Filmrecension om filmen Frida

Historia  i  populärkulturen  
Eloise  Reyes,  SA14D  
 
Frida  

Regissör:  Julie  Taymor  
Premiär:  25  oktober  2002  
Originalspråk:  engelska  
Genre:  biografisk,  drama  och  romantik
 
 
Frida  är  en  film  som  utspelar  sig  från  år  1922  till  år  1954  i  Mexiko.  Det  är  modern  tid,  
där  bilar,  telefoner,  radio  och  kylskåp  blev  vanligare  även  om  långt  ifrån  alla  hade  
tillgång  till  moderniteterna.    Den  här  tiden  är  också  en  del  av  världskrigens  tid  och  det  
visas  i  filmen  ganska  tydligt.  Filmen  utspelas  till  stor  del  i  Mexiko  under  slutet  på  den  
mexikanska  revolutionen  som  pågick  under  1920-­-talet.
 
Under  åren  filmen  utspelade  sig  i  så  hade  Mexiko  en  ganska  ostabil  regim  eftersom  det  
hade  varit  så  många  olika  ledare  under  1910-­-1920.  I  majoriteten  av  källor  som  
exempelvis  wikipedia  och  latinamericanhistory  står  det  att  landet  kom  på  fötter  när  
Lázaro  Cárdenas  del  Rio  trädde  in  i  makten  som  president  år  1934.    
Mänskliga  rättigheter  började  utvecklas  på  en  individuell  nivå  i  Mexiko  efter  den  nya  
konstitutionen  1917.  Under  tiden  filmen  utspelade  sig  hade  människor  nyss  fått  grund  
rättigheter  som  vård,  utbildning,  och  bostad.  För  kvinnor  var  det  svårt  att  få  sina  
rättigheter  igenom,  det  är  det  än  idag  i  Mexiko,  särskilt  på  grund  av  macho  kulturen.  
Klasskillnaden  var  stor  på  den  här  tiden  och  rättsäkerheten  fungerade  dåligt.  Filmen  
utspelar  sig  i  en  tid  som  sträcker  ut  sig  under  en  någorlunda  lång  period  där  bland  annat  
andra  världskriget  dyker  upp  och  med  det  kommer  förtrycket  av  yttrandefrihet.  Det  
sista  speglas  tydligt  i  filmen  då  den  visar  att  man  kunde  bli  dödad  var  som  helst  i  världen  
bara  för  att  tänka  annorlunda.    
 
Frida  är  en  biografisk  film  om  konstnären  Frida  Kahlo.  Filmen  handlar  om  hennes  liv,  
hur  hon  går  igenom  en  olycka  i  sin  ungdom  som  påverkar  henne  fysiskt  resten  av  livet.  
Filmen  berättar  om  hur  hon  använder  sin  smärta  och  sin  egen  verklighet  för  att  skapa  en  
surrealistisk  och  unik  konst.  En  stor  del  av  filmen  skildrar  hennes  liv  med  muralmålaren  
Diego  Rivera  och  deras  passion  för  varandra.  De  hade  ett  turbulent  
äktenskap,  fullt  med  bland  annat  mycket  otrogenheter,  lögner,  
beundran  och  en  stark  kärlek.  Deras  relation  är  tillsammans  med  
Fridas  utveckling  inom  både  konst  och  sjukdomar  huvudintrigen  i  
filmen.  Politiken  har  även  en  betydande  roll  i  handlingen  men  
mestadels  från  Diego  Riveras  sida  eftersom  hans  muralmålningar  var  
symboler  för  politiska  åsikter  och  ideologier.  Frida  stöttade  honom  
genom  allt  han  gjorde,  från  problem  med  hans  muralmålningar  i  USA  
på  grund  av  hans  politiska  synpunkter  till  att  ta  emot  och  skydda  den  
inflytelserika  kommunisten  Lev  Trotskij  i  deras  hus.  
 
Filmen  skildrar  Fridas  liv  och  handlingen  lämnar  inte  Frida  Kahlo  förutom  en  scen  när  
Diego  på  egen  hand  har  ett  möte  med  en  politiker.  Frida  hade  ett  väldigt  ensamt  liv,  
antagligen  på  grund  av  hennes  handikapp.  Filmen  visar  alltså  inte  mycket  från  tiden  
Frida  lever  i  utan  mer  från  nuet  i  hennes  verklighet.  Det  finns  inslag  av  politik  i  början  av  
filmen  som  när  Frida  och  Diego  går  tillsammans  med  en  grupp  folk  igenom  en  stad  i  
Mexiko  och  sjunger  en  sång  om  revolution  för  vänstern.  Detta  gör  de  under  åren  som  
nya  revolutionära  partier  är  aktuella  i  samhället  igen  sedan  den  mexikanska  

Historia  i  populärkulturen  
Eloise  Reyes,  SA14D  
 
revolutionen.  När  Lázaro  Cardenas  del  Rio  kom  till  makten  blev  kommunistpartiet  i  
smyg  aktuellt.  Diego  och  Frida  tillhör  kommunist  partiet.  I  samma  scen  som  de  sjunger  i  
staden  så  finns  det  en  anakronism  eftersom  sången  om  revolution  gjordes  år  1973.    
 
Kommunismen  är  ord,  tankar  och  åtgärder  som  kommer  upp  ofta  i  filmen.  Diego  är  aktiv  
i  en  rörelse  som  handlar  om  mexikanskt  muralmåleri  som  framhäver  politiska  åsikter  
därför  blir  han  högt  uppsatt  inom  kommunist  partiet  han  tillhör.  Jag  menar  inte  att  
kommunismen  är  autentisk  i  tiden  då  filmen  utspelade  sig,  men  det  var  under  dessa  år  
som  den  hade  som  mest  inflytande  i  världen.  I  filmen  visas  också  en  del  av  politisk  
förtryck,  Lev  Trotskij  blir  tvungen  att  fly  från  Sovjetunionen  till  Mexiko  på  grund  av  att  
Stalin  skulle  döda  honom  och  hans  fru  om  han  stannade.  Stalin  hade  redan  dödat  
Trotskijs  barn  eftersom  de  hade  andra  åsikter  än  han  själv.  Under  andra  världskriget  var  
det  inte  lätt  att  tänka  annorlunda  men  att  bli  raderad  från  både  världen  och  samhället  
var  så  lätt  som  att  lyfta  en  fjäder.  Personligen  tror  jag  inte  att  det  är  så  okomplicerat  att  
radera  stora  ledare  som  Trotskij  från  mänskligheten  och  dennas  föreställningsvärld.    
 
Några  egenskaper  som  både  är  autentiska  i  Mexiko  och  i  tiden  filmen  utspelar  sig  i  är  
patriarkatet,  familjelivet  och  konservatismen.  Jag  noterade  patriarkatet  i  filmen  
eftersom  jag  bara  såg  att  Fridas  pappa  jobbade  med  något  för  att  försörja  familjen  
medan  mamman  var  hemma  och  hjälpte  till  med  hemmasysslor.  När  Frida  gifte  sig  med  
Diego  så  var  det  han  som  försörjde  deras  liv,  man  såg  att  det  var  han  som  var  den  som  
tjänade  pengar  med  sin  konst  medan  Fridas  konst  inte  fick  lika  mycket  uppmärksamhet.  
Machokulturen  var  och  är  mycket  aktuell  i  Mexiko  men  jag  tycker  inte  att  filmen  
fokuserar  på  sådant  förutom  i  de  nämnda  detaljerna.    
Det  enda  fokusen  på  familjelivet  jag  lade  märke  till  är  när  Frida  möter  Diego  för  första  
gången  och  ber  honom  titta  och  ge  henne  bedöm  om  hennes  konst.  Frida  säger  då:  ”I  
have  to  work  to  earn  a  living,  so  I  don’t  have  time  to  fool  around  just  for  vanity.  If  I’m  not  
good  enough  I’ll  have  to  do  something  else  to  help  my  parents”.  
 
Filmen  gjordes  år  2002  och  personligen  känner  jag  inte  av  den  moderna  tiden  mer  än  i  
några  avancerade  datoreffekter.  Jag  tror  att  detta  kan  bero  mycket  på  att  Frida  är  en  
biografisk  film  och  inget  som  någon  i  år  2002  hittat  på.  Regissören  har  valt  att  dela  de  
mest  händelserika  momenten  i  Frida  Kahlos  liv  och  han  för  oss  tillbaka  till  de  åren  hon  
levde  utan  att  lämna  noterande  spår  från  2002.  Det  finns  dock  några  anakronismer  som  
kan  vara  intressanta  att  berätta:    
När  Frida  går  igenom  olyckan  i  hennes  tidiga  år  så  ser  man  henne  sitta  i  en  modern  
rullstol.  
Frida  är  i  USA  och  tittar  på  filmen  King  Kong,  när  den  filmen  egentligen  kom  ut  ett  år  
efter  hon  var  i  USA.    
För  att  få  mer  uppmärksamhet  i  världen  har  regissören  valt  att  göra  filmen  på  engelska  
och  inte  spanska  vilket  jag  i  början  av  filmen  ansåg  vara  fel  men  sedan  så  vande  jag  mig  
vid  att  alla  var  engelsktalande  och  jag  förstår  att  det  var  för  att  fler  människor  runt  om  i  
världen  skulle  kunna  relatera  till  filmen.  
 
Regissören  har  valt  en  dramaturgi  som  kretsar  mycket  runt  Fridas  och  Diegos  relation.  
Det  är  exempelvis  mycket  mer  fokus  på  när  Diego  och  Frida  är  otrogna  mot  varandra  än  
Fridas  konst.  De  eviga  och  allmänskliga  frågorna  kring  kärlek  är  ett  centralt  tema.  Hur  
mycket  kan  man  älska  en  person?  Hur  mycket  kan  kärleken  förlåta?    En  sak  som  Diego  
och  Frida  säger  är  grunden  i  deras  relation  är  lojalitet,  ändå  är  Diego  otrogen  mot  Frida  

Historia  i  populärkulturen  
Eloise  Reyes,  SA14D  
 
med  hennes  syster.  Var  och  när  går  gränsen?  Det  är  flera  frågor  som  håller  en  
uppmärksam  i  deras  kärleksdrama.  Regissören  har  valt  att  dramaturgin  kan  vara  saker  
som  människor  kan  relatera  till  som  sorg.  När  man  tittar  färdigt  på  Frida  är  det  lätt  att  
tycka  synd  om  henne  på  grund  av  hennes  liv  som  var  så  fullt  fysiskt  skada  och  dessutom  
att  hennes  hjärta  blev  krossad  hela  tiden.  Frida  älskar  Diego  mer  än  allt  annat  i  världen  
och  hon  förlåter  honom  och  väljer  att  acceptera  honom  som  han  är.  Hon  väljer  sorg  för  
att  få  kärleken  hon  vill  ha.  Precis  som  många  människor.    
 
Feminism  var  inget  som  togs  upp  i  filmen,  men  från  mitt  perspektiv  tycker  jag  att  Frida  
Kahlo  var  en  feminist.  Hon  gick  inte  runt  och  pratade  om  kvinnors  rättigheter  men  
genom  sitt  liv  visade  hon  att  kvinnor  är  precis  lika  starka  som  män  och  behöver  inte  av  
dem  för  att  överleva.  Filmen  visar  att  hennes  främsta  egenskaper  var  att  hon  var  tuff,  
känslosam,  modig,  liberalistisk  och  en  stark  individ.  Den  kvinnliga  modellen  som  många  
vill  leva  upp  till.  Detta  kan  skapa  samhällsdebatt  eftersom  kvinnorna  som  levde  på  den  
här  tiden  inte  direkt  ansågs  vara  vanliga  om  de  gjorde  sådana  liberalistiska  saker  som  
Frida  Kahlo.  Det  finns  exempelvis  en  scen  där  män  tävlar  om  vem  som  tar  den  största  
klunken  ur  en  flaska  med  alkohol,  Frida  tar  då  flaskan  och  tar  den  största  klunken  av  
dem  alla,  sedan  börjar  hon  framför  alla  på  en  fest  dansa  sensuellt  med  en  annan  kvinna  
som  hon  sedan  kysser  på  slutet.  Denna  scen  visar  ett  tydligt  exempel  på  att  Frida  inte  
var  rädd  vara  sig  själv  och  göra  som  hon  ville,  speciellt  saker  som  inte  ansågs  vara  
lämpliga  för  en  kvinna  på  den  här  tiden  i  Mexiko.  Frida  Kahlo  är  nu  en  stor  förebild  för  
många  kvinnor  i  världen,  särskilt  i  Latinamerika.  Hon  visade  att  människors  tankar  och  
känslor  kunde  visas  i  samhället,  på  hennes  egna  surrealistiska  sätt.  En  annan  sak  som  
kan  skapa  samhällsdebatt  är  den  konst  som  Diego  gjorde  och  om  den  skulle  kunna  ha  
samma  politiska  inflytande  idag.    
 
I  filmen  har  även  Diegos  principer  och  värderingar  en  central  roll  och  han  ställs  emot  sig  
själv  ett  par  gånger.  Den  första  är  när  några  mexikanska  män  klagar  på  honom  för  att  
han  målar  principer  som  är  emot  kapitalismen  men  ändå  så  jobbar  han  för  regeringen  
och  är  inblandad  i  sådant  som  han  enligt  sina  målningar  ska  vara  emot.  I  USA  gör  han  en  
muralmålning  åt  en  rik  amerikan  som  ber  honom  att  ta  bort  Lenins  ansikte  från  
muralmålningen  för  att  det  är  emot  hans  familjs  värderingar.  Diego  väljer  att  inte  göra  
det  för  att  han  står  för  sina  åsikter  och  perspektiv.  Amerikanen  svarar  då  honom  att  han  
har  gått  emot  sina  åsikter  och  perspektiv  då  han  tagit  emot  allt  lyx  och  festligheter  i  USA.  
Diego  väljer  i  varje  fall  att  inte  ta  bort  Lenins  ansikte.  Han  väljer  sina  principer  och  
värderingar  först.  Det  är  en  allmänsklig  fråga.  Ska  man  stå  för  det  man  vill  eller  det  man  
tjänar  på?  Vad  tjänar  man  egentligen  på?  
 
När  Frida  dör  i  slutet  av  filmen  så  kommer  det  upp  ett  av  hennes  riktiga  citat:    
”I  hope  the  leave  is  joyful;  and  I  hope  never  to  return.”    Döden  som  utväg  från  sorgen  är  en  
väg  många  väljer  ta,  och  som  många  tar  utan  att  välja.    Det  är  många  som  dör  under  
filmens  händelselopp  och  det  känns  som  om  alla  dödsfall  är  utvägar  från  sorg  och  
bekymmer.  Regissören  har  kanske  valt  att  skapa  den  här  tankebanan  för  att  få  oss  att  
reflektera  om  döden,  om  hur  våra  liv  kanske  inte  är  så  komplicerade  som  vi  tror  om  man  
jämför  med  andra.    
 
Jag  lade  märke  till  att  regissören  valde  att  ta  upp  mer  om  andra  länders  historia  än  
Mexikos  historia.  Jag  antar  att  det  var  för  att  Diego  och  Frida  var  inblandade  i  
kommunismen  och  att  de  hjälpte  Lev  Trotskij  vilket  var  en  stor  händelse.  Fridas    

Historia  i  populärkulturen  
Eloise  Reyes,  SA14D  
 
liv  var  en  historisk  händelse,  alla  hennes  tavlor  finns  kvar  och  betydelsen  bakom  var  och  
en  är  en  historia.  Vissa  har  regissören  valt  att  ta  upp  i  filmen,  vissa  inte.  Regissören  fick  
fram  att  Mexiko  var  ett  viktigt  land  för  den  internationella  vänstern.    
 
Det  var  en  sak  jag  lade  märke  till  i  filmen  och  det  var  bristen  på  segregation.  Tiden  
filmen  utspelade  sig  i  var  ett  samhälle  fullt  med  segregation.  Genom  att  titta  på  den  här  
filmen  och  inte  ha  någon  information  om  dåtidens  Mexiko  skulle  man  kunna  tro  att  alla  
kunde  åka  och  bo  i  USA  om  de  ville,  att  alla  kunde  leva  som  konstnärer  och  tjäna  bra  
pengar  på  det.  Det  är  viktigt  att  förstå  att  Diego  och  Frida  levde  i  en  högre  samhällsklass.  
Filmen  ger  också  kvinnor  en  betydelsefull  roll  vilket  gjorde  att  jag  personligen  tycker  om  
filmen  ännu  mer.  Regissören  har  valt  att  få  fram  kvinnors  röster &nb...