EXAMENSARBETE MOMENT 1 Sociologi C

EXAMENSARBETE MOMENT 1 Sociologi C
En debatt kring månggifte har senaste tiden intagit sociala medier och dagspress efter att Sverigedemokraterna i Nacka (Stockholm) ifrågasatt Nacka Kommuns hantering av en man och hans tre fruar samt deras barn, när det sökt asyl i Sverige. Adam Svensson skriver i Dagens nyheter den 19 september 2017 att Nacka kommun har köpt tre lägenheter till familjen för närmare 14 miljoner kronor. Detta har skapat många upprörda känslor som florerat sociala medier. Nacka kommun säger att de inte har köpt lägenheterna till familjen, utan har köpt in cirka 90 bostadsrätter att använda som genomgångsbostäder för de 370 asylsökanden som Nacka Kommun har blivit anvisade (nacka.se).

På Aftonbladet debatt (aftonbladet.se 20170919) menar Bahareh Mohammadi Andersson , människorättsaktivist och lokalpolitiskt aktiv (L), att Nacka kommun har byggt upp ett harem i dessa tre lägenheter. Och Lisa Magnusson skriver i Dagens Nyheters ledare (DN.se 20170923) att vi går ner i ett moralträsk och ser inte hur verkligheten ser ut idag med en mängd olika konstellationer av realtioner. Magnusson lyfter dock fram frågan om det är så klokt att kommunen ska vara med och buda på lägenheter med skattemedel, mot sin innevånare som betalar skatten. Genom denna debatt ger sig också Migrationsminister Heléne Fritzon (S) in i leken och vill enligt DN (DN.se 20170919) överlåta till Skatteverket att utreda frågan. Samtidigt passar fastighetslandstingsråd, Stockholms läns landsting Paul Lindquist (M) på att ifrågasätta det som han kallar “några heliga kor slaktas” och vänder blicken mot flyttskatt, strandskydd, bullernormer och hyresreglering för att nämna några (Aftonbladet 22 sept. 2017).

Här kan vi se hur en enskild händelse som lyfts på Sociala medier får effekter på den politiska som den folkliga debatten. Händelsen har två normbrytande inslag. Den första är polygamt äktenskap och den andra är bostadsköp för kommunala skattepengar för att kunna husera detta normbrytande äktenskap. Vi ska här titta på reaktionerna kring händelsen med sociologisk blick och ta hjälp av tre olika perspektiv inom den sociologiska skolan.

Vi börjar hos Durkheim som utgår från ett Individ-Samhälle (behov) perspektiv. Durkheim menar att samhället måste ses som en helhet, dvs en strukturerad metodologisk holistisk (Helheten är större än delarna) syn. Durkheim menar att det finns sociala fakta (Huges et.al.

2003,145, 155) alltså sanningar som man kan studera, som utgör ramen för allt mänskligt handlande och tänkande, dessa sociala fakta är tvingande objektiva mönster som inte individen kan påverka. Socialt fakta är resultat av människors tankar och handlingar genom att upprepa detta så skapar vi strukturerna. Sociologin behandlar det synkrona och kollektiva aspekterna av det sociala livet. Samhället likställs med en levande organism, att samhället kan fungera normalt eller patologiskt. ”När man tar itu med att förklara ett socialt fenomen måste man i tur och ordning undersöka dels vilken tillräcklig orsak som ger upphov till det dels vilken funktion det fyller (...) Vad som skall bestämmas är om det sociala faktum det är frågan om motsvarar den sociala organismens allmänna behov och i så fall hur” (Durkheim: Sociologins metodregler 1978:81f.). Om vi då tittar på några reaktioner på ovan nämnda händelse med en strukturfunktionalistisk blick, där helheten inte är lika med summan av dess delar utan något mer och större.

Vi använder oss av Durkheims fyra grundbergepp Mekanisk solidaritet, Organisk solidaritet, Social Kontroll och Social Integration (Huges et.al. 2003,163). Vi utgår från att Sverige idag till stora delar består av en organisk solidaritet där vi inte kan överskåda alla enskilda individer i samhället och där vi bedömer varandra utifrån vår sociala ställning (arbete, possition, inkomst). Men vad händer när flyktingpolitiken kokas ned på detta sätt till en familj på 20 personer som bryter mot Sveriges normer och lagar som vi alla tvingas följa. Då övergår vårt samhälle till någon form av mekanisk solidaritet och den sociala kontrollen av individernas beteende blir överskådligt. Genom olika typer av media kan folket bedöma och värdera var enskild individ i händelsen. Och genom detta utövar direktkontroll och den sociala ordningen upprätthålls. Situationen eskalerar så pass att Regeringsrepresentanter kräver en utredning av fenomenet som uppmärksammats. Vi kan också se hur flyktingfamiljen som inte bedöms som socialt integrerad blir hårt kritiserad för sitt månggifte. Detta eftersom våra institutioner/lagar som bygger på att upprätthålla en samhällsstabilitet ruckas i sina grundvalar och den sociala ordningen sätts ur spel och skapar osäkerhet, ett patologiskt tillstånd. Då samhället strävar efter balans, ses institutioner över för att återfå lugnet i organismen och reglera individen via samhällets normsystem. Därför blir en Durkehimsk slutsats av månggiftet nämnt ovan att Ingen individ står över systemet och systemet bestämmer hur Individen kommer tänka, agera, och säga i ett visst givet tillfälle (Huges et.al. 2003, 169). Då individen är ett resultat av alla strukturer, utgörs

sammanhållningen (Huges et.al. 2003, 151) av en övergripande moralisk sammanhållning som kan vara svensk, nordisk, europeisk, etc. Och där måste den polygame mannen passas in (Huges et.al. 2003, 153). Det som Durkheim kanske förringar i denna makroöversikt av fenomen i samhället är den enskilda individens eget handlande. Han ser individens sociala handlande som en anpassning till strukturen och dess institutioner. Detta håller dock inte Giddens med om.

Enligt Giddens så består strukturer av regler och resurser. Regler är outtalade normer som vi förhåller oss till för allas bästa, tex att inte röka på bussen eller prata högt i en hiss full med folk. Ofta är det vaga och tysta föreskrifter som uppstår i och ger form åt den vardagliga interaktionen. Dom är meningsskapande och ofta förbundna med sanktioner, vi röker inte på bussen är en tyst överenskommelse när man går in i strukturen “bussen”. Och som Svensk vet man hur man beter sig på bussen i sverige. Giddens betraktar förhållandet mellan struktur och aktör som en strukturdualitet där man måste beakta att det finns strukturer, samhället är inte slumpmässigt. Men man måste beakta individens del i detta. Strukturen som existerar måste ses som både medel för sociala handlingar, men också ett resultat av sociala handlingar. Ett exempel är 8ans busslinje, detta är en struktur som finns tack vare att individer använder den och på så sätt reproducerar denna struktur. Om individerna inte visste att linje 8 fanns så hade dessa inte använt sig av linje 8 och genom det hade den strukturen försvunnit. Här är det lämpligt att föra in Giddens struktureringsteori (Giddens 2014, 67), som är ett exempel på en integrativ teori. Social handling är den integrativa mekanismen mellan Individ och Struktur och man måste beakta att det finns strukturer, samhället är inte slumpmässigt. Men Giddens menar att även måste beakta individens del i detta. Strukturen som existerar måste ses som både medel för sociala handlingar, men också ett resultat av sociala handlingar (Giddens 2014, 67). Det är social handling som är den integrativa mekanismen mellan Individ och Struktur. Därför leder människors sociala handlingar ofta till oavsedda konsekvenser och detta är viktigt för strukturers uppkomst. Det kanske inte är avsiktligt att en viss struktur uppkommer, som sedan lever vidare och reproduceras.

Så för att kunna förklara reaktionerna på det polygama förhållandet som får bostad för 14 miljoner skattekronor, så måste vi göra som layder föreslår och ta hänsyn till tid och rum (Layder 2006, 273, 156). Utgår vi då från Giddens struktureringsteori och Layders Sociala

Domäner betyder detta att det kan vara svårt att spåra uppkomsten av sociala mönster (strukturer) från några ursprungliga intentioner eller motiv. Strukturerna kan likväl vara resultat av oavsiktliga konsekvenser av sociala handlingar begångna i en annan tid och i ett annat rum med helt andra behov än vad vi har idag. Just den aspekten av aktör-struktur belyser dagens Nyheters Lisa Magnusson i sin ledare när hon lyfter de patriarkala strukturer som kan finnas i familjens hemland

“Men lika sant är att det också finns många, även i Sverige, som lever i liknande konstellationer. Två män och en kvinna, två kvinnor och en man, tre av samma kön, eller ännu fler. Lägg därtill öppna relationer, för att inte tala om de klassiska tysta överenskommelserna, och det står snart tydligt att det finns en hel del människor som vill ha fler än en romantisk relation samtidigt.” (DN 20170923)

Och detta är viktigt att beakta i analys och produktion av strukturer.
På sidan 610 i Giddens bok “Sociologi” 5e upplagan från 2014 kan vi se ett sammandrag av en studie av Stanley Cohen som han gjorde kring “syndabockar och moralpanik”. Genom medias rapportering skapades en “Moralpanik” över ungdomarnas beteende, men istället för att lyckas kontrollera undomarna bidrog uppmärksamheten istället till ökat intresse för aktiviteterna. Detta ökade intresse bidrog till att medias rapportering blev en sanning när fler ungdomar strömmade till platsen där incidenten hade ägt rum som media hade rapporterat om. Kritiken menar dock att det är ett problem att skilja mellan moralpanik och och allvarliga sociala problem. Man ställer frågan var gränsen går mellan moralpanik och rättmätig reaktion. Det sociologer ser idag är en utdragen moralpanik kring vissa fenomen vilka gör att de blivit permanenta, de har “institutionaliserats”. Idag har Cohens kombination av stämpling och social kontroll skapat viktiga ramar inom sociologisk forskning kring avvikelser. Dessa har lyft moralpanik kring frågor som flyktingboenden, bidragsfusk, etc. Cohens studie är en viktig påminnelse att inte ta medias bevakning för en sanning och att det är viktigt att gå på djupet för att förstå sociala processer och samhället (Giddens 2014, 610). I vårt fall bidrog Sverigedemokraternas inlägg i Sociala medier till att “fler skribenter strömmade till platsen” och skapade ett problem av en isolerad händelse

Om vi då bär med oss ovanstående in i Bourdieus begrepp habitus som kan beskrivas som ett sätt att tala, ett sätt att tänka. Vi kan till exempel inte från en dag till en annan säga “nu ska jag gilla krigsfilmer” utan det ligger insocialiserat i vårt Habitus (Månsson 2015, 407) . Du är

den du är med din syn på världen med din personlighet utifrån Socialt upphov. Om vi då ska förstå och förklara världen med Bourdieus hjälp så måste vi räkna in uppväxtförhållande och social bakgrund. Habitus är till stora delar klasspecifika; Hur var kapital sammansättningen i ert föräldrar hem, vad fanns det för böcker, vilket socialt nätverk fanns, kan föräldern ringa ett samtal och få in barnen på arbetsmarknaden? Detta utgör en ryggsäck som vi bär med oss, under resans gång kan detta förändras, tex genom utbildning. Här försöker Bourdieu (också) lösa, eller “finna en medelväg mellan struktur- och aktörsperspektiver” (Lindgren 2015, 164). Struktur aktör är det centrala men Bourdieu kallar det Volontarism. Han kopplar detta till begreppet Habitus. Brytningarna är viktiga att ha som utgångspunkt för att förstå Bourdieu. Objektiv brytning används för att lyfta fram den objektiva strukturen och den Subjektiva brytningen lyfter individen som en kreativ och kompetent aktör och detta görs med hjälp av Habitus (Månsson 2015, 408). Till exempel: Om en individ säger att vi inte lever i ett klassamhälle, så kan klassamhället finns även om individen inte är medveten om det. Vi ska alltså inte luta oss mot vardagskunskap, då den genomsyras av fördomar och tyckande etc. och hör inte hemma i vetenskapen. Vardagskunskap som funkar är gångbart i mekanisk vardag. Vi vet att vi behöver pengar för att handla, men för att lyckas med det behöver vi inte förstå det monetära systemet. Därför menar Bourdieu att forskningen måste bryta med vardagskunskapen (Månsson 2015, 406).

Och här kommer vi in i något viktigt för vår analys, Klasshabitus. Bourdieu menar att man genom förändringar i kapitalsammansättningen kan göra klassresor uppåt eller nedåt. Här kan personen som gör en uppåtriktad klassresa stöta på problem. Om hen hamnar i en ny situation med nya beteendekoder och kan då lätt trampa i klaveret. Men man kan funka bra även om klasshabitus kan göra sig gällande ibland (Mat, hur man klär sig, beteendekoder, etc.). De värderingar du fått från hemmet förändras över tid och du kan via olika kapitalsammansättningar förändra din Habitus (Månsson 2015, 408). Det är den Objektiva strukturen som skapar Habitus som genererar livsstilar.

Utifrån detta kan vi anta att vår polygame man har gjort en klassresa nedåt då han ännu inte förstår de strukturer som gäller på den nya plats han har flytt till. Frågan är om han överhuvudtaget är medveten om den debatt hans habitus har satt igång i det land som tagit som sin plikt att skydda honom och hans familj undan krig och nöd. Den SD politiker som

skrev om detta på sociala medier kan vi anta gjorde en klassresa uppåt inom sitt sociala fält, samt att journalisteliten får lyfta fram sin väl utvecklade förmåga till analys och tävla med varandra vem som innehar högst kulturellt kapital. För att representanter från regeringen inte ska förlora den makt de har över strukturerna, utövar de den makten i form av att tillsätta utredningar kring mannens rätt att fortsätta vara gift med sina fruar. Samtidgt som oppossitionen vill förflytta sina possitioner genom att kritisera sina politiska motståndare på ideologisk basis. Bourdieu menar att det är genom alla handlingar vi gör som vi reproducerar och upprätthåller strukturer. Alltså påverkar strukturer våra handlingar men genom våra handlingar upprätthåller vi dessa “Ordning uppstår tack vare förändring” (Månsson 2015, 411). Och ovanstående mediadrev var nästan ett skolboksexempel på detta. Om vi här går vidare på handlingsteorier och tittar på en låg abstraktionsnivå, ett mikroklimat. Hur påverkar aktörernas handlingar den nyanlända familjen i dess primära socialisation i sitt skyddsland och vad får det för effekt i den sekundära socialisationen? hur fritt handlar vi och vad händer när “(...) människorna skapar varandra som människor, att utan ett “du” finns inte ett “jag”, (...).” (Månsson 2014, 76).

Detta harmonierar väl med Bhambras tankar i boken “Rethinking Modernity” där hon menar att vi kan inte se moderniteten så som den är eftersom vi har ett Eurocentriskt perspektiv på detta. Även de som kritiserar Eurocentismen är Eurocentriska i sin analys, m...