Novell

Scared to be lonely

Han bara satt där. Han skakade. Hur skulle de här gå? Han kollade på klockan. Det hade gått 30 minuter sen han kommit dit. Klockan hann bli sex då han kände en knackning på ryggen. Han tog ett djupt andetag och reste sig upp. Han sträckte ut armarna men hon tittade bara på bänken, sen satte hon sig ner. Varför ville inte hans första kärlek, hans enda kärlek krama honom? Hon tittade på honom och sen på bänken. Han kom då på sig att han bara stod och stirrade på henne. Han satte sig ner på bänken. Håret som han ståt och fixat i flera timmar för den här dagen, för den här stunden, hade bara lagt sig som stripor av regnet. 

Han hade så många frågor. Varför hade hon inte hälsat? Varför sa hon inget? Varför sa han inget?

Han vred och vände sig, han harklade sig, men precis när han tänkte öppna munnen avbröt hon honom.

-        Älskling, jag älskar dig…men , stampade hon fram. 

Han kände hur tårarna rann ner för kinden och han kunde känna den salta smaken i munnen.

-        Men vad då, tror du att jag inte älskar dig, sa han irriterat. 

Tankarna gick fram och tillbaka i hans huvud.  Älskade honom lika mycket som han älskade henne? Hon har ju inte hört av sig till honom på jättelänge. Denna osäkerhet som fanns mellan dom var oändlig. Det är klart att hon älskar honom. Att allt kommer bli annorlunda nu. Så tänkte han men han visste nog att de kommer att återgå till vardagen med alla bråk.

-        Men jag tror att de bästa att vi… sa hon fast att det var det enda hon inte ville säga.

-        Vi vadå, gör du slut? Aldrig, du är mitt allt, avbröt han henne, utan att tänka. 

Han vill ju ha svar, eller ville han de. Ville han verkligen höra hur hon kände? 

-        Lyssna, jag hinner inte prata till punkt. Det jag ville säga är att jag inte vill att du ska bli ledsen, när jag inte finns där. Jag vill inte att du ska ge upp, som jag, sa hon med en klump i halsen.

-        Älskling var inte rädd, jag finns här för dig. Du kan lita på mig, sa han lugnt.

-        Jag är inte rädd, Jag orkar bara inte längre, jag vill inte dra ner dig i skiten, sa hon gråtfärdig.

-        Sluta, vill inte längre? Vad är de för skitsnack, sa han med frustration i rösten. Du vet att jag älskar dig och du älskar mig. Vi börjar om från början. Utan alla bråk, bara du och jag mot världen.

-        Men hör du inte vad jag säger. Jag vill inte längre. Jag har gått vidare ifrån dig. Och nu vill jag att du går vidare från mig.

Han ville inte höra mer. Han ville få slut på det. Han sprang iväg medan tankarna flödade genom hans huvud. Varför sprang han ifrån henne? Hon hade alltid varit hans trygghet. Hon och han skulle ju vara för alltid. Han kände hur tårarna föll och hur han blev alldeles blöt av regnet. Han sprang längst med gatan utan att tän...