Filmrecension: Mitt liv som hund av Lasse Hallström

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Filmen förmedlar en sorgsen och dyster stämning om en litens pojkes hantering och tankar av sin sjuka mamma. Men den var inte alltid sorgsen, det fanns många glada och roliga scener också. Men om jag tänker tillbaka på vilken stämning filmen förmedlar så det första jag tänker på är att den var just sorgsen och dyster.


Ingemar är protagonisten (huvudpersonen). Men det finns också många biroller som gör att filmen inte skulle kunna ha blivit som den blev om inte dem var med, som t ex Ingemars mamma och morbror. Ingemar är protagonisten för att filmen handlar om hans liv och vad han går igenom när hans mamma är svårt sjuk och hanteringen av den situationen. Ingemars morbror Gunnar är den klara hjälparen, Ingemar får ju komma och bo hos honom nere i Småland under sommaren för att hans mammas sjukdom förvärras så pass att hon inte längre orkar ta hand om sina barn som ständigt är i luven på varandra.
Det finns ingen tydlig antagonist (en som vill förstöra) men enligt Ingemar så är nog killen från socialtjänsten den som är det, eftersom han tar hans hund som Ingemar tror blir skickad till hundpensionat men som i själva verket blir avlivad. Men socialtjänsten vill bara hjälpa till och göra så att deras mamma får lugn och ro, så socialtjänsten är också en hjälpare.


Ingemar är en känslig liten pojke som går igenom svåra upplevelser. Han känner sig avvisad och bortstött från sin mamma och skräms av hennes sjukdom, han vägrar att erkänna för sig själv hur det kommer att sluta. Under filmen förlorar han både sin mamma och sin älskade hund Sickan. Ingemar bygger upp ett försvar för att skydda sig mot smärtan. Han försöker då stänga ute och förneka det som gör ont. Med fantasins hjälp försöker han finna styrkan att gå vidare, trots alla svårigheter.
Han är osäker och får dåligt självförtroende av att hans äldre bror trycker ner honom och blir ofta förbannad på honom när han stör sin mamma när hon är som dåligast. Han är blyg och osäker innan han kommer till Småland, men för en stund kan han då glömma bort alla problem, han blir en modig och glad pojke igen, precis som han var innan hans mamma blev sjuk.


Man förstår att Ingemar och hans mamma har haft ett väldigt bra och nära förhållande till varandra. Dem har haft väldigt kul och har kommit väldigt bra överens, det förstår man genom de återkommande scenerna från en strand där Ingemar och hans mamma befinner sig och skrattar.
Hemma så blir Ingemar nedtryckt av sin bror. Ingemars bror, Erik blir väldigt arg på honom när han har kissat på sig i sängen för det sista Erik vill är att göra sin mamma upprörd och arg. Ingmar har stor respekt för sin bror Erik som är äldre än honom. Han vågar aldrig säga emot honom.
När Ingemar kommer hem till sin morbror så har han en negativ inställning, vilket inte är så konstigt med tanke på hur han mår, men han märker sedan att det inte var så dumt att komma bort från allt hemma i Stockholm för en stund. Men han upplever också besvikelser i sitt förhållande till morbrodern.


När Ingemar kommer till Småland så träffar han Saga som är jämnårig med Ingemar. Ingemar är inte intresserad av Saga på samma sätt som hon är av honom, jämnåriga flickor vågar han sig inte för nära. Hellre tittar han på den vackra kvinnan Berit, när hon poserar naken i konstnärens ateljé. Ingemar blir förtjust i henne, men hon tycker ju såklart att han bara är en rar liten pojke. Men tiden går och Ingmar slutar att ta avstånd från Saga och i slutscenen sover de i varandras famn.
Hemma i Stockholm har han en jämnårig tjejkompis som kallas för lilla grodan, de är väldigt bra kompisar i alla fall i Ingemars synvinkel men jag uppfattar det som att lilla grodan är kär i honom. Lilla grodan försöker stötta honom så gott hon kan med hans sjuka mamma.


De scener och bilder som återkommer upprepade gånger är t ex då Ingemars och hans mamma är på en strand, som står för den lyckliga tiden innan hans mamma blev sjuk. Men denna tid ställs omedelbart mot den mörka himlen, som utgör bakgrunden till Ingemars funderingar om livets svårigheter. Även scenen som visas alldeles i början av filmen, då Ingemar stänger in sig i lusthuset återkommer i slutet.


Filmen är gjord så att den är ur Ingemars synvinkel. Det vet man eftersom det handlar om hur Ingemar tar sig an problemen och sorgen av sin mammas sjukdom och död. Och även genom de klipp i filmen då Ingemar berättar om sitt liv och jämför det med hunden Laikas missöde.


De flesta filmer är uppbyggda enligt dramaturgikurvan där den ena händelsen leder till den andra. En konflikt som uppstår i början av filmen trappas upp och fram till en uppgörelse, som leder till ett lyckligt eller olyckligt slut. Men jag tycker inte att Mitt liv som hund följer dramaturgikurvan. Möjligen kan man säga att hunden Sickan är som en konflikt under hela filmen, som får sin upplösning först mot slutet av filmen. Men den större delen av filmens scener har inte med denna konflikt att göra. Inte heller leder den ena händelsen till den andra.
Filmen är uppbyggd i fyra avsnitt, avgränsade från varandra genom Ingemars resor till och från Småland, men i början av filmen av det första avsnittet så visas en scen som utspelar sig i det sista, den scenen då Ingemar stängt in sig i lusthuset.


Mitt liv som hund syftar på en identifikation mellan människa och hund. Ingemar älskar sin hund Sickan och identifierar sig med henne. Han återkommer också gång på gång till hunden Laikas olycksöde, den första hunden i rymden, som han jämför sina egna svårigheter med. Ingemar och hunden är båda drabbade av händelser och beslut som de själva inte kunnat påverka. Precis som Laika så har Ingemar inte ”bett om” det som händer honom.


Jag kan inte komma på något direkt budskap i denna film. Men möjligtvis att man ska tänka på att aldrig ta livet för givet. Att man inte kan påverka saker som man inte vill ska hända en, men som ändå sker. Nära och kära kan en dag, helt plötsligt bara försvinna och inte längre finnas till hands.


Berättelsen är...