Låtanalys Ett sista glas

”Ett sista glas” Sven Bertil Taube. Hela texten sist i analysen.

Låten Ett sista glas har de senaste åren varit aktuell genom att den har tolkats av Sven Bertil Taube och

Miriam Bryant. Låten är ursprungligen skotsk och heter i original The Parting Glass. Texten översattes till

svenska av den svenske poeten, låttextförfattaen och ledamoten av Svenska Akademien Lars Forssell,

och fick titeln Ett sista glas. När jag jämför den engelska originalversionen med den svenska har Forssell

varit ganska trogen den engelska texten förutom när Forssell väljer att översätta

”That sorely has my heart beguiled/ Her rosy cheeks and ruby lips/ I own she has my heart in thrall”

med

”Med rosig kind och panna klar/ Hon har mitt hjärta i förvar/ Men aldrig ser jag henne mer”.

Det finns dock många olika engelska versioner om man söker på texter och videoklipp av sången. Här

utgår jag från Forssells svenska tolkning. Texten men även musiken kommer att analyseras efter en

manual som heter Song Lyrics Analysis Worksheet. De frågor som ställs på texten och musiken är a/ vem

berättar, b/ vad handlar sången om, c/ var och när utspelas sången, d/ stämning, e/ matchar melodin

och texten, f/ vilka personer finns i sången och vilka är de, g/ konflikten/problemet i sången, h/

symboler/metaforer i/ tema? Sist diskuterar jag j/ stilfigurer.

a/ vem berättar

Sångens berättare Har ett jag- eller första persons berättande av handlingen. Utifrån textens berättelse

förstår lyssnaren att det är en äldre man.

b/ vad handlar sången om

Jag tolkar berättelsen som att det är en äldre man som reflekterar över sitt liv i backspegeln. Han

funderar på sina vänner, kvinnor och hur han levt sitt liv. Intrycket jag får är att han levt ett händelserikt

liv med mycket glädje och lycka. Det negativa tas upp i första stycket av låten. Han har gjort en del

misstag och en del som han skäms för, men för det mesta har det drabbat honom själv och det andra vill

han inte tänka på:

”För allt det onda som jag gjort

Fick ingen sota utom jag

Och allt det dumma som jag sagt

Det vill jag inte minnas mer”

Berättaren påstår att hans kvinnor i livet troligen saknar honom liksom hans vänner ”Dom tycker nog

det är synd jag far”

Berättaren ger en bild av livet som slumpmässigt och svårt att planera:

”En stöter ut, en lägger bi

Och livet tar och livet ger”

Det verkar därför inte som om berättaren anser att livet ska vara allt för planerat. Livet är något som

sker och som man får följa med i mer än att det ska planeras.

Två saker kan tolkas som viktigast i sången. Dels de två sista huvudstyckena som är identiska och

upprepas som handlar om

”Och om jag haft ännu en slant

Och lite tid att dröja kvar

Så finns en flicka här i stan

Med rosig kind och panna klar

Hon har mitt hjärta i förvar

Men aldrig ser jag henne mer”

Här berättas om en gammal kärlek till berättaren, men som han inte kan träffa igen, som kanske är död

eller gift långt borta med någon annan. Mannens livs kärlek?

Den andra viktiga texten i låten är det återkommande stycket:

”Men drick med mig ett sista glas

Godnatt, må glädjen lysa er!”

Berättaren vill att sällskapet skall skåla och han önskar glädje och lycka till sina vänner.

c/ var och när utspelas sången

Det går inte att säga något om tid och plats utifrån texten. Var och när är oviktigt. Det viktiga är

budskapet som ändå lite handlar om en plats. Min personliga tolkning är att texten är något som läses

upp eller sjungs som ett testamente vid mannens begravning, eller att texten är vad den avlidne tänker

om sina vänner eller om sin kärlek efter döden, kanske när han ser dem vid sin begravning eller när de

sitter och minns berättaren kanske på en pub eller vid någon annan plats han ofta var vid då han levde.

d/ stämning

Stämningen i sången och texten är ”bitterljuv”. Det är en äldre människa som minns tillbaka på sitt långa

mest lyckliga liv, med vänner och kvinnor. Berättaren nämner att det också funnits trista stunder och

misstag men menar att de hör till livet och har ingen större betydelse. Men även om livet han ser

tillbaka på har varit underbart så går livet mot sitt slut och det är inte så roligt, utan ledsamt och

oundvikligt. Han sörjer och saknar ett rikt och positivt och varierat liv men utan att bli sentimental och

inte alls bitter. Berättaren är noga att sätta ett bra exempel och uppmanar sina vänner gång på gång att

skåla, vara glada och han önskar dem lycka i sina liv. Han vill att de ska leva som han levt och ta vara på

livets möjligheter.

e/ matchar melodin och texten

Absolut! Melodin är sorglig och glad varierat och följer exakt med textradernas handling och stämning.

Musiken förstärker sorgen och melankolin med mörkare toner samtidigt som den bromsar med ljusare

toner, och tvärtom. Men kanske dominerar ändå sorg och melankoli en aning. Sången respekterar

grundtemat i sången om hur en äldre människa sammanfattar sitt liv och går bort från oss.

f/ vilka personer finns i sången och vilka är de

Personerna är ganska vaga. Det är berättarens vänner och hans gamla kärlekar – särskilt en, som han

inte har kunnat glömma.

g/ konflikten/problemet i sången

Jag tolkar det som om det inte finns någon tydlig konflikt eller problem i sången. Det som liknar sångens

kärna är att glädjebudskapet upprepas många gånger för att vara så kort. Det är med skålen, samvaron,

kärleken som människan bärs upp i med och motgång. Inte ens hans egen död får förändra detta viktiga

budskap om hur vi bör leva för de som måste leva när mannen har dött. Ge aldrig efter för motgångar

och svårigheter!

h/ symboler/metaforer

Det finns bara en metafor i texten:

”En stöter ut, en lägger bi”

Berättaren jämför livet med en segelbåt som seglar ut på havet och tillbaka till fast mark. Men havet är

osäkert som livet. Det går inte veta var vinden tar en eller om man kommer tillbaka till sin brygga. Man

måste ta chanser och risker i livet. Det kan vara farligt att leva men det är oundvikligt.

i/ tema

Temat i texten är främst optimism anser jag, att det är viktigt att i en hård värld fokusera på det positiva,

på vänskap och kärlek och att göra det bästa av situationen. Det förstärks av att det är en äldre

människas kunskap som redovisas som ett slags testamente. Livet är alltid värt att leva, som berättaren

visar med sina uppmaningar till glädje och genom att redovisa sin eviga längtan till sin gamla kärlek.

j/ stilfigurer

Den stilfigur som präglar hela texten är upprepningen. Raden ”Godnatt, må glädjen lysa er!”

återkommer fyra gånger. Tre gånger med samma rad före, en gång med en variant på denna.

Textförfattaren Lars Forssell upprepar också hela sista stycket en gång om flickan som har berättarens

hjärta i förvar men som han aldrig kommer att se igen. Man kan också tolka musikens ljus och mörker

som kontinuerliga upprepningar låten igenom som är en balansakt mellan glädje och melankoli och sorg.

Som nämns ovan finns det en metafor i texten om havet och segelbåten som lämnar och kommer

tillbaka till land. Motsatser kan ses som stilfigurer och dessa är mycket viktiga i texten, mellan sorg och

glädje, mellan närhet och avstånd, mellan längtan till något omöjligt och att acceptera det omöjliga.

Texten:

Och alla pengar som jag haft

Dom lät jag gå i vänners lag

För allt det onda som jag gjort

Fick ingen sota utom jag

Och allt det dumma som jag sagt

Det vill jag inte minnas mer

Så låt oss ta ett avskedsglas

Godnatt, må glädjen lysa er!

Och alla vänner som jag haft

Dom tycker nog det är synd jag far

Och alla kärestor jag kysst

Dom önskar nog jag stannat kvar

En stöter ut, en lägger bi

Och livet tar och livet ger

Jag går min väg men stanna ni

Godnatt, må glädjen lysa er!

Och om jag haft ännu en slant