Friskolor, snilleblixt eller idioti?

Friskolor, snilleblixt eller idioti?

Dagens friskolor är väldigt omtyckta av många, men är det den bästa lösningen för
eleverna? Lagen säger att alla skolor ska vara lika, samtidigt plockar ägare av dessa
skolor ut miljardbelopp i vinster. Privata skolor lockar med datorer och resor men lever
de verkligen upp till alla dessa löften?

År 1992 drev Bildt-regeringen igenom friskolereformen i riksdagen. Den gäller än idag och
innebär att friskolornas ersättning baseras på antalet elever. Vad har då hänt sedan den här
reformen gick igenom? Det har lett till att vi fått en skola som är en del av en marknad där
alla försöker visa att just deras skola är bäst. Det som upprör mig mest är dock att det även har
lett till ökad segregation. Skolor lägger astronomiska summor på att locka ”rätt” elever som
har ”rätt” socioekonomisk bakgrund. Samtidigt lämnas en stor grupp elever utanför. De här
eleverna har det kanske svårt hemma eller har problem med skolan? Det här leder till att
elever med en viss sorts bakgrund går i vissa skolor och elever med en annan går i andra. Det
finns ett ord för att beskriva det här, segregation. Generaldirektören för skolverket, Peter
Fredriksson, sa den 31 mars 2018 till SvD att ”Etableringen av friskolor leder till ökad
segregation.” Samtidigt har inget gjorts för att stoppa detta. Det är faktiskt så att en majoritet,
bestående av alliansen och SD, är för friskolor och skyddar dem i riksdagen.
Läsåret 17/18 fanns det 1253 privata skolor inom grundskolan och gymnasieväsendet
(Ekonomifakta.se) och många av de här skolorna fungerar lika bra som de kommunala
motsvarigheterna. Problemen är de skolor som inte går att kontrollera. Det är de här skolorna
vars ägare plockar ut miljoner i vinst och det är de här skolorna som indirekt lockar med höga
betyg. SVT skriver den 16e maj 2017 att mer än hälften av de skolor som ger högst betyg i
Sverige är friskolor, samtidigt är mindre än 17 % av landets skolor friskolor. Att det här skulle
vara en slump är något jag tvivlar starkt på. Det är den här osäkerheten i betygssystemet som
jag anser skadar det svenska skolväsendet. Att elever kan få högre betyg för samma insats på
olika skolor underminerar både lärarnas och elevernas hårda arbete. För varför ska man
kämpa för höga betyg? Om man kan få de betygen för halva mödan på en annan skola? Varför
ska man pusha sina elever till att lära sig mer? Om man vet att elever som inte vet hälften av
vad dina gör ändå tar de bästa gymnasieplatserna.
Jag förstår att inte den kommunala skolans pedagogik fungerar för alla. Men är det inte då
bättre att skolorna får större resurser. Då kan de skapa en miljö där alla kan känna sig hemma.
Om skolan skulle få möjligheten att anpassa sig, tror jag att kan det skapa en miljö där allas
lärande kan frodas. Om betygssystemet skulle vara lika för alla tror jag att de svenska
elevernas skolresultat skulle skjuta i höjden.
Det är inte bara elevernas betyg och motivation som hotas, när skolor drivs som företag finns
alltid risken för konkurs - och vad händer då med eleverna? Om man te.x kollar på
gymnasiekoncernen John Bauer. När den förklarades i konkurs år 2013 lämnades, enligt
expressen, 11000 elever utan skola. John Bauer lockade med datorer och slappa regler, men
när koncernen år 2008 såldes till det danska riskkaptialbolaget Axcel började saker gå fel. Jag
menar att problemet är uppenbart redan här, att ett riskkapitalbolag ska äga skolor i Sverige
tycker jag låter befängt. Skolan ska vara en av de få saker som fortfarande ska vara jämlik i,
men när företag plockar ut miljonbelopp ur skolor är detta en omöjlighet. När betygen, som en
direkt följd av detta, sjunker och eleverna börjar tveka på att välja skolan trots datorer och

slappa regler försvinner vinsten. Och vad gör företagen när vinsten börjar sjunka, man letar
efter sätt att få verksamheten att gå me...