Diktanalys Stagnelus Amanda
uppladdat: 2013-05-18
Inactive member
Han börjar med att skriva om hur han ser Amanda överallt. Hans exempel för Amanda är i naturen “I blomman i solen Amanda jag ser”. Han liknar henne med naturen för att den är vacker liksom Amanda. Han fortsätter även i andra strofen att jämföra henne med det vackra saker “när gullharpan spelar” och “när västan sig rör”. Han ser, tänker och känner Amanda överallt. Det är i den tredje strofen dikten vänder. Han kommer aldrig kommer att få sin Amanda och det gör honom olycklig “själarne ila”. Han kommer alltid vilja ha henne och det kommer inte att bli bra förrän han dör “till gyllene vila, i famnen av Gud”. All den kärleken han behöver finns inte där. Smärtan blir värre och värre och snart står han inte ut längre “i havet de snart, sig dånande kasta”. Han avslutar med att skriva om att hur mycket han än vill ha sin Amanda kommer han aldrig få henne “Men aldrig min trånad, till målet skall nå”. Det han mest drömmer om kommer han aldrig få. Han kommer vara ensam och olycklig “Blek, suckande, hånad, jag enslig ska gå”. Men han kommer fortfarande alltid längta och vilja ha sin gudomliga Amanda. Även i den här dikten liksom många andra tillexempel “till förruttelsen” kan man tolka hans kärlek till Amanda eller hans “älskade brud” som en kärlek till döden. Att Amanda är döden. Amanda kan stå för många saker, kärlek för kvinna, kärlek för döden, kärlek för gud. Dikten handlar alltså om längtan till den obesvarade kärleken, från gud eller från en kvinna. Jag kopplar nästan alla Stagnelius dikter till längtan efter olika saker. Mest kärleken och döden. I nästan alla dikter jag läst av Stagnelius beskriver han känslor, vackra platser, Amanda och liknande med naturen. Till exempel i Aftonpsalm “ur jorden dimman stiger” “de vida fält” i Amanda “i blomman” “i druvornas must” i Längtan “himmelska rosor” och i många andra. Hans dikter är ofta väldigt komplicerade med mycket liknelser, gammeldags ord och gamla Gudars namn. Han hade ett väldigt svårt liv och var inte älskad av någon. Han sägs även ha varit väldigt “ful” och förmodligen oskuld. Han ville ha sex och funderade ofta på att gå till prostituerade. Så hans dikter om kärlek hör nog även ihop med det. När han skriver om kärleken brukar han även använda namnet “Amanda” som personen i dikten. Hon beskrivs som en gudinna och det är nog så Stagnelius såg på kvinnor då han förmodligen aldrig varit en kvinna nära. Men det är inte alltid han använder sig av “Amanda” utan till exempel ett av hans mest kända verk heter “till Julia”. I många av hans verk har han även med Gud och gamla gudar. Då han var var gnostiker är det mesta han skrivit om Gud på ett negativt sätt, att han inte är älskad av Gud och inte kommer få komma till paradiset. Som i Till förruttnelsen skrev han “förskjuten av Gud” och i Näcken “Guds barn dock aldrig bliva”. Men jag blir lite förvirrad då han ibland skriver det som något positivt att dö och få komma till Gud som i dikten Amanda “till gyllene vila, i famnen av Gud”. Men det han skriver mest om är död och smärta. Han var olycklig och mådde inte bara dåligt på insidan utan hade äve...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
-
Inactive member 2019-02-25
Det här är inte en analys av den där dikten. Det här en analys på typ 5 om inte mer Stagnelius dikter. Och hans personliga liv.
Liknande arbeten
Källhänvisning
Inactive member [2013-05-18] Diktanalys Stagnelus AmandaMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=59258 [2024-03-29]