Satsa på modersmålsundervisning i skolan

Satsa på modersmålsundervisning i skolan

• Inledning Vilket fattigt liv utan flera språk! Även i Sverige kan det vara roligt att kommunicera med människor från andra länder och kulturer – eller? I dagens Sverige kan nästan alla förstå och uttrycka sig åtminstone två språk. På så sätt kan man säga att de flesta människor som bor i Sverige är två eller flerspråkiga. I den rätta miljön kan barn lära sig ett språk så att de behärskar dem alla som modersmål. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle där vi, individerna, oavsett vårt ursprung och vår identitet, har något gemensamt. Detta gemensamma är att alla har ett språk. Språket definierar vår identitet, historia och traditioner. Språket kan förhoppningsvis ge oss en känsla av trygghet och samhörighet med andra som talar samma språk och har en gemensam kultur. Men den här tryggheten kan försvinna när man av olika orsaker måste flytta till ett annat land där man måste ha kontakt med människor som tillhör en annan kultur. Flera forskningsrapporter lyfter fram betydelsen av modersmålsundervisning och skolorna är skyldiga att erbjuda elever,i olika åldrar,denna undervisning. Men hur uppfattar eleverna undervisningen? Känner eleverna att deras modersmålsundervisning är betydelsefull och vad tycker de om ämnesinnehållet? Vilken pedagogisk grundsyn präglar undervisningen och vilken betydelse har egentligen modersmålet för de flerspråkiga eleverna?

• Avhandlande del De populära kriterierna säger att modersmålet är ”det språk som man tänker på, det språk som man drömmer på och det språk som man räknar på” .En annan populär uppfattning är att man definierar modersmål som det språk som modern talar . Med hjälp av språket kan vi uttrycka vår tillhörighet, kultur och våra värderingar. Men vi behöver också ha språket som ett tankeverktyg; vi behöver språket för att kunna tänka, dra slutsatser, drömma och kommunicera. Enligt Skolverket (2002) finns det tre stora anledningar till varför det är viktigt att utveckla modersmålet. Modersmålet är betydelsefullt för språkutvecklingen, identiteten och lärandet. I 1977 kommer modersmålsreformen och motiven som låg bakom denna var att man ville betona modersmålets vikt för individens språkutveckling och etniska kulturella identitet. Betoning på etnisk identitet innebär, enligt Hyltenstam & Toumela, att man vill lyfta fram två demokratiska mål, nämligen "jämlikhet" och "valfrihet". "Jämlikhet" för att invandrare och svenskar har samma rättigheter i svenska samhället. För att invandrares integration ska möjliggöras måste de behärska svenska. Kulturell "valfrihet" innebär att invandrare får bestämma frivilligt till vilken grad de vill medverka i svensk kultur såväl som i vilken grad de vill bevara sin egen kultur. För att möjliggöra valfrihet är det nödvändigt att samhället kan stärka inlärningen både av modersmål och av svenska (Hyltestam & Toumela, 1996, s. 30). För många individer och familjer i ett mångkulturellt samhälle finns ett behov av att kunna minst landets språk och sitt ursprungslands språk. Detta för att kunna fungera socialt, och eventuellt även yrkesmässigt, med hela sin omgivning. Detta kan tyckas vara enbart för individens skull. Det internationella forskningsunderlaget vill visa att modersmålsundervisning spelar en viktig roll inte bara för utveckling av modersmålet utan också för utveckling av svenska som andraspråk (Hyltenstam & Toumela, 1996, s. 36). Ett av de huvudsakliga problemen med modersmålundervisningen är att ämnet är frivilligt och ofta inte är schemalagt med hänsyn till andra lektioner, vilket betyder att den ofta förekommer sist på dagen, eventuellt med håltimma innan. Eleverna får modersmålsundervisningen i dåliga lokaler som inte är anpassade till en god lärandemiljö och dessutom används det inte lämpliga läromedel. Innehållet är ofta irrelevant för elevernas livssituation. En annan variant 8 är att en del elever får modersmålsundervisning utanför timplanen och efter ordinarie skoltid (Ladberg, 1999, s. 108). Modersmålsundervisning har lägre status i skolan än andra ämnen. Lärarna i modersmålsundervisning ses inte som en viktig del i barnens språk och identitetsutveckling, vilka kan ge barnen självförtroende på ett sätt som svensk personal inte kan göra. Modersmålsläraren har även lägre status i skolan och brukar vara osynliga för de svenska lärarna. Det är att notera, i detta fall, att det inte är möjligt att samarbeta med svensklärare om det inte finns en bra, positiv och accepterande inställning till barnens minoritetsspråk, d.v.s. ett modersmål som inte är svenska. Detta leder till att barnen tappar motivationen och intresset för att lära sig sitt modersmål (Ladberg, 1999, s. 90-92). Det faktum att det fanns andra elever med annat modersmål än svenska dyker upp i offentliga dokument först under senare delen av 1960-talet. I Lgr 62 nämns att "finska elever kunde välja finska som tillvalsämne i årskurserna 7 och 8" . På 1960-talet började man att ta hänsyn till invandrarelevers behov av språkutveckling inom det egna modersmålet. Följden blev att dessa elever samt svenska barn som har gått i utländska skolor fick stödundervisning i svenska som andraspråk och studiehandledning på elevernas modersmål (tidigare benämnt hemspråk). Från 1968 kunde invandrarelever få modersmålsundervisning såvida kommunerna frivilligt ordnade det(Hyltenstam & Toumela, 1996, s.44).

• Avslutning

Sammanfattningsvis kan man säga att modersmålsundervisningen i skolan är i generellt sätt ses som en bra sak finns också några nackdelar såsom : samhället attityd gentemot ämnet, svårigheterna att hitta så många lärare för alla språk som talas i Sverige och inte minst pengarna för att stödja projek...