"Liftarens Guide Till Galaxen"

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Liftarens Guide Till Galaxen”

Innan jag började läsa:
Jag har stora förväntningar på den här boken för jag har hört mycket bra om boken och sett filmen som var väldigt bra.
50 sidor in i boken:
”Torsdag morgon klockan åtta vaknade Arthur och mådde inte särskilt bra. Han vaknade med baksmälla, klev upp, öppnade ett fönster och såg en bulldozer, hittade sina tofflor och gick till badrummet. Rakspegeln pekade mot taket. Han rättade till den och såg en skymt av en bulldozer utanför. Den är gul tänkte han. När spegeln kommit rätt såg han sin egen skäggstubb, och rakade bort den. Ordet bulldozer gled genom hans huvud och försökte hitta fäste.”
Så här börjar boken, direkt in i handligen. Nu när jag har läst 50 sidor börjar det galna, Arthur Dent får se sitt hus rivas av gula maskiner för att bygga en motorväg. Men det är inte allt, han får reda på att hans bästa kompis Ford Prefect är en utomjording, som arbetar men en intergalaxisk bok, Liftarens Guide Till Galxen. Och till råge på allt kommer det ett gult rymdskepp för att utplåna jorden för att bygga en intergalaxisk motorväg.
Nu tar Ford upp en apparat som är en sorts liftarpinne som signalerar att man vill lifta. Plötsligt sitter dom i ett rymdskepp, och där var det slut på dom första 50 sidorna. Man kastades direkt in boken och blir aktiv. Början var bra skriven, men den var lite konstig.
När jag läst klart:
Den här boken är helt klart den underligaste bok jag läst. Man kastas från universums regering till en fluga på en varelse på helt ”vanlig” planet.
”- Kanske vi kan slippa ditt ego för en stund? Det här är viktigt, sa Trillian.
– Om det finns någonting viktigare än mitt ego, så vill jag att det infångas och likvideras omedelbart, svarade Zaphod.”
Det här citatet fångar sättet som universum egentligen är uppbyggd på. Genom att man inte respekt för dom lägre stående kommer man långt. Den senare delen av boken handlar om när dom yrar runt i universsum och liftar med ”Osannoliksdriften” och utplånar lite planeter, lyssnar på lite dödande poesi mm. Men boken går över gränsen vad som är roligt ibland. Ordvitsar varje mening, överdrivet. t.ex ”- Jag förebrår dig inte, sa Marvin och räknade femhundranittiosju miljoner får innan han somnade om, en sekund senare.” Förresten visste du att jorden är egentligen en dator...