Språkhistoria

Språkhistoria

1. Tidsperioder

Man kan dela in svenska språket i följande tidsperioder:

Här delar in svenska språket

Ur nordiska ca 800

Runsvenska ca 800 – 1225

fornsvenska 1225 – 1536

Äldre nysvenska 1536 – 1732

Yngre nysvenska 1732 – 1900

Nusvenska 1906 –

Urnordiska det språk som används i norden där börja skilj sig betydligt från de andra germanska språken.

Runsvenska är äldste och fanns under vikingatiden. Ritade på stenarna kortfattad text om kringare dött med dåtidens bokstäver. Det har hittat mer än 3000 runinskrifter från den perioden på sten och barg. Lånord var ovanligt men det fanns en stor del av sydeuropeiska länder under vikingarna tid hade handel med.

Fornsvenska det svenska språket är lite mer än tusen år gammalt när latinska alfabetet kommer till sverige och under tiden var latin var de lärdas språk. Den äldsta breven var på latinska och handlar om svenska lagar, därför skrevs de på latinska äldst brevet.

Yngre fornsvenska under den perioden skrevs mycket böcker och kom boktryckarkonsten. Mycket förändrade under den tiden och gamla ord byttes ut mot nya synonymer.

Äldre nysvenska under den perioden kom ut testamentet på svenska språket och böcker tryckt i stora upplagor. Karl Xl tyckte inte om franska låneord blandades in i svenska språket.

Yngre nysvenska den här perioden många viktiga händelser som gör svenska språket ledigare. Olof Vom Dalin började med veckotidningen som han var själv skrev. I stor del av tidningen o underhållande och lättförståeligt sätt. Under den här perioden kom ut även sveriges rikes lag på första gången. Kom också svenska akademins ordbok under den perioden.

Nusvenska är svenska språket befinner oss nu och bytas ut många ord och kom in till svenska språket. I språket lånord från engelska för mat, teknik och kultur. Svenska språket kommer låna många ord från engelska och andra språk.

Lånord