Novellanalys Höljen

Analys av Gyroir Elíassons Höljen 

Berättelsen Höljen, passar in i genren novell (epik). En novell är en kort berättelse, som vanligtvis består av 5 - 50 sidor. Noveller innehåller oftast också ett koncentrerat språk, och handlingens vändning kan ske plötsligt. En novell kan även kännetecknas genom få karaktärer som är involverade under en kortare period. Höljen, är ett typiskt exempel på en novell. Den är kort, koncentrerad, och innehåller endast ett par personer - en son och en fader.  

Fabeln i novellen, handlingen, handlar om en son som ska ut och fiska med sin fader, och under novellens gång skildras deras relation till varandra. Berättelsens titel är “Höljen”, och är en symbol för platsen där novellen utspelar sig. Det är vid, det stilla höljet, som samspelet mellan sonen och pappan skildras, och förändras. 

Handlingens tid verkar utspela sig en eftermiddag under sensommaren, under solens sista strålar. Det är svårt att säga exakt hur länge berättelsen utspelar sig, men möjligtvis under loppet av 30 – 60 minuter. Novellen skildras kronologiskt. Den första delen är skriven i presens, och den andra delen är skildrad i perfekt, men novellen följer sin tidslinje. Den perfekta delen skulle där med kunna beskrivas som en tillbakablick på något som har hänt.  

Det sker under fabeln inga parallella handlingar, eftersom Höljen regelbundet antingen skildrar pojkens och faderns perspektiv, och då huvudsakligen pojkens. Faderns perspektiv, är å andra sidan beroende av sonens, då faderns uttalanden och repliker till största del bygger på pojkens förväntningar och frågor. Samtalen mellan fadern och sonen är viktiga för novellen, då det är genom dessa samtal vi får en bild av hur deras relation och personligheter ser ut. 

Novellens tema handlar om en relation, och motivet är en relation mellan ett barn och en vuxen, och i det här fallet en son med sin fader. Handlingen drivs av sonens frågor och funderingar, och faderns försök till fiskefångst. Man får en uppfattning av att det ständigt pågår en konflikt dom två karaktärerna, genom att pojken ständigt försöker få uppmärksamhet från sin pappa. Novellen tar sin vändning när frågan om när modern kommer hem tas upp i samtal. Vid händelsen blir fadern irriterad och framstår sig som okänslig och kall, och detta kan anses som huvudkonflikten i novellen.  

Höljens huvudperson är sonen, eftersom handlingen till störst del beskrivs utifrån hans perspektiv. Utmärkande för sonen är hans frågor och hans vilja till att få en bra relation med sin pappa. Man får känslan av att pojken söker acceptans och bekräftelse från sin fader, men utan resultat. Fadern anses inte som huvudpersonen i novellen, även fast han tar nästan lika mycket plats som sin son. Eftersom fabeln drivs och centreras kring pojkens frågor, blir pappan istället en biperson. Faderns utmärkande drag är hans korta, okänsliga respons till sin son, och han skildras inte heller som så kärleksfull. Kanske har det hänt något tragiskt i hans liv, som format han till den han blivit.  

Som nämnts spår av innan i analysen, spelas inte relationen mellan sonen och pappan på lika villkor. Pojken försöker regelbundet söka kontakt med sin pappa genom frågor och funderingar, medan pappan ger mindre konkreta och korta svar i gengäld. Sonen försöker också visa empati för sin pappa, ett exempel på detta är när ljuster går sönder på fiskespöt, och pojken förklarar att det inte berodde på fadern att ingen fisk fångades, utan att det var på grund av det trasiga ljustert. 

Karaktärernas personligheter är indirekt utformade, alltså levandegörs dom utifrån indirekt karakterisering. Författaren beskriver inte i ord hur karaktärernas personligheter är, det är istället genom handlingar som läsaren kan få en uppfattning om faderns och sonens egenskaper.  

Novellen Höljen, utspelar sig, precis som i titeln, vid ett hölje, som är en vattenfylld sänka eller en liten sjö. Miljöskildringarna är som mest detaljerade i början av novellen. Höljen kommer uppifrån bergen, och det växer gräs längst kanterna. Vandringen till den lilla sjön sker under solens sista strålar, vilket kan översättas till att snart kommer börja skymma. När dom kommer fram till den stilla höljen, har det blivit mörkare och det är svårt att se ner till vattnets botten. Stämningen verkar vara kal och stilla. När pojken och fadern sedan beger sig hem igen, är det svart ute. 

Höljen berättas ur ett begränsande allvetande perspektiv, det vill säga att man inte vet speciellt mycket om karaktärerna, det är alltså begränsat. Handlingen berättas i två olika tempus, perfekt och nutid. Ena delen av novellen berättas i nutid, och den andra i perfekt. 

Novellen består alltså av två delar, där den första delen, inledningen, handlar om vägen till Höljen, samt ett misslyckat fiske. Den andra delen, börjar med ett misslyckat fiske, och det är även i den här  delen som novellen tar sin vändning genom konflikten angående modern. Novellens efterslut skildrar pojkens och pappans återfärd hem tillsammans, med pojkens hand i faderns byxficka.  

Novellen består av korta och enkla meningslängder. Dialogen återges med en direkt anföring och författaren ger endast små antydningar om personerna, medans miljöbeskrivningarna