Enkel text om det Andra Puniska Kriget

Det andra puniska kriget

Kartago och Hannibal i norra Afrika sägs vara Romarrikets största fiende under antiken enligt många. Romarriket förlorade slag efter slag på egen mark, detta fick romarna att darra av skräck långt efter Hannibals död (år 184 före vår tidräkning). 

Kartagos rike sträckte sig från Marocko i nordvästra Afrika till Tunisien och Libyen i ost. Innan det andra puniska kriget så utspelade det sig även det första puniska kriget. Romarriket vann kriget mot Kartago och det var det som lade grunden till det andra samt tredje puniska kriget.

Det första Puniska kriget slutade det med att romarna vann. Detta efter en blodig strid mot Kartago med många förluster på bägge sidorna. Kriget avslutades med att Kartago var tvungen att lämna Sicilien och Sardinien samt att Sicilien blev en Romersk provins. Tjugotre år senare så ville Kartago ha en revansch för nederlaget i det första Puniska kriget. Konungens son under det första kriget var härskare i Kartago vid tillfället. Så året 218 före vår tideräkning inleddes kriget med att Kartagiska trupper ledda av Hannibal (som var sonen) marscherade in i östra Spanien och tog över små stammar. Det var bara början av hans framfart till Italien. 

I början av hans invasion av Italien så inledde han attacken i Spanien som tidigare nämns. Vid denna tidsepok så var inte Spanien ett förenat land utan olika små stammar i det som vi idag kallar Spanien och Portugal. Många av de mindre stammarna var allierade med Rom, det eskalerade till att Rom skickade support dit. Men alla blev besegrade mot Hannibal och hans elefanter som dominerade på slagfältet. Hannibals framfart fortsatte vid Medelhavets kust igenom dagens södra Frankrike och Monaco. Inget kunde stoppa honom, han krossade alla fienden. När han väl var framme vid Roms gräns så valde han att inte gå direkt in i landet eftersom han tänkte att de förberedde för en attack. Därför beslöt han att hela armén med elefanterna skulle gå över Alperna in i Rom och utföra en överraskningsattack. Under vandringen genom bergsområdet så blev det stora förluster i armén, det berodde på de ständiga attackerna från lokala stammar samt de farliga vägarna. Hannibal gick på mycket farliga vägar. Det är än idag okänt varför Hannibal valde att vandrade på dessa skadliga vägar. Man tror att hans rådgivare från Spanien som han tog över visade honom fel vägar. 

År 218 innan vår tideräkning så inleddes Hannibals invasion av Italien genom att han marscherade med sina soldater och sina trettiosju elefanter. 

När de anlände på halvön så var hans armé (på uppemot tjugofem tusen man) mycket utmattade och behövde vila efter resan över den stora bergskedjan. 

Väl där försökte han övertala många stammar i Rom att gå med på hans sida och slåss mot deras hemland. Många lyckades han övertala men ännu fler avvisade honom. 

Romarrikets legioner mötte honom i många slag. Hannibal förlorade inte ett enda slag i landet. Så Hannibal fortsatte gå i Italien och vinna slag efter slag. Han var helt omöjlig att besegra. Han kom närmare huvudstaden för var dag som gick. En dag så var han mycket nära staden. Det sägs att styrkorna kunde se staden i fjärran. Man kan jämföra händelsen med när Nazitysklands trupper var mycket nära Moskva under andra världskriget. Vad skulle hända då, skulle Hitler vinna kriget? Samma fråga kan man ställa sig i Hannibals fall. Vad skulle hända om Rom blev övertaget, skulle det vara Kartago som härskade i Europa? 

De inledde en attack mot staden, Hannibal märkte att han förlorade mer än vad han fick så han bestämde sig att avbryta anfallet. Istället beslutade han sig för att att gå ner till Italiens största matförråd i Cannae i södra Italien för att plundra det.

Han marscherade mot Cannae, fortfarande med vinster på slagfältet. När Hannibal kom fram så hade Rom tröttnat på hans härjande, de skickade ner åttiofem tusen man för att möta Hannibal. Hannibal hade endast ungefär femtio tusen man kvar. Detta skulle bli ett av de största och blodigaste slaget genom tiderna. Historiker än idag forskar om uppställningar med mera. Hur Hannibal med oddsen mot sin sida lyckades vinna över Romarnas armé med nästan dubbelt så många soldater. Detta var slaget vid Cannae.

Den romerska armén gick i en klassisk fyrkantig formation, alltså ingen speciell uppställning. Kartagos trupper var dock uppställda på ett speciellt vis. De hade ca fyrtiotusen infanterisoldater uppställda i en halvmåne med den utstickande delen mot Romarrikets härd. På båda sidorna av infanteriet stod det kavalleri. Med ca tiotusen kavallerisoldater tillsammans mot Romarnas femtusen. 

Kavalleriets uppgift var att leda bort Roms kavalleri för att senare omringa och döda alla, efter det komma upp bakom den stora Romerska styrkan och flankerade. Till en början var infanteriets uppgift att stå kvar och slåss, de fick inte ge upp. Men de i mitten av halvmånen retirerade, eller det var vad de ville få Romarna att tro. När de retirerade följde soldaterna efter infanteriet. Men plötsligt när Romarna var långt inne bland trupperna så vände sig de retirerade trupperna om. Halvmånen hade vänt på sig och fienden hade gått rakt in i fällan.     Nu var det lätt för Hannibals styrkor att döda fienden. Då kom kavalleriet bakifrån, Romarna var nu helt omringade. Hannibals styrkor började röra sig in till mitten, det var här massakern började. Endast femtusen personer överlevde och blev fångar, resten av de åttiotusen mötte sitt öde. Detta slag hade en oerhörd stor mängd dödsoffer, också med tanke på att det var för tvåtusen femhundra år sedan. Endast ungefär femtontusen av Hannibals trupper dog, mestadels allierade. Detta var ett av Romarrikets största nederlag genom tiderna. 

Hannibal kommer efter den här händelsen att fortsätta härja i Rom, men lyckades aldrig ta över huvudstaden. Flera gånger bad Hannibal om fler soldater att gå med honom och slåss vid hans sida. Alla gånger blev han avvisad av Kartago. Eftersom Romarriket alltid förlorade mot Hannibal med stora förluster så ville de prova en ny taktik. Istället för att försöka besegra honom på slagfältet beslöt de sig för att invadera Kartagos huvudstad.

Anfallet leddes av Scipio Africanus. Det inleddes med att de attackerade Spanien och gjorde det till en Romersk provins. Efter det gick de in i Kartago och marscherade mot huvudstaden. Nu fick Kartago uppleva stora förluster, det blev lite ombytta roller. Efter nästan femton år av härjande i Italien så blev Hannibal hemkallad för att försvara sitt hemland. 

I det slutliga slaget vid Zama förlorade Hannibal för första och sista gången. Anledningen till nederlaget var Romarnas formation. Om du tänker dig ett schackmönster så stod de endast på de svarta rutorna. När Hannibals elefanter (som dominerade på slagfältet) anföll så klev soldaterna åt sidan för att låta elefanterna springa en fri väg framåt, då var det bara att döda de från sidan. Elefanterna som retirerade sprang tillbaka och stampade ihjäl Hannibals trupper. Sedan var det bara att slakta de utmattade och trötta trupperna, det blev en Romersk seger. Som vid slaget i Cannae så överlevde nästan ingen från Hannibals armér men Hannibal överlevde och han flydde till Turkiet. Romarriket vann det andra puniska kriget efter många förluster i både proviant och armé.