Europeiska Unionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Syfte
Syftet med det här arbetet är att lära sig mer om den europeiska unionen. Det är många som säger sig strunta i EU, men alla som bor i EU: s medlemsländer påverkas på ett eller annat sätt. I och med det här arbetet får man lära sig mer om den europeiska organisationens samarbete och därmed få mer kunskaper och en större allmänbildning.

Jag valde att fördjupa mig i miljön och alkohol- och drogpolitiken. Miljön valde jag eftersom jag tycker att det är både en mycket viktig och intressant fråga i dagens samhälle. Jag bryr mig själv ganska mycket om miljön och tyckte att det skulle vara intressant att fördjupa mig lite i vad EU egentligen gör för att förbättra och hålla ordning på naturens resurser.

Det andra fördjupningsämnet – alkohol- och drogpolitik valde jag eftersom jag inte vet speciellt mycket om det och vill veta vad EU har för planer för att minska både efterfrågan och tillgången på alkohol och droger.


Historia
Efter andra världskriget år 1939 - 1945 blev längtan efter en bestående fred stor. En tanke som väcktes var att om länderna började samarbeta och var beroende av varandra skulle de inte vilja kriga. Detta ledde till att den franske utrikesministern Robert Schuman presenterade ett förslag den 9 maj år 1950 som gick ut på att Frankrike och Tyskland skulle ha en gemensam kol- och stålmarknad. Samarbetet skulle vara öppet för fler länder att ansluta sig till och själva idén var att hålla koll på kol- och stålmarknaden, eftersom dessa råvaror användes i vapentillverkning. Nu kunde inget land rusta upp till krig utan att det skulle märkas. De första länderna som nappade på det så kallade Schuman-fördraget var förutom Frankrike och Västtyskland, Belgien, Italien, Luxemburg och Nederländerna. Kol- och stålfördraget undertecknades år 1951 och de första gemensamma institutionerna upprättades ett år senare.

1955 beslutade medlemsländerna under en konferens i Messina att även kärnkraften skulle kontrolleras gemensamt, eftersom den hade vuxit i betydelse under årtiondet. Medlemsländerna ville också införa en tullunion och en gemensam marknad för alla typer av varor. Konferensen slutade med att två nya fördrag skrevs under år 1957 vid sidan av kol- och stålfördraget. Året efter bildades Europeiska atomenergi gemenskapen (Euratom) och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG).

Dessa samarbeten skilde sig ganska mycket från andra internationella organisationer, eftersom medlemsländerna lät institutionerna besluta mycket.
EEG samarbetet innebar att medlemsländerna avskaffade tullar mellan länderna och även andra handelshinder. Däremot skulle medlemsländerna ha gemensamma tullar till länderna utanför samarbetet. Tullunionen infördes år 1968. Det var även under 1960-talet som medlemsländerna började utveckla en gemensam jordbrukspolitik. Detta för att säkra tillgången på livsmedel i Europa och även för att lantbrukarna skulle få en god levnadsstandard. 1967 inträdde ett nytt fördrag som kallades fusionsfördraget och det innebar att de olika institutioner som inrättats slogs ihop.

Allt detta utökade samarbete kom att med ett gemensamt namn kallas Europeiska gemenskaperna (EG).
Trots det förnyade samarbetet fanns det problem i EG. Vissa länder kunde inte acceptera att beslut togs trots att inte alla länder var överens, men detta blev snart löst i den så kallade Luxemburgkompromissen. Den innebar att alla länder hade rätt att lägga in sitt veto, alltså att de kunde stoppa beslut om viktiga nationella intressen var hotade.

Under 1970 talet drabbades EG: s medlemsländer av en ekonomisk lågkonjunktur och för att få fart på ekonomin började de förverkliga det mål de haft sedan 1958, nämligen en inre marknad. För att det skulle fungera krävdes fler gemensamma regler. Kommissionen kom med förslag vilka åtgärder som krävdes i en så kallad vitbok 1985 och målet var att förverkliga den inre marknaden år 1992.

Medan åren gick var det fler länder som ansökte om medlemskap i EG och 1973 utökades föreningen för första gången med Storbritannien, Danmark och Irland. Nästa land att gå med i EG var Grekland 1981 och 5 år senare även Spanien och Portugal. När medlemsländerna fördubblats krävdes att samarbetet blev effektivare. Därför kom ett nytt fördrag fram år 1986 som kallades Enhetsakten och den gick ut på att fler beslut kunde gå igenom med majoritet, än med enhällighet.

År 1991 kom EG medlemsländerna fram till att byta namn på organisationen eftersom det då även handlade om politiskt samarbete. Därför skrev medlemsländerna under ett nytt fördrag, det så kallade Fördraget om Europeiska unionen.

Man kan tänka sig att samarbetet i EU kan liknas vid ett tempel med tre pelare. Den första pelaren består av samarbetet från EG, i den andra pelaren inrättades ett samarbete inom utrikes- och säkerhetspolitik och i den tredje pelaren inrättades samarbete inom rättsliga och inrikesfrågor. Alltså byttes namnet på organisationen från EG till EU, men det ursprungliga samarbetet från EG hade inte försvunnit utan bara byggts på med flera viktiga frågor.

Samma år som namnbytet ansökte fyra nya länder om medlemskap i organisationen. Dessa var Sverige, Finland, Norge och Österrike. Förhandlingarna avslutades 1994 och även folkomröstningarna hölls under det året. Alla länder förutom Norge röstade ja, alltså utökades EU: s samarbete med ytterligare tre medlemsländer år 1995.

Ungefär samtidigt som EG bytte namn till EU ingick EU ett samarbetsavtal med en annan organisation för ekonomiskt samarbete i Europa, Efta. Avtalet gick ut på att EU: s inre marknad även skulle omfatta de dåvarande sju Eftaländerna: Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike. Samarbetsavtalet fick namnet Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). När Eftaländer inträdde i EU upphörde deras medlemskap i Efta och idag är det bara Island, Liechtenstein och Norge som drar nytta av samarbetsavtalet med EU.

I slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet skedde stora förändringar i Östeuropa. De gamla kommunistiska styrena föll och Tyskland förenades igen. Mitt i allt detta fick EU ett nytt problem. Skulle de nya länderna få gå med i EU och vad skulle gälla för de tidigare kommunistiska länderna. Vid det europeiska rådets möte i Köpenhamn år 1993 fattades två beslut. Dels bekräftade man att alla länder i Europa skulle få vara med i EU om de så ville och dels bestämde man vilka krav man skulle uppfylla för att få vara med. Detta visades i de så kallade Köpenhamnskriterierna: Det politiska kriteriet – stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för skydd av minoriteter, det ekonomiska kriteriet – en fungerande marknadsekonomi med förmåga att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen och det administrativa kriteriet – förmåga att klara av de skyldigheter som följer av medlemskapet, inklusive en anslutning till målen med den politiska, ekonomiska och monetära unionen.

Redan året efter Köpenhamnskriterierna hade uppsatts ansökte Polen och Ungern om medlemskap i EU och under de två efterföljande åren ansökte även Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Tjeckien om medlemskap. Turkiet hade ansökt om medlemskap 1987 och Cypern och Malta år 1990, men för att bli medlem måste länderna först bli erkända som kandidatland och sedan granskas enligt Köpenhamnskriterierna. Vid det europeiska rådets möte i Helsingfors 1999 var Turkiet det sista av alla tretton länder att få kandidatera som medlemsland.

Från och med första maj år 2004 är tio nya länder medlemmar med i EU: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Bulgarien och Rumänien fortsatte att förhandla om villkoren för sitt medlemskap, medan Turkiet, som inte uppfyllt det politiska kravet för medlemskap och blev uteslutet.


Medlemmar
Idag har EU 25 medlemmar och fler vill komma med. Medlemsländerna är bundna av fördragen som de måste följa och det innebär bland annat att delar av ländernas beslutanderätt överförs till EU: s institutioner. Förutom de sex startande länderna har alla medlemsländer ett medlemsavtal med EU, som ett resultat av kandidatlandet och medlemsländernas förhandlingar iför kandidatlandets medlemskap i EU. De länder som är med idag kom med vid flera olika tillfällen i EU: s historia. Här nedan följer en lite tabell om när olika länder blev medlemmar i EU:

År Länder
1952 Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Tyskland
1973 Danmark, Irland, Storbritannien
1981 Grekland
1986 Portugal, Spanien
1995 Finaland, Sverige, Österrike
2004 Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern

Det är nu klart att både Bulgarien och Rumänien ska få medlemskap i EU år 2007.

EU täcker geografiskt sätt större delen av Europa och inom dessa gränser bor det över 450 miljoner medborgare. EU har ingen riktig huvudstad, men många kallar Bryssel, Belgiens huvudstad, för detta eftersom många som jobbar inom EU gör det i Bryssel. Annars är EU: s organ spridda över EU-länderna. Bland annat hittar man EU: s domstol i Luxemburg och
EU:s polisbyrå i Haag i Holland.


Organisation
EU har fem stycken gemensamma institutioner, som sköter EU: s allmänna intressen. Institutionerna är kommissionen, ministerrådet, parlamentet, domstolen och revisionsrätten.
Här nedan följer en mer detaljerad beskrivning av tre av institutionerna och sedan en kortare beskrivning av det europeiska rådet. Under ministerrådet finns en kort redogörelse för hur ordförandeskapet fungerar.

EU-kommissionen sköter reglerna inom EU och ser till att det som görs inom EU är bra för hela unionen och inte bara för vissa medlemsländer. Deras arbete består av att lägga fram nya regelförslag, genomföra dessa i samarbete med medlemsländerna och sedan se till att de nya reglerna följs. Det kan ta flera år innan ett nytt lagförslag är klart eftersom kommissionen måste ta reda på fakta och fråga till exempel politiker och forskare vad de tycker och tänker.

Från och med 2004 består kommissionen av 1 ledamot för varje medlemsland, alltså 25 ledamöter eller 25 kommissionärer. Dessa följer inte vad regeringar i hemlandet vill utan representerar hela EU och om de inte sköter sig kan Europaparlamentet se till att alla måste sluta.

Kommissionärerna har ansvar för olika politiska områden som till exempel miljö och kultur och de har stor makt att påverka EU: s politik. De träffas varje vecka och visar sina förslag för varandra och om de flesta tycker att ett förslag är bra så skickas det vidare till Europaparlamentet och rådet.

Kortfattat skulle man kunna säga att EU-kommissionens uppgifter består av: att föreslå nya lagar, sköta om EU: s politik och budget, se till att EU: s lagar följs tillsammans med EU: s domstol och att vara EU: s representant i världen till exempel vid internationella förhandlingar.

För att bli ordförande i kommissionen krävs att man blir nominerad av rådet på stats- eller regeringsnivå. Om parlamentet sen godkänner nomineringen så nominerar den nominerade ordföranden tillsammans med rådet övriga ledamöter. Detta bestäms ofta efter förslag som de olika medlemsländernas regeringar har gett. Efter detta måste parlamentet godkänna kommissionen i sin helhet, alltså alla ledamöter och ordföranden, för att rådet sedan till slut ska kunna utse kommissionens ordförande och ledamöter, som har posten i fem år.

Kommissionen har sitt säte i Bryssel, men är även lite kopplat till Luxemburg.

Ministerrådet eller Europeiska unionens råd är EU: s högsta beslutande organ. Det innebär att all lagstiftning inom EU antas av ministerrådet, men de måste ofta komma överens med europaparlamentet för att kunna stifta en ny lag. Till exempel godkänner ministerrådet EU: s budget tillsammans med europaparlamentet. Det kan även ge i uppdrag till kommissionen att fatta beslut för att lättare genomföra lagstiftningen. Andra uppgifter ministerrådet har är att samordna medlemsländernas ekonomiska politik, sluta internationella överenskommelser mellan EU och stater utanför europeiska området eller mellan EU och internationella organisationer och även att tillsammans med Europaparlamentet bestämma om hur EU: s gemensamma pengar ska användas. Ministerrådet ska tala för alla de olika medlemsländernas regeringar och det finns en minister för varje lands regering. De ministrar som sammanträder vid ministerrådet är olika, beroende på vad frågorna som tas upp handlar om. Om det till exempel gäller förorening samlas miljöministrarna och diskuterar och om det handlar om jordbruk samlas jordbruksministrarna. När beslut fattas krävs det olika många röster. Ibland måste beslut fattas med enhällighet, alltså att alla medlemsländer kommer överens. I andra fall räcker det med en kvalificerad majoritet, ca tre fjärdedelar av alla röster.

Även ministerrådet har sitt säte i Bryssel, men dess sammanträden hålls i Luxemburg under april, juni och oktober.

Ordförandeskapet handlar om att ett land blir ordförande i EU: s högsta beslutande organ – ministerrådet. Varje medlemsland har posten i ett halvår och sedan växlar ordförandeskapet enligt ett rullande schema. Huvuduppgifterna för ordförandelandet består av att leda ministerrådets arbete, driva EU-samarbetet framåt och representera rådet inför andra EU-institutioner, internationella organisationer och länder utanför EU. Under en ordförandeperiod hålls ungefär 60 möten i Bryssel och Luxemburg och det är ordförandelandet som leder de mötena. Landet tillsätter även ämbetsmän för att leda de omkring 300 arbetsgrupper som bereder ministerrådets ärenden. Under halvårsperioden hålls toppmöten i ordförandelandet där bland annat riktlinjer och övergripande frågor för EU-samarbetet diskuteras.

Sverige hade senast ordförandeskapet den 1 januari till den 30 juni år 2001.

Europaparlamentet är folkets röst. Vart femte år väljs politiker som ska representera folket i parlamentet och dessa grupperas sedan i sju politiska grupper efter ledamöternas hemlandspartis ideologi. De som väljs brukar kallas för europaparlamentariker. Från och med valet 2004 består Europaparlamentet av 732 ledamöter. Liksom i Sveriges riksdag delas Europaparlamentets ledamöter in i utskott, 17 stycken, som arbetar med olika viktiga områden, t.ex. jordbruk eller utbildning.

Europaparlamentets uppgifter är att tillsammans med ministerrådet granska och bestämma om Kommissionens lagförslag ska gå igenom, medverka när ministerrådet antar nya EU-regler, kontrollera att EU-institutionerna sköter sitt arbete, ge samtycke till viktiga internationella avtal, utse EU - ombudsmannen och vara med och bestämma om EU: s budget, alltså om den ska godkännas eller förkastas. Europaparlamentet måste även godkänna både kommissionens ordförande och kommissionen själv i sin helhet innan den kan börja sitt arbete.

Parlamentet håller till i den franska staden Strasbourg, men om det blir extra sammanträden hålls dessa i Belgiens huvudstad, Bryssel.

Europeiska rådet är det högsta politiska organet. Det är ett toppmöte med medlemsländernas stats- och regeringschefer och även kommissionens ordförande, som sammanträder ungefär fyra gånger per år, för att diskutera samarbeten inom EU. Dess uppgift är att ge riktlinjer för EU: s utveckling. Vid överbegripande frågor om EU: utrikes- och säkerhetspolitik är det europeiska rådet som tar besluten.
Europeiska rådet sammanträder i Bryssel.


Ekonomi i EU-länderna
Trots att EU försöker få medlemsländerna mer jämställda är det fortfarande stora skillnader på bruttonationalprodukten per capita (BNP per capita) i EU-länderna. BNP per capita är ett sätt att räkna på länders levnadsstandard och står för den totala konsumeringen i ett land under ett år delat på landets befolkning.

Under året 2005 var det Luxemburg som hade bäst BNP per capita på 66 727 amerikanska dollar och det landet som hade sämst BNP per capita samma år var Lettland med 4 831 amerikanska dollar. Detta säger en hel del om skillnaderna i EU: s länder.

Det är länderna som senast blev medlemmar i EU som har sämst BNP per capita och även de framtida medlemmarna har ett BNP per capita som är under medelvärdet. Till exempel har Bulgarien ett BNP per capita på 8 200 amerikanska dollar år 2005.
Medelvärdet år 2005 var ca 24 087 BNP per capita och samma år hade Sverige 33 585 BNP per capita.


Turkiet
Turkiet har länge velat vara medlem i EU. Redan år 1959 ansökte Turkiet om medlemskap i dåvarande EEC, men det avslogs. De försökte igen 1987, men eftersom de inte uppfyllde det politiska kravet för medlemskap tilläts de inte påbörja förhandlingar.

År 2004 föreslogs att Turkiet skulle få börja förhandla om medlemskap i EU, och år 2005 påbörjades förhandlingarna. Men för att Turkiet skulle få förhandla om medlemskap i EU var de tvungna att genomföra en rad reformer och förbättringar. Bland annat krävs totalförbud mot tortyr, införande av religionsfrihet, civil kontroll över militären, förbättringar av jämställdheten och förbättringar av offentlig hälsovård. På grund av dessa krav som måste uppfyllas beräknas det ta minst 10 år innan Turkiets medlemskap i EU är ett faktum.

Det finns både för- och nackdelar för både Turkiet och EU om Turkiet skulle få medlemskap. Fördelar för EU är att Turkiet har en helt annan åldersprofil och längre fram när en fjärdedel av EU: s befolkning blir pensionärer skulle EU kunna dra nytta av Turkiets unga arbetskraft. En annan fördel är att Turkiet skulle kunna fungera som en bro till bland annat mellanöstern. Alltså skulle Turkiets medlemskap kunna leda till nya marknader för EU. Nackdelar att ta in Turkiet för EU är att ännu ett land skulle vara med och bestämma, vilket skulle kunna leda till att unionens beslutsförmåga tunnas ut. Negativt är också att Turkiets BNP inte är så hög, vilket betyder att EU troligtvist skulle få in mindre pengar av Turkiet än de ger till dem. Turkiet skulle tjäna på medlemskap i EU på många sätt. Bland annat skulle de få hjälp med pengar för att få en bättre ekonomi i landet och de skulle också känna sig mer trygga med EU: s stöd i ryggen. Nackdelar för Turkiet är att de skulle bli tvungna att uppfylla många krav för att gå med i EU och sedan även vara tvungna att rätta sig efter EU: s regler. De skulle även ha EU: s ögon på sig hela tiden, vilket kanske är jobbigt för Turkiet men bra för resten av Europa. Om Turkiet har som mål att bli medlem i EU låser de kursen på både demokrati och marknadsekonomi och det är bra både för Turkiet och EU.

Trots detta är det många länder som är emot turkiskt medlemskap. 55 % av danskarna avvisar ett turkiskt medlemskap, Frankrike tycker inte att landet i öster passar in i den europeiska gemenskapen och Österrike försökte in i det sista att få Turkiet till ett annat alternativ än fullvärdigt medlemskap i EU.

Vad som kommer att ske med Turkiet i EU är bara att vänta och se, för än kan mycket saker hända.


Miljöpolitik
Att ta hand om naturen är en jätteviktig del av EU: s uppgifter, men eftersom föroreningar inte tar någon hänsyn till ländernas gränser är det viktigt att alla EU-länder hjälps åt. EU har antagit mer än 200 direktiv om miljöskydd som följs i alla medlemsländer. Det finns kvalitetsnormer för luft, vatten, avfallshantering, naturskydd, kontroll av industriutsläpp, kemikalier och genetiskt modifierade organismer, buller och även kärnsäkerhet och strålskydd. Dessa normer följs av alla nuvarande medlemsländer och kommer också att gälla för de framtida medlemsländerna. Man utgår även från dessa regler vid beslut inom andra områden som till exempel transport och jordbruk, så våra naturresurser inte förstörs.

EU kan anta åtgärder för att skydda miljön, men dessa måste följa ett antal principer, bland annat försiktighetsprincipen och den principen som säger att den som orsakar förorening ska betala för skadan. Försiktighetsprincipen går ut på att åtgärder kan vidtas mot ett ämne eller en produkt som anses riskabel mot miljön utan att detta är vetenskapligt bevisat.

Enligt EU: s miljöpolitik ska EG-fördraget bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa, se till att naturresurserna utnyttjas varsamt och rationellt och främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala problem. Det var EU som under 1990-talet beslutade om att alla bilar ska ha katalysatorer och om avskaffandet av blyad bensin, vilket har lett till en förbättring i luften.

EU har gjort många andra viktiga saker för naturen, bland annat har EU inrättat ett nätverk av skyddade naturtyper och livsmiljöer för hotade växt-, och djurarter. Nätverket kallas Natura 2000 och är en nyckelåtgärd i EU: s arbete att hejda den biologiska mångfaldens minskning. En stor prioritering i EU: s miljöpolitik är att försöka minska den mänskliga påverkan på klimatet. För att minska växthuseffekten har EU anslutit sig till FN: s ramkonvention om klimatförändringar och tillhörande Kyotoprotokollet. Enligt protokollet ska industriländerna under tidsperioden 2008 – 2012 minska det totala utsläppet av växthusgaser med 5 % jämfört med 1990 års nivå, men EU vill att EU-länderna ska minska det totala utsläppet med 8 %. EU: s bas för genomförandet av Kyotoprotokollet är det Europeiska programmet mot klimatförändringar (ECCP), som infördes år 2000 och målet med programmet är att genomföra Kyotoprotokollet så kostnadseffektivt och verkningsfullt som möjligt.

1993 inrättades den Europeiska miljöbyrån, som hela tiden samlar information om miljöns status och hjälper på så sätt till med underlag vid lagstiftning. Denna byrå finns att hitta i Köpenhamn.

De nyligen tillkomna medlemmarna i EU är inga undantag för naturskyddskraven, men vissa har inte uppfyllt alla krav ännu, eftersom de har fått beviljade övergångsperioder om landet har visat en tydlig plan på att arbeta hårt med att uppfylla kraven. Ju fler länder som är med och följer alla lagar om miljön, desto större röst har EU i resten av världen i dessa frågor.


Alkohol- och drogpolitik
EU anser att både droger och alkohol är ett stort folkhälsoproblem och de satsar mycket pengar på att bekämpa och i förebyggande syfte forska om dessa allvarliga problem.

Alkohol
År 2001 antog rådet en gemenskapsstrategi för att minska skadorna som är relaterade till alkohol. Strategin gick ut på både ett samarbete mellan medlemsländerna samt ett ökat internationellt samarbete. Rådet uppmärksammades vid samma tillfälle på att berusningsdrickandet blivit allt vanligare bland ungdomar. Därför antog rådet en rekommendation där medlemsländerna uppmanades bland annat att arbeta för att förhindra olaglig alkoholförsäljning till minderåriga samt att öka kunskapen om skador man kan få vid alkoholkonsumtion.

När Sverige förhandlade om medlemskap i EU konstaterade kommissionen att Sverige inte kunde ha kvar sitt alkoholmonopol på import, export, partihandling och tillverkning. Sverige fick rätta sig efter det, men systembolaget fick behålla sitt försäljningsmonopol, bland annat eftersom kommissionen tog hänsyn till den svenska alkoholpolitikens mål att skydda folkhälsan. Ett annat undantag från EU: s bestämmelser gav Sverige rätten att avgiftsfritt föra in sprit, vin och starköl från andra medlemsländer för privat bruk. I början hade Sverige mängdbegränsningar för hur mycket alkohol som fick föras in, men gränsen höjdes stegvis och från och med 1 januari 2004 har Sverige samma regler som resten av Europa.

Narkotika
EU stöder samarbete mellan medlemsländernas tullar och polisstyrkor för att stoppa smuggling och olaglig handel. Kampen bedrivs huvudsakligen inom tre punkter: förebyggande arbete, samarbete mellan medlemsländernas tull och polis samt samarbete med tredjeland. Grunden för EU: s insatser på folkhälsoområdet mot narkotika finns redan i EG-fördraget och man vill att insatserna ska leda till minskade narkotikarelaterade skador, samt upplysning och förebyggande verksamhet.

Arbetet mot narkotika sträcker sig över många områden och i flera program men för att samordna det i viss mån har EU anordnat en grupp som arbetar men narkotikafrågor, ”Horisontella narkotikagruppen”. Gruppen består av representanter från ministerrådet, kommissionen, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) samt EU: s polisbyrå, Europol.

EU har sedan 1990 tagit fram fleråriga strategier mot narkotikan. Den senaste narkotikastrategin som antogs av Europeiska rådet var år 2004 och den gällde för perioden 2005-2012. Strategin handlar mest om att minska både tillgången och efterfrågan på narkotika och även om att stödja forskning inom området.

Handlingsplanen mot narkotika för perioden 2005-2008 presenterades av kommissionen i februari 2005. I den planen finns ett antal åtgärder som behövs för att genomföra prioriteringarna i EU: s narkotikastrategi. Bland annat tar kommissionen upp att för att minska efterfrågan på narkotika ska kommissionen bidra till att öka kunskapen om behandlingen av narkotikamissbrukare och för att minska på tillgången av narkotika ska Europol och Eurojust samarbeta med medlemsländerna i olika brottsbekämpningsprojekt.

ECNN har sitt säte i Lissabon och deras uppgift är att samla in och analysera information om narkotika från medlemsländer och organisationer, utföra egna studier samt sprida information till alla medlemsländer.

De ska även söka samarbete med andra organisationer som arbetar med narkotikafrågor.


Tidningsartiklar

Publicerad: 2006-02-22
Förbjudna gifter på väg tillbaka

I kiwi hittades det hormonstörande giftet vinklozolin som EU nu vill godkänna. I Sverige är det förbjudet.
Foto: CHRISTIAN EVERS

EU vill godkänna bekämpnings- medel som är förbjudna i Sverige
Åtta giftiga växtskyddsmedel kan godkännas av EU i vår. Sju av dem är förbjudna i Sverige eftersom de kan leda till fosterskador och underutvecklade könsorgan.

– Det vore en oacceptabel risk att godkänna dem, säger Lilian Törnqvist, verksamhetschef på Kemikalieinspektionen.
Livsmedelsverket har hittat spår av tre av de farligaste gifterna i frukt och grönsaker som importeras till Sverige från EU och övriga världen.

I svenska produkter hittades inga av gifterna.
– Det föreligger ingen sådan hälsorisk att vi uppmanar folk att sluta äta de här frukterna, men Sverige vill inte att ämnena ska godkännas, det är inga trevliga ämnen, säger Petra Fohgelberg, toxikolog på Livsmedelsverket.

Risk för fosterskador
De fyra ämnen som bedöms som farligast kan ge upphov till fosterskador.

– Vi kan inte säga säker vad det innebär för människor, men djurförsök visar att de stör fortplantningen. Honmöss som fått i sig ämnet får ungar med underutvecklade könsorgan, säger Peter Bergkvist, agronom på Kemikalieinspektionen.

– Det är särskilt obehagligt att de påverkar nästa generation, säger Lilian Törnqvist.

EU vill godkänna
Sverige protesterar nu mot att EU ska godkänna medlen.
– Det finns en majoritet i kommittén för att godkänna, säger Peter Bergkvist.

Onsdagen den 4 mars görs omröstningen i kommittén. Om man inte kommer till något beslut där skickas frågan vidare till Ministerrådet.

De fyra farligaste:
Vinklozolin - hormonstörare och giftigt för fortplantning. Används mot svampangrepp i oljeväxter, endiver och prydnadsväxter. Ämnet förbjöds 1996 i Sverige p.g.a. reproduktions- och fosterskadande effekter i djurförsök. Har påträffats i stickprovskontroller i bönor, juice och kiwifrukt.
Procymidon - hormonstörare och giftigt för fortplantning. Används mot svampangrepp i gurka och plommon. Ämnet bedöms av Sverige vara oacceptabelt för hälsa och miljö. Påträffades i druvor, bönor, isbergsallat, jordgubbar, meloner, paprika, päron, slanggurka och tomater.

Fenarimol - ämnet är hormonstörande, cancerogent och mycket svårnedbrytbart. Används mot svampangrepp i grönsaker, frukt och prydnadsväxter. Hittades i jordgubbar.
Flusilazole - hormonstörare och giftigt för fortplantning. Används mot svampangrepp i spannmål, sockerbetor, oljeväxter och majs. Påträffades inte vid Livsmedelsverkets stickprover.

Publicerat februari 2006
Varumärkning av djurvänliga produkter

(IP/06/64) I en ny plan skissar kommissionen på hur djurskyddet i Europa ska förbättras under de närmaste fem åren. I handlingsplanen föreslås bland annat att minimikraven i unionen höjs och att en märkning införs för att visa vilka produkter i varuhyllorna som svarar mot kraven på djurskydd. I en ny opinionsundersökning säger 74 procent av konsumenterna i EU att de tror sig kunna förbättra situationen för djur genom att göra rätt val i affären.
Undersökningen visar också att konsumenterna har svårt att identifiera vilka produkter som är djurvänliga, något som en märkning alltså skulle kunna råda bot på. I planen nämns också möjligheten att grunda att EU-centrum för forskning om djurskydd.

Egna reflektioner
Jag är inte säker på exakt vart jag står när det gäller EU eftersom jag inte har tillräckligt djupa kunskaper för att kunna säga vad som är bäst för Sverige.
Att dra sig ur EU idag tror jag skulle göra ett land som Sverige väldigt isolerat, eftersom nästan alla länder i Europa är med i EU och om man skulle kapa kontakten med EU, skulle även många andra kontakter brytas.

Det finns många fördelar med medlemskapet i EU. Till exempel är det lätt att resa inom EU-området och det är även mindre krångel om man ska jobba eller bosätta sig i ett EU-land. Om Sverige någon gång skulle råka ut för problem, till exempel krig eller någon naturkatastrof, finns det hjälp att hämta hos EU. Till exempel fick Sverige hjälp att bygga upp skogar och betala för förstörelsen efter stormen Gudrun. EU är också bra på det sättet att det är jämställande. De har regler för miljö, jordbruk, jämställdhet och utbildning m.m. och alla länder som är medlemmar i EU måste även följa de reglerna.

Det som är mindre bra i EU är att det känns som Sverige kommer lite i skymundan. Sverige är ju trots allt ett ganska litet land och när det handlar om hela Europeiska unionen känns det som om Sverige har mindre att säga till om. Det som jag förut skrev var positivt kan även vara en nackdel. Alla länder måste följa EU: s regler, men ibland känns det fel för ett land som Sverige, eftersom Sverige redan har bra egna regler. Det kan ju bli så att när det är många länder som är med och bestämmer kan somliga regler som alla måste följa egentligen bara passa till vissa länder och då kommer en del andra länder i obalans.

Något som många tänker på är att den Europeiska unionen mer och mer liknar en stormakt som USA och på något sätt känns det otryggt inför framtiden. Om världen till slut bara består av stormakter kommer inga länder kunna lita på varandra.

En annan nackdel är att det kostar väldigt mycket för Sverige att vara med i EU eftersom det är ett av de rikare länderna och får betala mer pengar till potten än vad många av de andra länderna gör. Visserligen får Sverige tillbaka lite pengar, men det är inte i närheten av vad det betalar.

En sista negativ grej jag tänkte ta upp är att det idag är lättare att ta sig över gränserna. Det kan man tycka är positivt, men samtidigt som det har blivit lättare att resa mellan EU-länderna har det också blivit lättare att smuggla.

Min åsikt om EMU är att jag tycker det var bra att Sverige röstade nej. Jag är inte speciellt insatt, men för det första tycker jag att vi i Sverige ska bevara den svenska kronan och för det andra skulle nog priserna i Sverige höjas om vi bytte valuta. Dessutom är det ännu ett steg mot EU - stormakten om alla medlemsländer har samma valuta. Fast annars tycker jag det är skönt att slippa växla om man till exempel åker mellan Tyskland och Frankrike.

Som egna områden valde jag miljöpolitik och alkohol- och drogpolitik eftersom jag anser att det är två mycket relevanta frågor idag. Speciellt miljöpolitiken eftersom den har en så oerhörd betydelse i både nuet och framtiden. Jag tycker det är bra att EU har ganska strikta regler om miljö, när det gäller medlemskap i EU. För på så sätt måste alla som vill bli medlemmar också se till att de uppfyller kraven och ju fler som tillsammans arbetar för miljön desto större blir ...