Sverige under 1800- talet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En by i Sverige under 1800-talet

Den här byn var en tätbebyggd liten by med olika bostadshus som låg utefter en gata. låg lite

utanför tätområdet fanns en kyrka dit man gick och en prästgård samt en vattensåg, en kvarn

och en smedja som.

Åkrarna i byn var uppdelade i smala och små tegar som låg utspridda runt omkring byn.

Varje bonde kunde ha åkrar på 50-75 olika ställen i byn. Varje gård av varje åker hade ett

stycke som motsvarade mot gårdens storlek. Därför var ägorna av markerna väldigt splittrade.

Spädbarnsdödligheten i byn låg på cirka 25 %, således väldigt hög.

Med tanke på detta var det mycket fattigt i byn och befolkningsökningen var inte speciellt

90 % av befolkningen jobbade med jordbruksarbete. De var pigor, drängar, inhysefolk,

backstugusittare och tjänstejon. Backstugusittarna och inhyseshjonen var ofta gamla och sjuka

drängar och pigor, de hade nätt och jämt något ställe att bo på och jobbade så gott de kunde.

I tjänstehjonen ingick drängar, pigor som var årsanställda och kunde välja att ta ledigt en

vecka på hösten eller byta bonde. Pigorna och drängarna bodde i drängstugor.

Husbönderna var de som ägde marken, som de andra odlade på och de som de andra jobbade

för. Husbönderna var i minoritet, det vill säga bara en liten del av de som jobbade med

jordbruket. Närmast dem stod torparna som bland annat kunde vara sönder till husbönderna.

De resterande 10% var präster som jobbade i kyrkan eller smeder som jobbade med att smida

järn på smedjan. De kunde smida till exempel hästskor och hästvagnar. Man jobbade även på

vattensågen nere i byn. Vattensågen var beroende av rinnande vatten till ett hjul som pendlade

och var den enda energikällan som man använde sig av i byn, förutom muskelkraften.

Ångan hade inte uppfunnits än och just därför transporterade man sig till fots, med båtar eller

med häst och vagn, vilket dock var väldigt dyrt och vägarna var heller inte särskilt bra. När

man transporterade tyngre gods använde man sig av vattenvägar eller vintervägar.

Senare i Sverige under 1850- talet kom man på att det inte över huvud taget var någon bra

idé att åkrarna låg i små tegar och att de dessutom var utspridda. Därför införde man en by

sprängning i alla byar som skulle effektivisera jordbruket, och även den här byn präglades av

detta. Det här är en av de viktigaste reformerna i Sverige under 1800- talet, och kallas för laga

Nu skulle varje husbonde bo vid sin åker som inte längre låg utspridd på olika ställen i byn

i smala tegar, utan var en stor och sammanhängande åker. Bodde man inte vid den nya åker

man blivit tilldelad kunde det förekomma att man var tvungen att flytta. Detta ledde till en

utflyttning ur byns centrum och en andvändning av ytterområdena i byn.

Detta var jobbigast för kvinnorna som hade hemarbete med andra kvinnor. Det fanns heller

inga allmänna marker kvar. Vad som var positivt med laga skifte var att man kunde odla

upp nya jordar och att man inte längre behövde passera någon annans åker för att komma

till sin egen. Man vågade testa nya grödor och produktionen ökade vilket var meningen med

laga skifte. Man började exportera spannmål, mestadels havre och befolkningen i byn ökade

otroligt mycket i takt med jordbruket. Spädbarnsdödligheten var inte lika hög som tidigare

vilket också blev ett av skälen till att befolkning ökade drastiskt.

En folkskola hade också byggts upp i byn, eftersom 1842 års folkskolestadga som hörde

till de liberala reformerna hade införts i Sverige. Folkskolan var för både flickor och pojkar

men till största del tillämpad för de fattiga på grund av att de fattiga inte kunde inrätta egen

hemundervisning.

Man kunde börja skolan i 5-11 års ålder men det vanligaste var att man började i 8-9 års ålder.

Prästerna och lärarna bestämde hur länge man skulle genomgå folkskolan men genomsnittet

låg på 1år. 65 % av barnen i byn gick i folkskolan. Syftet med skolan var att höja

medborgarandan och utbildningsnivån. Skolan bestod oftast bara av ett rum där alla barnen

blev undervisade samtidigt. Barnen fick skriva i sandbänkar eller på griffeltavlor eftersom

papper var för dyrt.

Människorna var fortfarande fattiga men tack vare 1846 års näringsfrihet som hade införts i

Sverige avskaffades skråväsendet och man tog bort bestämmelserna om hantverk och handel.

Det ledde till att varje människa, till och med kvinnor kunde i princip få jobba med vilket yrke

som helst och man blev mycket mer självständig.

1846 års näringsfrihet hörde också till de liberala reformerna och det var en viktig reform för

kvinnor som fick samma möjlighet som männen hade att arbeta med hantverk.

En hel del framsteg hade skett. Byn hade fått en folkskola och en handelsbod där man kunde

handla livsmedel. Smeden hade bytt namn till smidesverkstad och en del av husen hade flyttat

sig ut ifrån centrum. En bostad för statarna hade kommigt till, där bodde gifta arbetare så

kallade statare som mestadels fick sin lön i naturprodukter och tillhörde tjänstehjonen.

Folkskolan och avskaffningen av skråväsendet hade kommit till i samband med liberalismen

som en följd av medelklassens tillväxt och en ökad ekonomisk makt. Alla människor i

socken vilket menas de som tillhörde samma kyrka, vilket i det här fallet var hela byn, hade

skyldighet till att ha en skola och handelsbodar, eftersom det nu hade blivit tillåtet ute på

landet vilket det inte var förr. Folk hade flyttat ut från centrum eftersom laga skifte införts och

man skulle bo vid sin åker. Byn hade formats av den liberala högkonjunkturen som pågick i

Sverige.

År 1900 skedde stora förändringar i byn, eftersom industrin började ta fart. Åkrarna var

nu förbättrade och människorna började få det bättre. Ett mejeri där man tillverkade

mjölkprodukter hade tillkommit och centrum hade förflyttats till järnvägen där industrin låg

och ett industrisamhälle hade växt fram. Vid industrin låg en ångsåg som kom till att bli det

stora genombrottet och den nya energikällan som ersatte vattensågen som lagts ned. Man

var inte beroende av rinnande vatten på samma sätt nu, utan man bedrevs med ånga och

ångsågen kunde ligga var som helst. Det fanns affärer och arbetarbostäder för de som arbetade

vid industrin. Ett folketshus- och ett missionshus och en verkstadsindustri låg också vid

järnvägen.

Fortfarande var jordbruksarbetarna i majoritet då de utgjorde 70 % av folket i byn.

Efter 1846 års näringsfrihet hade kvinnorna rätten till att jobba med vad de ville, men det

blev stora skillnader på medelklassen och arbetar klassen och män och kvinnor. Tillhörde

man medelklassen som kvinna styrde man och ställde oftast i sitt egna hem då man hade

hembiträden så som, kokerskor, barnjungfrur, husor och pigor, som tillhörde arbetarklassen.

Bland arbetarklassen var det vanligast att man jobbade som hembiträde eller piga.

Många kvinnor inom arbetarklassen jobbade också ofta i fabriker.

De stora skillnaderna med arbetet för kvinnorna var att man fick lägre löner och lägre status

och männen tog för givet att det var dem som skulle jobba med maskinerna.

När Sverige blev förd åt demokratisk riktning bildades folkrörelser. Folkrörelserna hade en

stor inverkan på demokratin i Sverige. En av folkrörelserna var arbetarrörelsen som tog fart

efter en strejk i Sundsvall. Man började organisera sig i fackföreningar som i sin tur förenade

sig i fackförbund och detta kom sedan att bli till ett centralt organ. Arbetarrörelsen handlade

i princip om de anställdas arbetarvillkor. För de anställda inom var detta inte något positivt

från början eftersom man blev avskedad om man gick med i föreningarna men år 1906 lovade

arbetsgivarna att inte avskeda någon om de var med i föreningarna. En annan folkrörelse var

nykterhetsrörelsen som skulle bidra till mindre drickande av alkohol. Eftersom användning

av alkohol var ett stort problem. En annan folkrörelse som kom till var Väckelserörelsen med

frikyrkorna som bildade församlingar och blev konkur...