Kort om Edith Södergran

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Edith Södergran

Livet

Edith Södergrans liv börjadei St:petersburg i Tyskland år 1892 men efter bara tre månader så flyttade hon, hennes mor och far till nuvarande Ryssland. Hon gick i en Ryskkomunal skola men i hemmet så pratades svenska för att hennes mor var finnlands-svensk och hennes pappa var helsvensk.
När hon bodde i St: Petersburg gick hon i en tysk skola där hon studerade franska och automatiskt lärde sig tyska. Det ledde till att hon behärskade det franska, tyska, ryska och svenska språket väldigt bra.
I henns tidiga poesi så skrev hon oftast på tyska men som tiden gick så gick hon över till svenska och franska. Hon skrev på franska på grund av dess flytande struktur och svenska för att det var det som kom mest naturligt för henne.
Den mesta poesi och den mest kända är skriven inne på ett sanatorium, ett sjukhus som var specialiserat på tuberkulos. När hon var 26 år gammal fick hon den då mycket vanliga lungsjukdomen tuberkulos och behandlades en längre tid för den.
Hon höll ut i ytterligare 15 år till men i slutet så handlade hennes dikter mer om ”ett land bortom livet”. Det var 1916 som hon debuterade och blev publicerad med diktsamlingen ”Dikter” som blev både hyllat och kritiserat.

Dikter

Som sagt slog Södergran igenom med sin diktsamling ”Dikter” som blev både hyllad och hatad. Edith var en ledstjärna i Norden inom den lyriska expressionismen som betyder att hon vill få läsaren att känna vilka känslor som hon uttryckte i sina dikter.
Det sägs att Edith och hennes väninna Hagar Olsson var mer än bara vänner, då Edith i sina dikter beklagar sig över män och erotik. Denna spekulation har lett till att hon har vunnit stor popularitet bland homosexuella idag och hon anses nu vara en av de främsta finsk-svenska poeterna.

Tidiga dikter.

”När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor”

Sena dikter (skrivna på sanatorium)

”Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där våra kedjor falla,
Landet där vi svalka vår sargade panna i månens dagg.
Mitt liv var en het vila.
Men ett har jag funnit
och ett har jag verkligen vunnit- vägen till lande...