Recension av The Wolf of Wall Street

Inledning

The Wolf of Wall Street är en kritikerrosad film som hade biopremiär år 2013. Filmen är regisserad av Martin Scorsese och de tre huvudskådespelarna är Leonardo DiCaprio, Jonah Hill samt Margot Robbie. I den här recensionen bedömer jag bland annat handlingen, filmtekniken samt skådespelarinsatserna.

Handlingen

Handlingen tar vid i början av 1990-talet, då Jordan Belfort och Donny Azoff grundar en finansfirma vid namn Stratton Oakmont. Firman växer explosionsartat och deras cirka 20 medarbetare är efter en kort tid cirka 250. Stratton Oakmont börjar även få ett gott rykte, då de bevisligen förvaltar kundernas pengar på ett bra sätt.

Med ära och berömmelse följer ökad status, som huvudkaraktärerna har svårt att hantera. Mer specifikt rymmer de från verkligheten lite väl ofta, och detta i form av droger och/eller alkohol. Missbruket leder även till att lögnerna och intrigerna blir fler till antalet.

Donny och Jordan döljer sina missbruk genom att anordna fester för att exempelvis fira nya framgångar, vilket förvisso gör duon än mer populär. Jordan Belfort blir dessutom uppmärksammad av Forbes Magazine, där han omnämns som The Wolf Of Wall Street.

Duon är dock inte särskilt ärliga om vad firman gör för att tjäna pengar. Mer specifikt är FBI dem hack i häl, vilket medför att de hela tiden tvingas bli än mer kreativa gällande att dölja sina spår för att inte åka fast.

Skådespelarinsatserna

Leonardo DiCaprio gör en av hans bästa insatser någonsin, då han porträtterar Jordan Belforts opportunistiska karaktärsdrag på ett mycket naturtroget sätt. Belfort är stark, smart och självsäker, men även ett offer för sina egna impulser samt hans konstanta självförstörelsedrift.

Jonah Hill gör även han en bra insats som Donnie Azoff, det vill säga Belforts alltiallo. Margot Robbie spelar Naomi, som är Belforts andra fru. Även hon gör en bra insats, men både Jonah Hill och Margot Robbie hålls tillbaka av en rätt begränsad tid bakom kameran.

Leonardo DiCaprio är i mina ögon den bästa skådespelaren i filmen. Han har även det största registret i hela rollistan, och att sätta honom vid rodret var lika genialiskt som självklart.

Filmtekniken

Scorsese har sannolikt tagit inspiration från filmer i ungefär samma genre såsom Departed, Goodfellas och Casino. I de filmerna är det maffian som styr, men här är det i stället två finansmän som har extremt mycket makt.

Då karaktären Jordan Belfort inte är påhittad, utan en verklig person som själv upplevt det som beskrivs i filmen, är det många som anser att Jordans livsstil glorifieras. Ett "om man fuskar så blir man framgångsrik"-tänk kan uppstå bland de som tittar, säger somliga kritiker.

Det påståendet håller jag dock inte med om; dels då både Jordan och Donny är två nyanserade karaktärer, och dels då även deras brister påtalas för tittarna på mycket tydliga sätt. Och för det tredje; det är knappas Scorseses sak att läxa upp tittarna gällande vad man får respektive inte får göra.

Manuset är i sin tur fantastiskt. Dialogerna är medryckande och somliga one-liners är dessutom svåra att glömma. Man förstår även vad som driver huvudkaraktärerna, som för det mesta agerar logiskt och enligt de beteendemönster de har i filmen.

Avslutning och reflektion

Martin Scorsese och Terence Winter hade förmodligen som mål att visa på riskerna med ett liv i överflöd. Huvudpersonerna verkar på ytan vara hur välmående som helst, men deras ständiga behov av droger och alkohol gör sig påmint gång efter gång.

Men det är just när det kommer till att påminna publiken om att även pengar kan vara en last, det är där de lyckas som bäst. Mer specifikt kan rikedom och berömmelse få vem som helst att förändras till grunden, vilket Scorsese och Winter belyser på ett effektivt sätt.

Men det är förstås ingenting fel med att tjäna pengar. På sajten kreditkort-med-bonus.se kan man till exempel läsa om hur man kan tjäna pengar genom att teckna sig för ett kreditkort med bonus. Men ...