Essä Ettbarnspolitiken

Könsroller; nutid och historiskt. (ettbarnspolitiken) 

Kina är i samtid männens rike. Pojkar hava, så långt som tillbaks till historien, uppskattats högre än flickor, och idag finns ett skarpt mansöverskott i landet. Kina är ävenledes instiftare av den statliga verksamheten om ett barn. Hur urskiljas genusklyftan i Kina idag, och hur har landet hamnat i det tillstånd hon befinner sig i? Vad är Ettbarnspolitiken och vad bidrog denna konstruktion med? Vad bör Kina göra?  

Börje Ljunggren, en svensk statsvetare och författare av boken KINA: vår tids drama, framställer hur Kejsarmaktens Kina, ett samhälle grundat i konfucianismens patriarkala idéer, var ett mycket ojämnt samhälle där mannen var bäraren av allt det som familjen symboliserade i form av egendom och namn. Det var männen som hade tillträde till formell utbildning, samt att det blott var det manliga könet som kunde göra skapa en levnadsbana i kejsardömets tjänst.  

Ljunggren fortsätter och berättar att mot slutet av Kejsarens tid, och under Republiken, trädde ett par innovationer fram i samhället. Det var en utvecklingslinje mot ett modernare samhälle. Revolutionen ledde till att kvinnor segrade en ny frihet. Dem hade nu rätt till läskunnighet, förbättrad hälsa, barnhem och möjlighet till arbete i “det stora kollektivet”. Det som dock förblev, var mannens överlägsna makt i samhället. Idag, behandlas män och kvinnor i Kina lika i överensstämmelse med den kinesiska lagstiftningen. En statistik från FN pekar på att Kina i vissa hänseenden ligger relativt väl framme när det kommer till jämställdheten. Under några moderna år, var till och med den förmögnaste individen i Kina en kvinna, och ny är den roll kvinnan spelar inom det privata näringslivet, i synnerhet som egenföretagare inom den privata sektorn. Dock, tjänar kvinnor i dagens Kina generellt avsevärt sämre i jämförelse med män. Och det finns yterliggare ett allvarligt symptom på kvinnans utsatta situation. Det är den mycket höga självmordsfrekvensen bland kvinnor. Den är betydligt mycket högre än bland män, och detta är ett förhållande som inte råder i något annat land i världen.  

En bok av Gleerups, läromedel för skola och kurslitteratur, kallad “KINA idag”, poängterar skribenten den välväxta genusklyftan i Kina, som har kommit att gå under namnet “de saknade kvinnorna”. Vilket är en artikel publicerad av Nobelpristagaren i ekonomi år 1990, -Amartya Sen. Artikeln hade rubriken “Mer än 100 miljoner kvinnor saknas” och gjorde världens omkring uppmärksam på det fasanfulla faktum att det i en rad länder förefinns betydligt mycket fler män än kvinnor. Orsakerna till de extrema förhållandena i speciellt Kina, var en konsekvens av den starka preferensen för pojkar.  

Boken informerar även om att, år 1950 hade Kina mindre än 550 miljoner invånare i landet. 25 år senare, 1975, hade befolkningen expanderat till 900 miljoner. Detta på grund av att man dramatiskt förändrade situationen i samhället som en följd av strukturella förändringar och åtgärder av olika slag, som hälsokampanjer och vaccinationer. Detta gjorde att dödligheten i landet avtog, och befolkningen ökade med 2% per år. Man ansåg dock att det var en profit för Kina att ha en sån stor befolkning, och även om befolkningen mångfaldigas så ansåg man att landet var fullt kapabla till att avverka det.  

1970, började Kinas ledning betrakta ökningstakten på 2% som ett bekymmer. Här anstiftas en diskussion om ett system kallat “Ettbarnspolitiken”. Huvudargumentet för politiken var att Kina inte längre skulle ha det stora kvantiteten invånare i landet längre, utan man ville återigen, ha 300 miljoner medborgare.  

Den stora tragedin i enlighet av mig, med Ettbarnspolitiken är att, systemet gjorde det utförbart för folket att med ultraljud fastställa fostrets kön och insättning av spiral på kvinnor blev bindande, vilket resulterade i att kvinnornas kontroll över sin kropp och sina reproduktiva rättigheter blev starkt begränsade. För familjer med två eller fler barn gällde sterilisering och för graviditeter utan godkännande gällde abort. Ett andra barn för en familj medförde böter eller avsked.  

Å andra sidan påstår en debattartikel, publicerad av Expressen 2009, att Ettbarnspolitiken faktiskt kan rädda klimatet. Skribenten menar på att vi varelser är på god väg att överbefolka jorden, och att en Ettbarnspolitik inte bara bör fodras i Kina, utan även i andra fosterland. Artikeln framställer också att “om varje kvinna endast födde ett barn från och med nu, skulle jordens folkmängd sjunka från dagens 6,5 miljarder till 5,5 miljarder fram till 2050, enligt en studie gjord av Wiens demografiska institut.” 

Uppslagsverket NE.se, skildrar att det i dagens kina finns ett fanatiskt mansöverskott. Överflödet är ett resultat av selektiv abort. En manifestation för en syn på kvinnor som är djupt upprörande och  bidrar med en rad konsekvenser. Detta kvinnounderskott bidrar exempelvis till avsaknad på äktenskap för kvinnor, handel med unga kvinnor, trafficking, prostitution och våld mot kvinnor.  

Värt att tillfoga är, utifrån egen reflektion, att jag inte tror att mansöverskottet endast påverkar det kvinnliga könet, utan även det allmänna. Ett mansöverskott kan tänkbart bidra till ökad kriminalitet och ett mansdominerat samhälle om det fullföljer se ut på samma sätt som i denna tid. Kriminalitet och ett samhälle dominerat av endast ett kön, kan i sin tur möjligtvis påverka Kinas rykte samt påverka dess internationella handel eller skapa tvister med andra länder. Och vill man se från männens perspektiv, skulle det problematiska läget med giftermål kunna ha förmåga att resultera i depression eller andra psykiska sjukdomar. Jag kan avse att ungkarlarna i Kina upplever sig ensamma, och har en saknad av en egen familj.  

Så vad ägnas sig Kina åt idag för att på bukt på genusklyftorna? Ljunggren skriver i sin upplaga att, statens respons är en kampanj benämnd “omsorg om flickor”. Målsättningen är att knäcka obalansen mellan könen, och detta skulle tillfogas under åren 2006-2010. Man ville succesivt få ned talet till normala nivåer. Enligt mig är projektet mer eller mindre ett misslyckat ett.  

Idag är enligt NE.se könsselektiva aborter fortsättningsvis frekventa i Kina, även fast kinesiskt lag har förbjudit både tvångsaborter och tvångssteriliseringar. Foster av kvinnligt kön aborteras av familjer som vill ha en son, trots att fosterdiagnostik i avseende att bestämma barnets kön är förbjudet.  

Avslutningsvis bör man, enligt mig, åstadkomma betydligt mer för det kvinnliga könet i Kina. Enbart kampanjer räcker inte. Den kulturform