Television

12 röster
10889 visningar
uppladdat: 2006-05-08
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Allmänt:
TV är en metod att överföra rörliga bilder med ljud. Tekniken är väl lämpad som massmedium; se Television som massmedium nedan.
De första TV-apparaterna hade mekanisk uppbyggnad. Sitt stora genombrott fick TV först när man lyckats tygla elektroniken för detta ändamål; ljus och ljud omvandlas i kamera och mikrofon till elektriska signaler. De grundläggande patenten söktes under 1920-talet och tekniken kan sägas ha blivit praktiskt användbar från mitten av 1930-talet. TV-sändningar i Sverige startade officiellt 4 september 1956, vilket var relativt sent jämfört med andra europeiska länder. Utbyggnaden av sändarnätet gick mycket snabbt liksom utvecklingen av försäljningen av TV-mottagare, och redan efter tio år kunde 80 % av befolkningen ta emot TV-sändningarna. I dag når de markbundna sändningarna över 99 % av de svenska hushållen.

Historia:
Under 1920-talet experimenterades det runtom i världen med olika metoder för att bygga ett fungerande televisionssystem. Den person som oftast nämns som tevens uppfinnare är skotten John Logie Baird. Baird sökte år 1923 patent på en mekanisk televisionsapparat. Andra uppfinnare bidrog med andra delar, som till exempel ryss-amerikanen Vladimir Zworykin som bland annat utvecklade bildröret. Philo Taylor Farnsworth var den första som kunde presentera ett helt elektroniskt tv-system. Detta gjorde han 1927. Utvecklingen av tv apparaten tog en paus under andra världs kriget. I Sverige började man sända reguljära sändningar 1956. De första mtv-kamerorna hade inte zoom, utan fem olika fasta objektiv monterade på en objektivrevolver framtill på kameran. Kameramannen kunde skifta lins manuellt när kameran inte var utlagd i sändning och bildskärpan ställdes in med en spak på högersidan av kameran. Under 60-talet blev tv:n mer och mer etablerad med populära program som "Kvitt eller dubbelt" och "Karusellen." På hösten 1969 hade TV2 startat, och i början av 1970-talet expanderade verksamheten kraftigt. Många nya, unga journalister och tekniker anställdes. TV1 fortsatte med traditionella underhållningsprogram för hela familjen, medan TV2 koncentrerade sig på samhällskritiska reportage. På 70-talet började de smidiga tv-utrustningarna användas. Tidigare hade man varit hänvisad till OB - teknik eller 16 mm-film om man ville spela in utanför studion. Bredden på de professionella videobanden minskade från 2 tum till 1 tum och bärbara videobandspelare började dyka upp. Fortfarande användes 16 mm filmkameror för nyheter och inspelning av inslag, men de lätta bandspelarna började alltmer erövra marknaden. Till att börja med hade man bärbara videobandmaskiner i 1"-formatet monterade i små bilar eller på en paketkärra. Det kom också mindre bandspelare för nyhetsbruk som kunde bäras av fotografen i en axelväska. Inte förrän Betacam-systemet introducerades år 1981 började bandspelarna byggas ihop med videokamerorna så att de kom att se ut som i dag. På 1980-talet fick nöjesprogrammen mer och mer plats. Både i form av breda familjeprogram som Nöjesmaskinen och Razzel, och i form av såpoperan, ett programformat som funnits i amerikansk radio sedan 1940-talet men som nu fick plats även i svensk tv. Video började användas mer allmänt, både för hemmabruk och i produktionen. Enklare och lättare teknik gjorde att man kunde göra reportage från platser som tidigare hade varit alltför svårtillgängliga. Videon för hemmabruk gjorde att publikens tittarvanor började förändras, både genom möjligheten att hyra film och möjligheten att spela in program för att se senare. En annan nyhet var satellit- och kabel-tv. 1987 startade TV3 sia sändningar, formellt från London för att kringgå det svenska monopolet och reklamförbudet. År 1990 startade TV4, först enbart via satellit, senare även via marknätet. Under hela 1990-talet ebatlerade sig en rad nya kanaler i Sverige, de flesta av dem smalt nischade och inriktade på utvalda målgrupper. Med parabolantenn gick det att få in ännu fler, utländska kanaler, och 1997 hade 60 procent av de svenska hushållen tillgång till 100 olika tv-kanaler. Trots detta lyckades Sveriges Television behålla tittarna i hög utsträckning. Ett nytt programformat som började utvecklas under 1990-talet var dokusåpan, eller reality-tv som det också kallas. En svensk version av MTV:s "Real World" producerades i två omgångar i mitten av 90-talet, och "Expedition Robinson" sändes för första gången 1997. Såpoperan är ett gammalt programformat från reklamradion i USA på 30- och 40-talen. Evighetsföljetonger där man kan följa ett fast persongalleri och deras relationer och intriger i avsnitt efter avsnitt. I dokusåpan har man utvecklat konceptet ytterligare. Personerna i rutan är inte skådespelare som spelar upp ett manus, utan allt är "på riktigt". Alla medverkande är sig själva, och de konflikter och allianser som uppstår i gruppen visas upp. Ofta spetsas konfikterna till genom kreativ redigering, men allt är ändå verklighetsbaserat. Under 1990-talet började digitaliseringen av programproduktionen komma igång på allvar. Redan på 70-talet hade forskare experimenterat med digitalvideo, och de första digitala kassettformaten lanserades i slutet av 80-talet. År 1993 kom Digital Betacam, det numera helt dominerande kassettformatet i branschen, och 1996 kom de första versionerna av DV-formatet, ett enklare digitalt system som passar både för hemmabruk och vissa professionella tillämpningar. Med allt snabbare datorer på marknaden så blev det mot slutet av 1990-talet realistiskt för allt fler att använda helt datorbaserade, digitala redigeringssystem.

TV-produktion:
Många TV-program görs i studio med uppbyggda scenerier och omfattande bild-, ljud- och ljusutrustning. Studions TV-kameror är förbundna med kontrollrummet, där videosignalerna från de olika kamerorna samt studioljudet sammanställs till "utgående bild och ljud". Signalen når tittarna via marksändare, kabelnät eller satellit. De flesta TV-program sänds inte direkt utan är tidigare gjorda inspelningar.
Några programtyper, t.ex. konserter och större idrottsevenemang, förutsätter tillgång till mobil utrustning, vanligen monterad i buss eller trailer. Produktionssättet kallas OB (outside broadcast). Från OB-platsen skickas bild och ljud via kabel, radiolänk eller satellit till det reguljära sändarnätet. För inslag i nyhetsprogram som görs utanför studiomiljön fordras också mobil utrustning, men här krävs betydligt smidigare och mindre enheter än vad konventionell OB-teknik kan ge. Oftast används därför endast en bärbar kamera med inbyggd inspelningsenhet för både bild och ljud. Tekniken benämns ENG (electronic news-gathering). Även direktsändning förekommer.
Program som innehåller inslag på främmande språk förses i Sverige i regel med översatta textrader i bildens underkant; se undertextning. Även vissa svenskspråkiga program sänds med svensk undertext som stöd för tittare med nedsatt hörsel.

Studioutrustning:
Efter ljusets passage genom objektivet avbildas motivet på en eller flera sensorer inne i TV-kameran, där bilden omvandlas till en elektrisk signal, en videosignal. En vanlig sensortyp är CCD (charge-coupled device), en halvledarkomponent vars ljuskänsliga yta består av ett mycket stort antal tätt liggande bildpunkter. Äldre TV-kameror har i stället elektronrör, t.ex. plumbikoner. Dessa är större, tyngre, kräver mer effekt och åldras snabbare än CCD. I kameror för professionellt bruk delas ljuset upp på tre olika sensorer för rött, grönt resp. blått ljus. Enklare kameror innehåller endast ett element, gemensamt för alla tre färgerna. Efter förstärkning går signalerna vidare till övrig utrustning, såsom mixer och videobandspelare. För bildåtergivning i kontrollrummet används monitorer, högkvalitativa TV-mottagare utan kanalväljare och ljuddel.



Tittandet:

Svenskar kollar väldigt mycket på teve. De mest populära kanalerna i Sverige är
TV1, TV2, TV3, TV4 och kanal 5.
År 2003 så ägnade en svensk person cirka 150 minuter framför teven och dessa fem kanalerna fick 126 minuter.
De 2 Allra största kanalerna i Sverige är TV1 och TV4. Fast under de senaste åren så har övriga kanaler växt fram.

Tittartidsandel genomsnittlig dag i procent
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
SVT1 27 25 24 22 22 22 20 25 27 25 25
SVT2 27 26 26 26 26 25 24 17 16 15 15
TV3 9 9 9 10 10 11 11 11 10 10 10
TV4 26 28 28 27 27 27 27 28 25 25 24
Kanal 5 3 4 4 6 6 6 6 6 8 8
Övrig tv 8 8 8 9 9 9 12 13 14 16 17

TV-teknik:
Varje TV-bild byggs upp av mer än 400 000 individuella bildpunkter. De TV-system som används i Europa i dag har en bildfrekvens på 25 Hz och TV-bilden består av totalt 625 linjer (30 Hz resp. 525 linjer i bl.a. Amerika och Japan). Bilden överförs horisontellt, varannan linje för linje, två gånger för varje helbild. Tekniken kallas radsprång och utnyttjas för att man ska få en jämnare rörelseåtergivning och minska flimret i bilden. Rörliga föremål får då sämre detaljåtergivning än stillastående, vilket stämmer väl överens med ögats sämre förmåga att urskilja detaljer i en rörelse. Systemet växlar alltså delbild 50 gånger per sekund, vilket av ögat uppfattas som flimmerfri bild vid de bildstorlekar som är vanliga i dag. Det är samma takt som växelfrekvensen i elnäten och valdes ursprungligen för att undvika interferenser mellan elbelysning och TV-signal.
Själva TV-bilden utgörs av 575 aktiva bildlinjer. De linjer som ligger utanför aktiv bild utgör bildsläckintervall och är nödvändiga tidsluckor mellan de olika delbilderna för att den elektronstråle som tecknar bilden i bildröret ska hinna återgå från bildens underkant till utgångsläget i överkanten. Även mellan linjerna finns tidsluckor, linjesläckintervall, för återgång av elektronstrålen. I släckintervallen placeras synkroniseringspulser: bildsynk resp. linjesynk. Den sammansatta signalen amplitudmodulerar en bärvåg och bandbegränsas (bl.a. i Sverige) så att det övre sidbandet upptar 5 MHz och det nedre 0,75 MHz, s.k. stympat sidband.
Ljudet överförs på en separat bärvåg, 5,5 MHz över bildbärvågen, frekvensmodulerat med 50 kHz deviation.

Utsändning:
I större TV-stationer används separata sändare för ljud och bild, kopplade till en och samma antenn via en diplexer. Bildsignalen i vårt TV-system amplitudmoduleras negativt, dvs. signalen är starkast för synkpulserna och i mörka partier och svagast i vitt. Detta är ett sätt att förbättra bildstabiliteten och minska bruset där ögat lättast kan se det, nämligen i mörka ytor. Markbundna TV-sändningar i Europa regleras i den s.k. Stockholmsplanen från 1961. För de frekvensband som i Sverige får användas för sändning, se frekvensband. Kanalerna 12 samt 61–69 används dock för närvarande inte i Sverige. Utöver de tre sändarnät som är tagna i bruk i Sverige finns frekvensutrymme för ytterligare två nästan landstäckande nät. I landet finns 54 större stationer och över 600 mindre. UHF-näten kan kopplas om för regionala sändningar.
I början av 1980-talet blev det möjligt att ta emot TV-sändningar från Europa via satellit. Sändningarna sker inom frekvensbandet 11,7–12,5 GHz, där den kosmiska bakgrundsstrålningen är relativt låg, liksom regndämpningen. Sändningar avsedda för direktmottagning i hemmen är reglerade i en internationell frekvensplan. Ändå förekommer många TV-sändningar i bandet 10,7–11,7 GHz, egentligen avsett för annan trafik. Skälet är att man velat gå runt vissa begränsningar. En sådan är frekvenstilldelningen av 5 kanaler per land, en annan att ett EU-direktiv föreskriver en modernare sändningsstandard: D2-MAC eller D-MAC, vilka dock blivit föga spridda. MAC-systemen (multiplexed analogue components) utvecklades för att man skulle få bukt med det brus som man befarade skulle drabba PAL vid frekvensmodulering via satellit och resultera i oacceptabla störningar av färgsignalen. PAL har dock visat sig fungera väl även vid satellitsändning. Ytterligare spridning av MAC-systemen väntas bli begränsad i och med att digitala sändningsstandarder nu tas i bruk (se Nyare utveckling nedan).
Större europeiska satellitsystem för TV-sändningar är Astra och Eutelsat. Därutöver förekommer ett flertal nation...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Television

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-03-28

    bra arbete fickallt fakta ja

Källhänvisning

Inactive member [2006-05-08]   Television
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=6134 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×