Beundran för brott

Människor har en beundran för brott. Det låter kanske märkligt då brott anses som en negativ handling i dagens samhälle. Man får läsa i tidningen om hur ett par män i rånaluvor försökt råna en bank med helikopter utan resultat. På TV ser man dokumentärer om hur en kvinna desperat knivhuggit en ung man för att sedan har tagit hans pengar och sprungit iväg. Varför stöter vi på brott och kriminalitet vart vi än vänder oss? Vad är det som gör att vi fascineras av denna kultur?

Det finns ingen direkt förklaring till varför samhället är så beroende av kriminalitet. Det finns många orsaker som påverkar mer eller mindre beroende på vem man menar. Människor som har varit uppvuxen i den tid där de har haft tillgång till TV, internet och nyhetsartiklar vet mycket väl vad brott handlar om och hur negativt det påverkar samhället. Sen finns det de som inte stöter på kriminella nyheter lika ofta. Hur vet de då vad det ger för konsekvenser om de rånar pengar från en livsmedelsbutik? De vet att det är fel att agera brottsligt, fast det hindrar inte de att utföra handlingarna då de inte har sett någon blivit tagen på bar och gärning.

Tillgång till medier kan även ge en motsatt effekt. Genom att läsa om grymhet, våld och mord kan det ge laglydiga människor inspiration till att utföra brott. Anledningen kan vara att de tycker att det verkar spännande att bryta mot lagen. Det som är förbjudet lockar många människor. Det finns även de som får ett adrealinkick av att göra det. Ann Heberlein, doktor i etik, anser dock att ondskan till att utföra brott påverkar oss när vi upplevt onda handlingar. Hon skriver i sin text ”Älskade ondska” (Sydsvenskan 18.11.2009) att människor läser och ser detta för att de är rädda och vill att våldet ska få sitt straff. Hon menar att människor som utför brott har genomlidit hemska upplevelser som senare har märkt dem för livet. Att hämnas är deras sätt att ta makten och återställa balansen i världen.

Men det är inte bara medier som påverkar oss, utan allt runt omkring oss påverkar våra sinnen ständigt. Redan som barn stöter man på lekar som man tyckte anses oskyldigt. Alla har väl någon gång lekt ”Polis och tjuv”, där tjuven ska springa och undvika till varje pris att bli tagen av polisen. Eller varför inte leksaksföretaget Legos senaste byggsats ”Värdetransportrån” som Patrik Färdow nämner på www.aftonbladet.se (publicerad 8.12.2010) med rubriken ”För oss som blir rånade är det ingen lek, Lego!”. Lego har nämligen börjat sälja byggsatser som anses stötande; där rånaren är hjälten som ska försöka klara sig från polisen. Små förskolebarn får redan tidigt ta del av den romantisering och glorifiering av grov brottslighet som deras äldre kompisar och syskon indoktrineras till av vuxna kriminella. Då är det kanske inte så konstigt att det finns människor som tycker att det är okej att begå brott. De har ju alltid tyckt att ”Polis och tjuv” är en kul lek. Varför skulle det inte vara det i verkligheten? Färdows artikel går därför lite hand i hand med Heberleins ”Älskade ondska”. De båda menar att det är händelser från tidigare som påverkar ens handling - Färdow om att ett brott kan anses som en lek och Heberlein om att det handlar om hämndlystenhet.

Dessa konsekvenser påverkar samhället negativt. Intresset för brott utvecklas ständigt då vi är omringade av medier som handlar om kriminalitet. Inom underhållningsbranschen stöter vi på våld som om det vore någonting att skämta om. Lösningen är inte att vi ska förbjuda våldsamma leksaker, för det gör vi redan med att införa åldersgräns, utan lösningen är att få föräldrarna en uppfattning på hur dess underhållning påverkar deras barn...