Kulturresans möjliga dilemman -Musikbranschens utåtriktade frisläppthet och inåtriktade hetronormativitet-

2270 visningar
uppladdat: 2017-11-07
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
page1image560

Kulturresans möjliga dilemman

-Musikbranschens utåtriktade frisläppthet och inåtriktade hetronormativitet-

Umeå Universitet
Sociologiprogrammet 180hp
Sociologi B1: Social kategorisering: klass, etnicitet, genus och sexualitet. (7,5 hp) Handledare: Abdul Kadhim och Åsa Gustafson
Av: Björn Holmdén
Rapport • Umeå Universitet • VT-2017

page1image3784

ojämlikhet på våra arbetsplatser och i samhället existerar alltjämt. De tycks fortsätta att existera dels på grund av preformativitet och den heterosexuella matrisen, men också tack vare den hierarkiska ordning som gäller på arbetsplatserna och hur lagar kring arbete är utformat. Utformningen av långa arbetsdagar med informella krav på övertidsinsatser harmonierar dåligt med de förutsättningar som främst kvinnor har idag. Som förutom förvärvsarbete (ofta på deltid) måste prioritera barn, hem och familj likt ett oavlönat extraarbete, där det blir mannen som drar nytta av denna könsordning för att främja sin egen arbetskarriär och privata umgänge.

 

Innehållsförteckning

1. Inledning
2. Syfte/frågeställning
3. Musikbranschen, vad är det?
4. Metod
5. Analys
5:1 Hierarkiska skikten på arbetsplatsen 5:2. Hierarkiska hovet
5:3. Hur reproduceras gamla strukturer? 6. Diskussion
7. Sammanfattning
Bibliografi

sid. 2 sid. 3 sid. 3 sid. 3 sid. 3 sid. 3 sid. 4 sid. 5 sid. 7 sid. 8 sid. 9

Kulturresans möjliga dilemman -Björn Holmden Sociologi B 2017 Umeå universitet- 1

page3image552

Kulturresans möjliga dilemman

-Musikbranschens utåtriktade frisläppthet och inåtriktade hetronormativitet-

EN RAPPORT

1. Inledning.

Denna rapport ska undersöka hur sociala kategoriseringar (klass, genus, hetronorm) reproduceras i huvudsak inom yrkeslivet, och några empiriska exempel på hur den tar sig uttryck inom ett segment av musikbranschen. Rapporten tar avstamp i Joan Ackers Inequality regimes. Gender, class and race in organizations (2006) som menar att inom alla organisationer finns det ojämlikhetsregimer som upprätthåller maktstrukturer beträffande klass, kön, etnicitet och hudfärg. Enligt Acker är ojämlika regimer sådana system där det finns systematiskt upprätthållna olikheter mellan människor beträffande makt och kontroll över mål, resurser och resultat. Systematiskt upprätthållna olikheter mellan människor kan också beröra beslut över hur arbetet organiseras, möjligheter till befordran och förmåner att välja arbetsuppgifter. Vidare påverkas ofta tryggheten i anställningsförhållandena samt i förmåner och löner, och till exempel respekt i arbetsrelationerna.

Vidare kommer vi titta på Yvonne Hirdman (1990 s.78) och begreppet Genuskontrakt som bygger på det finns en så kallad idealtyp av kvinna respektive man som förklarar hur de båda könen interagerar med varandra. Genuskontraktet innehåller regler för de båda könen, som ska respektera deras rättigheter, skyldigheter, ansvar och egenskaper. I sin mest strikta form så är genuskontraktet i förhållande till man och kvinna där arbetsdelningen är total, båda vet sin plats. Utöver detta kommer vi luta oss mot ett flertal andra teorier och begrepp som förklaras i sin korthet i rapporten kombinerat med empiriska erfarenheter som yrkesverksam i musikbranschen under 20 år.

Musikbranschen har traditionellt styrts av män för män, där kvinnans huvudsakliga roll har varit som olika typer av assistenter. Som artist lyfts ofta kvinnans behag fram och internt inom branschen hörs ofta från männen “kvinnorna ska vilja va dig och männen ska vilja ha dig”. Vi ska med stöd av olika begrepp och teorier undersöka hur man ser på utövaren av musik, samt hur delar av organisationen bakom det publiken ser är konstruerad. Rapporten begränsar sig till att titta på rock- och popbranschen i huvudsak med inflikningar kring branschen i stort. Med avstamp i det lyfter vi blicken och lutar oss mot teorierna för att se hur väl det harmonierar med övriga arbetsvärlden.

Kulturresans möjliga dilemman -Björn Holmden Sociologi B 2017 Umeå universitet- 2

page3image19936

2. Syfte/frågeställning

Vi kommer titta på klassbaserade strukturer och om de genomsyrar musikbranschen. Vi kommer också lyfta genusfrågan på dessa nivåer samt se hur heteronormativitet och hirerarkier spelar in där och på den generella arbetsmarknaden, med hjälp av nedanstående frågeställning.

- Vilken status ger man kvinnan som vill utöva rock och popmusik? - Hur utövas traditionella maktstrukturer i musikbranschen?

3. Musikbranschen, vad är det?

Musikbranschen är det samlingsnamn som definierar den bussiness som pågår inom nöjessektorns musikaliska del. Den är omfattande och sträcker sig över ett brett spektra av genres, men ser överlag likadan ut inom de olika avdelningarna. Artisten har mycket hög status för publiken, Artisten är ofta svår för publiken att nå och omgärdad av staket och säkerhetsvakter. Inför den som äger artistens kontrakt har Artisten en lägre status och oftast mycket lite att säga till om. Likaså har en scenchef på en scen mer bestämmande än artisten, men inför publiken är scenchefen helt ointressant. Alla dessa samspel är viktiga att förstå i den hierarkiska väv som musikbranschen utgör. Ingen vill släppa ifrån sig sin lilla maktkoncentration, varför ett jämställdhetsarbete kan gå långsamt. Som Joan Acker uttrycker det ”But focusing on one category almost inevitably obscures and oversimplifies other interpenetrating realities.” (Acker 2006 s442). Denna rapport söker simplifiera väven för att bringa en övergripande förståelse för huruvida traditionella strukturer genomsyrar branschen.

4. Metod

Detta är framför allt är en litteraturstudie med inslag av analys från egna erfarenheter som Scenbyggare, tekniker, artist, Festival Producent, skivbolagsägare, bandbokare och manager inom musikbranschen.

5. Analys
5:1. hierarkiska skikten på arbetsplatsen

Joan Acker skriver i sin artikel “Inequality Regimes - Gender, Class and Race in organizations” (2006) att företagen de senaste 30 åren har tagit bort flera lager av mellanchefer och lagt ut besluten lägre ner i hierarkin. Detta resulterade i att medarbetaren fick mycket mer ansvar vilket bidrog till större, mer intressanta och utmanande arbetsuppgifter. Men, de större hierarkiska strukturerna förändras inte, lönen för arbetaren ändrades inte och kontrollen över arbetstrygghet låg fortfarande hos ledningen, men likväl var hierarkin opåverkad. Musikbranschen har genomgått liknande metamorfos som Acker beskriver. Förvandlingen har dock gått från att människor har blivit uppsagda under den kris som musikbranschen genomgick i början av 2000-talet och att de som blev kvar fick ta större ansvar för hela processen. Vissa fortsatte som egen företagare vilket resulterade i att de fick mer ansvar, längre timmar och osäkrare arbetsförhållande. Men den som köpte

in tjänsten och hade kontroll över ersättning och arbetstrygghet var fortfarande de större

Kulturresans möjliga dilemman -Björn Holmden Sociologi B 2017 Umeå universitet- 3

bolagen som kontrollerade marknaden. Man brukar säga att branschen är liten, vilket de facto betyder att man inte ska opponera sig om man vill ha jobb. De informella samtal, beslut och vem man har förmånen att umgås med på det privata planet, kan många gånger vara avgörande för vilken position man erhåller inom organisationen.

Acker (2006 s.449) skriver om “Recruitment and hiring” I denna process menar Acker att man föredrar olika individer för olika jobb. Genom att anställa folk genom sociala kontakter upprätthålls ofta ojämlikheten i organisationen. Inom branschen anlitar man personer som man blir rekommenderad eller personer som tidigare har gjort ett bra jobb. Om någon tackar nej till ett uppdrag eller inte agerar följsamt, finns där en kö av personer som gladeligen fyller platsen. En kvinnlig branschkollega blev beordrad av sin uppdragsgivare (en stor aktör i branschen) att fuska med anställningskontrakten inför en större festival. Hon vägrade då hon ansåg det oetiskt. Den manliga chefen sa “då kan du sluta nu, jag ska se till att du inte kommer kunna jobba i branschen något mer annat är som städtant”.

“Organizing the general requirements of work” Acker (2006 s448) menar att organiseringen av den generella nödvändigheterna för arbete är en av processerna. Här lyfter hon fram 8 timmars arbetsdag där höga positioner ofta har mer flexibilitet och inte kräver 8 timmar vid ett löpande band, utan ger en möjlighet till variation. Hon lyfter även fram deltidsjobb som främst kvinnor tar, eftersom de ofta har mer ansvar över familjen, dessa jobb har ofta väldigt låg flexibilitet, är lågavlönade samt inte ger några health benefits (USA).

De som arbetar inom musikbranschen antingen som artist eller någon form av tekniker, arrangör eller producent måste finna sig i att arbeta de tider och platser i världen där publiken finns. Anställningarna är mycket flexibla vilket i praktiken innebär att de flesta arbetar dygnet runt med mycket lite sömn. Vi ser en klar mansdominans i denna bransch och de kvinnor som finns på till exempel tekniker sidan är ofta unga eller utan barn. Acker lyfter att normen är att arbete är starkt sammankopplat med en vit man som dedikerar sig till sitt arbete. Han har inga problem med att arbeta åtta timmar om dagen och jobbar gärna över. Detta låter sig göras eftersom hans enda ansvar är att försörja sig. De arbeten som kan hjälpa kvinnor att arbeta och ha familj är ofta deltids yrken med låg lön och sämre villkor än männen. På så sätt kan kvinnan klara familj, barn och förvärvsarbete samtidigt som denna organisering av könen håller kvar vid klass och hierarkidelningen mellan kvinnor och män.

5:2. Hierarkiska hovet

Branschen har en tydlig hierarki som domineras av hegemonisk maskulinitet. De som sitter på kapitalet i någon form är de som styr och kapitalet har oftast renderats från tidigare publikframgångar. Artisten dyrkas av publiken och den framgångsrika producenten dyrkas av tekniker, scenchefer, etc. som vill utföra uppdrag för den framgångsrika då detta kan generera status och fler och bättre uppdrag.

Kulturresans möjliga dilemman -Björn Holmden Sociologi B 2017 Umeå universitet- 4

Acker (2006 s443) skriver att Inom alla organisationer finns det ojämlikhetsregimer som upprätthåller maktstrukturer beträffande klass, kön, etnicitet och hudfärg. Enligt Acker är ojämlika regimer sådana system där det finns systematiskt upprätthållna olikheter mellan människor beträffande makt och kontroll över mål, resurser och resultat. Systematiskt upprätthållna olikheter mellan människor kan också beröra beslut över hur arbetet organiseras, möjligheter till befordran och förmåner att välja arbetsuppgifter. Vidare påverkas ofta tryggheten i anställningsförhållandena samt i förmåner och löner, och till exempel respekt i arbetsrelationerna.

Majoriteten av de i beslutande ställning inom den gren av musikbranschen som här studerats är män med företrädesvis en patriarkalt förhållningssätt. De rekryterar i sina sociala led företrädesvis andra män. Kvinnor i branschen måste antingen vara exceptionellt duktiga och tagit sig fram via egna meriter, men med ett maskulint förhållningssätt till yrket. Eller äga ett fördelaktigt yttre och en feminin approach som appellerar till de manliga ledarna, här är genuskontraktet (Hirdman, 1990 s111) fast förankrat. Intressant att lyfta fram är att många av dessa kompetenta kvinnor valt att starta egna verksamheter de senaste åren och gör så med framgång. Detta kan antyda att en svängning av maktstrukturer kan ske. Viktigt att lyfta fram att detta oftast sker på den så kallade “independent marknaden” i mellannivå, medan “majorbolagen” är fortsatt mansdominerade. De flesta som arbetar inom “independent” gör så med kortare projektanställningar eller som egenföretagare med osäker inkomst och uppdragsbeläggning.

Ulrika Holgersson (2014, s19) lyfter Cromptons tre begrepp av klass: * klass som prestige, status eller livsstilar.
* Klass som strukturerad social ojämlikhet
*Klasser som verkliga eller potentiella sociala eller politiska aktörer.

Ofta betyder hierarkin ett ojämlikt förhållande till arbetet och många gånger försvårar det samarbetet samt försvårar för den som ligger under kapitalägare och uppdragsgivare i hierarkin. Det intressanta för uppdragsgivaren är att kunna genomdriva sitt arrangemang till låg kostnad och det stora utbudet på människor som vill verka i nöjesbranschen gör att ersättningar kan pressas så lågt att lönen endast blir möjligheten att få arbeta på arrangemanget. Här kan vi se hur två av Cromptons klasser spelar in. Strukturerad social ojämlikhet råder mellan uppdragsgivare och arbetare. Klass som Prestige, status eller livsstil är den faktorn som gör att vissa arbetar gratis i musikbranschen för att i vänkretsen ses det som en förmån och ger arbetaren en högre status där. Just den sistnämnda gör det svårt för till exempel fackliga rörelser att komma tillrätta med problemet och skapa någon form av norm för ersättning inom branschen.

5:3. Hur reproduceras gamla strukturer?

Preformativitet i hierarkiska beteendestrukturer.
Butlers begrepp preformativitet är centralt inom Genus och queerforskning. Begreppet

Kulturresans möjliga dilemman -Björn Holmden Sociologi B 2017 Umeå universitet- 5

lyfter fram vad ordet gör med oss, kön och genus inte är biologiskt eller något vi ärver genetiskt. När vi föds könsklassas vi redan på BB och blir då en individ av ett visst kön. När vi skapar verkligheten utifrån detta och pratar och agerar som vi tror att en kvinna eller man ska göra, då gör vi ibland “fel”. dessa fel menar Butler skapar förskjutningar som kan förändra maktstrukturer. Butler pratar om den Heterosexuella matrisen ett teoretiskt ramverk som förklarar heteronormen. Mannen och kvinnan ställs i motsats till varandra, både kroppsligt och beteendemässigt. Båda könen förväntas heteronormativt åtrå och begära varandra. Heterosexuella matrisen är på olika sätt tvingande och begränsande. Detta sätt att se på saker gör att vi ser på mannen och kvinnan som dikotoma motsatser till varandra, men det är en konstruerad sanning och ser man bortom den konstruktionen råder andra “sanningar”. (Ambjörnsson 2006:109-114)

Banden inom rock- och popmusiken består till största delen av killar/män och tjejerna/ kvinnorna var ofta marginaliserade till att existera som fans eller olika nivåer av Groupies. När ett band som bestod av tjejer kom fram fick bandet genast epitetet “tjejband” och oftast var de tvungna att vara mycket bättre än sina manliga motsvarigheter. Om ett band bestående av killar hade med tjejer i bandet var det ofta som blickfångare, körtjejer eller ett bakgrundsinstrument så som Bas. Skillnaden mellan killar och tjejer var märkbar och en stark heteronormativitet var rådande. De “tjejband” som lyckades komma fram i de något större sammanhangen gjorde det genom att imitera heteronormativitet med en maskulin framtoning.

Detta kan visa på hur hierarkiska strukturer bibehålls och återskapas genom språket på samma sätt som i “den hetrosexuella matrisen”. Får du veta att du spelar i ett “tjejband” blir du direkt nedgraderad av den hegemoniska maskuliniteten som råder i branschen. Ofta kan man höra hos arrangörer som vill uppfylla en kvot att “vi behöver ett tjejband också”. I början av 2000-talet genomgick branschen ett försök till paradigmskifte där till exempel festivalers framgång bedömdes baserat på hur stor procent kvinnliga artister de hade bokat. Studiecirklar för tjejer som vill spela i band upprättades och arbetsförmedlingen gav starta eget bidrag åt bandet Sahara Hotnights. Tack vare dessa åtgärder såg vi fler tjejer som fick spela live, men de var fortfarande “tjejband” och band bestående av män konstaterade att “de fick giget för dom är tjejer”. Genom att kvotera in “tjejband” bibehålls stigma och den hegemoniska maskuliniteten kunde fortsätta ohotad. Belägg för detta hittar vi hos Vaughn Schmutz och Alison Faupel rapport “Gender and Cultural Consecration in Popular Music” (2010, s687) som visar att kvinnan alltid har blivit hänvisad till den underbetalda marginalen inom musikbranschen, medan männen innehar toppositionerna. Kvinnliga artister får mindre utrymme i media, färre timmar speltid i radio. Och när männen ville ta ett kliv fram på scenen som sologitarister så fick kvinnan plats i banden som basister som inte förväntades ta för mycket plats på scenen.

För att förstärka tesen ytterligare kan vi se hur Yvonne Hirdman (1990 s78) menar att Genussystemet vilar på två punkter. Hon tar upp “Könets isärhållande” som första punkt och den “Manliga normens primat” som andra punkt. Detta, menar Hirdman gör könen till Kulturresans möjliga dilemman -Björn Holmden Sociologi B 2017 Umeå universitet- 6

varandras motpoler som är så långt ifrån varandra att någon jämförelse inte låter sig göras. Mannen ses på som kvinnans överman som styr kvinnans frihet till förmån för männens frihet. Om vi är överens om att könet i genussystemet är en konstruktion, finns alla möjligheter att ändra detta genom att störa ordningen i genus (Hirdman, 1990). Verkligheten är med andra ord produkter av kollektivt handlande och mellanmänsklig interaktion (konstruktionism, NE.se 2014).

6. Diskussion

Frågan vi har ställt oss är vilken status ger man kvinnan som vill utöva rock och popmusik, samt hur utövas traditionella maktstrukturer i musikbranschen?

Utåt sett ser vi artister som står upp för jämställdhet och på olika sätt påtalar samhällsansvar och människors lika värde. Därför kan det vara svårt att se de ojämlikhetsregimer som förekommer bakom scenen. En värld som oftast styrs av män som har makten över personal och kapital. Artisten har ofta en hög status ut mot publiken, men kan sitta fast i kontrakt som inte genererar ekonomi tillräckligt att klara sin vardag. De som arbetar bakom scenen lever ofta en osäker tillvaro där en heteronormativ maskulin jargong råder. Många försök har gjorts genom facklig påtryckning och lagar och regler. Men de som inte finner sig i sin plats i makthierarkin blir omgående utbytt av någon som villigt arbetar dygnets alla timmar till låg eller ingen ersättning. Könsrollerna är fast cementerade där kvinnor som verkar bakom scenen, oavsett var i hierarkin de befinner sig, gör detta med maskulina förtecken och med klassiskt manliga tillvägagångssätt.

Trots att fokus just här legat på rock- och popbranschens independent del så kan man se liknande strukturer generellt i branschen som helhet. Det faktum att man könsbestämmer ett rockband (tjejband) visar på att det finns mycket arbete kvar. Likaså om det är en tjej som spelar trummor eller bas i ett band som i övrigt består av killar/män. Då lyfter man fram det faktum att musikern är en kvinna som spelar inte att det är en duktig musiker, men om det är en man så lyfter man fram musikern.

Acker menar att lagar och regler avsedda att minska på ojämlikheter finns, men eftersom branschen finner informella vägar att kringskära oönskade människor fortfarande är existerande, gör att det är svårt att sätta fingret på och genom det ännu svårare att konfrontera ojämlikheterna (2006, s459). Genom detta ökar också svårigheten att skapa en reell förändring som håller över tid. Eftersom musik- och underhållningsbranschen är landets tredje största exportprodukt, är det av stor vikt att den liksom andra publika branscher går i bräschen för jämställdhetsarbetet. Här är information av största vikt, och kanske inte främst till de som leder arbetet och reproducerar normerna. Utan till medarbetare, artister, publiken/kunden.

Lyfter vi blicken till en högre nivå och tar dessa erfarenheter som rapporten ger oss, verkar behovet utan tvivel finnas i övriga livets arbeten och vardag. Om vi också bär med oss den genomslagskraft nöjesbranschen har på hur vi formar vårt samhälle, är saken av än mer

Kulturresans möjliga dilemman -Björn Holmden Sociologi B 2017 Umeå universitet- 7

skriande karaktär. Berthold Brecht lär ha sagt något i stil med att man kan se på kulturuttrycken åt vilket håll samhället är på väg. Om det äger sin riktighet kan vi ställa oss frågan om vi verkligen vill det, eller om det är dags att göra reella förändringar i hur ett modernt samhälle ska se på jämställdhet och maktstrukturer.

7. Sammanfattning

För att sammanfatta denna rapport kan vi klart konstatera att ojämlikhet på våra arbetsplatser och i samhället i stort alltjämt existerar. De fortsätter att existera dels på grund av preformativitet och den hetrosexuella matrisen, men också tack vare den hierarkiska ordning som gäller på arbetsplatserna och hur lagar kring arbete är utformat. Utformningen av långa arbetsdagar med informella krav på övertidsinsatser harmonierar dåligt med de förutsättningar som främst kvinnor har idag. Som förutom förvärvsarbete (ofta på deltid) måste prioritera barn, hem och familj likt ett oavlönat extraarbete, där det blir mannen som drar nytta av denna könsordning för att främja sin egen arbetskarriär och privata umgänge.

Vi har sett hur kvinnan i musikbranschen gärna objektifieras eller måste dra på sig mannens kostym för att kunna verka i det övre hierarkiskitet. Den kvinnliga artisten är alltid underställd mannen och jämförs sällan med mannen för sin talang, utan hur hon ser ut. En manlig kollega raljerade kring en kvinnlig artist vi beskådade på scenen “Hon e snygg långt ifrån, men hon e långtifrån snygg”. Vilket kan visa på prioritetsordningen i ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Acker, Joan. 2006, ”Inequality regimes: Gender, Class and Race in organizations”, Gender & Society, Vol. 20 (4) : S. 441-464. Ambjörnsson, Fanny. 2006. Vad är queer?. Uppl 1. Stockholm: Natur och kultur. Hirdman, Yvonne. 1990. ”Genussystemet”. ingår i Statens offentliga utredningar. 1990:44 Statsrådsberedningen. Demokrati och makt i Sverige (1990) Stockholm: Maktutredningens huvudrapport. Holgersson Ulrika, 2011, Klass, feministiska och kulturanalytiska perspektiv, Uppl. 1, Lund, Studentlitteratur AB. konstruktionism. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/konstruktionism, Nationalencyklopedin, hämtad 2014-03-24. Schmutz, Vaughn & Faupel, Alison. 2010. ”Gender and Cultural Consecration in Popular Music”. Social Forces, Volume 89, Number 2, December 2010, pp. 685-707 (Article) DOI: https://doi.org/10.1353/sof.2010.0098. Published by Oxford University Press on behalf of the University of North Carolina at Chapel Hill.

Kommentera arbetet: Kulturresans möjliga dilemman -Musikbranschens utåtriktade frisläppthet och inåtriktade hetronormativitet-

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2017-11-07]   Kulturresans möjliga dilemman -Musikbranschens utåtriktade frisläppthet och inåtriktade hetronormativitet-
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=60177 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×