Cubakrisen

3 röster
12575 visningar
uppladdat: 2006-05-27
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Kalla kriget
Under andra världskriget arbetade USA och Sovjetunionen tillsammans för att vinna över nazityskland. De vann kriget och delade sedan upp Tyskland mellan de allierade länderna, USA, Sovjetunionen, Frankrike och Storbritannien. Efter detta var Sovjetunionen och USA de största stormakterna i världen, men de hade stora skillnader, Sovjet var kommunistisk stat, ledd av diktatorn Stalin, medan USA var ett liberalt land styrt av en president. Dessa helt olika ideologier skapade konflikter mellan de två länderna. Länderna stod sedan i centrum för kalla kriget, ett krig som aldrig blev till ett hett krig, men fullt av propaganda, skrämsel och hot. De tävlade mycket om vilket land som var mäktigast. Båda länderna hade tillgång till kärnvapen som hade kunnat utplåna hela världen, hade ett hett krig utbrutit så hade hela mänskligheten kunnat komma att utplånas. Under åren kring 1962, då Cubakrisen utspelas, var läget väldigt spänt mellan länderna, USA var lett av John F. Kennedy och Sovjet av diktatorn Chrusjtjov.

Revolutionens Cuba
Cuba var koloniserat av Spanien ända fram till 1898. I ett frihetskrig fick Cuba hjälp av USA att vinna över Spanien, men istället för att bli en fri stat, blev det en koloni till USA. 1902 släppte USA Cuba och de blev en egen stat, fast detta på USA: s villkor. I många år leddes landet av korrumperade ledare. Batista hade mycket makt redan år 1933, även om han inte var president, 1952 såg det dock ut som om ett annat parti skulle ta över makten i landet, därför genomförde han en statskupp och utropade sig själv till diktator i landet. Människorna i landet levde då under vidriga förhållanden, samtidigt som mängder med amerikanska turister kom till landet och levde lyxliv. Få människor stöttade Batista, till slut tyckte inte ens USA:s president om hans sätt att styra landet.
Det förtryckta folket genomförde 1959 en revolution i landet, med Fidel Castro och Ernesto ”Che” Guevara i spetsen. Castro var en ung cuban, som en gång tidigare försökt genomföra en revolution på Cuba, men misslyckats. Denna gång lyckades de, nyårsafton 1959 flydde Batista och revolutionärerna tog över landet. Efter det styrdes landet av Fidel Castro med kommunistiska ideal. Med de nya reformerna fick större delen av folket det mycket bättre, de fattiga och medelklassen trivdes i det nya samhället, men överklassen gjorde inte det, då de gick med stora förluster eftersom företagen togs över av staten, utländska företag och turister blev utkörda ur landet och det blev förbjudet att äga mer än en bostad. Detta gjorde det möjligt för många cubaner att få äga sina egna hem, något som tidigare inte varit möjligt för de flesta. Fidel Castro öppnade allmänna skolor och gav alla landets invånare fri sjukvård, något som man inte hade haft innan. På så viss blev det för många mycket bättre med det nya styret. Många av de cubaner som inte trivdes med Castro som ledare flydde till USA, framför allt till Miami.
USA blev inte glada när Cuba, som ligger endast 150 mil utanför Floridas kust, blev kommunistiskt. CIA (Central Intelligence Agency) började arbeta på en plan för att störa Castros nya regim. 1961 blev John F. Kennedy vald som president i USA. CIA visade sitt förslag om att störta Castro för Kennedy, planen gick ut på att skicka exilkubaner dit för att starta kampen, dessa cubaner hade redan fått träning i läger på Guatemala. När exilcubanerna började kämpa trodde CIA att Cubas befolkning skulle göra uppror och hjälpa exilcubanerna, så att Castro skulle bli tvingad att släppa ifrån sig makten. Tyvärr så var det flera missar i planen. I striden landsatte dom styrkorna vid grisbukten, det var nog det sämst tänkbara stället, Castros styrkor var överlägsna exilcubanernas. Den andra stora missen var att USA hade underskattat fienden. USA trodde att folket i Cuba var förtryckta och inte alls stöttade det kommunistiska styret, men det var helt fel. Efter anfallet anslöt sig många frivilliga soldater till att skydda Cuba ifrån angriparna istället för att starta ett uppror som USA hoppades på. Detta ledde till att de styrkorna med exilcubaner som hade blivit skickade var chanslösa. Kennedy vägrade skicka amerikanska soldater dit för att hjälpa till, därför vann Castro striden. Hans makt i landet stärktes, och ännu fler människor såg upp till honom som en idol.
Efter USA:s förlust växte hatet mot Cuba i Vita huset. CIA arbetade ut en ny plan för att sabotera för Cuba, operation Moongoose. Det var en organisation av människor i USA, främst exilcubaner, som utförde terrorattentat i Cuba. Organisationen bestod av 2000 exilcubaner och 400 amerikaner. Gruppen sprängde hotell i turistorter och viktiga byggnader i Cuba. Det skapade så klart problem för cubanerna och för Fidel Castro. Men det skapar även indirekta problem för amerikanarna.

Sovjetiska medeldistansrobotar
Sovjetunionen var aldrig ett lika rikt land som USA, trots detta låtsades Sovjetunionen att de var det och sa att de ”kunde träffa en fluga i rymden” med sina robotar, vilket de inte kunde. I själva verket var Sovjets robotar inte alls särskilt bra, inte alls i klass med de amerikanska. Sovjetunionen hade stora problem med fattigdom i landet. Chrusjtjov ville satsa pengar för att förbättra levnadsstandarden för landets invånare snarare än på det militära.
I mitten av oktober 1962 upptäckte ett amerikanskt flygplan att sovjetiska robotramper höll på att byggas upp på Cuba. Dessa raketer innehöll kärnvapen som hade kunnat förinta USA. Sovjetunionen hade under en längre tid arbetat för att sätta upp dessa robotramper runt om i Cuba. De två kommunistiska länderna hade bestämt sig för att hjälpa varandra, Sovjetunionen började köpa det socker från Cuba, som USA inte längre köpte, eftersom de uppsatt en handelsblockad mot landet, som ännu finns kvar. Att Cuba gick med på att Sovjet monterade upp robotramper på deras mark anser inte jag vara så konstigt. Cuba anser redan att de är i krig med USA och att de varit det ända sedan grisbuktsinvasionen. Operation Moongoose gjorde cubanerna säkra på att USA var ute efter att störta den cubanska regimen. Sovjet ansåg att det var mer effektivt att ha kärnvapen nära fienden än att ha dem ända borta i Sovjet, det var även billigare för dem.
Uppbyggnaden började bra, men mellan de två ledarna fanns en stor åsiktssplittring, Castro ansåg inte att de borde hemlighålla att de byggde upp dessa ramper, men det gjorde Chrusjtjov. Castro ansåg att de hade rätt att bygga dessa ramper, så varför skulle de då bete sig som om de gjorde något fel? Sådana här meningsskiljaktigheter mellan de två ledarna fanns genom hela krisen. Fidel Castro stod hela tiden redo för ett krig emot USA. Cuba hade länge blivit förtryckt utav USA och många cubaner hade ett hat emot USA. Castro var en ung revolutionär, som just tagit makten över Cuba och hindrat USA:s invasionsförsök vid grisbukten, Castros självförtroende var högt och han var säker på att de skulle kunna vinna ett krig emot USA med Sovjet. Chrusjtjov var inte lika säker på att de kunde vinna.

Amerikanarnas reaktion
I USA inrättades ett informellt krigsråd, excomm, som bestod av J. F Kennedy och hans närmsta rådgivare. För USA fanns det tre saker de kunde göra.
• Ignorera problemet och låta Sovjet fortsätta bygga upp avfyrningsramperna
• Attackera Cuba med flygplan och trupper
• Upprätta en blockad kring Cuba och stoppa alla sovjetiska fartyg från att kunna komma in i landet, alltså upprätta en karantän kring Cuba

Den första punkten kom inte i fråga, då det hade fått USA att verka svagt, det hade bara lett till att Sovjet fick högre självförtroende. Den andra punkten fick stort stöd från militären, som tyckte att det skulle göra upp för misslyckandet på grisbukten, som flygvapenchefen general Curtis Lemays sa: ”Bomba dom jävlarna”. Men John F. Kennedy bestämde sig till slut för att gå på punkt 3, då det då fortfarande fanns öppningar till en fredlig lösning på tvisten.
Blockaden byggdes snabbt upp. Sovjetiska fartyg som försökte ta sig till Cuba tvingades vända tillbaka till Sovjet. Det kunde alltså inte komma in mer kärnvapen till Cuba, men de kärnvapen som redan fanns där stannade kvar, och Sovjet arbetade fortfarande med att montera upp dem.
Om USA hade bestämt sig för att invadera Cuba, hade det kunnat leda till ett tredje världskrig och kärnvapenkrig. Om detta krig hade startat, hade USA nog fått större motstånd än de räknat med från Cubas sida. Amerikanarna räknade med att det fanns 20 000 sovjetiska soldater på Cuba, och 100 000 cubanska soldater, i själva verket fanns där 43 000 sovjeter och 270 000 cubaner redo att slåss. Återigen hade USA underskattat sin fiende. Men denna underskattning kan dock ha lett till den fredliga lösningen på krisen, då Kennedys känsla av överlägsenhet gav honom mycket självförtroende som han annars inte hade haft. Trots att Cuba hade fler soldater än vad USA räknat med hade USA kunnat vinna över dem. Sovjetunionen hade då antagligen attackerat Berlin, efter det hade de båda länderna kunnat börja attackera varandra, hade detta varit med kärnvapen hade mänskligheten kunnat utplånas. Läget var därför väldigt spänt under Cubakrisen.


På kanten till ett kärnvapenkrig
Den 22 oktober blev krisen först känd för allmänheten genom ett tal som Kennedy höll på TV. Allmänhetens reaktion var splittrad. En del tyckte att presidentens beslut att införa blockaden var fegt och att man borde invadera landet, andra tyckte motsatsen. Runt om i världen genomfördes demonstrationer mot att USA skulle invadera Cuba. Människor var rädda för ett kärnvapenkrig, särskilt efter att ha sett förödelserna som följde atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki.
I Sverige satt folket på helspänn och följde radions nyhetssändningar. Svenskarna litade på Kennedy och tyckte att hans beslut att lägga Cuba i karantän var ett bra beslut. Sverige var under kalla kriget på USA: s sida, mycket eftersom det var USA som hade hjälpt Europa att vinna andra världskriget. Vid denna tid hade inte Vietnamkriget börjat och Koreakriget hade man inte hört så mycket om. Däremot ansåg de flesta svenskar att en invasion av Cuba var överflödig. Sverige, och hela världen, var som sagt väldigt rädda för att ett tredje världskrig skulle utbryta.
På Cuba började man mobilisera trupper, man skyddade viktiga byggnader och satt bara och väntade på en attack från USA, en attack man hade väntat på i månader. Cuba såg flottblockaden som en direkt krigsförklaring från USA. Folket kunde se hur de amerikanska fartygen samlades kring Cubas kust.
Förhandlingar mellan Sovjet och USA inleddes. I Kennedys tal krävde han att Chrusjtjov skulle avlägsna sina ramper och kärnvapen ifrån Cuba omedelbart. Han sade även att om en av raketerna skulle avfyras, så skulle det ses som en direkt attack ifrån Sovjetunionen och USA skulle vidta åtgärder. FN ställde sig bakom detta uttalande.
Den 26 oktober skickade Chrusjtjov ett brev till Kennedy, där han meddelade att han var villig att dra tillbaka sina raketer på Cuba och sina stridsbåtar, mot att USA lovade att inte invadera Cuba och dra tillbaka blockaden. Brevet var mycket känsloladdat, han förklarade ” att utifall krig skulle utbryta, är det inte i vår makt att stoppa det ”.

Den svarta lördagen
Lördag den 27 oktober kom att kallas ”den svarta lördagen”. De första dåliga nyheterna kom redan kl.10.17. USA hade fått ett till brev från Sovjet, som krävde att USA skulle plocka bort det kärnvapen som fanns i Turkiet, för att Sovjet skulle ta bort sina på Cuba. Detta brev skrev Chrusjtjov antagligen under press av sina mindre kompromissvilliga landsmän. Amerikanarna blev mycket förvirrade över dessa två brev. Till slut bestämde de sig för att ignorera det andra brevet och istället acceptera erbjudandet i det första. John F. Kennedy bestämde sig även för att skicka sin bror, Robert Kennedy (USA: s dåvarande justitieminister) för att prata med Anatolij Dobrynin, den sovjetiska ambassadören. Han förklarade allvaret i situationen. Robert var mycket känslosam. Detta samtal påverkade Dobrynin starkt. Kennedy berättade att om de inte drog tillbaka vapnen skulle de bli tvungna att attacker Cuba.
Under denna politiska konflikt kunde även ett misstag få ett krig att bryta ut. Denna lördag sköt en sovetisk general ner ett amerikanskt flygplan på Cuba. Piloten dog, och blev krisens enda dödsoffer. Generalen hade fått order att skjuta ifrån Castro. De plan som flög över landet flög väldigt lågt och Castro intalade sig själv att det var början av en invasion från USA. Under hela krisen var Chrusjtjovs stora problem att hålla Fidel Castro tillbaka
I Havanna utfördes även en terroristattack mot ett företag. Företaget sprängdes av exilcubaner som arbetade med operation Moongoose. 400 människor dödades. När detta efter krisen blev känt sopades det hela under mattan, den enda gången jag hört om detta var när jag tidigare i vår läste om det på Cubas regerings hemsida, händelsen kan därför också vara cubansk propaganda. Denna händelse hade kunnat tolkas som en krigsförklaring av USA.
Till slut bestämde Chrusjtjov att Sovjet skulle dra sig tillbaka, detta efter att ha talat med Dobrynin. Det sista Chrusjtjov egentligen ville ha var ett kärnvapenkrig på grund av Cuba. Chrusjtjov beordrade sina fartyg att vända om tillbaka till Sovjet och kärnvapnen på Cuba monterades ned omedelbart. Han var så angelägen att få slut på krisen att han tillkännagav sitt beslut över radion. Vid slutet av krisen nämndes inget om kärnvapnen i Turkiet, men i hemlighet monterades även de ned.
Efter Cubakrisen
När tvisten löstes var det några som inte var nöjda. De högsta i den amerikanska militärledningen var missnöjda eftersom de velat attackera Cuba och göra upp för fiaskot vid grisbukten. Exilcubanerna var också missnöjda, eftersom de hade hoppats på att ha kunnat åka hem till ett icke-kommunistiskt Cuba. Cubanerna och Fidel Castro kände sig lurade. De upptäckte att de bara varit en bricka i öst och västs spel. Castro hade hoppats på att få ge igen på USA efter allt lidande de skapat på Cuba. Men efter krisen var han så arg på Chrusjtjov att han senare berättade att han hade kunnat slå ihjäl honom om han hade kunnat. Istället slog han sönder en vägg. Anledningen till hans ilska var att Chrusjtjov hade gått med på USA: s krav at ta hem allt kärnvapen på Cuba utan att först rådslå med Castro. Hans ilska var förståelig. Castro hade trott att han var en nära vän och viktig allierad till Sovjet, men Sovjet behandlade bara Cuba som en handelsvara. Efter kriget fortsatte CIA: s terroristattentat emot Cuba. Kennedy lovade aldrig att inte attackera Cuba, på grund av Castros ”dåliga attityd”. Fidel Castro sammanfattade krisen: ”Vi undvek krig men fick inte fred.” Efter Cubakrisen började Kennedy smått förhandla med Cuba om något som hade kunnat resultera i normala relationer mellan länderna. Fidel Castro var intresserad av detta. Tyvärr blev Kennedy mördad 1963, då avbröts förhandlingen och läget förblev spänt mellan USA och Cuba. Sovjetunionen och Cuba förblev allierade och Sovjetunionen fortsatte hjälpa Cuba ekonomiskt.

Människor runt om i världen drog en suck av lättnad när denna tvist löstes
Mellan Moskva och Vita huset inrättades nu en telefonlinje så att de två ledarna snabbt kunde nå varandra utifall en sådan här kris skulle inträffa igen. För Kennedy var Cubakrisen en stor prestigeseger, medan Chrusjtjovs landsmän inte var nöjda med hans agerande i situationen. Strax efter krisen tvingades Chrusjtjov avgå 1964. Kineserna tyckte att Sovjet agerat dåligt under krisen, och ansåg nu att de var en starkare kommunistisk makt än Sovjetunionen. Men trots detta var det många som ändå gav Chrusjtjov ett högre anseende eftersom han faktiskt backade ur krisen istället för att dra in världen i ett nytt krig, som han faktiskt hade kunnat göra. Provstoppsavtalet blev även en följd av Cubakrisen. Provstoppsavtalet innebär att länder som skriver på inte får prova kärnvapen ovanför markyta. USA och Sovjetunionen skrev på detta avtal, även Storbritannien skrev på, men det gjorde inte Frankrike och Kina. Man anser att avtalet var partiellt eftersom man fortfarande kunde prova kärnvapen i underjorden.
Efter Cubakrisen blev läget mellan Sovjet och USA mindre spänt och kalla kriget började trappas ner lite. USA: s övertag erkändes då mer än tidigare. Men trots detta fortsatte kalla kriget i många år, ända till Sovjets fall 1991. Det kalla kriget tar efter krisen form i bland annat Vietnamkriget.

Egna tankar
Det finns väldigt många aspekter på Cubakrisen, och många vinklar att se krisen ur. Krisen ser helt annorlunda ut beroende på ur vilken vinkel man tittar på kris...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Cubakrisen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2006-05-27]   Cubakrisen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=6198 [2022-08-12]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×