En näve dadlar - Masoud

En näve dädlär - Täyeb Sälihs

Bilden av Masoud förändras allt eftersom man läser berättelsen. I början får man uppfattningen av
att Masoud är en slöfock som bara tänker på sig själv och på kvinnor. Det är så farfadern i berättelsen framställer honom när han pratar om hur mycket land Masoud hade ägt. ”[…] Alltsammans fick Masoud utan att lyfta ett finger. Han ärvde det efter sin far.”,”[…] Det är för att han är en slöfock, och slöfockar tål jag inte. ”. Man märker tydligt att farfadern inte gillar Masoud, det är precis som att de två har ett outtalat förflutet som ligger under ytan och kokar.

I början märker man hur stort tycke pojken har för sin farfar, hur mycket pojken ser upp till honom
och beundrar honom. Därför tar pojken åt sig av vad farfadern har att säga om Masoud och funderar mycket över detta. Pojken kan inte förstå varför Masoud skulle vara en sådana bedrövlig och lat man när han alltid verkade så glad. ”[…]Jag drog till minnes Masouds vackra sångröst, och hans bullrande skratt som dånade som en fors”.

Trots alla dessa beskyllningar deltar Masoud på fältet när de skördar dadlarna och ser till att
arbetarna gör det på rätt sätt, ”[…] Akta så att du inte hugger i palmens hjärta!”. Men det är utan
någon mening då arbetarna totalt ignorerar Masoud. ”[…] pojken som satt i daddelpalmens topp gick raskt och ivrigt loss på den dignande grenen med sitt redskap.”

Det som skiljer Masoud från pojkens farfar och det som säger emot farfadern mest är att undertiden Masoud är glad och vakar över skörden så sitter farfadern, som anklagar Masoud för att vara en slöfock, på ett avstånd och sover. Och medan alla andra står och mumsar i sig några av dadlarna efter skörden ser Masoud till att dadlarna är fina ”[…] Masoud fyllde handen med dadlar, förde dem till näsan och luktade på dem länge innan han la tillbaka dem på plats”.

Under uppdelningen av dadlarna står Masoud tålmodigt och väntar på sin tur medan pojkens farfar
snabbt snor åt sig fem säckar. Tillslut är alla säckar borta och Masoud står utan. Masoud verkar som en väldigt osäker och försiktig man, man får en känsla av att han har vart med om något hemskt i livet men vill samtidigt hålla sitt yttre uppe genom att vara glad. En tanke om vad det kan vara som Masoud har vart med om är att han kan vara skyldig pojkens farfar pengar ”[…]Du är fortfarande skyldig mig 50 pund ”. Masoud var en gång rik på tillgångar men fattig på kärlek. Han var en man som har så mycket men samtidigt så lite. I slutet av novellen upplevs det som att det nu är pojkens farfar som blivit denna person. Han sitter och räknar sina feddor och pengar medan pojken allt eftersom förlorar sin hjältekänsla inför sin farfar.

I slutet av novellen utför pojken en symbolisk handling för att visa hur fel han tyckte Masoud blev
behandlad. ”[…] Jag vet inte varför, men jag stoppade ett finger i halsen och kräktes upp dadlarna
jag hade ätit.” Pojkens upplevelse av att Masoud blev så utstött och illa behandlad gjorde honom