Per Lagerkvist Dvärgen

Dvärgen

Jag har nu avslutat Per Lagerkvists “Dvärgen” och måste säga att jag blev mycket tillfredsställd av läsningen. Bokens innehåll är enligt handlingen skriven av den cyniska och alltjämnt lika pessimistiska slottsdvärgen som lever i renässansens Italien. Hela boken är utformad som en dagbok där dvärgen mycket levande berättar om sina illdåd som tjänare till en av tidens största furstar. Att Per Lagerkvist 1951 blev tilldelad Nobels litteraturpris är mycket förståeligt då hela boken är snillrikt utformad med mycket levande språk och genialiska metaforer.

Berättelsen utspelar sig i slutet av 1400-talet då Italien återigen har blivit världens mittpunkt och varifrån den här tidens konst, kultur och nya ideal sprider sig ifrån. Dvärgen i den här handlingen befinner sig mitt i denna förnyelse och får chansen att umgås med den här tidens största ledare och stifta bekantskap med Leonardo da vinci, kanske den genom alla tider största konstnären. Men istället för att hänföras och glädjas åt sina upplevelser så visar han enbart förakt och avsky gentemot allt och alla som hamnar i hans väg. Dvärgen är ondskan personifierad och besitter alla stereotypiska drag hos en genomond karaktär. Hans beteende förbättras heller inte under handlingens gång utan tvärtom så ökar bara hatet när han ser människornas lidelse. Det aldrig sinande begäret efter död och förstörelse kommer dock tillslut att leda till undergång….

Dvärgen har en väldigt överlägsen syn på sig själv och anser sig och alla andra dvärgar tillhöra ett gammalt uråldrigt släkte, långt överlägset alla människor. Någon ointelligent varelse är han heller inte, utan lyckas ofta genomföra sina ondskefulla uppsåt. Även om dvärgen är helt befriad från medlidande så vördar och beundrar han ändå starka människor så som fursten han tjänar, medans alla andra människor tvingas möta hans eviga avsky. Det är inte heller bara människor som han föraktar utan även sig själv skyr han ett starkt hat emot när han ställs inför motgångar. Gudsförakt är även ett vanligt förekommande ämne då dvärgen verkar övertygad om att gud är en ond herre som har placerat oss här på jorden som en del av hans sadistiska spel, och att allting egentligen saknar mening.

Jag rekommenderar Per Lagerkvists “Dvärgen” till alla bokfantaster som söker efter spännande och lite filosofisk läsning. Per Lagerkvist lyckas måla upp samhället från Dvärgens känslokalla livsåskådning och ger oss hans syn på livets stora frågor. Tillvarons meningslöshet är något som ofta präglar dvärgens tankesätt och uppväcker djupa funderingar hos läsaren: “Livet! Vad ska det finnas för? Vad ska det tjäna till, vad är det för mening med det? Vad ska det fortsätta för med sin tröstlöshet och sin fullkomliga tomhet?” Jag tyckte som sagt mycket om boken av många skäl. Eftersom boken inte var så speciellt lång så var varje sida tvungen att vara av högsta kvalité. Jag tyckte även om den tragiska och pessimistiska handlingen som var mycket omväxlande jämfört med all den vanliga litteraturen. “Dvärgen” är som sagt en bok som jag starkt rekommenderar till allt och alla!