Berättelse om en person i Sverige under 1800-talet

Jag var ungefär i din ålder när Rutger Macklean styckade Skurups-socken. Det var så radikalt att det nästan var sin egen lilla reform, men det är en historia för en annan gång. Tillsammans med styckningen av byarna kom avskaffningen av hoveriplikten mot godset. Det gjorde att vi hade mer tid till vårt eget jordbruk och vår skörd blomstrade. De som stod emot Macklean blev kvickt friställda från deras mark som Macklean tog över. 

När jag sedan blev vuxen gick det runt rykten om något som kallades för industrialisering. Människor ville flytta till någon storby vid namn Sundsvall för att såga ved. Jag förstod mig aldrig på det och fortsatte bruka min jord. Det var då jag fick din far Bengt, farbror Inge, farbror Erik, faster Maria och tvillingbarnen Karl & Gustaf. 

Efter ett tag hade jag rätt med den där industrialiseringen och att deras arbetspeng blev mindre och mindre, men det var också då torkan började. All vår skörd torkade ut och vi hade knappt tillräckligt för att föda mig och din farmor, för att inte nämna din far och hans syskon. Men det var då mirakelbreven kom. Amerika! Landet där pumpor blir stora som grisar och där det finns guld i varje å! 

Jag och din farmor jobbade dygnet runt och sålde allt vi hade för en biljett till Amerika. 150 riksdaler för ett helt nytt liv! När vi äntligen hade råd till biljetter för hela familjen hade redan dina farbröder Karl och Gustaf dött av kolera och faster Maria hade redan gift sig och kunde inte följa med. 

Resan hit var mycket svår. Det var mycket packat och man fick knappt någon mat. Många dog på vägen av sjukdomar och svält. Inklusive din farbror Inge. Vårt första intryck till det nya land var fantastiskt. Först såg man den stora frihetsgudinnan och sedan den storbyn New York. När vi äntligen kom fram kom vi till ett svenskt vandrarhem. De rekommenderade att vi skulle åka längre västerut för att kunna hitta bra odlingsmark och guld. 

Tågen var jämfört med båten mycket fina och bekväma och landsbygden var fantastisk. Allt man såg var fantastiskt grön och orörd natur.  

När vi kom fram till Falun sprang vi snabbt runt och letade efter bra mark att erhålla och byggde vår lilla gård. Det var inte mycket långt efter Be