjord (acte clair) i och med tidigare praxis från EU-domstolen.
Domstolen konstaterade inledningsvis att låneavtal utgör en sådan kapitalrörelse som omfattas
av art. 63 EUF. Kommersiella lån och krediter omnämns som exempel på kapitalrörelser i
bilaga I rubrik VIII till direktiv 88/361/EEG samt i mål C-439/97 Sandoz. Omständigheten att
det utlånade kapitalet var i utländsk valuta ansågs vara ett tillräckligt gränsöverskridande
moment för att aktualisera tillämpningen av de grundläggande friheterna, oberoende av
omständigheten att valutan senare växlades till svenska kronor. Domstolen hänvisade till det
ovannämnda målet C-52/79 Debauve där den fria rörligheten för tjänster ansågs vara
tillämplig i en situation där tjänsten härrörde från en annan medlemsstat men såväl
tjänsteutövare som tjänstemottagaren befann sig i samma medlemsstat.
Högsta förvaltningsdomstolen fann EU-domstolens resonemang i Debauve-målet även
vara tillämpligt i det aktuella fallet. I och med att lånet var utställt i utländsk valuta kunde
situationen inte anses vara rent intern och därmed kunde en gränsöverskridande situation
konstateras. Vid EU-domstolens prövning av huruvida en restriktion för kapitalrörelser
mellan medlemsstater är för handen har fastställandet av om en särbehandling föreligger vid
objektivt jämförbara situationer varit av avgörande betydelse. Någon sådan
jämförelsesituation behövde inte fastställas i det aktuella fallet. Högsta förvaltningsdomstolen
grundade detta ställningstagande på målet C-293/06 Deutsche Shell. EU-domstolen
konstaterade i målet att frånvaron av avdragsrätt för valutakursförlust gör etableringar i länder
med annan valuta än i ursprungsstaten mindre attraktiva vilket i sin tur utgör ett hinder för
etableringsfriheten. Den omständigheten att avdragsbegränsningen i 54 kap. 6 § IL endast
utgör ett partiellt avdragsförbud kan enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte påverka
bedömningen av huruvida en restriktion föreligger. Även ett partiellt avdragsförbud kan
således hindra upplåning i utländsk valuta genom att den ökar den ekonomiska risken för
låntagaren.
Den sista frågan Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till var huruvida
denna restriktion kunde rättfärdigas. Det faktum att avdragsbegränsningen även omfattar
andra kapitalförluster än valutakursförluster utgör enligt domstolen inte ett tvingande
allmänintresse. Högsta förvaltningsdomstolen gick vidare med att pröva huruvida
34
bestämmelsen i 54 kap. 6 § IL kunde motiveras med tvingande hänsyn till allmänintresset att
förhindra skatteflykt. Med hänvisning till C-196/04 Cadbury Schweppes fann domstolen att
bestämmelsen är generell till sin natur och syftar inte enbart till att träffa
skatteflyktsituationer.188 Avdrag medgavs således för hela kapitalförlusten som avsåg tyska
mark.
4.3 Kommentar till RÅ 2009 ref. 33
Högsta förvaltningsdomstolen byggde stora delar av sin argumentation på målet Deutsche
Shell, som ännu inte var avgjort vid underinstansernas avgöranden. Att kommersiella
låneavtal likt överföring av insatskapital utgör kapitalrörelser råder ingen tvekan om då denna
ekonomiska transaktion ofta är nödvändig för att genomföra investeringar och placeringar.
Även i restriktionsprövningen väljer Högsta förvaltningsdomstolen att följa den i målet
Deutsche Shell upptrampade stigen. EU-domstolens argumentation i målet visar att de
avgörande kriterierna för att en restriktion skall föreligga är att en ekonomisk nackdel drabbar
den skattskyldige som väljer att utnyttja en eller flera grundfriheter i en gränsöverskridande
situation. Den ekonomiska särbehandlingen i situationer av aktuellt slag bör enligt min
mening påvisas, som vid andra ursprungstatshinder, i jämförelse med en skattskyldig som inte
utnyttjar den fria rörligheten. Något mer specificerat jämförelseobjekt behöver dock inte
konstateras. En restriktion kan föreligga även då den nationella lagstiftningen behandlar olika
situationer lika genom att inte medge eller begränsa för skattskyldiga som utnyttjar den fria
rörligheten för kapital avdrag för valutakursförluster. Den mest betydelsefulla skillnaden
mellan målen är att det i Deutsche Shell, i och med det tyska företagets etablering av filial i
Italien, förelåg en tydlig gränsöverskridande situation.
Enligt min mening var den stora tolkningsfrågan i kursförlustdomen huruvida EUdomstolens
argumentation i målet Deutsche Shell även omfattar situationer där såväl
låntagaren (S.A) som långivaren (SEB) har sin hemvist i samma land och den enda
gränsöverskridande momentet utgörs av valutan lånet upptas i. Som jag nämnt tidigare så har
EU-domstolen i en rad mål funnit att transaktioner vars samtliga beståndsdelar begränsar sig
till en medlemsstat inte omfattas av de grundläggande friheterna samt att det
gränsöverskridande momentet inte får vara allt för hypotetiskt. Högsta förvaltningsdomstolen
fann att den omständigheten att det utlånade kapitalet var i tyska mark utgjorde ett tillräckligt
relevant gränsöverskridande moment för att den fria rörligheten för kapital skulle aktualiseras.
188 jfr C-196/04, Cadbury Scweppes, p. 51.
35
Sett enbart i ljuset av målet Debauve förefaller detta ställningstagande inte alls som självklart.
Den gränsöverskridande situationen som förelåg i Debauve var enligt min mening av en mer
tydlig art, eftersom tjänsten (TV-sändningarna) hade producerats och sänts från andra
medlemsstater. I kursförlustdomen var kopplingen till andra medlemsstater inte lika tydlig i
och med att någon valuta inte de facto hade korsat landsgränsen. Den skattskyldige S.A.
argumenterade visserligen för att en transaktion i utländsk valuta förutsätter en inblandning av
den utländska penningutgivande institutionen och därmed utgör ett gränsöverskridande
situation. Huruvida Högsta förvaltningsdomstolen delade detta synsätt framgår inte av
domskälen.
Domstolens ställningstagande att inte begära ett förhandsavgörande i frågan har
ifrågasatts i doktrin. Hilling & Hilling anser att EU-domstolens praxis på området är så
begränsad att ett förhandsavgörande borde inhämtats i frågan om huruvida lånets koppling till
utländsk valuta utgör ett tillräckligt gränsöverskridande moment.189 Enligt Dahlberg ger EUdomstolens
avgöranden om så kallade "gyllene aktier"190 och "eurobonds"191 ytterligare stöd
för Högsta förvaltningsdomstolens slutsats att negativ särbehandling av skulder i utländsk
valuta i allmänhet utgör ett hinder mot fria kapitalrörelser.192 Gemensamt för dessa
avgöranden var att EU-domstolen fann nationell lagstiftning som gynnade innehav av vissa
finansiella instrument strida mot den fria rörligheten av kapital. I eurobonds-målet prövades
förbudet i den belgiska lagstiftningen för vissa personer bosatta i landet att förvärva
fondpapper inom ramen för ett obligationslån på marknaden för euro-obligationer.193
Domstolen påpekade att åtgärden inte kunde ses som en rent intern angelägenhet eftersom
obligationslånet emitterats i tyska mark på marknaden för euroobligationer, undertecknats av
ett internationellt konsortium samt var inregistrerat på Frankfurtbörsen. Omständigheten att
förbudet var riktat mot landets egna medborgare påverkade överhuvudtaget inte
bedömningen.194 Domstolen slog fast att "en medlemsstats åtgärder som till sin karaktär är
sådana att de kan förmå dem som är bosatta i den medlemsstaten att avstå från att avtala om
lån eller göra investeringar i andra medlemsstater utgör restriktioner för kapitalrörelser".195
Avseende förekomsten av ett gränsöverskridande moment är domstolens argumentation i
eurobonds-målet i linje med den förda i Debauve-målet. Obligationerna var emitterade av den
189 Hilling,& Hilling, SvSkT 2009:5 s. 581.
190 Se t.ex. mål C-367/98 Kommissionen mot Portugal, mål C-483/99 Kommissionen mot Frankrike, C-503/99 Kommissionen
mot Belgien och mål C-112/05 Kommissionen mot Tyskland.
191 Se mål C-478/98 Kommissionen mot Belgien.
192 Dahlberg, SvSkT 2010:4 s. 391 - 392.
193 C-478/98 Kommissionen mot Belgien, p. 5.
194 C-478/98 Kommissionen mot Belgien, p. 16.
195 C-478/98 Kommissionen mot Belgien, p. 18.
36
belgiska staten och förbudet i den belgiska lagstiftningen avsåg personer med hemvist i
Belgien. Det var således det finansiella instrumentets anknytning till en annan medlemsstat,
genom bland annat emissionsvalutan och inregistreringen på en annan medlemsstats
marknadsplats, som ansågs utgöra de gränsöverskridande momenten. Avgörandet ger enligt
min mening även en tydlig indikation på att emissionsvalutan utgör ett relevant
gränsöverskridande moment eller åtminstone otvetydigt skulle beaktas av EU-domstolen vid
en prövning av huruvida ett gemenskapsinslag föreligger. Mot bakgrund av förevarande
praxis på området anser jag att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att inte begära ett
förhandsavgörande vara helt korrekt. EU-domstolen har som jag nämnt tidigare i Debauvemålet
uttalat att det är upp till de nationella domstolarna att utifrån omständigheterna i det
aktuella fallet välja tillämplig grundfrihet samt pröva var gränsen för ett alltför hypotetisk
gränsöverskridande moment skall dras.196 Eurobonds-målet visar att denna tolkning även
gäller fria kapitalrörelser, i alla fall i förhållande till andra medlemsstater i situationer där
ingen konkurrens med andra grundfriheter föreligger.
I sin rättfärdigandeprövning kringgår Högsta förvaltningsdomstolen prövningen av
huruvida en godtycklig diskriminering eller förtäckt begränsning av fria kapitalrörelser
föreligger och tar sig direkt an den av Skatteverket åberopade rättfärdigandegrunden
hindrandet av skatteflykt. Detta förfarande avviker från den tidigare omnämnda metod (se
avsnitt 3.4.3) som normalt använts av EU-domstolen vid tillämpningen av
undantagsbestämmelsen i art. 65 EUF.197 Anledningen till avvikelsen torde vara att denna
metod innefattar påvisandet av objektivt jämförbara situationer, vilket i Deutsche Shell-målet
fanns vara irrelevant i situationer av förevarande art.198 Domstolens argumentation vid
diskrimineringsprövningen får alltså här en direkt inverkan på rättfärdigandeprövningen.
Prejudikatet i kursförlustdomen kan sammanfattas som att valutakursförluster till följd
av lån upptagna i medlemsstatsvaluta är avdragsgilla i sin helhet. Eftersom EU-rätten det
aktuella fallet tolkas och tillämpas i nationell domstol får prejudikatet så kallad direkt effekt
och kan därmed åberopas av enskild i nationella domstolar och myndigheter även om den
svenska skattelagstiftningen inte ändras.199
196 Se C-52/79 Procureur du Roi mot Marc J.V.C. Debauve, p. 9.
197 Dahlberg, Internationell beskattning. s.271.
198 Hilling & Hilling, SvSkT 2009:5 s. 575.
199 Gunne, SvSkT 2009:6-7 s.759.
37
5. Skatteverkets ställningstaganden med anledning av RÅ 2009 ref. 33
5.1 Avdrag i kapital för förlust på skuld i utländsk valuta som härrör från ett land
utanför EU.
Skatteverkets ställningstagande från den 22 april 2009 dnr: 131 359928 - 09/111 avser frågan
hur avdrag för valutakursförluster i valuta härrörande från tredje land skall behandlas vid
taxeringsförfarandet. I samband med kursförlustdomens behandling i underinstanserna yrkade
den skattskyldige S.A. avdrag för kursförlusten i schweiziska franc. Avdraget vägrades på
grund av att S.A. inte kunnat styrka omsättningen av den delen av lånet.200 I sitt
ställningstagande konstaterar Skatteverket att skulder i utländsk valuta alltid skall dras av i sin
helhet i inkomstslaget kapital oavsett om valutan härrör från EU, EES eller tredje land.
Skatteverket stödjer sin argumentation på kursförlustdomen samt ordalydelsen i art. 63 EUF
och art. 40 EES-avtalet som förbjuder restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater
och tredje land. Sådana restriktioner i förhållande till tredje land kan under vissa
omständigheter enligt EU-domstolens praxis rättfärdigas med hänsyn till behovet av en
effektiv skattekontroll. Enligt RÅ 2008 ref. 44 får dock inte Skatteverket vägra skattskyldig
skattefrihet enbart på den grunden att denne har sin hemvist i en stat som saknar avtal om
informationsutbyte med Sverige. Vid sådana situationer skall Skatteverket göra en bedömning
huruvida det på annat sätt är möjligt att på ett tillfredsställande sätt kontrollera att samtliga
kriterier för skattefrihet är uppfyllda. Skatteverket gör bedömningen att i situationer då den
skattskyldige själv kan styrka valutakursförlusten på en skuld med relevanta handlingar så
behövs i regel inte någon kontrollinformation från utlandet inhämtas för att avdrag skall
kunna medges. Kontrollinformation från landet som valutan härrör från är således oväsentlig
för bedömningen av huruvida förutsättningarna för avdrag föreligger.
5.2 Avdrag i kapital för förlust på marknadsnoterade fordringsrätter i utländsk valuta
I sin grund för yrkandet i Kammarrätten anförde S.A. att "de svenska skattereglerna innehåller
en diskriminering av fordringar och skulder i utländsk valuta jämfört med fordringar och
skulder utställda i svenska kronor". Varken underinstanserna eller Högsta
förvaltningsdomstolen berörde frågan om huruvida även avdragsbegränsningen för fordringar
i utländsk valuta utgör ett hinder för kapitalrörelsers fria rörlighet. I Skatteverkets
ställningstaganden från den 22 april 2009 dnr: 131 346922 - 09/111 meddelar Skatteverket att
38
även kapitalförluster på marknadsnoterade utländska fordringsrätter, utländska valutor och
valutaderivat är avdragsgilla i sin helhet. Denna ordning avser samtliga utländska
fordringsrätter förutom utländska motsvarigheter till premieobligationer. Den
avdragsbegränsning som finns i IL för fordringsrätter i utländsk valuta utgör enligt
Skatteverkets mening en restriktion för fria kapitalrörelser som på grund av sin generella natur
inte kan rättfärdigas. Eftersom en transaktion i utländsk valuta enligt RÅ 2009 ref. 33 utgör
ett gränsöverskridande moment i sig gäller avdraget även vid en transaktion mellan parter som
båda har sin hemvist i Sverige.
5.3 Kommentar till Skatteverkets ställningstaganden
Skatteverkets ställningstaganden i form av dessa två styrsignaler utgör en direkt instruktion
för hur avdrag avseende valutakursförluster kommer, oavsett lagtextens ordalydelse, att
behandlas i det praktiska taxeringsarbetet på skattekontoren runt om i landet.201
Rättskällevärdet hos dessa ställningstaganden bedöms vara lågt.202 Trots att Skatteverkets
ställningstaganden präglas av en såväl deskriptiv som en normativ karaktär så bör
styrsignalerna enbart ses som allmänna råd. Skatteverkets styrsignaler saknar därmed den
bindande verkan som tillerkänns föreskrifter i 8 kap. regeringsformen.203 Det bör påpekas att
Skatteverkets inställning till EU-rätten med åren har blivit allt mer liberal. Det tillhör inte
längre ovanligheterna att myndigheten genom ställningstaganden egenhändigt förklarar
nationella bestämmelser oförenliga med EU-rätten.204 Det faktumet att Skatteverket
åsidosätter bestämmelser i svensk lag och på detta sätt likt en författningsdomstol agerar i
lagstiftarens ställe har dock rönt kritik i doktrinen. Enligt Påhlsson saknas en tillräckligt god
insyn i Skatteverkets författningsprövningar för att myndigheten skall tillerkännas sådana
uppgifter.205 Myndigheten har å ena sidan på grund av principen om gemenskapsrättens
företräde en skyldighet att beakta svensk lagstiftnings förenlighet med EU-rätten men saknar
å andra sidan enligt EUF-fördraget möjlighet att begära vägledning vid tolkning av detta
komplexa rättsområde i form av förhandsavgöranden från EU-domstolen. Ståhl pekar på att
när nationella bestämmelser förklaras fördragsstridiga av skattemyndigheten så förhindrar
detta en domstolsprövning och i och med det försvinner även en eventuell möjlighet att
201 Påhlsson, SN 2006 s. 401
202 A.a. s. 408.
203 A.a. s. 405.
204 Ståhl, Sieps 2006:8 s. 31.
205 Påhlsson, SN 2006 s. 416 ff.
39
hänskjuta frågan till EU-domstolen.206 Ur ett historiskt perspektiv har Skatteverket varit
restriktivt med att underkänna nationell lagstiftning på grund av oförenlighet med EU-rätten.
Det har hittills endast rört sig om äldre nationell lagstiftning där frågan om förenligheten med
gemenskapsrätten inte diskuterats i förarbeten och som enligt rådande praxis från EUdomstolen
har konstaterats vara fördragsstridig.207 I Skatteverkets ställningstagande från den
22 april 2009 dnr: 131 359928 - 09/111 tar myndigheten ställning till ett oklart område inom
EU-rätten, direkt skatt och de fria kapitalrörelsernas förhållande till tredje land. EU-domstolen
har avgjort förhållandevis få mål på området och det råder en oklarhet (se avsnitt 3.4.4) hur
proportionalitetsbedömningen ska göras i förhållande till restriktioner av kapitalrörelser till
och från tredje land. Mot bakgrund av det tidigare nämnda anser jag det befogat att ifrågasätta
huruvida Skatteverkets ställningstaganden verkligen utgör en logisk följd av senare tids praxis
från EU-domstolen och kursförlustdomen.
Det står klart att svenska avdragsbegränsningen som omfattar valutakursförluster på
utländska skulder och fordringsrätter utgör en restriktion av kapitalrörelser till och från tredje
land. Däremot kan somliga restriktioner i förhållande till tredje land godtas om de uppfyller
villkoren i den så kallade "stand still"-klausulen i art. 64.1 EUF-fördraget. Bestämmelserna
om avdragsbegränsningen i 48 kap. IL var i kraft före den 31 december 1993 och kan således
bli föremål för undantaget om kapitalrörelsen kan klassificeras som en direkt investering,
etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission eller introduktion av
värdepapper på kapitalmarknader.208 Finansiella instrument utställda i utländsk valuta som
klassificeras som utländska fordringsrätter torde i vissa situationer kunna omfattas av "standstill"-
klausulen när de emitteras eller introduceras på en marknadsplats. Andra aktiviteter med
marknadsnoterade fordringsrätter torde däremot inte kunna kategoriseras under de
kapitalrörelserna angivna i klausulen. Inom doktrinen är såväl Dahlberg som Hilling &
Hilling överens om att även vissa finansiella instrument som är en blandning mellan en
delägar- och fordringsrätt (hybridinstrument) utställda i utländsk valuta torde omfattas av
"stand-still"-klausulen.209 Ett exempel på sådana instrument är konvertibla skuldebrev
utställda i utländsk valuta som enligt svensk skatterätt klassificeras som utländska
fordringsrätter samtidigt som de bär en karaktär av ett skuldebrev och därför kan under vissa
förutsättningar kategoriseras som en direktinvestering enligt EU-rätten.210 Det framgår inte av
styrsignalerna om Skatteverket har tillämpat de uttryckliga undantagsbestämmelserna för
206 Ståhl, Sieps 2006:8, s. 32.
207 A.a. s. 33.
208 Bestämmelsen i 48:4 IL har enligt SFS 1990:1422 varit i kraft sedan 1 januari 1991.
209 Hilling & Hilling, SvSkT 2009:5 s. 577, Dahlberg, SvSkT 2010:4 s. 395.
210 Se direktiv 88/361/EEG nomenklaturen bilaga 1 rubrik I "Direkta investeringar" p. 3.
40
tredje land i fördraget. Istället är myndighetens rättfärdigandeprövning inriktad på tvingande
hänsyn till allmänintresset. Den rättfärdigandegrund som Skatteverket ägnar mest
uppmärksamhet åt är intresset att upprätthålla en effektiv skattekontroll. Denna grund har som
jag tidigare nämnt under vissa premisser accepterats i förhållande till tredje land. Beträffande
valutakursförluster så anser inte Skatteverket att någon kontrollinformation från utlandet är
nödvändig då den skattskyldige förutsätts själv förebringa relevant information som styrker
avdragsrätt avseende en fordran eller derivataffär. Denna slutsats ter sig i det aktuella fallet
som given då inhämtande av information avseende valutakurser inte kräver en inblandning av
utländska myndigheter samt att den skattskyldige som huvudregel har bevisbördan för
yrkanden om avdrag.211 Det är osannolikt att några andra rättfärdigandegrunder, var för sig
eller kumulativt, skulle framgångsrikt kunna åberopas i sammanhanget. Även om
bestämmelsen i grunden syftar till att förhindra skatteplanering så gör dess allmänna
utformning och tillämpningsområde det svårt att legitimera restriktionen med intresset att
förhindra skatteflykt då lagstiftningen inte uteslutande ämnar hindra rent konstlade upplägg.
Det bör uppmärksammas att styrsignalerna begränsar sig till marknadsnoterade fordringsrätter
vilket torde ha sin bakgrund i att onoterade fordringsrätter är föremål för en
avdragsbegränsning oberoende av valutan de är utställda i.212 Hilling & Hilling menar att det
trots allt finns fog för att mot bakgrund av EU-rätten medge fullständig avdragsrätt även för
onoterade valutainstrument. Anledningen är att bestämmelsen är av allmän karaktär och
därmed inte kan rättfärdigas med hänsyn till intresset att motverka skatteflykt.213 Personligen
ställer jag mig kritisk till denna ståndpunkt då behandlingen av onoterade fordringsrätter i
utländsk valuta inte är negativt särbehandlade i förhållande till deras motsvarigheter utställda i
svensk valuta. Någon olikbehandling av lika situationer eller likabehandling av olika
situationer föreligger således inte. Mot bakgrund av målet Deutsche Shell är det enligt min
mening klart att EU-domstolen vid en restriktionsprövning fäster avgörande betydelse vid den
ekonomiska nackdelen den nationella åtgärden medför den skattskyldig som utnyttjar den fria
rörligheten i förhållande till den som inte gör det.
Sammanfattningsvis anser jag följaktligen att Skattverkets ställningstaganden är väl i
paritet med EU-domstolens praxislinje.
211 3 kap. 1 § lag (2001:1227) om självdeklaration och kontrolluppgifter, prop. 1989/90:74 s. 283-284.
212 48 kap. 20 a § st 2 IL.
213 Hilling & Hilling, SvSkT 2009:5 s. 579 - 580.
41
6. Avslutande diskussion
Kursförlustdomen ska enligt min mening tolkas som ett generellt förbud i svensk rätt mot
negativ särbehandling av finansiella instrument i utländsk valuta i avdragshänseenden.
Eftersom inkomstskattelagen klassificerar finansiella valutaderivat som utländska
fordringsrätter ska samtliga marknadsnoterade valutaderivat medges samma skattemässiga
behandling som marknadsnoterade svenska fordringsrätter. Förbudet mot särbehandling av
finansiella instrument i utländsk valuta grundar sig på den fria rörligheten för kapital
fastslagen i art. 63 EUF och torde omfatta såväl EU-valuta som valuta från tredje land. Det
finns ett visst EU-rättsligt utrymme att behålla avdragsbegränsningen gentemot finansiella
instrument utställda i tredje lands-valuta med stöd av den så kallade "stand still"-klausulen i
art. 64.1 EUF. För att denna undantagsbestämmelse skall tillämpas krävs däremot att
avdragsbegränsningen avser ett finansiellt instrument som utgör exempelvis en direkt
investering, emission eller en introduktion av värdepapper. Detta undantag kan således inte
tillämpas på marknadsnoterade instrument vars värde enbart härleds ifrån valutakursen.
På grund av inkomstskattelagens systematik kommer kravet på marknadsnotering att
utgöra den yttersta gränsen för kursförlustdomens konsekvenser för beskattningen av
finansiella instrument. Anledningen till denna gränsdragning är att undantagen från den
generella avdragsbegränsningen enbart omfattar marknadsnoterade instrument i svensk valuta.
Enligt min mening saknas det stöd i EU-rätten för att även medge finansiella instrument som
inte är marknadsnoterade fullständig avdragsrätt. Enligt målet Deutsche Shell krävs det en
ekonomisk nackdel vid utövande av en grundfrihet i en gränsöverskridande situation för att en
nationell lagstiftnings ska anses fördragsstridig. Den ekonomiska nackdelen blir svår att
påvisa när icke marknadsnoterade finansiella instrument omfattas av avdragsbegränsningen
oavsett om den underliggande tillgången är valuta eller någon annan tillgång.
Efter kursförlustdomen kan avdragsrätten på derivatinstrument sammanfattas på
följande sätt. Förluster på spekulationer i räntor och valuta kommer att kunna kvittas fullt mot
kapitalvinster. Aktierelaterade spekulationer kommer att också kunna kvittas men enbart mot
vinster på aktierelaterade instrument. Minst förmånlig behandling kommer förluster från
råvaruspekulationer att erhålla då dessa saknar kvittningsrätt samtidigt som avdragsrätten är
begränsad till 70 procent.
I och med den fullständiga avdragsrätten för utländska fordringsrätter har
valutaspekulationer blivit avsevärt mer skattemässig förmånliga. Derivatinstrument används
som jag tidigare nämnt även som säkringsinstrument. Privata investerare och enskilda
42
näringsidkare får därmed en ökad möjlighet att med hjälp av derivatinstrument valutasäkra sin
exponering i exempelvis utländska aktier. Denna möjlighet har tidigare varit begränsad på
grund av den avdragsbegränsningen som förelåg för utländska fordringsrätter.214
En skattskyldig som har såväl vinster som förluster i kapital kan vid fullständig
kvittningsrätt tidigarelägga en realisering av en kapitalförlust och senarelägga en beskattning
av kapitalvinsten utan någon minskning av förmögenheten. Hävstångseffekten tillsammans
med avsaknaden av avdragsbegränsning mot kapitalvinster bidrar onekligen till att göra
valutaderivat lämpliga för skatteplanering genom skapandet av räntefria skattekrediter. Det är
svårt att fastställa vilken preventiv effekt av...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
Inga kommentarer än :(
Liknande arbeten
Källhänvisning
Inactive member [2011-06-28] Beskattning av finansiella instrument i inkomstslaget kapital i relation till fria kapitalrörelserMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=59034 [2024-04-25]