Saga
uppladdat: 2016-05-15
Sagan om Aurora
Det var en gång en prinsessa vid namn Aurora. Aurora och hennes familj bodde i ett
utav de vackraste och största slotten i ett land långt, långt borta. Hon har alltid fått
stå på egna fötter trots att familjen har haft gott om pengar och haft en barnflicka till
Aurora och sina andra sex syskon. Barnskaran är trots allt väldigt stor för att bo så
kungligt som de gjorde. Sju barn och massor utav arbete, inte det bästa man kan
matcha ihop. Men mamma Kleopatra och pappa August klarade sig igenom barnens
barndom, åren gick och barnen blev även dem äldre...
Vi åker nu Aurora!
Vänta lite, jag kommer ner! Svarade Aurora sin mamma.
Du får snabba dig! Sa Kleopatra.
Aurora plockade snabbt ihop en korg med pappas favorit av kex, en flaska med
varmt te, några mackor och tre stycken karameller.
Här har ni lite smått och gott, jag vet att ni inte ska åka så långt men det kan vara
gott att ha något. Sa Aurora samtidigt som hon räckte fram en korgen till sin mor.
Tack underbara unge! Sa Kleopatra och tog emot korgen med belåtenhet.
Kungaparet åkte iväg, en hel vecka kommer Aurora och hennes syskon vara
ensamma med barnflickan.
Födelsedagar kanske inte alltid är det roligaste att fira tyckte Aurora, speciellt inte
när hon inte kan umgås med sin mor och far. Samtidigt som hon vinkade adjö till sin
mor och far gjorde Aurora attgöralista i huvudet. På den stog det att hon skulle
njuta av tårtan, vara glad och umgås med dem som var i slottet. Flickan som idag
var ännu ett år äldre vandrade in till sig och började laga mat. Hon plockade på sig
några tomater röda som blod, en gurka lika grön som trädens sommarblad och en
sallad som matchar till Auroras illgröna ögon.
Dags för mat Astor och Ardell! Ropade Aurora på sina småsyskon.
De andra fyra syskonen var på en resa och hälsar på sin mormor och morfar under
helgen när kungen och drottningen är iväg.
En prinsesstårta av högsta kvalitet som Aurora hade fått från konditorit inne på torget
delade de tre syskonen på. Astor hade pyntat den vackra bakelsen med sjutton
färggranna ljus, eftersom det var sjutton år sedan Aurora fick se ljuset. Astor hade
pyntat, då fick självklart Ardell tända ljusen. De varma ljusen lyste som tusen
stjärnor.
Jag må hon leva, jag må hon leva, jag må hon leva ut i hundrade år. Grattis Aurora!
Sjöng födelsedagsbarnets älskade småsyskon i kör.
Tack Astor och Ardell! Nu hugger vi in i den fantastiska tårtan.
En tradition som kungafamiljen firar är att vid varje års födelsedag äter man
delikatesser tre dagar i rad, dagen innan, under och efter bemärkelsedagen. Så till
lunch, åt hushållet tolv olika delikatesser. Detta var förstås innan kungaparet for iväg
mot en kunglig bal hos en utav drottningens väninnor.
Dagen därpå vaknade stackarna som hade ätit utav tårtan med förskräcklig magont.
Barnflickan fick lägga de tre syskonen i varsitt rum och springa fram och tillbaka
mellan salarna. Aurora som hade längtat så mycket efter delikatesserna, prästosten
och salamin fick vänta.
Senare på dagen mådde Aurora genast bättre och ville gå ut. Men eftersom det var
älgjakt under denna säsongen var det inte tillåtet att gå ut i skogen. Aurora försökte
hjälpa sina småsyskon så gott hon kunde.
Dagarna gick och även kungaparet passerade den tid som var tänkt för dem att de
skulle komma hem. Nio dagar senare får Aurora ett brev. Flickan visste inte vad som
skulle stå i det vackert prydda brevet så därför öppnar hon brevet med stor förväntan
och iver. Brevet hade rest för att Aurora skulle få ett svar på sin fråga vart mor och
far hade tagit sig vägen. Kleopatra och August kommer aldrig hem igen. Tårarna
började rinna ner från Auroras silkeslena kind.
Aurora var kronprinsessa så därför visste hon redan vad som väntade, men hon var
inte beredd på det. Kan verkligen denna flicka som inte ens hunnit bli myndig styra
över ett helt rike?
Har du bestämt dig än Aurora?!
Ja, ge mig lite mer tid! Svarade Aurora sin mormoder.
Efter ett par minuter stiger en oerhört vacker och bedårande flicka ut från jalusin.
Aurora bär en grön sidenklänning. Den är så hänförande att ögonen vill trilla ut.
Men Aurora, du ser ut som en riktig skönhet! Sa mormodern till Aurora med ett
förvånande ansikte.
Tack mormor. Jag tror jag tar denna, den sitter bekvämt och är alldeles bedårande!
Du är så lik din mor, hon hade varit stolt över dig ifall hon hade varit här nu…
Kröningen för kronprinsessan ägde rum sex månader efter Aurora hade fått
beskedet om sina föräldrars bortgång. Prinsessan bar den gröna klänningen
tillsammans med sitt favorit hårspänne i äkta pärldekoration.
Vacker som en sommarnatt gick Aurora genom den långa, smala gången. Folket
reste sig vid sidorna och kollade mot flickan. När Aurora kommit fram till biskopen
fick hon en välkomnande blick som gjorde henne att känna sig lugn och tänka bort
de onda tankarna. Biskopen frågade Aurora ifall hon tänker styra landet för folkets
bästa och rikets framgång. En självklarhet, ifall hon tänker stanna kvar på tronen tills
nästa kronprins eller prinsessa tar över. Precis när biskopen skulle sänka den finaste
kronan av de alla till prinsessans huvud slås portarna upp och en kall vind sprids sig
i salen. Ljusen slocknar och rummet blir plötsligt svart. Aurora skönjer en enkel
skugga utav en bekant person. Eftersom det var mörkt i rummet kund Aurora inte se
så tydligt, men ljuset kom från en stav med en mörk, mörkgrön lysande sten som satt
längst upp på den förskräckligt mörka pinnen. Aurora visste då direkt vem som hade
förstört hennes kröning, Meditrina, hon är den ondaste fen utav dem alla.
Tillsammans med sin långa stav bär hon en klänning som räcker ner till tårna och sitt
becksvarta hår. Det senaste hon gjorde mot kungafamiljen var att lägga en
förbannelse över slottet, förbannelsen var den att endast hon själv och kungafamiljen
kunde ta sig in i slottet. Familjen kunde dock bryta förbannelsen så den verkade inte
längre. Aurora fick sig en tankeställare om vad Meditrina ville göra denna gången.
Detta fick hon strax reda på.
Meditrina tog sin stav och sa en trollformel på ett speciellt trollspråk. Det gick ett
ögonblick så var alla helt plötsligt jättestora? Aurora hörde ett djupt och ondskefullt
skratt av sin fiende. Prinsessan hörde hur allt folk framför henne flämtade till av
förvåning. Aurora själv undrade vad som var fel, hon kollade på sig själv och där
hade hon det. En liten fe! Samtidigt som Meditrina smällde igen dörren bakom sig
ropade Aurora efter henne att hon skulle få igen, men det var inte bara storleken
som hade förändrats, även hennes röst. Den var mycket svagare och pipigare. Hon
skämdes så, så mycket. Biskopen hade gömt sig bakom ett altare längre bak i salen.
Där stog Aurora, helt ensam med hundra ögon på sig.
Plötsligt springer en liten dvärg fram till Aurora och säger att han känner en trollkarl
som kanske kan hjälpa henne, att bli i normal storlek och vanlig röst.
Aurora, mormodern och dvärgen for genast till trollkarlen som bodde i en utav de
mörkaste skogarna.
Väl framme bankar dvärgen på en hög dörr in till trollkarlens stuga. En lång, gammal
man med långt skägg och en hög hatt öppnar dörren med ett leende men
ansiktsuttrycken ändras snabbt när han ser Aurora.
Men kära flicka vad har du gjort!? Frågar trollkarlen den lilla fen.
Ja, det kan man fråga sig. Jag är här för jag behöver din hjälp.
Ingen mer diskussion fördes mellan prinsessan och trollkarlen Marlin.
Marlin hade troligtvis redan listat ut vad som hänt eftersom han redan börjat blanda
ihop massa saker i sin stora kitt?el. Allt från kråkben till snigelslem hystade han ner i
grytan.
Mormodern förklarade vad som hade hänt och Marlin var varken förvånad eller upprörd. Det
var tydligen inte första gången någon har kommit till trollkarlen och bett om hjälp efter att
Meditrina ställt till med besvär.
Efter ett tag fick Aurora hälla i sig den stinkande och fula drycken som Marlin hade blandat
ihop åt henne. Eftersom hon var fortfarande var liten och behöver dricka en hel mugg av den
magiska drycken fick hon ta pauser mellan klunkarna. Plötsligt, blir prinsessan väldigt,
väldigt trött och somnar in för en kort stund. När prinsessan sedan vaknar står alla tre
personerna över henne och stirrar&n...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
Inga kommentarer än :(
Liknande arbeten
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
Källhänvisning
Ellica Andersson [2016-05-15] SagaMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=59826 [2024-10-23]