adoption

Adoption

Inledning

Jag har valt att skriva om adoption för att jag tycker att det är en sådan underbar sak. Att man kan ge ett barn ett helt nytt liv och samtidigt ge någon annan lyckan att ”få” ett barn. Att de som inte kan få barn har möjligheten att kunna ha barn som tex homosexuella par, sterila kvinnor och män osv. Adoption betyder "att uppta som sitt eget". Att adoptera bort sitt barn kan vara ett alternativ för många familjer inte kan ta hand om sitt barn. En adoption är till för barnets bästa så att barnet ska få föräldrar och ett hem att växa upp i. Jag vill själv adoptera när jag är tillräckligt gammal och har det bra med jobb, boende och pengar. Jag skulle själv vilja ge i alla fall ett barn chansen till ett bättre liv.

Problemformulering

1. Vad innebär det att adoptera?

2. Hur går det till när man adopterar?

3. Vem/vilka får adoptera?

Resultat

1. Genom att adoptera så ger man en möjlighet för ett barn som tex förlorat sina föräldrar att få en egen familj men också att ge vuxna som längtar efter barn en möjlighet att bli förälder. Men vägen fram till att man får hem sitt adoptiv barn är en lång process, med många tankar, känslor och frågor inblandade. Dessutom är de praktiska utmaningarna många.

När man adopterar så får man ett väldigt stort ansvar, man tar hand om någon annans, man  ger en person ett nytt liv.

- Den som adopterar får vårdnad om barnet. 

- Den adopterade får samma arvsrätt som biologiska barn. Arvsrätten efter den biologiska familjen upphör helt i och med adoptionen. 

- Den adopterade får vid adoptionen familjens efternamn, i stort sett på samma regler som när ett barn får ett efternamn vid födsel.

- En adoption kan inte hävas.

2. Varje adoption ska vara till barnets bästa.

En grundtanke är  ”för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse”. 

Till en början så kollar myndigheterna i barnets hemland om det finns någon möjlighet för barnet att få en ny familj i det landet.  Om det inte går utreder myndigheterna om det är bäst för barnet att adopteras av en familj i ett annat land. Myndigheterna i de landet som barnet ska komma till har ett ansvar att de blivande adoptivföräldrarna är  lämpliga och väl förberedda att adoptera ett barn från ett annat land, detta gör de oftast med hjälp av adoptionscentrum i det aktuella landet. 

Om man vill adoptera så måste man få ett medgivande från kommunen man är skriven i. Men bara för att man får ett medgivande så betyder inte det att man får adoptera ett barn. Alla länder har olika regler och krav på adoptivföräldrarna. Några exempel är pågående eller tidigare sjukdom, ålder, övervikt, arbetslöshet, utländskt medborgarskap, negativa formuleringar i utredningen, stor åldersskillnad mellan makarna, funktionshinder, psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom och tillstånd såsom utmattningsdepression, anmärkningar i polisens belastningsregister, att utredaren gjort en negativ bedömning eller att medgivandet givits av en högre instans än socialnämnden. Så det är alltså väldigt mycket som bedöms innan man får adoptera ett barn. När adoptionscentren har fått in ansökan så läser det igenom den så går de noga igenom den för att kolla vilket land som det är aktuellt att skicka ansökan till.

3. För att man ska få adoptera så måste man fyllt 25 år och det rekommenderas även att man inte ska vara över 42 år när man ansöker om att få adoptera. Anledningen till att de rekommenderar att man ska vara högst 42 är att det inte ska vara för står åldersskillnad på barnet och föräldrarna. Alla länder har olika krav på vem som får adoptera, en del länder har krav på att du tex ska vara fullt frisk eller ha en utbildning. För att ett heterosexuellt par så måste man vara gifta, man kan alltså inte bara bo tillsammans. Men om man är ensamstående kvinna så finns det möjlighet att adoptera men däremot om man är man och ensamstående så är det desto svårare. Hittills finns det inga länder som accepterar en ensamstående man som adoptivfamilj. Det är samma problem med homosexuella, det finns hittills inga länder som godkänner homosexuella som adoptivfamilj. Självklart så får homosexuella par och ensamstående män ansöka om att adoptera men som det inga länder som godkänner detta än.

Analys

Det finns väldigt mycket positivt med adoption men det finns även en del negativa saker. Det negativa är tex att det kostar ganska mycket för att adoptera ett barn, det är väldigt lång väntetid, det är jätte höga kvar på de blivande föräldrarna, inga homosexuella/ ensamstående män får adoptera.

Runt om i hela världen finns det otroligt många barn som sitter på ett barnhem och väntar på ett bättre liv, och samtidigt är de familjer runt om i världen som väntar på att få barn. Det är det perfekta alternativet att adoptera. Men det finns ett stort problem, väntetiden är ca 2-4 år innan man kan få hem ett barn. Då har antal barn som vill bli adopterade ökat och lusten att adoptera kanske minskat. Anledningen till att det tar så otroligt lång tid tycker en del är förstående, eftersom det är viktigt att kolla bakgrunden, hur barnet kommer ha det, ekonomiska förutsättningar osv hos adoptivfamiljen. Men jag tycker det är alldeles för lång tid, för hur mycket hinner inte ändras på 2 år? Jag kanske blir sjuk, vilket leder till att det minskar mina chanser att adopterade, jag kanske blir kär och blir sambo  med någon (och vi måste gifta oss om vi vill adoptera) vilket leder till att jag måste söka om för att få ett nytt medgivande av kommunen. Och då drar det ut ännu mer på tiden och man är fortfarande lika långt ifrån att få adoptera. Det här leder till att många blir avskräckta till adoptera. 

Samtidigt som väntetiden är väldigt lång så är kraven på föräldrarna väldigt hårda, man får inte va sjuk, måste vara gifta, inga anmärkningar i något register osv. Det här gör också att många väljer att inte adoptera, eftersom kraven är så otroligt höga, nästan att man måste vara perfekt för att få ge ett barn ett bättre liv. Det är bra till en viss gräns att kraven är så höga, självklart ska barnen ha det så bra som möjligt, men samtidigt så tycker inte jag att man ska bli bortvald som adoptivfamilj bara för att man kanske är homosexuell, haft en sjukdom som liten, åkt fast för en fortkörning eller något liknande. Vem säger att ett homosexuellt par är sämre föräldrar än ett heterosexuellt par? 

Vem bestämmer att ensamstående män är sämre på att ta hand om ett barn än ensamstående kvinnor?

Jag var inne på bfa.se där hittade jag en sida med olika barn som de ”har” på olika barnhem runt om i världen som väntar på en ny familj. Några av förklaringarna av barnen låter så här:

Flicka född i september 2008. Hon är blind och har genomgått en hjärtoperation. 

Pojke född i december 2009. Han har diagnosen downsyndrom

Femårig pojke söker familj. Han är sen i utvecklingen och han visar tecken på ADHD 

Flicka född i september 2005. Hon har en väl utvecklad grovmotorik, springer och hoppar och kan stå på ett ben. Går upp och ned i trappor och är socialt välfungerande. Hon är älskvärd men lite försiktig mot främlingar. Understimulerad och sen i talet. 

7-årig flicka med Hepatit C. 

För övrigt en ovanligt positiv bedömning av vår konsultläkare. Hon gillar idrott och är snabb. Bra grov- och finmotorik. Detta är en glad, hjälpsam, noggrann och ambitiös tjej, som är mycket omtyckt i barnkollektivet.

Flicka drygt 12 år som har varit på barnhemmet sedan 2006. Hon har en utvecklingsförsening på grund av kraftig understimulering. 

Jag blir ledsen när jag läser det här, som tex den sista flicka, hon har varit på ett barnhem i ca 5 år, det är inte rätt! Om man kollar på den här sidan så kan man inte hitta ett enda barn ...