Litteraturhistorians huvudsakliga drag

Syftet med den här uppgiften är att lite mer djupgående framlägga, informera och reflektera över litteraturens historia. Samtliga MVG - uppgifter är till stor del mina egna tankar. Epik Epik, vad är det? Epik tillhör antikens tidsepok. Epik är ett ord som uppstod under forntiden och antiken. Det innefattar tre olika sätt att uttrycka sig på, genom skrift eller dramatik. De tre olika uttryckssätten är Epik, lyrik och dramatik. I den här delen av arbetet ska jag gå in djupare på epiken. Epik, vad är det egentligen? Hur används epiken idag? Hur uppstod epiken? Hur kommer historieböckerna skriva om dagens epik? Epik är ett sätt att uttrycka sig på. Oftast genom skrift. Texten kan ha olika geners, såsom skämtsam, allvarlig, muntlig eller frodigt målad. Man brukar kalla epiken för berättande litteratur, till skillnad från lyrik som en enskild persons subjektiva beskrivning av något, och dramatiken är mer menat att framföras genom teater än skriftlig väg. Dramatiken är inte menad att skrivas ned ordagrant och den bör inte heller läsas enskilt. Dramatiken är avsedd för nöje, genom skådespeleri. Till epiken hör bland annat romaner och noveller. För att kunna få en djupare kunskap om epikens betydelse bör vi titta noggrannare i dess historia. Den äldsta formen av epik var den så kallade genren epos, som var ett längre berättande på vers. Denna typ av skrivande huvudsakligen muntligt, till skillnad från dagens skirvande. Den ursprungliga delen av epiken anses vara Mahabharata, som har sina rötter i Indien. Den allra äldsta tros vara Gilgameshposet från Assyrien, i nuvarande norra Irak. Det var en mycket enkel typ av skrivande inte hade några vokaler. Det innebar att du var tvungen att veta vad texten handlade om för att kunna få en klar bild av textens innehåll. Nu för tiden sker all skrift med vår typ av bokstäver. Den kan alla läs och skriftkunniga tolka och den innehåller vokaler, vilket gör att en helt oväsentlig text kan tolkas. Epiken är en typ av berättande, där stora berättelser och romaner är vanligast. Den har mycket med antiken som levnadssätt att göra, då det ständigt fanns hot och möjligheter för samhället. Fördelen med dessa olika typer av skrivande är att de som skrev dessa berättelser ofta skrev dem sanningsenliga, det vill säga att de skrev om vardagen. Det har vi i efterhand kunnat läsa och se hur de levde. Lyriken består främst av poesi. Det är en typ av skrivande då man ofta beskriver känslor och miljöer. Poesi skrivs ofta sanningsenligt och vi kan därför ha nytta av dem med för att få insikt av deras vardagliga liv. Men inte i samma grad som inom epiken. Eftersom känslorna och miljöerna ofta är lika, kan man istället ta lärdom av dagens känslor, som är de samma. De olika miljöerna är också likadana, utom den skillnaden som kan finnas inom städer. Dramatiken är oftast berättande genom teater. Där uttrycks känslor och åsikter genom dramatik. Det är ett underhållande vis som endast de då levande hade nytta av. Eftersom teater inte finns i skrift så måste den berättas vidare, vilket gör att den har en trögare väg fram genom historien. Manuset finns i skrift, men endast ett fåtal exemplar som lätt försvinner. Utan dessa tre olika uttryckssätt skulle vi idag haft svårare att förstå den tidens vardagsliv och bekymmer. Antiken har en stor del av vår historia på grund av dess enorma omfattning. Dessutom speglar sig epiken i de byggnader som finns kvar från den tiden. Men hur påverkar dessa olika metoder att uttrycka sig på vårt samhälle idag? Att läsa är något som alltid varit modernt. Ett socialt och bildande vis att kommunicera och utbilda. Men hur mycket epik läser vi idag? Vår epok i den litterärhistoriska tiden kallas modernismen. Det är en blandning av realistiskt baserade berättelser och fantasi. Naturligtvis skrivs inte allt inom dessa geners, men mycket. Alltså är vårt läsande idag inte lika som det som fanns under antiken. Men det betyder inte att epiken inte finns idag. Författare som J.R. R Tolkien och CS Lewis är moderna författare med stora kopplingar till epiken. De har skrivit två av vår tids största verk. J.R. R Tolkien skrev Sagan om Ringen och C.S Lewis skrev Berättelsen om Narnia. Det är berättelser om sagovärldar med stora miljöer och två stridande sidor. Med den här grunden kan man ställa sig frågan Vad finns det för behov av epiken? Egna tankar: Varför läser vi fortfarande historier inom epik? Vi har alltid inreserat oss för mäktiga berättelser. En värld bortom vår egna, en värld där vår egen existens inte finns. Hur hade dessa berättelser sett ut om inte antikens berättande funnits? Förmodligen har både J.R. R Tolkien och CS Lewis läst episka berättelser innan de skrev sina egna. Dessa har förmodligen sin grund i antikens skrivande. Många av de berättelserna med episk bakgrund har fått sin inspiration från antiken. En del av det vi läser idag är epik med sin grund från antiken. Det betyder alltså att epiken påverkar oss genom att underhålla. Antiken la grund för de övriga tidepoker genom texten och dramatiken som kommer från denna tid. Alla andra tidepoker kopplas indirekt till antiken, eftersom de använder sig av konsten att skriva, vilket antikens epok uppfann. den typen av skrivande som uppfanns under antiken hittar vi i stora mängder även idag, tack vare konsten att skriva och filosoferna från denna tid. Idag läses många böcker i samma tema som de som skrevs under antikens epok. Medeltiden Dantes beskrivning av helvetet. Dante beskriver helvetet som en tratt. Ett system som går från värre till det värsta, men ett flertal olika kategorier. En tratt är något som leder någonting till något annat. Den bilden har Dante använt då han skriver om sitt helvete under medeltiden. Han menar att desto längre ner i tratten man tittar, desto större är synderna. Tratten visar olika kategorier från kastsystemet under medeltiden. Ett kastsystem är en metod för att dela in människor i olika kategorier. Det är ett mycket gammalt system som visar ens ”samhällsrang”, en persons olika handlingar och rättigheter. Under medeltiden var detta system aktuellt i Sverige, men idag finns det främst inom hinduismen. Men hur har Dante tänkt då han byggde detta system? Vi tar en närmare titt. Den första kategorin Dante nämner är odöpta barn och hedervärdiga hedningar. Under medeltiden var kristendomen mycket viktig i Europa och framför allt i Italien. Den som inte hade någon religion eller som inte hade bekänt sig till kristendomen var en hedning. Då ansåg man att det var en smutsig person och prästerna menade att de inte förtjänade guds nåd, eftersom de inte hade tagit emot den som barn. En person utan guds nåd var en syndare, som inte fick förlåtelse och ansågs därför om smutsig. Ett odöpt barn var därför en ”föregångare” till en hedning. Barnen var naturligtvis små, men man antog att de skulle bli syndare ifall de inte tog emot guds nåd och bekände sig till kristendomen. Längre ner i kastsystemet hittar vi vällustiga. Det är en person som lätt fyller sina sexuella begär. En person som strävar efter sexuell kontakt. Sexualitet under medeltiden var något man hade stor respekt för. Det fanns tydliga ställen i bibeln för att sex inte var något som skulle missbrukas, utan endast var till för att skapa liv. En person som hejdlöst skapade liv var en syndare. Att vara far till flera barn, med olika mödrar var något mycket skamligt, eftersom det var ett bevis på sin vällustighet. Efter vällustighet finner vi frossare. En frossare är som bekant någon som inte kan sätta gränser inom något. Man kan frossa olika saker, ett exempel är en vällustig som frossar i sexualitet. En frossare kan vara ett matvrak eller något annat. Man kan i princip frossa i allt. En person som inte kunde sätta gränser hade samma stämpel som idag. Dagens översättning av frossare är girighet. En person som inte inser vad som är tillräckligt, utan fortsätter tills någon sätter stopp för det. Girigbukar och slösare är varandras motsatser. En girigbuk är någon som endast tar för sig, och inte räknar med att behöva ge något tillbaka, medans en slösare är någon som hela tiden konsumerar utan att tänka sig för. Det finns många likheter mellan en girigbuk och frossare. Ilskna och missmodiga hittar vi i femte kretsen. En ilsken person är som vi redan vet någon som har lätt för att bli på dåligt humör. Missmodiga personer är de som alltid är nedstämda och ser det mesta från den negativa sidan, istället för att vända det till något positivt. En kättare är en person som har en avvikande trosuppfattning. Någon som inte har samma trosuppfattning som samfundets tro. Samfundets tro var den tro som i Sverige ansågs vara den rätta. Men eftersom bibeln är skriven på ett frågeställande vis så finns inga konkreta svar. De tre resterande kretsar är de värsta. De innefattar en mängd olika samhällsgrupper. De resterande är dock handlingar som direkt riktar sig mot en annan person. En handling som är utförd för att drabba någon annan. Därför anses dessa personer utföra värre synder än de ovanstående, eftersom de främst är handlingar som drabbar än själv. Iden sjunde kretsen innefattar tyranner, mördare, rövare, hädare, sodomiter och ockrare. Samtliga dessa är något som drabbar andra, med ett undantag. En sodomit är en homosexuell person. Dessa behöver inte uttrycka sina känslor mot någon annan. Den åttonde kretsen innefattar kopplare, förfarare, smickrare, onda rådgivare, hycklare och förfalskare. De flesta av dessa är även handlingar som drabbar dina medmänniskor, och inte dig. Du får leva som en syndare, men den stora effekten drabbar någon annan. Ett undantag är dock hycklare. Det är en person som predikar något som han själv inte lever upp till. I den sista kretsen finns förrädare. Det anses vara den värsta samhällsklassen. Det är en person som handlar enbart för att få motparten sårad eller besvärad. En avsiktlig handling för att förolämpa eller besvära sitt offer. Vad kan man se för kopplingar, och hur har Dante resonerat då han byggde tratten på just det här sättet? Dantes tratt bygger först och främst på vad handlingarna riktar sig mot. En handling som endast drabbar dig själv är inte lika allvarligt som om man besvärar någon annan. Om du gör något som endast du själv drabbas av, så får du även ta konsekvenserna. Gör du dock något ont mot någon annan så får ni dela på konsekvenserna. Det är en del av det som Dante bygger sitt helvete på. Att låta sina gärningar gå ut över någon annan ser Dante som den värsta synden. Att någon annan ska lida för dina onda handlingar. Men varför väljer Dante att bygga upp det genom en tratt? En tratt är bred upptill och smalnar ner desto längre ner man kommer. Där finns en likhet mellan synderna och tratten. Ett samhälle har mer plats för en vällustig än för en mördare. En vällustig utför gärningar som främst drabbar än själv, inte de andra. Därför finns det ett litet utrymme för dessa i samhället. Men en mördare som har dödat en annan person har utfört en gärning som drabbar ett flertal människor. Främst den som blivit mördad, och sedan mördaren. Men den mördade har anhöriga som kommer drabbas indirekt och mördaren kommer hamna i fängelse, vilket de anhöriga också drabbas av. Därför finns det inte plats för en mördare i samhället. Den har därför mindre plats i tratten. Den vällustiga har dock mer plats, eftersom han utför handlingar som endast drabbar honom själv. Bilden är därför enligt mig realistisk. Egna tankar om Medeltiden Medeltiden var en epok då kyrkans makt var stark och mycket krig varade. Hur skulle jag inreda helvetet? Egna tankar: Min definition av helvetet är, precis som Dantes, en tratt. En nedåtgående spiral som ger olika mycket utrymme för olika sorters personligheter. Ett helvete är den mest fasansfulla platsen på jorden. Eller finns helvetet på jorden eller är det bara en fantasivärld? Det är en tolkningsfråga, men ur bibliskt perspektiv är det en plats i underjorden. Jag skulle inreda helvetet med främst två personer från modern tid. Adolf Hitler och Mona Sahlin. Enligt mig är de båda personer som inte står fast vid vad de säger och jag gillar inte deras åsikter. Skulle de då få styra mitt liv i helvetet, skulle det blir värre än vad det redan skulle vara. Eftersom helvetet är en plats där det ständigt sker hemska saker så är det förmodligen inget demokratiskt styre. Därför placerar jag Adolf Hitler där. En person som endast är pålitlig då det gäller krigsföring. Han skakade om hela jorden på grund av sin falskhet och hämndlysthet. Som vi redan vet så var ett av hans mål med andra världskriget att döda så många judar som möjligt. Skulle den personen då få styra en redan hemsk plats, skulle förmodligen ännu fler hemska saker inträffa. Mona Sahlin är en socialdemokratisk politiker. Hennes åsikter går helt emot mina. Hon står för statligt ägda företag och höga skatter. Det går inte runt, enligt mig. Hur ska man kunna nå framgång om det finns en ledande politiker i spetsen av allt? De allra flesta skulle leva i ett stort mönster utan befordringar och utmärkelser. Ett samhälle där alla har sin egen plikt, nämligen att jobba för staten. Ordet frihet skulle inte kännas igen, eftersom alla jobbar för samma mål. Om dessa två skulle få bygga upp ett helvete, skulle de förmodligen lyckas väldigt bra. Men vilka olika kretsar skulle få vara med i mitt helvete? Under medeltiden så var religion och tro mycket viktigt. Allt som man gjorde bad man för så att man kunde få det bösta resultatet. Idag är det absolut inte så. Cirka 6 % av Sveriges befolkning räknar sig som aktivt kristna. Därför finns det idag gott om plats för odöpta barn och hedningar. Det är fel idag att kalla en okristen för en hedning, eftersom hedning betyder något negativt. Samtliga kretsar i Dantes tratt med kristen koppling utesluter jag därför. Annars skulle jag ungefär bygga upp den på samma sätt, eftersom mina tankar är lika. Om handlingarna drabbar än själv eller någon annan är viktigt att ta hänsyn vid bestraffning. Två olika kretsar skulle jag dock vilja byta plats på. Den åttonde och nionde kretsen bör enligt mig byta plats. Renässansen Thomas More, som levde under 1400 och 1500-talet var en politiker och författare. År 1516 skrev han boken De Optimo Reipublicae Statu deque Nova Insula Utopia, förkortad endast Utopia. Den är en bok om den perfekta politiska ideologin. Han beskriver ett perfekt fungerande samhälle utan samhällsklasser och utstickare. I samhället var freden mer ärofylld än krigandet och allt som inte hade ett faktiskt värde ansågs värdelöst. Hans ideologi bygger på att allting delas. Det privata ägandet finns inte, och alla ska ägna en viss del av sitt liv till jordbruket. Thomas More var dystopier. Det är en person som har en negativ samhällsbild och är beredd på drastiska förändringar. han var politiker som var beredd att skaka om hela samhällets uppbyggnad, i hopp att uppnå sin utopi. Hans tankar och idéer bygger på att alltid sätta någon annan framför sig själv. Man ska se sig själv som en person med lika mycket värde som sina medmänniskor. De som inte gjorde det ansågs vara utstickande och hörde inte hemma i Utopia, som han kallade landet. Invånarna hade alltid en arbetsvecka på fem dagar och varje dag bestod av sex arbetstimmar med en rast av en timme. Inga advokater ska behövas, eftersom en brottsling ses som utomstående och inte heller hör hemma i utopia. Medborgarna anser också att de döda och djur har samma själ och känslor som människor och därför är slakt och jakt förenat med barbari. Utopierna som folkslaget kallas, deltar nästan aldrig i krig. Då de krigar hyr de legoknektar från närliggande länder. Man kan också muta sig ur ett problem. Då är det ända tillfället som pengar förekommer i Utoipa. Allting som inte har ett faktiskt värde anses vara värdelöst och folk som bär dessa smycken anses vara utstickare. Thomas More skrev denna bok som väckte stor uppmärksamhet eftersom han inte har tagit med att kyrkodeltagande är en plikt, vilket det var under hans tid. Hans framgångar som politiker var stora och historiker menar att han skrev boken endast för att kritisera dåtidens England. Boktiteln kan beskrivas med namnet ”landet som inte finns” eller ”ingenting”. På grund av sina uppmärksammade böcker och fantasifulla ideologier avrättades Thomas More den 6 juli 1635. Vad betyder Utopi? Utopi är en orealistisk uppfattning eller tanke om något. En utopisk förhoppning om ett perfekt samhälle eller händelse. En förhoppning om något som aldrig kan inträffa. Ordet utopi kommer från boken utopia som Thomas More skrev. En rad olika, kända utopier har funnits genom tiderna. Den mest kända är Atlantis, en försvunnen värld. Det var filosofen Voltaire som beskrev ett samhälle som ingen visste vart det låg. Ett mycket storslaget samhälle med enorm makt. Makten de hade använde de dock inte mot omvärlden, eftersom de bodde i det perfekta samhället utan krig. Det mest diskuterade är bibelns himmelrike. Det är en plats utan synd och sjukdom, som de troende skall komma till efter sin tid på jorden. Vad tycker jag om Thomas Mores utopier? Egna tankar: Thomas More har en bestämd uppfattning om hur ett perfekt samhälle ser ut. Allt ska delas med varandra. Krig och utstickning är något negativt som anses vara särskiljande från mängden. Hur tar jag ställning till Mores ideologier och tankar? Det ska jag beskriva i ett brev. Till Thomas More. Du har en fast uppfattning om en människas utopi. Det är i stora drag en ideologi som inte uppmuntrar till den enskilda individens initiativ och särskiljning. Om man bygger sin ideologi på detta sätt så har man gått miste om poängen i ett samhälle, enligt mig. Ett samhälle bygger på invånarnas olika intressen. Att alla har olika intressen bygger upp det allsidiga samhället. Att du och jag inte delar samma intressen leder till olika arbetsmöjligheter och ambitioner. Därför är det rutnät som du beskriver i din perfekta ideologi fel, enligt mig. Du menar att alla ska dela på sina ägodelar för att få det jämlika samhället. Men ett samhälle kan aldrig bli jämlikt, om man inte ramar in hela befolkningen i samma ensidiga rutnät som du gör i din ideologi. I dina tankar har den enskilda individen ingen större frihet, eftersom man måste dela allt. Varje arbetande människa ska dagligen följa sitt mönster, utan avvikelser eller befordringar. Man kämpar aldrig för sig själv, utan hela tiden för någon annan. Hur ska man då kunna unna sig något annorlunda någon gång? Att låta djur och döda människor ha kvar sin plats i samhället är en tolkningsfråga. De döda ska behandlas med respekt, men djur ska kunna användas till fördel för människorna. Djuren är en del av skapelsen, och därför är det oss människor som de ska gynna. Det finns många goda tankar i din ideologi, men få av dem har någon realistisk anknytning. Man kan bygga upp ett samhälle efter en utopi, men då bör man inte ha några förhoppningar om att de ska bli verklighet. På de allra flesta punkter tar jag avstånd till din ideologi. En ideologi enligt mig. En ideologi bör bygga på den enskilda individens initiativ. Att någon har en egen idé som man förverkligar med hjälp av staten och företagsbidrag. Hela samhället bör istället byggas på individens eget intresse och drivkraft. En vilja att skapa nytt och skapa nya innovationer. En vilja att skapa något nytt, som främst gynnar sig själv, men efter hand även samhället. En ny teknik och idé som samhället kan ha nytta av. Varje person ska få sin belöning efter vad den presterar. Den framgångsrika företagaren ska ha bättre betalt än den vanliga städerskan. Där är den stora skillnaden mellan våra ideologier. Du bygger samhället på rutnätet medan jag bygger upp den allsidiga, fria samhället tillsammans med staten och skattebetalarna. En ideologi ska kort sagt bygga på individens egna ambitioner om ett bättre företagande och samarbete med samhället och staten. Barocken Barocken var en tid då man skrev mycket konstiga och udda texter, som ofta var galna och tokiga. Oftast fanns det ingen realistisk koppling i de berättelser som skrevs. Överdrift och stora påhitt är kopplat med barocken. Jag ska nu skriva en barock berättelse om mig då jag tar en tur på golfbanan. Eget berättande: Det måste ha vart minst 40 grader varmt. I skuggan förstås. I solen är det åtminstone 50 C. Men det hindrar inte mig från att ta min dagliga golfrunda på cirka 10 timmar. Jag spelar mest i hela klubben, skulle jag tro, men jag känner varenda en, så jag träffar alltid någon jag känner. Jag har spelat golf sen jag var fem år gammal, och lika mycket varje år. Min pappa har berättat att jag fick min första golfklubba då jag endast var ett år gammal. Men jag måste först äta frukost, vilket jag gör exakt 08:00 varje morgon. Jag följer alltid mitt tidschema, det mår jag bäst av. Jag kan inte påstå att jag mår dåligt annars heller, men man märker en klar skillnad. Väl framme på golfbanan tar jag som vanligt en stund i lugn och ro, för att vila upp min ordentligt inför den extremt långa golfrundan. Så slår jag alltid massor av bollar på ranchen, de kortaste slår jag i alla fall 350 meter, vilket är ungefär lika långt som proffsen. Men om man har lagt ner tusentals timmar på något så blir man duktig, helt enkelt. Väl ute på banan gör jag ett flertal hole-in-ones, och det hör inte till ovanligheterna att jag sätter nya banrekord. Genomsnittet antal slag på banan är 75, jag går runt på 60 som sämst. När jag är klar med golfrundan så sätter jag mig gärna på caféet en stund till, och pratar med mina hundratals golfvänner. Jag är mycket omtyckt på banan, eftersom jag är den trevligaste av alla och den i särklass bästa spelaren. Det är synd att inte alla kan vara bäst, men jag är glad att just jag är det. När jag kommit hem igen så väntar bara en skön dusch och kanske en film. Jag har massor av filmer att välja mellan, och chipsen brukar ligga överallt. Ungefär så brukar en vanlig golfdag gå till. ------------- Barockt skrivande är mycket överdrivet. Det här är ett exempel på hur en kort berättelse från barockens epok kunde ha sett ut. Upplysningen Upplysningen var en tid då vetenskapen stod i centrum. Nya upptäckter och vetenskap var mycket intressant och ett många av historiens största vetenskapsmän kommer från denna tid. De mest betydelsefulla personerna enligt mig från upplysningens tid är Isaac Newton och Voltaire. Vi börjar med Voltaire. Han revolutionerade sättet att se på samhället genom sitt nytänkande. Han var en filosof under franska revolutionen som förutsåg vad revolutionen ledde till och hur man kunde ta nytta av den i framtiden. På det sättet vred han den negativa revolutionen till ett positivt sätt att styra samhället. Han är en av grundarna till dagens väl fungerande demokrati. Den kraften att vilja skapa nytt som Voltaire hade är det som får samhället att förändras. Voltaire började redan i unga år att filosofera om en ideologi som inte endast adelsmännen och rika personer var med och bestämde i. Han menade att varje enskild person hade samma röst som precis vem som helst annan. Hans idéer om ett samhälle där alla fick vara med och bestämma lever i hög grad kvar idag, eftersom de flesta länder idag har demokrati, eller med en grundtanke om att folket ska få vara med att bestämma. Isaac Newton var som bekant den första personen som reflekterade om tyngdkraften. Det var en upptäckt som gjorde att dåtidens forskare och vetenskapsmän fick större inblick i jordens gravitation och den såkallade dragningskraften som får månen att ”fastna” i jordens dragningskraft. Denna upptäckt har dock inte påverkat samhällets funktion i samma utsträckning som Voltaires ideologitankar. Humanism och upplysning, hur är de relaterade? Egna tankar: En humanist är en person som har en mängd idéer. Det är en person som har en livsåskådning som bygger på den enskilda individen. Det bygger på ett sätt att kritiskt granska den aktuella tiden eller vetenskapen. Sättet att se på världen var kritiskt och därför var många filosofer beredda på nytänkande. Man kritiserade samhällets olika funktioner och arbetssätt. Därför var en rad olika filosofer i tankar på förändring, vilket var synonymt med upplysningen. Under upplysningens tid så var det en rad nya vetenskapsmän och filosofer som ville tänka bort de gamla sätten att arbeta på och istället fokusera på de nya delarna. De ställde sig frågan hur kan jag göra världen bättre för mina medmänniskor och varför fungerar saker och ting som de gör idag? Dessa tankar fick dem att reflektera över hur de kunde göra sina tankar till verklighet. Upplysningen var tiden då saker förändrades för att få saker att fungera bättre. Samma tankar har en humanist. Hur kan jag väna detta till något positivt? Varför fungerar saker så här? Varför har ingen filosoferat i samma mönster tidigare? Med dessa tankar går humanismen och upplysningen tillsammans. Romantiken Romantiken Det som speglar Romantiken i sin helhet är uppbrottet från upplysningen då man protesterade mot upplysningens empirism. Empirismen är en filosofisk lära som bygger på att endast det som bevisats rent erfarenhetsmässigt kan betraktas som tillförlitligt, och metoden att låta tillgängliga fakta bestämma utformningen av en teori. Man ansåg att denna teori inte höll och protesterade därmed mot den. Det lade grunden för romantiken. En av de allra mest kritiska var Jean- Jacques Rousseau. Rousseaus betydelse för romantiken handlar om hans stridsrop om känslans överlägsenhet framför vetenskapen. Rousseau såg negativt på vetenskapens och teknikens inflytande på människan. Människans liv hade genom dessas inflytande blivit alltmer konstgjort, icke naturligt med andra ord. Och för var dag som gått hade vi kommit ifrån vårt ursprung. Vår natur. Följderna av det hade blivit ett samhälle som styrdes av pengar och makt. Det blev alltmer inriktat på fysiska saker. Världen och människornas förhållande till varandra hade övergått från reell till mer av en illusion ansåg Rousseau. Dessa tankar var tvärtemot vad övriga franska upplysningsfilosofer, bland annat Voltaire, ansåg. Deras mer förnuftsbaserade ideologi var enligt Rousseau bara något som gav falska upplysningar som enbart fäste "girlander av blommor längs de kedjor av järn". Han tyckte att detta fängslade människor, men det fick dem inte att inse de grundläggande missförhållandena runt om i världen. Den stora fokuseringen på individen, skild från helheten, riskerade bara enligt Rousseau att mer och mer föra människan bort från det naturliga, nämligen umgänget med andra människor, kärleken. Det var också Rousseau som populariserade själva ordet romantiken, som han använde för att beskriva sin egen livshållning. Detta var ytterligare ett sidospår. Men jag tycker det är en intressant händelse som är värd att ta upp. Då detta var en stor anledning till varför man i slutet av 1700- talet började protestera mot empirismen och sedan övergick till romantiken. Jag tycker att båda dessa män har intressanta argument, både gentemot folket och mot varandra. Jag skulle nog ställa mig någonstans i mitten av deras åsikter. Självklart värnar jag om en kunskap om vår jord som vi kan luta oss emot, men vad vore världen utan omtanke och relationer med andra människor? De ligger numera begravda mittemot varandra, vilket tyder på att de ändå måste haft något gemensamt. Johann Wolfgang van Goethes bok, ”Den unge Werthes lidande” är en roman i brevform som unge van Goethe skrev när han var 25 år till sin vän Wilhelm. Den handlar i stora drag om Werther (huvudfigur) som blir olyckligt kär i den redan förlovade Lotte. Werther kan inte ge upp sin hopplösa kärlek till Lotte utan blir allt mer desperat. Successivt ger han upp sitt liv och tar en dag sitt liv på grund av sin hopplösa kärlek till Lotte. Den känslosamhet var beskrivs i romanen fick en genialisk tolkning i slutet av 1700- talet då en ung jurist vid namn Carl Wilhelm Jerusalem blev en förebild och känd som ”den levande modellen” för Goethes karaktär Wilhelm. Det som gör Goethes roman till en typisk romantik-roman är dess uppbyggnad. Den handlar om en enkel pojke, man. Som går och blir olyckligt kär, man pratar om att under romantiken gärna lät kärleken sväva iväg och man fantiserade sig bort från den trista vardagen genom att läsa noveller eller romaner. Att kärleken helt tar över hand och blir till en oövervinnelig motståndare. Den blir till något ohanterligt som långsamt men säkert tar livet ifrån dig. Det är precis detta som händer i unge Werthers liv. Han blir tidigt olyckligt kär i den redan då förlovade Lotte. Allt som tiden går så blir han mer desperat, ty han vägrar släppa sitt livs kärlek. Kärleken blir efter ett tag ohanterlig för honom, han vet inte vad han ska ta sig till. Hans desperation växer med dagarna och till slut blir det för mycket. Han inser att han inte kommer att få sin högt älskade Lotte och tar med livet av sig genom att skjuta sig. Hans lidande resulterade i döden. Kärleken övervinner allt, eller hur var det egentligen? Skillnaden i en diskussion om döden mellan en romantisk man och en man från upplysningen är slående. Under upplysningen var man mycket intresserad av filosofi, man tänkte på det mycket i en framtid och var nytänkande. En man från romantiken var däremot intresserad av det verkliga, det verklighetsförnuftiga. Man såg livet från en helt annan synvinkel. Som jag skrev tidigare så var författaren Johann Wolfgang Goethe en man som symboliserar romantikens litteratur mycket bra. Han hade förmågan att i sin litteratur fånga läsaren, han beskrev och förklarade på ett sådant sätt att läsaren själv kunde skapa sig en bild av berättelsen, sätta sin egen prägel på berättelsen. Upplysningen var tvärtom. Mycket på grund av en man, Voltaire. Han gick ut och kritiserade allt som hade med kyrkan att göra och förkunnade att det förmodligen ändå fanns en mäktigare värld efter denna. Döden var inget att frukta enligt Voltaire. Det är dessa två personer jag valt att skriva denna dödsdiskussion om. Just för att de inte bara representerar sin epok utan också stod för uppståndelsen bakom dem. Voltaire pratar om att världen precis gått igenom en revolution. Jag kritiserar vår demokrati, det är ju bara ett sätt för folkmängderna att uttrycka sig. Vi saknar även aristokatri, det är därför mängder av människor dör idag. Låt de dö, de är ändå för okunniga eller så saknar de vidskeplighet. Vad vi behöver är folk som är redo att uppoffra sig för nytänkandet. Romantiken var en tidsepok då känslan var viktig. En känsla för att skriva så verklighetsbaserat och romantiskt som möjligt. Författaren till Den unge Werthers Lidande var Johann Wolfgang von Goethe. Han hade en förmåga att skriva texterna så att läsaren kunde leva sig in på ett mycket trovärdigt vis som gjorde läsningen mer underhållande. Han lyckades svepa in läsaren i någon form av läsning som gjorde att läsaren trodde det var sant, fast det egentligen inte var det. Under romantiken känslosamheten viktig för att kunna skriva en lyckad bok eller berättelse. Johann skrev en berättelse om Den unge Werthers lidande, som hade stor genomslagskraft. Många ansåg att den var en perfekt romantikberättelse mellan tre parter. Werthers, Werthers älskare samt den personen som Werthers älskare hade känslor för, nämligen Albert. Den mer djupgående depressionen som Werther får genom gå beskrivs i detalj och som till sist slutar med att Werther tas självmord. Denna berättelse fick en stor genomslagskraft på grund av det verklighetsbaserade tänkandet och de detaljerade beskrivningarna. Det var därför många blev så påverkade av Johann Wolfgang von Goethes verk. Dödsdiskussionen Egna tankar: Skillnaderna mellan en person som levde under romantiken och upplysningen är stora. Under upplysningen kritiserades mycket av det som var aktuellt. Nytänkande och filosofi var något som intresserade människorna. Under romantiken var då istället det förnuftiga som intresserade. Mer verklighetsbaserade berättelser om livets verkliga sidor. Därför skulle det förmodligen bli en het diskussion om döden och framtiden. Vi börjar med en person från upplysningens tid. Vi kallar mannen från upplysningen för Voltaire och mannen från romantiken för Johann. Voltaire börjar uttrycka sina åsikter. Vi har precis gått in i revolutionen. Många liv offras varje dag i hopp om den perfekta demokratin. Men det får det vara värt. Ett människoliv betyder inte så mycket i dessa onda tider. För att vi ska kunna nå våra mål så krävs en del uppoffringar av modigt folk, som vet vad nytänkande innebär. Dessa åsikter uttrycker Voltaire. Men hur har du tänkt nu? Vårt system har i alla tider fungerat bra. Varför byta ut en vinnande koncept? Ett människoliv är ovärderligt, och ska du försöka lura vanligt folk att det finns en annan utopi utanför denna värld? Någon fantasivärld som endast existerar i en galen filosofs tankar? Johann uttryckte sina idéer. Döden är inte något att frukta. Folk dör ständigt, och det är en del av livet. Ingen kan undvika att dö, det är vi alla lika medvetna om, dessutom finns förmodligen en mäktigare värld bortom denna som väntar på att bli upptäckt. Voltaire invänder. Den här platsen är den verkliga. Här sker de riktiga händelserna som kommer dokumenteras och diskuteras i framtiden. Att påstå att denna plats inte är den viktigaste är inget annat än dumdristigt. Johann svarade. Vi är placerade på den här jorden under en kort tid. Varför skulle vi vara placerade ju här? Vad tyder på att vi inte är på väg till någon annan plats eller en världslig utopi? Voltaire använder sina filosofiska kunskaper. Vi måste leva just nu. Vi är placerade här för att göra det bästa av situationen. Hur vi gör det är upp till oss som vandrar på jorden just nu. Johann använder sina realistiska erfarenheter Jag har upptäckt att vi har delade åsikter i det här ämnet. Tyvärr måste jag säga att dina åsikter inte går ihop med mina, därför anser jag mig inte kunna utföra en framgångsrik diskussion med dig, Johann. Detta sa Voltaire. Jag instämmer. Mina åsikter är på ett högre plan än dina, säger Johann avslutande. Upplysningens och romantikens epoker är två stycken som stridet mot varandra. Det den ena jobbar mot, kämpar sig den andra ifrån. Dessa två epoker har två olika verklighetsuppfattningar och sätt att se på samhällets funktioner och det andliga livet. Hur man tolkar dessa åsikter är mycket personligt. Naturligtvis fanns det folk under upplysningens tid som hade åsikter som stämde med romantikens, och tvärtom, men dessa två tidsepoker ger en bild av hur största allmänheten hade sin uppfattning om livet, döden, och vanliga frågor kring dessa. Realismen Realismen delas brukar delas in i två olika grupper. Vanlig realism och naiv realism. Den vanliga realismen är den som tolkar världen som man ser den. Man ser världen ur det perspektiv som dina sinnen ger dig. Den vanliga realismen menar att dina sinnen alltid ger dig det rätta svaret. Om du går längs gatan och tittar på husen så ger dina sinnen intryck av att ett av husen är rött. Då är huset rött, säger dina sinnen. Den vanliga realisten tänker som dina sinnen. Den naiva realismen dock, ser världen ur ett annat perspektiv. Då grundar man sitt perspektiv på att sina sinnen har fel. Det dina sinnen uppfattar har en annan verklighet, menar en naiv realist. Om ditt sinne säger att du tittar på ett rött hus, så kanske det i själva verket inte är rött. Den naiva realisten granskar det dina sinnen säger till dig, och man funderar över om sinnena ger rätt eller fel perspektiv. Charles Darwin är från denna tid, och han är frontmannen inom att se saker ur annat perspektiv. Människan hade under många tusen år sett sig själv som Guds skapelse. Det vände dock Darwin upp och ned på. Han menade att människan var den starkaste rasen och som hade framstått av miljontals år av revolution. Därför stod vi högt i näringskedjan. Detta fick han mycket kritik för och var nära avrättning ett flertal gånger. Om han har rätt eller fel är upp till var och en att bedöma. Realismen var en tid då allting frågeställdes, till skillnad från romantiken då allt var självklart. Vi tar som exempel Jane Austen. Det var en brittisk författare från 1700-talets England. Hon skrev romantiska berättelser som har blivit världsberömda. Hon levde under romantikens tidepok och är en av historiens mest kända författare. Hon är mest känd för sin bok Stolthet och Fördom, som hon skrev 1813. Jane Austen är känd för sitt romantiska och hatande sätt att skriva. Charles Dickens, som levde under realismens epok, skrev romaner. En roman är en lång bok som kan handla om i princip vad som helst. Alltså kan en roman ha samma tema som Jane Austens böcker. Det betyder alltså att en roman kan vara skriven i ett romantiskt tema. Det leder alltså till att hoppet mellan romantikens tid och realismens epok inte är så stor, eftersom en roman kan skrivas i samma tema som de böcker som skrevs under romantiken. Alltså kan två författare från olika tidsepoker skriva böcker i samma tema. Det gör att hoppet mellan romantiken och realismen inte är så stort som man kanske kan tro. Övergången fån realismen till naturalismen. Egna tankar: Naturalismen skiljer sig från de övriga tidsepokerna eftersom det är mer en rörelse än en tidsepok. Den bör avgränsas från de övriga epokerna eftersom den drar tydliga linjer mellan det naturvetenskapliga och skrivandet. Alla andra epoker har en mer suddig befattning. Till exempel renässansen. Skrivandet från den tiden är en mer fantasifull gener, vilket gör att den kan kombineras på fler sätt. Naturalismen drar dock direkta band mellan det vetenskapliga och författandet. Symbolismen dock, var en form av skrivande där man tog avstånd från samhällsproblemen och vetenskapen. Symbolismen var en ny tidsepok, där man nästan ville bestraffa naturalismen. Man ville på något vis tvätta bort de ”smutsigheter” som man hävdade fanns efter naturalismen. Man ville återgå till romantiken, som ansågs vara en fin typ av skrivande och berättande. De menade att naturalismen hade med sina vetenskapliga och detaljerade beskrivningar av naturens känsliga delar, smutsat ner litteraturen. Genom att då ta avstånd till det vetenskapliga så tvättade man bort det som naturalismen hade smutsat ner. Romantiken som varat innan realismens epok, var en fin tid som hade genererat ett flertal stora författare och poeter. Den symbolistiska epoken ville man alltså försöka återskapa romantiken, fast cirka 50 år senare. Ett av resultaten blev svensken August Strindberg. Egna tankar och reflektioner om litteraturhistoria och dess författare. Kommande del av arbetat är mina egna tankar, åsikter och reflektioner. Litteraturens historia har genom gått svängningar genom tiderna. Folk har helt enkelt velat läsa olika sorters böcker, beroende på hur samhället sett ut och vilka som styrt det. Men vad är det som har gjort dessa svängningar? Samhället har spelat stor roll inom dessa svängningar, men främst tror jag att det är författarna som själva har bestämt en del av vart svängningarna ska gå. Vi tar upplysningen som exempel. Det var en epok som varade i cirka 140 år, vilket är en lång tid. De författarna som var stora i början av upplysningens tid, skrev förmodligen sina böcker så att det ledde till en mer tydlig upplysning. Desto mer mot mitten av tidsepoken du hamnar, desto mer av upplysningens delar hittar du. Om du sedan går till slutet av upplysningens tid, kommer du förmodligen hitta en del influenser av den kommande epoken, nämligen romantiken. De författare som skrev sina böcker under senare delen av upplysningen, gjorde alltså förmodligen en grund till romantikens skrivande. Sedan så ”plockar” romantikens tidiga författare upp det som upplysningens senare har lagt en grund för. Kurvorna påverkas också naturligtvis av vad folk är intresserade av att läsa. Under upplysningens tid då vetenskapen var något mycket fascinerande, så skrevs det böcker om vetenskapen. På det sättet skrivs det ständigt böcker om saker som folk är intresserade av att läsa. Litteraturhistorian idag. Genom tiderna kan man tydligt se hur de litterärhistoriska kurvorna följer samma mönster. Men sedan 1900 – talets början så har kurvorna bytt riktning. Det är numera inga kurvor, utan snarare en linje. Men hur har det kommit säg? Författarna anpassar sina böcker till vad personer tycker är intressant att läsa. Vi svenskar som exempel läser mycket deckare. Vi tycket det är sp&au...