Argumentation. Anorexia: Det bästa som kan hända dig!

Argumentation.

Anorexia: Det bästa som kan hända dig.

Vi har i dagens moderna samhälle nått till en nivå där individen på grund av samhällets egen uppbyggnad inte längre behöver kämpa fysiskt för att överleva. De individer som förser resten av oss med föda är så behjälpta med utrustning och teknologi att inte ens de behöver slita på samma sätt längre.

Samtidigt har det uppstått en explosion av fetma och övervikt i hela den västerländska världen som redan i dag skördar offer i hjärtsjukdomar, diabetes och artros. När man kombinerar individens lättjefulla tillvaro med den överdrivna tillgången på mat så kan vi se att framtidsutsikterna är synnerligen dystra.

Därför menar jag att självvald, kontrollerad anoriexia är det bästa, mest resultatgivande en individ kan ägna sig åt. Anorexia nervosa som betyder nervös aptitlöshet på medicinskt språk är och förblir en sjukdom och ett gissel för de som har den. Men jag talar inte om sjukdomen anorexia. Jag talar om självdisciplinen anorexia.

En individ kan aldrig uppnå seger i sin egen tillvaro om drivkraften inte kommer inifrån. Och om individen inte är disciplinerad kan den aldrig uppbringa den drivkraften. Att ägna sig åt en sport kan vara mycket målorienterat och kräva god disciplin, men långt ifrån alla kan, eller har möjlighteten till det. Vad alla däremot har möjlighet till är att visa disciplin vid matbordet. Om en individ kan kontrollera sig själv, för att därefter visa sin egen kropp att det här går bra, då har man vunnit halva slaget. Men kan inte individen visa att den har kontroll ens i hemmet så kommer den inte heller att ha någon kontroll i resten av sitt liv.

De läsare som känner sig osäkra angående ordet anorexia kan fördjupa sig i Ashram, en diet som på alla sätt och vis innefattar allt jag har sagt. Eller läsa boken The Secret Anorexic Diet – Lose Weight Rapidly av Lizzie Miller. Miller beskriver ingående i sin bok hur man lägger upp en diet och mål utan att det behöver gå för långt. Anorexia kan vara en sjukdom, men Miller visar att det också kan vara en disciplinerad livsstil som inte alls är destruktiv. Miller visar att kontrollerad självsvält inte alls betyder att det måste gå ut över hälsa eller livskvalitet. Vad det istället gör är att uppmuntra till att äta hälsosamt när man väl äter något. Det uppmuntrar till att äta fiberrik mat som hela kroppen mår väl av, och att dricka vatten istället för läsk eller kaffe, och vilka fetter kroppen behöver för att fungera.

För knappt två och ett halv år sedan var jag ett skolboksexempel på en soffmördande fetknopp. Min vikt började så sakteliga närma sig två hundra kilo, och min allmänna kondition gjorde att jag blev andfådd när jag gick mellan kylskåpet och datorn. Mitt liv stog absolut still. Den ena dagen avbytte den andra och livet gick mig helt förbi i en takt som var så snabb att jag slöt mig ännu mer i min överviktiga misär. Förändringen skulle komma att ske en dag när jag var husvakt. Jag var så inne i ett modellbyggande att tiden flög, och för första gången i mitt liv ägnade jag mig åt något som fick mig att glömma att äta. En dag gick. Sedan ytterligare tre. Något började röra sig längst inne i de mörkaste delarna av min bortglömda självdisciplin: en drivkraft.

Jag tar mig friheten att hoppa fram till idag. På två och ett halv år har jag gått ner femtio kilo, bytt ut cirka tjugo kilo fett till mot muskler tack vare fysisk träning, hittat en mening och ett mål i mitt liv, börjat studera med goda resultat, blivit social och öppen, blivit herre över min egen situation och gör allt jag kan för att bli bättre än jag var igår.

Jag inser givetvis att denna självdisciplin kan bli självdestruktiv för en viss procent av de som ger sig i kast med den. På detta svarar jag att det kommer alltid att finnas de som leder, och de som följer. Det kommer alltid att finnas de som agerar och de som bara reagerar. Det kommer alltid att finnas vinnare och det kommer alltid att finnas förlorare. Vi har nått en gräns i samh...