Talanalys Martin Schibbye & Johan Persson presskonferens 2012 ( Svenska 3)

                       Talanalys Martin Schibbye & Johan Persson presskonferens

Bild:SVT Nyheter

Den 11 juli 2011 skedde det som aldrig fick hända. Fotografen Johan Persson tillsammans med sin kollega journalisten Martin Schibbye blev gripna i Etiopien, där dessa blev misstänkta för bla. terrorbrott. Detta eftersom att dessa hade tagit sig in i en stängd zon för journalister för att intervjua flyktingar som hade bevittnat övergrepp som kunde kopplas till ett oljeföretag. Den 27 september 2011 dömdes de båda till elva års fängelse i Etiopien för att olagligen tagit sig in i landet samt främjat en terroriströrelse. I det ökända etiopiska fängelset skulle de båda journalisterna  sedan sitta fängslade i hela 438 dagar. Detta väckte starka känslor i Sverige och dess omvärld. Media över hela världen kritiserade fängslandet av de båda svenska journalisterna där ibland de båda internationellt stora medierna  CNN och  BBC detta enligt wikipedias artikel om Martin Schibbye.

 Martin Schibbye tillsammans med Johan Persson höll den 14 september 2012 ett informerande tal vid en presskonferens i samband med ankomsten till Stockholm, efter sina 14 månaders långa fängelsevistelse i Etiopien. På pressträffen fanns förväntansfulla journalister från bland annat Sveriges radio, Aftonbladet och Sveriges television.  Dessa sändningar skulle senare bli en riksnyhet som hela svenska folket följde hemma från tv soffan via både tv och tidningar. Hela Schibbys tal rör journalisterna extra mycket då alla i rummet tillhör samma yrkesgrupp och dessa känner på så sätt en samhörighet till varandra. Detta märks genom att Shibbiy får ett flertalet applåder från publiken under sitt korta men informativa tal på knappt 4 minuter. Något som annars är mycket ovanligt under en kort informativ presskonferens. Under resterande tid av talet märks det att stämningen är spänd med hög förväntan på att höra vad som journalisterna ska ge för någon spännande information, alla vill ha den bästa löpsedeln för att hylla våra svenska hjältar.  Med den spännande men intensiva presskonferen, vill de båda journalisterna berätta en historia som ska skapa debatt om vikten av yttrandefriheten genom att beröra världen med sin tyvärr icke unika historia.

 Talaren inleder sitt tal med “ Efter att ha suttit 438 dagar som samvetsfångar i ett fångläger och inte kunnat säga vad vi tycker, tänker eller känner så är den starkaste känslan här idag, och sedan vi släpptes, inte den rent fysiska friheten från kedjor. Utan att ha fått yttrandefriheten tillbaka. Det är en mänsklig rättighet som vi tar alldeles för given.”

När han säger detta sammanfattar han sin resa genom logos, etos samt patos vilket stärker hans förtroende samt skapar ett intresse hos de som lyssnar på presskonferensen nämligen journalister samt konsumenterna av journalistiken. Han använder logs då han berättar hur många dagar som han suttit fängslad. Etos då han säger detta på ett trovärdigt sätt genom att använda kroppsspråket i detta fall händerna samt en starkare röst när han vill betona något. Han går upp i ton i slutet av meningen istället för ner i tonläge. Detta gör han till exempel i slutet av talet när han berättar om en medfånge som kom fram till dem under frigivningen. Han använder även patos då han berättar att frigivandet har väckt starka känslor hos honom då han bland annat fått tillbaka sin yttrandefrihet. I vissa situationer som är särskilt känsliga har Shibbye en röst som är darrande vilket i vissa fall kan upplevas som att han ska börja gråta eller stanna upp i sitt tal. På så sätt varierar han sitt taltempo.

 Huvuddelen i talet handlar om livet som de upplevt under 14 månader i fängelset. Där nämner han bland annat de olika utsatta fängslade människorna. Han gör en liknelse till att de har mött de verkliga personerna som man endast annars möter i tv intervjuer med olika flyktingar.  “Vi har vandrat, vi har levt och vi har fängslats med några av världens mest utsatta människor. Vi har själva gått igenom det man annars endast möter i intervjuer med flyktingar och på reportageresor.” I citatet använder talaren sig bland annat sig av tretal samt anaforer i början av citatet. Anaforer har använts i flera uppmärksammade tal genom världshistorien till exempel av Martin Luther King.  När man använder sig av tretal och anaforer uppmärksammar åhörarna talet mer samt kommer ihåg mer av innebörden av talet. I samma citat använder han ett värdeladdat ord i form av ordet “flyktingar”. Med värdeladdade ord menas att ordet kan innebära att personen tar ett ställningstagande medvetet eller omedvetet. Detta kan innebära att talet kan låta provocerande i vissa sammanhang. Det är svårt att uppleva att detta talet är provocerande för svenska öron. Dock kan det låta provocerande i etiopiska öron då han nämner att dessa inte har någon pressfrihet.  Andra värdeladdade ord som han nämner i talet  är samvetsfångar och fängsla. Han nämner även i talet att befolkningen i ogaden-regionen inte bloggar eller har med sig papper och pennor in i fängelset. På detta sätt sprids inte deras berättelser om vidriga övergrepp vidare. På så sätt vill han visa på att vi svenskar har det väldigt bra som kan yttra oss utan påföljd. Därför vill han som journalist sprida vidare deras berättelser runt om i världen, för att på så sätt påverka till en förändring till det bättre. Detta för att vi aldrig får glömma att två svenska journalister fängslades för att de ville skildra en sann berättelse som egentligen annars bara skulle förskönas. Som människa har man rätt till att veta. Ska vi utveckla ett samhälle måste vi inse samhällets olika brister ett sätt att hitta dessa brister är igenom journalistik. För att journalister ska kunna fortsätta sitt viktiga arbete är det viktigt att skydda yttrandefriheten som är grunden för vår pressfrihet. Det är även viktigt att vi kan skydda källan genom sk. källskydd. Därför har vi svenskar bestämt att detta ska skyddas i våra 4 grundlagar.

 Slutet av Shibbyes tal handlar om att både Perssons och Shibbyes tankar går till alla som sitter kvar i fängelset trots sjukdom samt de fängslade som aldrig kommer att komma ut ur fängelset. Utan kommer att dö fängslade i kedjor. Dock går deras största tankar framför allt till alla journalister som de lärt känna under tiden som de suttit inlåsta.

Han berättar vidare om dagen då de båda blev frisläppta. När Persson tillsammans med Shibbye ska gå ut ur grindarna från fängelset häver sig en medfånge sig fram trots batongslag, Samtidigt tar han sig fram till Shibbye och viskar följande uttalande  ”Martin and Johan, promise, promise, tell the world what you have seen.” Detta är något som berörde oss alla som såg talet på många olika sätt, vissa i form av rysningar. Andra genom applåder och busvisslingar.  Detta uttalande gör att det trots omständigheterna fanns en mening för journalisterna att sitta fängslade. Då dessa etiopiska fångar aldrig annars hade fått sin röst hörd. Schibbye avslutar sedan talet med de viktiga orden “Det här arbetet, det börjar idag. Och det kommer att pågå så länge vi lever.”

När han berättar om medfången som kommer och säger att de ska berätta vad de har sett. Berättar han att fången blev slagen på underarmarna av batonger för att komma fram. Samtidigt höjer Martin armarna och visar hur medfången gjorde under presskonferensen för att förtydliga hur det hela gick till. ...