Svenska Nationellt tal Feminism

Låt mig spola tillbaka tiden till 1800-talet. Ett århundrade där kvinnor inte hade någon egen talan alls. Man hade varken rätt att driva sitt eget företag, ärva, bestämma över sin egen kropp eller åka utomlands på egen vilja. Det enda man dög till som kvinna på 1800-talet var att vara ’’hemmets ängel’’ genom att stötta sin man, städa och laga mat. Idag, år 2015 har vi tack och lov kommit längre än så. Många anser till och med att man kan numera kan klassa Sverige som ett helt jämställt land. Problemet är bara att trots att det har gått mer än 200 år sedan 1800-talet genomsyras fortfarande vårt ’’jämställda samhälle’’ av män som har makten och som främst inte förstår ett nej. Fortfarande får våldtäktsmän lägre straff om tjejen varit berusad eller klätt sig utmanande, fortfarande uppmuntras kvinnor till att vara tysta, duktiga och snygga objekt. Vi ska vara pinnsmala och fläckfria.  Så nej, vårt samhälle är långt ifrån jämställt och det är just därför feminism behövs.

I mångas ögon är feminism en onödig rörelse som består av manshatande kvinnor som bara är missnöjda med sitt liv. Tiffany Lindfors skriver i sin krönika (Nyheter24 2014-10-19) ’’Feminismen är inte rätt för Sverige’’ hur hon tycker att kvinnor gör sig själv till offer genom att kalla sig själv feminist. Även Isabella Löwengrip som är egen företagare har gått ut med att hon tycker att feminister är ’’ett gäng kränkta, vita medelklass kvinnor som sitter runt ett bord med ett glas rödvin och hittar på en massa frågor att strida för’’.  

Personligen blir jag både chockad och ledsen av att se dessa uttalanden från två framgångsrika kvinnor. Utan feminismen hade de inte ens fått vara där de är idag. Tiffany hade inte fått uttrycka sin åsikt via en krönika på internet och Isabella hade verkligen inte fått driva ett företag som omsätter miljoner av kronor varje år.

För mig är feminismen en trygghet. Den jobbar ju för jag ska få alla rättigheter jag inte har just nu. Den jobbar för att jag ska få lika mycket lön som mina manliga klasskamrater i framtiden och för att jag ska slippa vara livrädd varje gång jag går hem ensam när det har blivit mörkt ute.

I augusti ska jag till Cypern med mina tjejkompisar efter flera veckors tjat av mina föräldrar. Tillslut fick jag åka dit bara jag lovade att jag aldrig skulle gå ensam någonstans eller ta en drink från baren då det är stor risk att någon skulle droga en för att sedan utnyttja en. ’’Det är inte dig vi inte litar på, det är killarna där borta vi inte litar på’’. Det här är bara ett av alla hundra exempel jag har på varför jag kallar mig själv feminist, för att jag en dag ska kunna resa utomlands utan att mina nära och kära ska vara livrädda att någon inte ska behandla mig bra.

Det är svårt att bryta sig från normer, det är ju såhär vi har blivit uppfostrade. Tjejer ska ta det som en komplimang om en kille vill ta på henne eftersom ’’han tycker ju bara om dig’’, ha rosa på sig och vara tystlåtna medan killar ska bära blått, vara högljudda och agera modigt i alla situationer. Men bara för att vi är uppfostrade på att visst sätt betyder inte det att vi för alltid behöver följa det, vi är ju trots allt uppfostrade av en generation på 60-talet. Tiderna förändras och tur är väl det. Skulle den feministiska rörelsen tystas ned skulle k...