Paul Auster - Stad av glas recension

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Stad av glas handlar om ett avbrott i vardagen. Ett avbrott i vardagen för en äldre avdankad man. Mannen i fråga heter Quinn, han är författare. Quinns närmaste, fru och barn har på något sätt avlidit, oklart hur. Han har därför ingen livsglädje kvar, han är en vålnad.

En dag i Quinns dystra, förvirrade och tråkiga liv så ringer det i telefonen. Quinn lyfter på luren och i andra änden finns en förvirrad man som frågar efter Paul Auster, detektiven. Quinn uppger sig vara den han är och säger att mannen har ringt fel. Efter tre nätters felringningar så börjar Quinn fundera, vad skulle hända om han uppgav sig för att vara Paul Auster?

”Denna gång ringde det lite tidigare än de båda föregående kvällarna – klockan var inte ens elva och när han sträckte sig efter telefonluren antog han att det var någon annan.
- Hallå? Sa han.
Precis som förra gången var det tyst i andra änden. Quinn visste omedelbart att det var främlingen.
- Hallå? Sa han en gång till. Kan jag hjälpa er?
- Ja, svarade rösten äntligen
[…]
- Och vem vill ni tala med?
- Alltid samma person, Auster. Den man som kallar sig Paul Auster.
Denna gång tvekade inte Quinn. Han visste vad han tänkte göra och nu när tillfället hade kommit gjorde han det.
- Det är jag, sa han. Det här är Auster.”

Efter detta bisarra samtal så beger sig Quinn nästa morgon till staden för att träffa den mystiska mannen. På 69’e gatans östra del så träffar han en kvinna som för honom till lägenheten där han ska träffa den mystiske mannen. Uppe i lägenheten så får Quinn vänta ett tag, tillslut så kommer dock en tillsynes sinnesförvirrad man som börjar prata med honom om fallet. Quinn uppger sig självklart för att vara denna ”Paul Auster”. Han stannar där hela dagen och talar med denna underliga man. Mannen tror att han heter Peter Stillman, men att han inte vet. Det är nämligen så att hans far heter Peter Stillman och att han antogs ha samma namn. Peter berättar hur han under hela sin barndom spärrades in för att hans far skulle kunna se om han då, av sig själv, lärde sig att tala ”Guds språk”. Efter 12 års inspärrning så hittades dock Peter och hans pappa sattes i fängelset. Quinn, eller Paul Austers uppdrag skulle bestå i att hålla Peter Stillman bort från sonen. Sonen trodde stark på att hans fader skulle komma för att mörda honom, nu när han skulle bli utsläppt ur fängelset.

Efter att ha suttit en hel dag med denna man, som inte visar sig vara sinnessjuk utan bara har väldigt svårt att föra fram det han vill, på grund av att han inte hade någon barndom, han har lärt om allt i vuxen ålder. Gå, stå, prata, skita och äta. Quinn antar uppdraget. Quinn får betalt i förväg med checkar utställda till Paul Auster, han vet att han troligen inte kommer att kunna lösa in dessa, men han antar uppdraget i alla fall. Ett välkommet avbrott i hans annars grå, avdankade, tråkiga värld.

Quinn bestämmer att det bästa sättet att skydda Peter är genom att följa efter Stillman. Stillman ankommer dagen efter mötet till en Tågstation. Efter att Quinn upptäckt Stillman på stationen så följer han efter honom till ett hotel. Stillman tar in på hotellet och Quinn bestämmer sig för att följa efter honom nästa dag. Quinn befann sig utanför hotellet klockan sju, Stillman kommer ut ca klockan 8a. Efter några dagars spionerande på Stillman så upptäcker Quinn att han har vissa rutiner. Han går ut ungefär samma tid varje morgon och går sedan oförklarligt runt inom ett visst område. När han går runt så plockar han på sig diverse tillsynes oviktiga föremål. Quinn börjar bli uttråkad och den femte dagen så börjar han skriva ner allt som Stillman gör. Allt han plockar upp, vart och när han vilar och vilka gator han går på. Quinn börjar efter några dagar analysera innehållet i det han har skrivit ner om Stillman. Han upptäcker att slingorna som Stillman går varje dag kan tolkas som bokstäver. Han tyder bokstäverna och får fram orden ”THE TOWER OF BABEL” Babylons torn. En tid senare så börjar Quinn tröttna på att bara följa efter Stillman, han tar istället kontakt med honom personligen. Han uppger sig vid första mötet att vara Quinn, de talas vid en stund och därefter så säger de adjö. Nästa dag så tar Quinn kontakt med honom igen. Gamla Stillman känner inte igenom honom och han uppger sig för att vara någon annan.

Tillslut så tappar Quinn bort Stillman. Han blir mycket fundersam och kommer på att hans egentliga uppdrag var att skydda sonen, inte att följa efter Stillman. Det hade bara varit en metod. Han försöker förgäves kontakta sonen för att varna att han har tappat bort Stillman. När han inser att han har tappat greppet om situationen så kontaktar han den riktige Paul Auster. Han träffar Paul Auster, men inte heller han är detektiv. Paul kan inte hjälpa Quinn till hans stora besvikelse, men däremot så tänker Paul Auster lösa ut checkarna utställda på honom och ge pengarna till Quinn.

Quinn bestämmer sig då för att gömma sig utanför sonens lägenhet och vänta där tills Stillman kommer. Stillman kommer aldrig och Quinns pengar börjar ta slut. Efter att ha vaktat huset på obestämd tid så börjar Quinn söka sig till Paul Auster som skulle ge honom hans pengar. Han upptäcker på vägen till Paul Auster att han har blivit en uteliggare, en luffare. När han ringer Paul Auster så berättar Paul att checkarna inte hade någon täckning, och att Stillman hade begått självmord för lång tid sedan, hoppat från ett tåg. Quinn inser då att han har suttit utanför ett hus i ca 3 månader helt i onödan. När han beger sig till sin gamla lägenhet så inser han att den är såld. Quinn bor därefter i ett litet skjul i en annan del av huset, där någon serverar honom mat varje dag.

Där slutar berättelsen ganska plötsligt. Det enda man hittar efter Quinn är hans röda anteckningsblock, och utifrån den är historien skriven. Quinn hittades aldrig mer.

Författaren till boken heter ”Paul Auster”. Han är född 1947 i New Jersey och är numera gift och har dragit sig tillbaka i ett hus i Brooklyn. Många anser att Paul Auster är en av de författarna som skrev böcker i den postmodernistiska tidsåldern och hans böcker kan ses som klara exempel på hur en postmodernistisk bok ska skrivas. För er som inte vet det så handlar postmodernismen i kort om att ingenting som sägs är sant. För mig kanske det är sant, men inte för dig eller under andra omständigheter. Ett av postmodernismens utryck är ”Det enda som är värt att säga är att inget är sant”.

Paul Austers bok kan ses som ett typexempel på en postmodernistisk bok därför att författaren inte bryr sig om sina karaktärer. Paul Auster lyckas förinta alla spår av omtanke eller hänsynsfullhet för sina karaktärer. Författare som skriver på ett postmodernistiskt sätt har en tendens att skilja sig från sina karaktärer, ha ett kyligt, nästan dött förhållande till dem. Paul Auster återberättar en berättelse, han skapar den inte. Han skriver den på ett opersonligt, ytligt, hopplöst och hjälplöst sätt. Detta kan man se på huvudpersonen Quinn i början. Han är som en vålnad. Något dött. Han är ingenting bara ett ytterst litet sandkorn i ett helt sandhav. Han har nästintill tynat bort.

Postmodernismen handlar om att vara kritisk mot det som har varit ”ingenting är sant”. Tidigare lagar, ideologier och annat upphör nu på grund av att man inser att dessa inte kan hjälpa till att skapa ett ideal samhälle. Skriv hur du vill, när du vill, i vilken ordning du vill och i vilken stil du vill, blanda fritt, det är helheten som är viktig.

Vad tyckte jag då om boken? Boken är skriven på ett mycket speciellt sätt. Den handlar om en borttynad författare som en dag bestämmer sig för att leka detektiv. Denna bok har stor, extremt hög potential. Halvvägs in i deckaren så finns det en million olika sätt som boken kan sluta på, den blir bara mer och mer spännande. Men där någonstans så slutar det som är bra med boken. Ett oerhört abrupt slut. All spänning, all handling som författaren har skrivit om, tynar bort. Enligt mig så var detta bokens stora fall, att den ibland var tråkig och att vissa sidor endast bestod av inget annat än nonsens, kan jag förbise med. Detta var bara en bok i hela trilogin, kanske var det...