Kubakrisen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förord

Jag har valt att skriva om Kubakrisen, eftersom jag alltid har varit intresserad av det men aldrig riktigt haft tiden att läsa mycket om det. Nu när jag har chansen att arbeta med det på skoltid tänker jag utnyttja det.


Inledning

Kuba är en ö i den Mexikanska golfen som har ett krigshärjat förflutet. Landet blev en republik 1902. De dryga 11 miljoner invånarna talar spanska och livnär sig på landets främsta inkomst; socker och kaffeodlingar. Landet är också känt för dess cigarrer.
I början av 1960-talet börjar saker och ting gå lite ”snett” på den lilla ön. Landet kommer emellan dåtidens två världsmakter USA och Sovjetunionen och ett tredje världskrig håller på att bryta ut.

I detta arbete kommer jag med hjälp av Internet samt några historieböcker att förklara vad som hände under Kubakrisen och jag kommer framför allt att fokusera mig på det kalla kriget. Jag tänker också berätta lite kort om varför det hela hände, men jag tänker dock inte fördjupa mig mycket inom detta.


Metod

Jag kommer med hjälp av faktaböcker, historieböcker och Internet att jämföra och framföra fakta om Kubakrisen. Eftersom vissa Internetadresser inte är riktigt pålitliga, kommer jag att söka efter samma fakta på flera olika sidor för att bekräfta att det som står stämmer.


Källpresentation

De flesta källor jag använder är mycket pålitliga, eftersom det mesta av mitt arbete är taget ifrån historieböcker och faktaböcker. Jag har även använt några få källor från Internet som jag anser vara pålitliga eftersom jag har hittat likadan information från faktaböcker mm.







Spanien koloniserade Cuba 1511. 1895 startade kubanerna ett befrielsekrig. Vid den tiden var Cuba beroende av att USA importerade socker från landet. För att USA skulle kunna skydda sina intressen på ön, ingrep de i konflikten mellan Cuba och Spanien, och förklarade krig mot spanjorerna. Priset kubanerna fick betala för USA:s hjälp var en amerikansk ockupation.
1902 blev Cuba dock självständigt, men USA hade rätten att ingripa militärt i landet. USA fick även ett område av Cuba där man lät bygga marinbasen Guantanamo.



Batistas diktatur

1952 slog sig Fulgenico Batistas parti militärt till makten på Kuba. Han var en hänsynslös diktator som tidigare haft makten mellan 1940-44.
Under den här tiden var Kuba mycket fattigt och var nästan helt beroende av USA. USA hade ju tidigare hjälpt Kuba genom att de förklarade krig mot Spanien som koloniserade Kuba. Men anledningen till att USA gjorde detta var för att skydda sina intressen på ön.
Batista slöt flera överenskommelser med USA, bland annat att Kubas marknad skulle stå öppen och fri för amerikanska företag så länge USA köpte upp större delarna av deras socker till det dubbla priset av vad det skulle kosta på den internationella marknaden.
Batistas överenskommelser med USA var till fördel för de rika, men de fattiga fick lida ännu mer. De amerikanska företagen slog snart ut de kubanska småföretagen, eftersom att de kunde hålla lägre pris p.g.a. sina höga budgetar.
1950 ägdes nästan marknaden på Kuba av USA. På så sätt blev jobben färre och de låga priserna spelade ingen roll för dem som inte hade en inkomst, och antalet på dessa steg nu. 1957 avslöjade en tidning att de 20 medlemmarna av Batistas parti ägde ett flertal schweiziska bankkonton med mer än $1 miljon på vartdera kontot. Nu ville alla i arbetarklassen ha bort Batista från makten.



Castros revolution

Fidel Castro(1926-) utbildade sig till jurist.
Han ledde en militärkupp (där bl.a. Ernesto ”Che” Guevara ingick) mot militärförläggningen i Santiago 1953 vilket misslyckades och fick Castro att hamna i fängelse. Rörelsen han ledde kallades ”26-juli-rörelsen”.
1955 släpptes Castro och hans anhängare. Han lämnade landet för att planera, men återvände nästa år för ett flertal nya revolutionsförsök. Allt folk som nu följde Castro var nu så många att de tillsammans utlöste en storstrejk. Själva strejken förändrade nästan ingenting, men Batistas fall hade börjat, genom alla straff han utdelade till strejkdeltagare.
Ungefär klockan två på morgonen den 1 januari 1959 marscherar Ernesto ”Che” Guevara, Camilo Cienfuegos rebellarmé in i Havanna, och i samma ögonblick hoppar Batista, hans familj och tjänare på ett flygplan utan återvändo. Castro och kommunistpartiet kom till makten 1959. 1961 uppger Castro att han är ”Marxist-leninist” och att Kuba är ett ”socialistland”.



Kubas och Sovjetunionens förbindelser

I början av revolutionen skedde ett maktskifte mellan USA och Kuba, men efter att Fidel Castro låtit avrätta ca 500 av Batistas anhängare började USA tveka på hans sätt att styra. Den Kubanske regeringschefen började också med program att förstatliga all utländsk egendom, och eftersom USA ägde största delarna av egendomen på Kuba var detta självklart något de inte ville acceptera, så de bojkottade Kuba. I stort behov av pengar gick Kuba till den Internationella Valutafonden och frågade om lån, men det avslogs p.g.a. att USA indirekt styrde fonden. Castro frågade också USA som avböjde än en gång. Då skaffade Castro sig förbindelser med dåtidens andra stormakt, Sovjetunionen, och startade sedan ett samarbete med Sovjet. Det gick ut på att Kuba fick sälja socker till ett sådant högt överpris att det kan betraktas som ett ekonomiskt bidrag.
Oljeimporten mellan dessa länder vart ännu ett problem, för de flesta oljeraffineringarna på Kuba ägdes av USA och ville inte rena Sovjetisk råolja, så Castro förstatligade dem, och detta satte igång USA och deras diplomatiska kontakter bröts.

John Fitzgerald Kennedy planerade en invasion. I planen ingick det att låta exilkubaner stå för invasionen istället för amerikaner, endast för att det skulle se bättre ut för omvärlden om det vart ett uppror än om det var en invasion. Denna ”uppror” skedde den 17 april 1961 och kallas ”fiaskot på Grisbukten”. USA fick nämligen absolut ingen nytta av den invasionen.
Istället förde händelsen Kuba och Sovjetunionen närmare varandra och sovjets president Nikita Chrusjtjov hotade USA med att sätta in alla sina styrkor och vapen (även kärnvapen) mot dem om det upprepades.



14 oktober, 1962

Amerikanska spaningsplan upptäcker på flygfoton Sovjetiska kärnvapenmissiler i Kuba. Nu var det kris. Sovjetunionen hade kärnvapen som kunde nå 49 av USA:s stater och döda mer än 40 miljoner människor. Kennedy lade därför en blockad runt Kuba och sade till Chrusjtjov att om han fortsatte leverera krigsutrustning till Kuba skulle Sovjet bli anklagat för att starta ett tredje världskrig. Som tur var så gjorde de båda något som de flesta presidenter för de två stormakterna i världen skulle utesluta, de förhandlade och de nådde en överenskommelse. Den lydde följande: om Sovjetunion monterade ner sina avfyrningsramper på Kuba så skulle USA ta bort blockaden runt ön och Sovjet skulle därmed kunna fortsätta med samarbetet med Kuba. [USA hade också i hemlighet lovat att ta bort sina missiler från Turkiet.] Inte en pålitlig källa!



Efterspel

I augusti 1963 ingick länderna i ett avtal om att inte göra några kärnvapenprov i området, och för att förhindra framtida missförstånd och förhastade beslut, upprättades den "heta linjen" mellan stormakterna.

Trots att man lovat att inte angripa Kuba militärt igen var relationen mellan USA och Kuba mycket kylig, vilket bland annat inneburit att USA sanktionerat Kuba mycket hårt ända sedan krisen. I Kuba kallas händelsen för Oktoberkrisen.










Sammanfattning

Allting började med att en man ledde en liten trupp för att störta en tyrann. Truppen vann.
Under det kalla kriget var huvudrollerna USA och Sovjetunionen. När Kuba startade ett samarbete med Sovjet, vilket involverade ett bygge av bl.a. Missilramper på Kuba, så var USA, i fredsbevarande syfte, tvungna att stoppa bygget genom att lägga en blockad runt Kuba.
Förbindelser mellan Kuba och Sovjet slöts och USA får med hjälp av flygfoton se att missilramper var klara att avfyra medeldistansrobotar som kunde ta livet av 90% av USA:s befolkning. De blandade sig i och var nära att starta ett förödande krig, men tack vare diplomati och vuxet beteende så slapp vi se det. Det slutade med att alla parter gick stolta ur leken och berömde varandra.
För världens ögon så var det Sovjetunionen som backade, för så hade medierna framställt ”segern” för USA...