Ett livsöde

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Harriet, Marianne, Sylvia Eriksson föddes 1941 i Skövde. Hon bodde hemma med sin mamma Kerstin och med sin pappa Lars. Redan vid fyra års ålder lärde sig Harriet att simma, eftersom hennes mormor Agnes och hennes morfar Harry bodde nära en älv, kunde barnen inte springa runt och leka utan att kunna simma, då hade de drunknat direkt.
Harriet hade många syskon men bara en lever nu. När Harriet var ett år föddes Robert, han föddes med ryggmärgsbrock och dog efter några veckor. Två år senare föddes Lars-Erik, också han med ryggmärgsbrock. Det innebar att han var förlamad i benen och satt i rullstol. Han dog redan när han var 25. På den tiden, på 40-talet bodde handikappade barn på instutition. Handikappade kunde inte bo hemma som de kan idag. Sist föddes Harriets enda syster, Gun. Hon är fem år yngre och lever än idag. Hon har familj och bor i Eskilstuna.
Om inte Harriet bott så nära vattnet hade hon inte lärt sig simma så snabbt. Men det var dessa förutsättningar som blev grund till Harriets stora hobby, simning. Hon tränade simning fem gånger i veckan och åkte runt och tävlade i andra städer.
Harriets Farmor och Farfar, hette Anna, och Erik och bodde i Växjö. Anna och Erik hade en lantgård, med hästar, grisar och kycklingar, veta och korn. De odlade också potatis som de sålde på marknaden.
Erik var en händig man, han drog tidigt in vatten i huset och de hade el, både i huset och i ladugården. Vatten hade de genom en pump i köket som man drog in och ut mot sig, ute hade de en vanlig gammaldags vatten pump. Det här var tidigt 40tal så Erik var händig och uppfinningsrik.
Anna bakade bröd som de sålde nere på marknaden, upp till 50 brödkakor stod hon och bakade åtgången. Degen fick jäsa på en stor bänk och sedan gräddade hon dem i ugnen, det var både över och undervärme på ugnen så hon kunde grädda många åt gången.
Många mjölkkor hade de också, Erik var tidig med att inskaffa en mjölkmaskin, så när det övergick till elektroniskt så kunde Anna ta det lugnare, för det var kvinnorna som mjölkade.
På senare år gick några i byn ihop och köpte en skördetröska. Anna och Erik köpte en till gård så att de hade dubbelt så mycket mark.
En sommar kom Erik och hämtade Harriet efter skolavlutningen på sin motorcykel, det kommer hon ihåg som ett starkt minne.
Harriet började skolan 1948 när hon var 8 år. Efter kriget fanns det mera pengar och skolan hade gott om dem.
– ”Jag har aldrig haft en begagnad skolbok och det fanns alltid pennor och block åt den som ville ha”.
Säjer hon. Bra skolmat fanns det också. Skolan hade gott om pengar och det märktes, men mycket att leka med fanns det inte. Med en vit krita ritade man en hage som man hoppade i, man hoppade också hopprep. Till skillnad från nu då vi kan leka i en klätterställning eller gå ner i replokalen och spela instrument.
Precis som vi, dansade Harriet ganska mycket på gymnastiken. Hon hade en väldigt elak bildlärare på den tiden, han slog elever som inte hade gjort sin uppgift och hånade andra. Harriet hade fått i uppgift att rita ett torg med fruktstånd ovan ifrån, när målningen var klar lämnade hon in sin uppgift och då tog läraren målningen och höll den så att hela klassen såg och så sa han:
– ”Titta vilken ful teckning Harriet har målat, tänk om alla skulle rita så, då hade vi inte haft mycket konst i denna värld”.
Skolan var inte alltid en fredsplats för Harriet, men det var däremot hemmet i Skövde. Harriets Pappa hade en bil, en Citroën B11 Sudan (finns bild), en svart. Även om de hade en bil reste det inte så ofta, ibland kunde de åka upp till Växjö, där hennes Farmor och Farfar bodde.
Harriets Pappa jobbade på Volvo BM i Skövde och hennes mamma va en slags hemmafru. Hemma var det ganska fritt, hon hade alla sina vänner i området men man gick inte hem till varandra mycket. Man åkte inte heller in till stan utan det gjorde man när man blev äldre. Mellan skolan och Harriets hus fanns det en fritidsgård, där träffades man, pratade och hade roligt.
När Harriet var 16 år tog hon realen. Det är som studenten idag fast man läser inte visare som man gör nu. Hon flyttade hemifrån på en gång och började praktisera hos barnfamiljer, hennes dröm var att bli sjuksköterska. Hon bodde hemma hos barnfamiljer och tog hand om deras barn. Först praktiserade hon i Göteborg, sedan flyttade hennes föräldrar till Eskilstuna och då flyttade Harriet med. Redan efter en månad fick Harriet ett jobb i Stockholm på Riddargatan där hon passade en familjs tre barn.
När hon kände sig redo för ett riktigt jobb började hon på Brigittahemmet där hon hjälpe väldigt gamla människor att bada, städa, laga mat osv. Det var väldigt mkt jobb på Birgittahemmet, de hade inte en enda rullstol så de fick bära de gamla människorna till badet.
1960 började Harriet istället på Apoteket Tigern på Tegnérgatan, i samma lokal som
7-eleven butiken är nu. Där träffade hon sin vän för första gången, Gunhild Erikson. Gunhild tog hand om eleverna på apoteket och var en slags handledare, Harriet och Gunhild har fortfarande kontakt med varandra. Harriet fick göra alla möjliga sysslor på apoteket, från att stå i kassan och städa, till att röra ihop hostmedicin och sortera piller. Hon älskade det här jobbet. Hon fortsatte att jobba på apoteket tills hon fick barn.
Harriets bästa vän, Birgitta, kände en frisör som var förlovad men en pojke i ett kompis ”gäng”. 1960 när Harriet skulle fylla 18 år, började hon umgås med det pojkgänget, men det va en man som va lite mera intressant än de andra, han hette Bertil. Hon började umgås mer och mer men Bertil och tillsist blev de tillsammans och gifte de sig 1963 i Eskilstunakyrka.
Harriet och Bertil åkte på sin första charter - resa i början på 60 – talet. Resan gick till Gilbrallar i Spanien och var spännande. När de skaffat sig sin första bil, en röd bubbla, bilade de ner till Italien och hälsade på Gittan Gino, deras vänner.
Tre år senare föddes Anna (min mamma) och 1970 föddes Lena. Då bodde de på St. Erikgatan 4, där bodde alla i en tvåa, nästan vid Norr Mälarstrand.
Familjen bilade mycket på semestern bland annat till England, västkusten och Danmark.
Fem år senare flyttade de till Huvudsta i Solna. Där jobbade hon på rederiet Slite, fast hemifrån, eftersom hon hade två barn. De skaffade ett sommarställa i Gräddö som ligger utanför Norrtälje. Där tillbringade de somrarna. Efter fem och ett halvt år i Solna flyttade Harriet med som familj till Vibyholm. Där bodde de i en villa, men drömmen va inte riktigt som de tänkt sig. Huset var nybyggt och det fanns ingen trädgård, bara lerm...